Syftet med projektet är:

• Att i fält lokalisera och dokumentera gotländska ödegårdar utifrån det äldre kart- och arkivmaterialet samt en sk ödegårdslista från 1580-talet. Dokumentationen sker med hjälp av digital teknik (GPS = Geografiskt positionssystem). Gårdarnas exakta eller förmodade belägenhet står i fokus, men såväl in- som utägomark inventeras.
• Att i och med fältdokumentationen bidra till ett forskningsunderlag rörande omfattningen av ödeläggelsen på Gotland från medeltid till ca 1700. Resultatet skall finnas tillgängligt i form av rapporter, digitala kartor och en databas innehållande information om de återfunna lämningarna.

Kraven för att en fastställd, alternativt förmodad, ödegård skall inventeras, är följande:

• Gården finns omnämnd i ödegårdslisten från 1580-talet.
• Gården står öde i Revisionsboken (Jordeboken) från 1653 och har ej återupptagits i senare tid (dvs beständigt öde).
• Klara indikationer på Skattläggningskartan (geometriska kartor från 1600- och 1700-tal) som visar att det funnits en gård på platsen. Sådana indikationer kan t ex innebära att tomtplatsen finns utritad eller att ruinerna efter tidigare bebyggelse omnämns i kartans beskrivning. Namnindikationer som Husåker, Hemängen, Brunnsåker och liknande skall även beaktas.

Följande metod används (i stora drag):

Fältarbetet föregås av kart- och arkivstudier. Kartmaterialet består främst av skattläggningskartor (1600- och 1700-tal) och laga skiftes kartor (1800- och 1900-tal) med tillhörande beskrivningar. De ekonomiska kartorna (1930-tal resp. 1970-tal) kontrolleras också, bl a för att möjliggöra kartöverlägg. I de fall som storskifte genomförts, används även detta material (1700-1800-tal).

Arkivmaterialet består huvudsakligen av ödegårdslistan från 1580-talet, där de vid den tidpunkten övergivna gårdarna räknas upp tingsvis. Därtill används Revisionsboken från 1653, vilken är en skattläggning/avmätning av socknarnas gårdar. Även fornminnesregistret (FMR) kontrolleras. I det förberedande arbetet ingår också kontakten med de berörda markägarna.

När det gäller fältstudierna används digital teknik för att lokalisera och mäta in ödegården. En kombination av GPS (Geografiskt positionssysten/satellitmottagning), RDS (Radiomottagning) och GIS (Geografiskt informationssystem) möjliggör en nära nog exakt positionsbestämning i landskapet. De lämningar som återfinns kan registreras i fält på en portabel fältdator med inlagt kartmaterial och tabeller. För att behandla/redigera och presentera informationen används MapInfo, ett program som levereras med en mängd internationell data som bl a rör gränsdragningar och vägnät. GIS är ett analysverktyg för hantering och uppdatering av koordinatdata/geometrisk data, dess egenskaper och inbördes samband. Systemet håller reda på geografiska samband mellan olika objekt på kartan. Geometrisk data lagras i raster- och vektorformat.

GPS-utrustning med en lifebook och en fältskärm. Till höger en digitalkamera.

På den portabla fältdatorn läggs ett ortofoto/flygfoto över det aktuella området in. På detta kan flertalet olika skikt placeras, bl a i form av vägnät och olika typer av gränsmarkeringar (ägo- och blockgränser mm). Ortofotot kan kompletteras med en digital version av äng-, åker och hagmark från Gotländska skattläggningskartor från slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Vid fältarbetet prickas varje forn- och kulturhistorisk lämning in på dagens kartbild, vilken i sin tur är kopplad till en tabell där varje objekt tilldelas ett unikt ID-nummer. Tabellen länkas till en accessdatabas, där uppgifterna från fältblanketterna finns lagrade. Databasen skall därmed innehålla information om vilka typer av objekt/lämningar som har registrerats, beskrivningar av dessa, växtligheten på platserna osv. Gården med dess in- och utägomarker, dvs tomtplats, åker, ängs- hag- och skogsmark, registreras så långt det är möjligt. Objekten prickas in som punkter, linjer eller ytor beroende på deras art och utbredning i det aktuella området. Som ett komplement till GPS-utrustningen används en digital kamera för att beskrivningarna på fältblanketterna vid behov skall kunna styrkas med fotodokumentering.

Här ses ortofotot i botten på den stationära datorn. De röda linjerna representerar de i fält
digitaliserade stensträngarna och terrasskanterna vid ödegården Folkuid i Fide socken.
Den vita ytan utgör en fossil åker. Du kan även skönja en liten stjärna i det vita fältet. I detta
fall utgör den ett röjningsröse. Objekten ritas in som linjer, punkter och ytor beroende på dess art.

Eftersom ödegårdslistan presenteras tingsvis, redovisas rapporterna enligt samma indelning. Resultatet kommer även att redovisas via digitala kartor och en databas.

Tillbaka till projektet Gotländska ödegårdar