Kastanj, en nöt från trädet, Castanea sativa, som växer både i ett tempererat och subtropiskt klimat. Kastanj var ända fram till modern tid ett av de baslivsmedel, som man kunde förvara inför vintertiden i norra Italien och i södra Frankrike och som under årtusenden kunde betyda skillnaden mellan liv och död både för människor och husdjur under en besvärligt lång vinterperiod.

        Namnet kastanj kommer från grekiskans begrepp kastanéa, som betyder nöt från Castan i Armenien.

        I dag använder vi kastanjer mest som en del i en kärlekssupé; på viltfällen där de barbenta, som ligger omslingrade; framför en sprakande brasa, rostar dem i öppen eld eller som ett uttryck för en mer pragmatisk användning när en och annan färdiggödd och slaktad fågel stoppas full med kastanjenötter, innan den hamnar på stekspettet, utan några uppenbara sexuella baktankar.

Castanea sativa, Flora von Deutschland Österreich und der Schweiz (1885).

        Den europeiska kastanjen finns i två huvudtyper, den vi kallar för skogskastanj och som fransmännen kallar châtaigne des bois. Den har två till tre kastanjer innanför skalet och har litet fadd smak. Den tål lagring dåligt och används oftast till djurfoder.

        Man skulle kunna tro att det bara var i Sydeuropa som kastanj har betydelse som fodergiva åt djur – då vi har förbaskat få kastanjeskogar i Skandinavien – men en god vän till mig som jobbat inom djurfoderindustrin påpekade att det nog skeppas in en och annan båtlast kastanjemjöl till Sverige.
        Djurfoder är en internationell handelsvara och det är priset som avgör vilka ingredienser som används till kraftfoder för mjölkkor, hundfoder, marsvinspellets etcetera. Kastanjen innehåller till skillnad från andra ”nötter” inte så mycket protein men är mycket kolhydratrik, vilket är en av förklaringarna till att de i det franska köket ofta används till bakverk eller puréer.
        Den andra typen av kastanj kallar vi ofta äkta- eller ädelkastanj, som man i Frankrike kallar marron.  
        Vi har inte så många äkta kastanjeträd i Sverige. Faktum är att de är noggrant räknade(!) – botaniker är ju lite av kalenderbitare -  och entusiaster håller kontroll på hur de mår.

        Alla växer de i Skåne.

        Om du tar en spatsertur i Kungsparken i Malmö, i Sofiero slottspark eller åker ut till Alnarps lantbrukshögskola kan du få se det vackra trädet.

        I Sydeuropa är den äkta kastanjen desto vanligare och marrons äter man naturell, rostade eller kokta. Det är marrons, som används när julkalkonen skall fyllas och de passar också mycket bra som puré till vilträtter. Även i Skandinavien kan man köpa kastanjemjöl i välsorterade butiker, men det är sällan vi bakar mäktiga kastanjkakor uppe i den Höga Norden.

Kastanjeträd i Osny, Camille Pissaro (1873).

            Enligt de legender som finns kring kastanjen kom den till Europa via Thessalonien. Att både greker och romare åt kastanjer vet vi. Apicius har ett recept i sin femte bok på en röra med linser och kastanjer. Det kanske inte är så konstigt att de var en vanlig del i det antika kosthållet då man bara behövde plocka de nedfallna frukterna, för att få sig ett extra energitillskott. Så samtidigt som kastanjen användes av de rika som fyllning i fågel och som tillbehör till vilträtter så var den troligen också en vanlig fattigmansföda.

            Det finns ett folkligt uttryck i Italien som benämner den svåra recession som man upplevde vid romarrikets fall som ”kastanjens tid.”
            I Skandinavien talar vi om att leva på vatten och bröd medan man i Frankrike säger ”att leva på vatten och kastanjer.” Det finns också beskrivet att innan potatisen blev en viktig gröda i Frankrike så var det kastanjen, som var huvudnäringsmedlet hos den hårt kroppsarbetande befolkningen. Kastanjen har med all sannolikhet varit en ersättare för bröd i vissa mycket fattiga och remota delar av Sydeuropa ända in till våra dagar.

            Napoleon skrev i sina memoarer att under det korsikanska upproret 1774 fanns det förslag om att man skulle hugga ned alla kastanjeträd så att man därmed kunde tvinga den korsikanska gerillan ned ur bergen på grund av ”brödnöd.”
            Kastanjeträdet kan bli mycket gammalt och det finns uppgifter om franska kastanjer som blivit över 600 år gamla. Det äldsta kända lär varit kastanjeträdet för hundra hästar, som växte på Sicilien i Acireale alldeles invid Etnas fot. Det mätte 70 meter i diameter och påstods vara 2000 år gammalt innan det fortfarande fyllt av halvmogna kastanjer dog vid ett av Etnas utbrott.
            Idag är kastanjepuréer sällsynta på nordiska middagsbord, men i Dr Hagdahls Kok-konsten (1879) finns en underarm lång lista på kastanjrätter. För varje decad därefter minskar dock spaltutrymmet för kastanjer i vår matiga litteratur.
            Det är lite synd då kastanj passar förnämligt till vilträtter och då det är en stor upplevelse att äta rostade kastanjer doppade i grovt salt när man tagit en lång frisk höstpromenad.

tillbaka till indexsida

vidare till daiquiri 

copyright o.saemund 2005