Cocktail, ett begrepp för en blandad och oftast kyld drink som dyker upp under 1800-talets slut och får sin storhetstid under mellankrigstiden då begreppet smittar över till modevärlden och då det plötsligt krävs cocktailklänning och dito hatt för att kunna gå på cocktailparty – milt uttryckt ett fenomen som kan inrymmas i begreppet ”en borgerlig charm”.

        Ur etymologisk synvinkel är det ett dunkelt ursprung till detta ord. Det är lätt att förklara cock, som betyder tupp på engelska och tail, som betyder svans. Men sedan finns det en mängd teorier.   
        Professor emeritus Jan-Öjvind Swahn lanserar en teori i sin Mathistorisk Uppslagsbok (1999): ”En förklaring är att man i England kallade en blandrashäst så – en häst med svans som en tupp.”
    Själv har jag aldrig sett en häst med ”tuppsvans” – men om sådana finnes så borde begreppet egentligen betyda bastard. Och bastarder har man ju träffat – och det skall erkännas;  en och annan bastardliknande dryck också har glidit nedför min strupe.
    Politikens etymologiska ordbok (2000) har en rimligare förklaring:

Drikken er sammensatt af farvede væsker ligesom en hanehale af spraglade fjer.

         Jag tror mer på de färgsprakande tuppstjärtfjädrarna som ursprung till begreppet cocktail.

Coq et Femme a L’ Eventail, Marc Chagall,  (1978)

           Det är först på sent 1800-tal som barer i modern mening dyker upp. Det måste varit en oemotståndlig utmaning att be barmannen att blanda samman några av de sorter som stod på hyllan bakom honom. Såmt blev odrickbart och annat blev till klassiker som Dry Martini, Manhattan, Sidecar och Singapore sling.   
    I Francis Scott Key Fitzgeralds (1896-1940) stora roman The Great Gatesby (1925) är cocktailen en dagligvara bland societeten på södra Manhattan - trots det retsamma spritförbud som fanns I USA under denna tid.
        En kvinna som bor på södra Fyn och betyder mycket för mig har i sin ”havestue” en mässingtingest som egentligen hör hemma på ett museum. Det är en drink-shaker, som har kvaliteter utöver det vanliga. Utifrån formen kan den dateras till sent 1920- eller början av 1930-talet. Den har ett ”yttre skrov” som kan vridas och en ”fast” inre ring. På den fasta delen finns det femton drinknamn ciselerade i rött. Om man ställer in pilen på ytterfodralet på en speciell drink så dyker det upp information om de ingredienser och blandningsförhållande som krävs, i små hål på den yttre vridbara delen av shakern.

        En slags lathund för bartenders!

        Just nu står den inställd på Between the sheets, som tydligen var en populär drink för 70 år sedan. Till den, berättar shakern, behövs det 1/3 Brandy, 1/3 Curaco, 1/3 Dry Gin, Lemonjuice och Ice!

 
The drinkers, Samuel L. Schmucker (1879-1921)

        Två gamla vänner till mig, som bor i Stockholms södra del, brukar en gång om året bjuda på cocktailparty. Ursprunget till denna årliga fest är att de är mycket mer stringenta än oss vanliga dödliga och slattar i flaskor gömmes i ett köksskåp. Det är alla dessa slattar som är bas i en stor och vidunderlig fest varje år. Självklart tillföres barmenyn nya drinkar varje år och åtminstone ett par av dem speglar ett samhällsfenomen, som skett under året.
        En av mina favoriter, ur ett namnperspektiv – inte smak -  är en Christer Pettersonare, som naturligtvis är döpt efter den alkoholist och narkoman som rannsakades och frikändes för mordet på statsminister Olof Palme. Det första herr Pettersson gjorde när han lämnade häktet var att gå på Systembolaget och handla en påse full med flaskor. 
        Ingen systempåse har så flitigt blivit fotograferad som hans. Den innehöll tre flaskor: Bailleys cream,  ett helrör vodka och (vad fan var den sista?…).
        

    Heder åt en familj som hela året anstränger sig att fylla hemmet med udda varor till glädje för den än mer udda vänkretsen!