Gös, Sander lucioperca, tillhör familjen abborrfiskar. Det är en delikat sötvattenfisk som har
vandrat in från öster. Den trivs i grumligt vatten är oftast nattaktiv och kan
nå den imponerande storleken av 18 kilo.
Många sportfiskare har jublat stort när de landat en vad de trodde var en jättelik abborre. Visst syns det tydligt att den är släkt med abborren men den har en slankare och mer ”gäddlik” kropp. Det latinska efternamnet är också en blandning av gädda lucius och abborre perca.
På fornsvenska kallades den gius, på forndanska gys och ingen verkar riktigt veta vad namnet har för ursprung. Norrmännen kallar den gjørs och det finns flera etymyloger som tror att namnet kan komma ur det norska gjosa som betyder strömma eller spruta fram och att det skulle då relateras till att när gösen lyfts iland så är det inte ovanligt att det kommer ett stänk maginnehåll ut ur munnen.
Idag använder danskarna namnet sandart, som ursprungligen är ett slaviskt namn på fisken och som via polska och lågtyska vandrat in i det danska språket. På fornslaviska betyder sandako ungefär den som flyter eller simmar iväg. I Tyskland heter den Zander och fransmännen kallar den sandre. I England har man direktöversatt det latinska efternamnet och kallar den pike-perch.
Gös, plansch ur Iduns kokbok 1911
I Hagdahls kokbok (1879) finns det 11 recept på gös, sextio år senare är den tydligen ännu mer populär och Stora Kokboken (1940) har inte mindre än 22 stycken. Troligen har populariteten sjunkit sedan dess, men runt Vänern, Mälaren, Hjälmaren och Östersjökusten är den mycket uppskattad – med all rätt, det är en rasande god matfisk. Landskapet Västmanland har valt den som sin landskapsfisk.
I Danmark är gösen en ovanlig gäst på middagsbordet, detta trots att den flitigt har blivit inplanterad i landet och att den precis som abborren går ned i Öresund. I Dansk Gastronomisk Leksikon (1998) menar man att den är mest uppskattad i det centraleuropeiska köket. Vid en flyktig genomgång av ett tiotal danska kokböcker publicerade under senaste hundra åren har jag bara hittat ett danskt recept på gös och det är presenterat, under samma tid som Stora Kokboken, i boken Mad (1939) av Ingeborg Suhr. Tyvärr är min finska skral, men jag är säker på att det är en uppskattad fisk i vårt östra broderland.
För de som älskar fisk på middagsbordet är den en stor matupplevelse, för sportfiskaren är den ungefär som att få en stendöd och likgiltig undervattensstock på kroken.
Men så vist är nu en gång livet inrättat att de riktigt stora upplevelserna blir man först medveten om när de serveras på damastklätt bord, på bästa porslinet och med nyputsade fiskbestick.
Det är gösen värd!
copyright o.saemund 2006