Citronmeliss, Melissa officinalis, är en väldoftande växt nära släkt med den stora myntafamiljen.Det
är en gammal kryddväxt som troligen kommer från
främre Orienten. Redan på antik grekisk tid var den
uppskattad och namnet har en sockrig och söt bakgrund.
Det latinska släktnamnet melissa är lite
intressant. Under antik tid fanns det inget socker – men det
fanns bin! Och bin plägar producera honung – vilket
många glatt sig över under historiens förlopp. Inte
minst världens mest berömda björn Nalle Puh.
Man kan med fog påstå att honung var det
viktigaste sötningsmedlet fram till 1700-talet när vi
började producera rörsocker i närmast industriell
omfattning på de Västindiska öarna.
På forngrekiska hette honung méli
och det var förstås en så smaklig produkt att den
enligt Homeros var en stor och viktig beståndsdel i den ambrosia,
som gjorde gudarna odödliga.
I den grekiska mytologin var Melissa en av nymferna
och hon kom från Kreta. Enligt sägnen var det hon som
förstod att man kunde skatta bisamhällen på honung. Med
honung och sötmjölk uppfödde hon och hennes syster den
unge Zeus. Bara det gav honungen en speciell status.
Men det finns fler fascinerande teman på samma
ämne. Den ö i Medelhavet vi kallar Malta kallade grekerna
för Melité – honungsön. Troligen var malteserna
skickliga honungs-producenter och därav namnet.
Om du kommer till Danmark och går till
närmaste shopping-centra för att leta reda på en
påse socker kan det bli lite besvär. Danskarna har
behållit det gamla antika begreppet för honung när de
säljer socker – det heter nämligen melis på dansk.
Linné gav släkten namnet melissa -
där den söta honungen återigen slår igenom. Till
en del gjorde han det säkert av folkloristiska orsaker – men
det kan ju också hända att han själv sett hur
omsvärmade citronmelissen ofta var av bin och fjärilar. Detta
är ett fenomen, som man utnyttjat elegant under många tusen
år. Om man fann en ihålig stubbe, som verkade lämpa
sig för ett bisamhälle, så strök man in den med
citronmeliss och slängde in en bukett i hålet. Sedan slog
man sig ned och väntade på att en bisvärm skulle brumma
förbi och bli förförd av citronmelissdoften.
Ett av de svenska dialektala namnen på
växten är bisuga – och det finns hyllmetrar av
biodlarlitteratur på alla svenska folkbibliotek, där de
flesta författare nämner citronmelissens
förtjänster som bifångare. Om det är sant eller
falskt vet jag inte. Dock vet jag att både bin och fjärilar
gärna besöker min citronmeliss där ute i
örtagården.
Citronmeliss, Köhlers Medizinal-Pflanzen (1883-1914)
Det latinska artnamnet officinalis kommer från
latinets ord för verkstad eller apotek. Det har också varit
en läkeört sedan förantik tid. Man ansåg att den
var sårläkande och Plinius d.ä. (24-79 e.Kr.) nämner den i sin stora Naturalis historia och militärläkaren Dioskorides Pedanius skriver om den i det standarverk, De Materia Medica,
som ända fram till 1600-tal var en av läkekonstens viktigaste
uppslagsböcker. Bägge ansåg att citronmelissen hade en
formidabel sårläkningseffekt.
Hur det är med det vet jag inte. Det finns dock
medicinska studier som antyder att citronmelissen har en viss
antibakteriell effekt.
Det finns flera engelska namn på citronmeliss med de har alla en gemensam nämnare – Balm
- till exempel balm, sweet balm eller leemon balm. Det är
också lite spännande då namnet för oss tillbaka
till antik tid. Balm är en förkortning på balsam
– som egentligen från början kommer från det
fornsemitiska verbet ba´sama, som betyder dofta behagligt.
I Bibeln står det om balsamiska kryddor.
Egyptierna balsamerade sina döda och Alexander den stores kropp
fördes hem i en tunna fylld med kryddor och…..jo, just
honung för att hans lik ”balsamerat”
(väldoftande) skulle kunna komma tillbaka till Grekland.
Balsamiska kryddor får mig omedelbart att
tänka på religiösa ting. Det kan knappast
förvåna någon av denna boks läsare att
citronmelissen varit och är en viktig ört i
klosterträdgården. Både Benedectine- och den väl
så kända Chartreauselikören använder citronmeliss
som en av alla sina örtiga kryddor.
På berget Har Karmel
i Nordvästra Israel där profeten Elias bekämpade
Baalsdyrkarna, bildades på 1200-talet en barfota munkorden. Det
jag har förstått var att det var sträng asketism som
gällde. Denna orden expanderade och kom i slutet av 1200-talet
till Europa. Idag har den sitt huvudsäte i Paris och karmeliterna
framställde redan 1611 en dryck arkanum,
som vi vanligen kallar karmelitersprit. Den har faktiskt överlevt
och produceras fortfarande i stora mängder till de barfota
munkarnas och den katolska kyrkans finansministeriums stora
glädje. Självklart innehåller den citronmeliss!
På 900-talet prisade araberna citronmeliss då den ansågs vara hjärtstärkande.
Det var tydligen en och annan viking som under sina
resor, eller anställning som livvakt, i arabisk kultur, som tog
detta faktum med sig hem. Både i Danmark där citronmeliss
kallas hjertensfryd och i Sverige där den ofta kallas hjärtansfröjd
finns detta namnfenomen kvar. Många har menat att namnet
hjärtansfröjd handlar om att citronmeliss kan ge den
melankoliske eller deprimerade ett högre stämningsläge.
Det är nog tveksamt. Däremot lär den faktiskt ha en viss
stärkande effekt på själva hjärtmuskeln.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia,
kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd.
gotländsk folkvisa
Så när du behöver förbereda dig
inför en svår fysisk uppgift föreslår jag att du
går ut i din örtagård och plockar lite citronmeliss
och kryddar din vardagsomelett med finhackad citronmelissblad. Det
måste betraktas som diet för stora uppgifter!
