Tillbaka i Uppsala sen tv� veckor efter jullovet. Min f�rsta B-kurs! Kunde ju var p� tiden efter tre A-kurser. Vi s�tter ig�ng med h�g fart p� en g�ng. Och de nazistkollar att vi l�st texterna till seminarierna hela tiden. Fast nu m�ste jag �ntligen l�sa Sireners s�ng, k�pte ju den n�r den kom ut men har inte kommit mig f�r att l�sa den �nnu, s� den har ju st�tt p� hyllan ett tag.
Sen m�ste jag komma p� ett tillfredsst�llande B-uppsats�mne ganska pronto... Hm... Sv�rt.

Ikv�ll ska jag ha sidenkjol och dricka drinkar. Man m�ste fylla sitt liv med lite glamour ibland.

5/12 -04
1:3 �r utbytt. Ett sms jag f�tt av s�taste Erik. Han skriver s� gulliga sms.

7/6 -04
Det �r mycket sv�rare att vara varm och god �n man tror... R�tt var det �r s� har man varit kall och elak igen...

Peter: Jag vet inte hur jag ska f� tag p� dig p� annat s�tt �n det h�r. Jag f�rs�kte ringa dig f�rra helgen, jag var p� Popaganda. Men din telefon var sp�rrad f�r inkommande samtal. �r du kvar i Stockholm? Du kanske inte vill tr�ffa mig eller prata med mig, men jag skulle tycka det vore kul att prata lite. H�r av dig om du vill.

2/6 -04
Tror aldrig jag varit s� h�r ofragil och stabilt lycklig n�gonsin i hela mitt liv. Det �r s� underbart, n�r jag t�nker p� det, f�r varf�r m�r jag bra? F�r att jag �r jag och jag �r h�r och jag banar mig v�g fram i m�rkret, lycklig som en romanhj�lte, f�r att uttrycka det i Sartres ord.
    Mer konkret f�r att mitt liv h�r och nu �r s� ljus och min �versk�dliga framtid ser s� ljus ut, inga orosmoln p� himlen s� l�ngt jag kan se. Jag �r o�vervinnlig f�r att jag tar hand om mig sj�lv och min lycka ligger i mina egna h�nder. Ingen man. INGEN MAN. �ntligen. Ingen man �r receptet p� lycka. Tragiskt men f�r mig hemskt sant. Att vara k�r och att �lska �r att l�gga sitt v�lbefinnande i h�nderna p� n�gon annan. Jag v�grar. Inte nu n�r jag �ntligen landat i mig sj�lv. Jag bara anv�nder m�n f�r mitt n�jes skull just nu och fan ta den som f�rs�ker komma inunder mitt skinn. De enda som f�r komma mig in p� livet nu �r mina v�nner f�r jag vet att de inte sviker mig. Sofia, Maria, Anna, Maria och Jenny. Ni �r det b�sta som finns. Puss

Just nu jobbar jag f�r att vara en god, varm och k�rleksfull m�nniska. Det �r s� lite man beh�ver g�ra f�r att andra ska bli glada. Jag skiver brev till min ensamma stackars mormor och hon blir sj�laglad. Jag har skrivit vykort till mina v�nner och sagt att jag �lskar dem. Och s� skrev jag ett litet brev till min f�rel�sare och sa att han �r en underbar f�rel�sare och fascinerande person. Det verkade som om han blev glad.
    Jag har tre livsdeviser f�r tillf�llet:
*Ge dem som f�rtj�nar komplimanger dem och de som f�rj�nar kritik den. (Jag har inte kritiserat bj�rn rakt ut, jag har bara klippt av alla v�nskapsband, han skulle inte f�rst� �nd� s� jag orkar inte bry mig.)
*Visa den uppskattning jag har att ge.
*Ha inte sex med n�gon f�rr�n du tr�ffat hans polare f�r de kan a) vara snyggare och trevligare och d� vill du antagligen ha dem ist�llet och b) �r de idioter �r antagligen han idiot ty man blir som man umg�s.
    Den sista �r den sv�raste att leva efter. Det �r ju inte direkt s� att man nekar n�gon vid ett-sn�ret p� krogen och fr�gar om man kan f� tr�ffa hans polare f�rst...

Jag skriver igen! P� riktigt. N�got som jag ska g�ra allt i min makt f�r att de ska bli en en hel roman och hittills �r jag mycket n�jd med resultatet och de som har l�st �r mycket nyfikna p� hur det ska g�, s� det k�nns ocks� helt underbart. Att skriva �r n�gon form av lycka. Jag kan inte sova om jag inte f�r ber�tta.

Veckans l�stips: Marguerite Duras, �lskaren.

Efter dessa visdomsord: over and out.

27/4 -04
Lite nytt/utbytt material: 1:3, 3:1 och 7:4. Sedan har jag tagit bort n�gra texter och �ndrat om i n�gra andra.

Jag vill ocks� passa p� att officiellt be om urs�kt till Maria och Petter f�r den dikten. Jag har aldrig menat att s�ra n�gon med det jag skriver h�r, men jag har heller inga planer p� att censurera mig mer �n i undantagsfall. Jag har sagt det f�rut men s�ger det igen: den h�r sidan �r mitt ventilationsh�l f�r s�dant jag inte har mod nog att s�ga direkt till ber�rda personer - d�rav namnen i tacklistan, det �r allts� dem jag skrivit om. Sidan heter Det jag aldrig sa och det �r inte f�r inte som den heter s�. Jag vill ocks� po�ngtera att ofta f�r mitt behov av att uttrycka mig vara �verordnat litter�r kvalit�. Men att avsiktligt s�ra har aldrig varit mitt syfte och d�rf�r har jag nu tagit bort den text som var st�tande.
Det �r mycket m�jligt att det �r fler som ogillar att jag skrivit om den personen, men ni som k�nner mig vet ocks� hur viktigt det �r f�r mig att jag f�r uttrycka mig. Jag liksom f�rsvinner i ett moln av sj�lvf�rnekelse och mesighet annars.


25/3 -04
Bytt ut 7:8.


15/3 -04
Har bytt ut en j�kla massa material, de ligger dock inte alltid under s� logiska rubriker, men klockan �r snart 3.30, vad beg�r du av mig?
Nya �r: 2:2, 2:9, 3:3, 3:5, 3:8 & 4:5.


13/2 -04
Bor numera i Uppsala och trivs ypperligt, tackar som fr�gar. Har inte m�tt s� h�r bra p� jag vet inte hur l�nge.
    Det �r inte riktigt l�ge att l�gga ut mitt nya material �nnu, s� ge dig till t�ls.

Liten "marknadsunders�kning": jag vill g�rna veta vilka texter ni tycker �r s�mst h�r p� sidan. Skriv g�rna i g�stboken om ni orkar bem�da er.

18/8 -03
Peter:
Det �r v�l klart som korvspad att jag vill ha feedback.

�nnu en till ute.

16/8 -03
Petter:
"FIGURE ME - ALL MESSED UP
IS IT ME OR IS IT YOU,
YOURSELF YOU SEE?"

16/8 -03
Ny del ute! Post amorem.

Sen vill jag bara p�peka att allt nytt material ligger ute f�r att jag k�nner att jag �r TVUNGEN att ber�tta hur jag m�r och t�nker, allts� inte f�r at det �r s� himla bra texter.

6/7 -03
Tillbaka i V�nersborg sen ungef�r en m�nad tillbaka. Och allts� �r det slut sedan en m�nad tillbaka. Men jag m�r faktiskt f�rv�nansv�rt bra. Jag f�rs�ker distrahera mig s� mycket som m�jligt. Vilket betyder att jag festar en hel del. Idag ska jag ha en vit dag f�r jag tror min kropp beh�ver �terh�mta sig lite efter de senaste veckornas bravader. Det b�sta av allt �r att jag inte har blivit bakfull en enda g�ng �n (ta i tr�). K�nt mig lite sliten, men inte bakis.
    See ya!


29/5 -03
Till Pepsi:
Vad enkelt det vore om jag ville, om du ville, om vi ville, kunde. Om vi bara kunde krypa ihop i varandras armar och pussas hela dagen. Vad sk�nt det skulle vara.

Vad bra det hade varit om vi hade sett varningstecknen tidigare. Innan det var f�r sent.

Vad tr�kigt det �r att vi har f�rst�rt n�got s� vackert som tv� m�nniskor som �lskar varandra, har kul ihop, som respekterar varandra, som kan kommunicera med varandra, som �r fantastiska st�d �t varandra, som �r v�rldens b�sta kompisar, som passar som pusselbitar i varandra. Va surt det �r att vi inte kunde ta vara p� det.

Vad jobbigt det kommer bli att jag inte har n�gra d�liga minnen av dig att tr�sta mig med n�r du �r borta ur mitt liv och jag gr�ter och saknar dig. Om du bara hade s�rat mig en enda g�ng jag kunde vara arg p� dig f�r...

Vad sorgligt det �r att det m�ste ta slut.

Vad konstigt det kommer bli utan dig.

S� jag kommer sakna dig. Lilla v�n...