|
förnyad och återfödd känner du ens igen min röst? inte van att höra mig så stark och glad lycklig på egna ben känner du igen mig äldre större bättre ny självständig klokare visare mognare trygg jo visst det var sju månader sedan fem män sedan (en kvinna) en flytt sedan (du också) (en skilsmässa sedan) men jag känner igen din röst (hörde den varje dag i arton månader) sur? för att jag inte säger att inte heller jag är arg snälla, slutade vara arg på henne efter en vecka men ditt förräderi kan jag inte förlåta gav dig den ultimata kärleksgåvan: din frihet för att du sa du ville vara singel för att jag älskade dig trots att förlora dig var det sista jag ville och så går du och kastar bort den för att vara med någon annan nej jag kan nog inte förlåta att du så lätt kastade bort den dyraste gåvan jag någonsin gett någon (en månad av panik, tre av tårar, fem av saknad och sju av rädsla) har inte funderat över henne på jag vet inte hur länge (har bättre saker att lägga energi på) hennes välvilja känns absurd förväntar du dig att jag ska kunna säga detsamma? det är väl inte jag som borde längta efter förlåtelse inte heller hon – utan du men jag är ledsen – kan inte förlåta, ännu om någonsin hur skulle du kunna känna igen mig? för så här stark har jag aldrig varit  |