Basilika, Ocimum basilicum, är en ettårig kryddväxt som troligen kommer från den tropiska delen av Indien.
Den var högt skattad och flitigt använd
redan under antiken både i mat och dryck samt som afrodisiakum. I
den grekisk-ortodoxa kyrkan används basilika i kyrkliga
ceremonier.
Grekiskans basilikos, betyder kunglig. Latinets basilica
har fått ge namn åt en byggnadsform på kristna kyrkor
men betyder också kungshus och offentlig byggnad. En antik
basilika har ett rektangulärt grundplan med tre till fem
”skepp”, typiskt är att mittskeppet är högre
än sidoskeppen och har ljusinsläpp.
Basilikan blev den vanliga grundtypen för
större kyrkobyggnader i hela västerlandet. Det är
troligt att bruket av örtkryddan basilika i grekisk-ortodoxa
ceremonier är en reminiscens av både antika grekiska och
gamla indiska ritualer och att kryddnamnet därmed har sitt
ursprung i religiösa seder.
Detta förstärks i senare kristna
sägner och enligt legenden fick kejsare Konstantins moder, den
Heliga Helena, en natt en uppenbarelse, där hon förstod var
hon kunde finna det riktiga kors som så många letat efter.
I drömmen blev hon instruerad att leta efter en plats där
luften var fylld med söt parfym. Hon fann också Kristi kors
på en äng som var täckt med basilika. Troligen
sålde hon sedan korset i flisor för avsevärda summor
– den tidens heliga, var liksom en del av nutidens kyrkliga
fenomen mycket merkantila.
Basilika kommer alltså troligen från
Indien där växten var helgad till guden Vishnu, som var den
andre guden i hinduismens treenighet, Han betraktades som det
världsligas gud. Basilikan ingår också i hinduiska
begravningsritrualer – man skall nå den långa vilan
med en basilikakvist på bröstet, ett slags passersedel till
paradiset. Fast basilika är ju också en doftstark ört
så den renande doften kan ju också haft betydelse för
begravningsceremonier i ett tropiskt klimat.
Egypterna, som använde det mesta det stora
imperiet kunde få tag på till allt från matlagning
till balsamering uppskattade basilikan stort. Men det är tydligt
att dödsfaktorn var det som gav basilikan sitt stora rykte.
För grekerna blev basilika de sörjandes
planta, ungefär som att man i Skandinavien fortfarande på
vissa platser lägger ut grankvistar på vägen när
en nära och kär vän transporteras till den sista vilan.
I romarriket blev den däremot mer uppskattad som kökskrydda och den ingick i den tidens bouquet garni.
Under medeltiden fick man smak för den i kulturella områden
av Europa, som låg norr om Medelhavet. Men det är mest i det
sydfranska allmogeköket som basilika är en absolut
oundgänglig krydda. Men det
finns gudskelov undantag och en Genovansk pesto kan inte lagas utan
knippvis med basilika.
Både Plinius d.ä. och Dioskorides Pedanius, som var samtida skriver om basilika och bägge hänvisar till äldre grekiska texter. I Plinius ”Naturalhistoria”,
skriver han om hur den kan förvandlas till en skorpion – ja
till och med till ormar. Nu hade nog Plinius en viss fobi mot ormar,
skorpioner och andra bitande djur. Det är åtminstone
många av hans texter som tar upp detta tema.
Den orsakar galenskap, koma och leverproblem
och därför vägrar getter äta den och människor
bör undvika den. Vissa auktoriteter hävdar att om man
lägger mald basilika under en sten så föds det fram en
skorpion, och om man tuggar den och låter den ligga i solen
så föds det fram ormar. Därtill hävdar afrikanerna
att man förlorar livet om man blir biten av en skorpion samma dag
som man ätit basilika.
Plinius d. ä.
Myten om basilikans förmåga att ge
allt från mask i magen till skorpioner i hjärnan har levt
envist kvar sedan antik tid. Möjligen kan det förklaras med
namnlikheten till latinets basiliscus
– som är namnet på ett ormlikt mytologiskt monster som
kunde döda med sin blick. Kanske den engelska
bestsellerförfatteren J.K. Rowling som beskriver den unge trollkarlen Harry Potter har sneglat en del på antika myter kring basilikan!
Nicholas Culpepper
(1616-1654) vidareberättar liknande uppgifter, vilket
åtminstone visar att basilka fanns i engelska
örtagårdar på hans tid. Å andra sidan menar han
att ett omslag med basilika drar ut giftet om man blir stungen av
giftiga bestar! Troligen efter den gamla principen att ont skall med
ont fördrivas.
Being applied to the place bitten by venomous
beasts, or stung by a wasp or hornet, it speedily draws the poison to
it. – Every like draws its like. Mizaldus affirms, that being
laid to rot in horse-dung, it will breed venomous beasts. Hilarius, a
French physician, affirms upon his own knowledge, that an acquaintance
of his, by common smelling to it, had a scorpion in his brain.
I Skandinavien har vi använt basilika
långt innan vi som charterturister blev fascinerade av dess smak.
Carl von Linné (1707-1778) skriver förstås om
basilika:
Basilica, regius eller konungslig, ty konungar aestimera wälluchtande örter.
Basilika, ur Linnés herbarium.
Basilika har dock inte varit en allmän
matkrydda i Sverige (utom möjligen hos det kungliga hovet) utan
under lång tid har den varit en viktig beståndsdel i
apotekens storsäljare – universalmedlet
”kungssalva”, som i princip kunde bota alla sjukdomar.
Fast detta var förstås på den tiden
som svenska apotekare var mer spännande och fria företagare
än de är idag när allt i apoteksarsenalen skall var
”evidence-based”.
En annan ”medicinsk” effekt av basilika
var att om en barnfödande kvinna höll en svalfjäder och
en basilikakvist i handen så blev förlossningen snabb och
smärtfri. Det kanske är något för nutidens
västerländska medicin att pröva. Det kanske kunde minska
antalet kejsarsnitt, som till exempel i dagens Frankrike snart är
lika ”normalt” som en normalförlossning.
Själv odlar jag en myckenhet av basilika i min
örtagård. Jag kanske till och med överanvänder
denna fantastiska kryddört.
Men i oktober är det slut.
Fast redan i slutet av februari blir den odlad igen
– först sådd i kruka inomhus och då som riktig
köksväxt då den får bo på
fönsterbrädan i köksfönstret; några
månader senare sådd i kruka utomhus. Vi sår om den
många gånger per säsong och använder den
både dagligen till maten och som
”gåbortbukett!” Trots denna flitiga användning
har vi inte sett till varken skorpioner eller basilusker!
Dock kan jag tänka mig att det vore fint att
få en basilikabukett i handen den dag min kropp skall
brännas till aska. Billigt och enkelt blir det också
då man idag kan köpa en liten plastpotta med basilika
året om i närmaste dagligvarubutik! Fast helst vill jag
förstås att det då skall vara en av mina egna –
direkt ur min örtagård.