OK. Det är faktiskt i verkligheten något inte fullt så teologiskt. Det är det ord som min och Annas gudson Gabriel använde när han presenterade oss för en granne en gång när han var omkring 2-3 år. "De är mina gudmos!" sa han. Egentligen försökte han nog säga "gudmorsor".
Eftersom vi båda två är butchar, och inte helt bekväma med otvetydigt kvinnliga ord, som gudmor exempelvis, fastnade vi genast för detta ord och använder det fortfarande - både som plural och som singular.