Annapotatis, Pommes de terre Annette. Denna potatisrätt har fått sitt namn efter den mycket vackra och
populära Anna Deslions, som var
ivrigt uppvaktad i mitten av 1800-talet i Paris.
Ett
intelligent potatisverk av Adolphe
Dugléré. Han var elev hos den berömde köksförnyaren Antonin Carême och blev
sedemera chefskock hos bankir James
Rotschild. När han kreerade sin berömda potatisrätt arbetade han på Cafe
Anglais i Paris.
Madame
Deslions, var Paris mest berömda ”nattfågel”, en skicklig, kulturellt belevad
och intelligent kurtisan. År 1865 skriver litteraturkritikern Charles-Augustin Sainte-Beuve:
Anna är den
mest verkliga drottning staden Paris någonsin har lärt att känna.
Anna tog till skillnad från sina kollegor ingen avgift för sina tjänster. Däremot sa hon aldrig nej till en gåva. Hennes älskade kunder, om uttrycket medgives, var också generösa. Hon saknade därför aldrig kontanter och fick det ena juvelsmycket efter det andra. En beundrare gav henne henne en lägenhet i centrala London en annan förärade henne litet hus i Normandie och en tredje lär ha skrivit in en klausul i sitt testamente att hon under sin livstid alltid skulle ha ett öppet konto hos ett av Paris bästa modehus.
Le Toilette. Henri
Toulose-Lautrec (1896)
När Anna hade arbetskväll valde hon gärna Cafe
des Anglais, dels var den mycket populär bland den tidens överklass och hon var
själv förtjust i det brusande livet på restaurangen, men hon hade också en nära
vänskap till ägaren Maurice Chevreuil.
Han var så bedårad - eller möjligen tjänade han så mycket pengar på hennes
uppvaktande kavaljerer - att han lät inrätta ett alldeles eget chambre separée
för Anna på andra våningen. Det bestod i en liten matsal – med ett bord dukat
för två – en liten salong och en sovalkov med en bekväm och vacker säng.
Restaurangchefen
Chevreuil förde också noggranna anteckningar om Annas kavaljerer. Där fanns
till exempel noterat vilken mat de föredrog, vilken dryck och inte minst vid
vilken tid de skulle väckas så att de kunde återvända hem till sina fruar utan
större uppståndelse.
När
Adolphe Dugléré hedrade henne med sin nya köksliga skapelse var det egentligen
bara en rätt i en lång svit av läckra rätter av honom, som var en hommage till
den charmiga och sensuella parisiskan. Men de fick alla tillnamnet Anette.
Man kan tycka att det är en bagatell, men det lär det inte ha varit. Man
skulle vara nära vän eller varit mycket intim med Anna Deslions innan hon
lystrade till dimunitivformen Anette.
Det
påstås att tre kungar, tolv kejsare, arton prinsar och trettiofyra hertigar
kände henne så väl att de kallade henne Anette.
Rätten
är mäktigt fet och passar inte när du inviterat dina viktväktarvänner på
middag.
600 - 800 g potatis
Salt och peppar
250 gr smör
Skala och
skiva den råa potatisen. Krydda den och bryn den hastigt i en het stekpanna.
Lägg den sedan i lager i en väl smord rund form. Klicka på rejält med smör och
stek den färdigt i het ugn. Tag ut formen. Den skall nu vara spröd och
brunstekt i ytan och mjuk i mitten. Pressa till potatisen något och låt
överflödig smör rinna av. Stjälp upp ”potatiskakan” på ett fat och servera.