Gammeldansk, en dansk bitter, som tillhör storsäljarna i Danmark. Tillsammans med Aalborg taffelakvavit, eller Rød Aalborg som den kallas efter den stiliga etiketten, är den gamle dansken det som man söder om Öresund föredrar som en jamare bredvid sin kalla förmiddagsbajer.

    Man kan förledas att tro att Gammeldansk är ett uråldrigt brännvin.
    Så är inte fallet.
    Ingen del av namnet stämmer idag, då den varken är gammal eller ens dansk längre.
    Det svenska statliga företaget AB Vin & Sprit har köpt Gammeldansk och Aalborgsdestillerierna i nådens år 2001.
    Åldern är inte heller så imponerande då den lanserades på marknaden först 1964.
    För att få det åldrade utseendet på den välkända och ålderdomliga flaskan är den förseglad med ett silverband och en kopia av ett ej gångbart silvermynt – 2 skillingmärke från 1711.
    Nå, flaskan ser gammal ut, myntet är från 1711 och besk har lång tradition. Men det är en smart marknadsförare som har uppfunnit det yttre koncept, som gjort den till en storsäljare. Troligen sneglade marknadsförarna av Absolut Vodka på den Gamle Danskens succé innan man slutgiltigt bestämde sig för sin egen speciellt designade flaska.
gammeldansk

Gammel Dansk, foto V&S.
   
    Första gången ordet besk nämns i dansk litteratur är på mitten av 1600-talet. Enligt en sägen var det en kvinna bakom den danska förtjusningen för besk. Den dansk-norske kungen Frederik III lär ha lärt sig uppskatta denna dryck av kurfurstinnan Anna af Sachsen.   
    Mannen bakom denna bittra magmedicin var civilingenjör och hette J.K. Asmund. Efter långa studier och många års prövningar blev han äntligen nöjd med resultatet. Hans motto var att ingen ingrediens skulle få dominera smaken. Det var kanske därför han stoppade i 29 olika örter, kryddor, blommor och bär.
    Idag lär det bara vara två medarbetare, som känner till hur de 29 olika ingredienserna skall blandas. Enligt vanligtvis välunderrättade källor är de dessutom omutbara. Många av kryddorna öppet redovisade men inte hur blandningsförhållandet är konstruerat. I denna märkliga blandning ingår sprit (!), rönnbär, lagerblad, anis, stjärnanis, pomerans, gul stålört, kanel, ingefära, angelika, och muskot. Förutom dessa används ytterligare 19 kryddor.
Personligen tycker jag att det är en trivsam och annorlunda besk, som för mig är starkt förknippad med färjetrafiken till vårt södra naboland. Om det är en krydda jag tycker fått för stort utrymme så är det kanel. Ibland har jag undrat om den från början gjordes för att passa till julhelgen – då vi Nordbor ofta dövar vårt smaksinne stort.  
    Den f.d. produktionschefen J.K. Asmund, är sedan länge pensionerad men kommer varje arbetsdag till fabriken och övervakar att processen görs på rätt sätt.
    Fabriken ligger i Dalby på Mittsjälland och varje sensommar köper man upp tonvis av rönnbär från folket i trakten. Det är populärt bland skolklasser och scoutgrupper att finansiera sina resor eller lägerskolor med rönnbärsplockning. Men det finns också ett stort antal privatpersoner, som tjänar goda pengar på att plocka en av naturens brännvinskryddor. Fyrtio ton är årsbehovet för destilleriet och den danska allmogen står för nästan hela den skörden. Resten köps upp på den internationella ”spotmarknaden” för rönnbär och kommer då oftast från Finland och Polen.
    Gammeldansk skall njutas rumstempererad och behöver en kall öl att sköljas ned med.
    Men även starka och marknadsledande produkter kan då och då råka ut för fatala misstag. Sommaren 2002 gjorde man på Dalbydestilleriet ett trist misstag. Genom en blamage rusade 36.000 liter Gammeldansk ut i den närbeliggande ån. Frånsett ett marknadsvärde på cirka 8 miljoner kronor dog dessutom uppskattningsvis 15.000 bäcköringar. Möjligen beror denna fiskdöd på att dessa inte var lika vana vid Gammeldansk, som den mänskliga befolkningen i Själland är.
    Miljövårdsnämnden i Dalby blev då upprörd. En sak var spritmissbruket men allvarligare var dock förlusten av öringarna. Man bestämde då att det skulle hållas ett möte en vecka senare på fabriken, med verksamhetens styrelse, om det skadestånd, som man tänkte begära för flera års förlust av den kommunala ”fiskerekreationen” och de naturvärden som kommunen förlorat.
    Så långt var allt gott och väl.
    Men mitt under denna förhandling var det en ung ferievikarie som vände en kran åt fel håll. Då rann det ut sextusen liter Whisky i Dalbys avloppsnät.     Om öringar tycker illa om Gammeldansk så tycker tydligen de bakterier som är de egentliga arbetarna på ett modernt kommunalt reningsverk så illa om dålig whisky att de började arbetsvägra i en stor och kollektiv protest.
    Det sista ordet i denna dubbla fadäs är ännu inte avgjord. I folkmun snackar man dock om gammeldanskmarinerad öring ”au naturell” och att det snart kommer ”tilbud” på kommunalt renad whisky.
    För den som vill pröva att göra sin egen Gammeldansk finns det flera recept. Själv bryr jag mig inte om det – då jag slagit mig ned i Danmark där orginalet kostar ungefär lika mycket som två paket cigaretter. Det står alltid en flaska i ”finskåpet”, men mest för gäster som kommer från så exotiska länder som Norge, Sverige och England.
    Detta recept har jag fått från en norsk narkosläkare som gjorde sina medicinstudier i Danmark.

Doktorns Gammeldansk-bjesk
15 sötmandlar
3 bittermandlar
6 vitpepparkorn
6 svartpepparkorn
10 kryddpepparkorn
4 kryddnejlikor
1 pomeransskal
½ kanelstång
1 hel (kluven) vaniljstång
1 muskotnöt (riven)
2 hela kardemummor
½ tsk anis

    Lägg kryddorna i en burk med skruvlock. Fyll på med brännvin så det täcker och låt det stå 4-6 dagar. Filtrera och späd med brännvin till det blir en hel flaska. Om den känns alltför kryddstark, så kan du späda den ytterligare.

    Det mesta av min väns gammeldanskkopia kan man finna i kökets kryddhylla – men har inte den käre doktorn glömt rönnbären?
tillbaka till indexsida
vidare till grävling
copyright o saemund 2006
Hosted by www.Geocities.ws

1