forstasidan

       Vad det �r dumt att tro,
         att man kan gl�mma.
             och dumt att tro,
         att tiden l�ker s�ren.
           Den stora sorgen ,
              den �r inte s�r.
               Den �r ett fr�,
       som f�ll i hj�rtats g�mma.
   och gror och v�xer till ett tr�d
                   med �ren,
och b�r en bitter blommning varje �r.
               (Karl Asplund)

   Do not stand at my grave and weep.
                  Im not there.
                 I do not sleep.
       I am thousand winds that blow.
        I am a diamont glints of snow.
     I am the sunlight on ripended grain.
When you awaken in the morning� s hush.
         I am the swift uplifting rush.
        Of quiet birds in circled flight.
    I am the soft star that shine at night.
       Do not stand at my grave and cry.
           I am not there, I did not die.
                 (F�rfattare ok�nd)

G�stbok

Nya G�stboken

Nytt p� sidan!!
25/9-09
*Nytt i dagboken