Nävgröt.
En klimpig salt havre- eller råggrynsgröt
som är en finsk sed och kom med arbetskraftsinvandringen av finnar
till Sverige i slutet av 1500-talet. Man kokte stora mängder
åt gången. Grytan stod sedan vid spishällen i flera
dagar och den som var hungrig tog sig en ”näve”
ljummen gröt ur grytan. När det fanns sovel i huset doppade
man en ”näve” gröt i flottet och åt det
tillsammans med fläsk eller annat kött. Niels Keyland skriver
följande om nävgröt i sin Svensk Allmogekost:
Nävgröt.
Skall vara mjölhård, så att man kan ta bitar
därav i handen, när man äter. Under det finska namnet
mutti är nävgröten allmänt känd inom mellersta
Sverige, särskilt i nordvästra Värmland.
Kieland visste nog vad han pratade om, då han
själv kom från en värmländsk finnfamilj.
I Jan-Öjvind Swahns Mathistorisk Uppslagsbok
(1999) påpekar professor Swahn att gröten skulle vara
så fast att den kunde träs över yxskaftet och
därmed medbringas som färdkost. Det är nog bara en
skröna men då den är en god sådan så
får den slinka med trots att professorn bor i Skåne och
egentligen är från Blekinge.
Jag har stött på liknande fenomen i
sydvästra Dalslands skogsbygder, där det så sent som
på 1980-talet inte var ovanligt att det stod ett storkok av
oskalad gammelpotatis på ”ljumplattan” på
vedspisen. Blev man hungrig kunde man alltid ta sig en ljum potatis.
Potatisgrytan var så stor att den gav mättnad både
till de tvåbenta, jakthunden och den ålderstigna kattan i
flera dagar.
En litterär parallell är John Steinbecks
beskrivning på ett fattig hushåll i Riddarna kring Dannys
bord, som åtminstone för någon generation sedan
betraktades som så stor litteratur att den var i det
närmaste obligatorisk för gymnasiestuderande i Sverige -
vilket troligen gav till effekt att fler läste den men med ett
betydlig mindre intresse.
Huvudpersonen Danny har en kort
kärleksaffär med en skönhet som har ett otal barn med
olika fäder. Barnen blir enbart utfodrade med Tortilla beans som
kokas en gång i veckan i en stor gryta och när de blir
gnälliga kastar modern ut några slevar med den grötlika
bönstuvningen över golvet - då tystnar barnen. När
Danny träder in som ”familjemedlem” och tillför
kosthållet nystulna hönor och andra kulinariska
råvaror blir alla barnen våldsamt sjuka.
De repar sig först när hans kärleks
glöd har falnat och kosthållet återgår till den
vanliga ceremonien med uthällda tortilla bönor på det stampade
jordgolvet.
copyright o saemund 2002