Hunger var enligt spartanerna den bästa kryddan. Det är dock en sanning med modifikation. Flera historiker menar att det västromerska rikets fall till stor del kan förklaras av att de urbana romarna inte kunde få förnödenheter tillförda i tillräcklig omfattning.

Roma, byggdes 25 kilometer från havet – troligen för att lättare kunna försvara den. Dess anläggande var en så viktig händelse att man under romartiden använde byggåret som sitt år noll, vilket motsvarar 754 f.Kr.

Nu byggdes ju som alla vet inte Rom på en dag. Efter ett par hundra år som huvudstad i ett litet kungadöme infördes republiken och Rom började växa. När det västromerska riket hade som mest makt var det huvudstad i ett enormt imperium. Befolkningen ökade också stadigt så att det till slut fanns över 1 miljon invånare i staden med de sju kullarna.

Den stora tillströmningen av bosättare bjöd den tidens kommunala politiker och tjänstemän på svårlösta logistiska problem, som i mångt och mycket liknar de våra nutida storstäder äger. Bara vatten och avfallsproblematiken krävde stora investeringar.

Det är märkligt hur många hungerparalleller vi kan se i vårt moderna samhälle.

Per Oscarsson i filmatiseringen av Knut Hamsums roman Sult

Stora kloaker byggdes, till exempel Cloaka maxima,  för att få undan avfallet och flera akvedukter för att kunna tillföra vatten till alla människor och djur. Akvedukterna lär ha transporterat miljarder med liter av färskt vatten varje dag till den törstiga storstaden.

Även om Publius Aelius Aristides (117 – 185 e.Kr) i ett av sina berömda tal skriver att Rom var världens största varuhus, så fanns det nackdelar med den höga koncentrationen av människor på en trång yta.

Så många handelsmän anländer hit med sin last. De kommer från hela världen, under varje årstid och har varje gång med sig en del av skörden, så att staden ser ut som om den vore ett enda stort varulager.

Aristides var en berömd retoriker och förutom en bok i retorik finns femtio av hans tal bevarade. Han var mycket berest och de flesta av talen var hyllningar till gudar eller städer. Hans uppfattning om Rom är säkert mycket träffande. Det torde varit den tidens absolut största handelsplats. Närmare 500 miljoner kilo vete skeppades in via Roms hamnstad Ostia varje år. Det är lätt att föreställa sig att det var långa och svåra transporter men det är inte riktigt sant. Ostia låg inte mer än två dygns seglats från kornlagren i norra Afrika.

Över hela det väldiga imperiet fanns det romerska ”kolonister” som såg till att både fylla sina egna fickor och sända tillbaka en rimlig mängd varor till den berömda huvudstaden.

Allt kunde köpas i det antika Rom. Levande afrikanska gaseller, allehanda exotiska fåglar, utländska viner, ostar från alperna, oliver från Palestina, salt från Österrike, rörsocker från Indien, fisk och skaldjur från Iberiska halvön och naturligtvis all världens kryddor. Det var dock inte alla som hade de möjligheterna.

All lyx var förbehållen de rika.

Populasen fick nöja sig med bröd och skådespel. Många gånger var brödutdelningen viktigast.

Hela statsapparaten knäade under bördan att försörja hemmafronten. Det krävdes enorma ansträngningar och sofistikerad logistik att kunna transportera hem tillräckligt med vete och boskap, från de ockuperade områdena, för att hålla svälten utanför dörren i Rom. Samtidigt sågade man av den gren man satt på. Desto hårdare man brandskattade sina kolonier desto fattigare blev dessa och till slut började födotransporterna att sina.

Kejsar Trajanus (53-117), som var en skicklig krigsherre men kanske framförallt en av de bästa administratörer, som romarriket hade under hela sin epok, var mycket bekymrad över hemmafrontens brist på förnödenheter.

Trots att han under sin tid som kejsare utvidgade imperiet till sitt största omfång kunde kolonierna inte generera tillräckligt med mat till det hungriga och törstiga Rom.

Han försökte då öka den lokala födoämnesproduktionen och krigsveteranerna blev förbjudna att emigrera. Istället tilldelades de statliga arrendegårdar runt Rom. Detta var en plan som kallades alimenta, som verkade fungera precis lika dåligt som de sovjetiska kolschoserna gjorde 1800 år senare. Han startade också världens första statliga socialtjänst, som kallades annona. Varje månad fick det urbana proletariatet tilldelningar av säd och tesserae ett slags ransoneringskort.

Det är fascinerande att samma metoder används än idag i hela västvärlden. Om det är ett tecken på att vår civilisation snart skall gå under eller om det bara är en bekräftelse på att intet är nytt under solen är svårt att sia om.

Faktum är dock att under Trajanus regeringstid, när romarriket var som mäktigast, så var en tredjedel av Roms befolkning socialbidragstagare.

När det stora västromerska imperiet började falla samman  och makten fördes över till Konstantinopel lättade trycket på Rom. Under den mörka medeltiden när Rom plundrades under lång tid av många folk, sjönk invånarantalet från över en miljon till knappt 20.000. Det var inte enbart negativt – Tiberns vattenkvalitet förbättrades enormt och stören började åter vandra upp i ett vatten de inte kunnat simma i under många långa sekler.

Idag är Tiberns stör utrotad igen och dagens rika romare får återigen importera sin störkaviar från en gammal romersk koloni!

tillbaka till indexsida  vidare till  Fröken Jensens kogebog

copyright o.saemund 2007