Den 1 juni 2002 l�g jag och vilade i s�ngen klockan var kvart i 11 p� f�rmiddagen. Peter hade f�r l�nge sedan stigit upp och g�tt ut. Solen str�lade p� en klarbl� himmel. Jag hade sovit d�ligt p� natten och tog d�rf�r en sovmorgon trots att solen str�lade in genom f�nstret.
Telefonen ringde och jag str�ckte mig efter den.
- Hej det �r Linda svarade jag.
- Hej v�nnen det �r Erland.
- Sover du fr�gade han?
- Nja svarade jag
Han l�t nedst�md, lessen.
s� jag fr�gad vad det var.
- Vill du sova s� ringer jag upp senare.
- Nej envisades jag vad �r det?
- Eddesj� �r d�d. Han dog i natt..
Jag vart tyst inom p�gick v�rldens kamp. N�gon hade sl�ppt en bomb i mitt innre som spr�ngt mitt hj�rta. Det kunde inte vara sant..
-Hur? var det enda jag lyckades s�ga medans t�rarna rann nerf�r mina kinder. Hade d� inte tr�ffat Daniel p� 1� �r men vi var v�nner n�r jag bodde i Ume�, umgicks flitigt i v�r v�nskapskrets.
Han ber�ttade om hur han p� natten p� v�gen hem sett Daniels bil. Stannat och fr�gat vad som h�nt. Polisen ville f�rst inget s�ga men sa sedan efter att Erland ber�ttat att han k�nde mannen som r�dde om bilen s� ber�ttade de att en ung man k�rt av v�gen och var p� v�g till sjukhuset han levde... Fy vad de lj�g, vad jag har f�tt ber�ttat sen s� dog han vid olyckan.
Det var det de fick veta..
Och han hade nu f�tt veta att Daniel inte l�ngre levde..
Vi pratade b�de l�nge och v�l om minnen vi delat med Daniel.
Jag kunde inte f�rst�.. Ville kanske inte..
Jag gick ut och skrev dikten om fj�rilen.
Torsdagen den 13/6 �kte jag upp till Ume�. Hade t�nkt ringa och fr�ga om jag fick komma p� begravningen. Men jag klarade inte av det. Har varit med om det en g�ng f�rut och klarade helt enkelt inte av att se en till ung m�nniska begravas. Orkade inte m�ta n�gon just d� var tvungen att bearbeta min sorg p� mitt s�tt.. Den 14/ 6 begravdes du Daniel jag satt hemma i Nyland och t�nkte och t�nkte..
Dagen efter �ker jag och Erland till olyksplatsen.. D�r tar jag f�rv�l av dig, l�ser alla kort p� blommorna som st�r d�r. Gr�ter.. L�mnar en blomma och en �l burk. �l burken var f�r alla fester vi hade i hop=) kanske opassande men k�ndes s� r�tt.. Inget kort, ingen text..
Jag g�r med tunga steg tillbaka till bilen. Jag visste att jag m�ste g�ra det s�ga....
F�rv�l en g�ng f�r alltid..
