VARFÖR ETT ÖVERLEVNADSHÄFTE?

[Välkommen] [Varför?] [Innehåll] [Utbildning/Föreläsningar] [Länkar] [JIMA] [Jimars]

Som funktionshindrad har man en rad rättigheter. Rättigheter man borde bli upplyst om att man har. Det är vad lagen säger, men det är inte alltid så det fungerar, tyvärr. Alltför ofta drabbas enskilda genom felaktiga beslut eller därför att de inte vet vilka rättigheter de har.

Det kan ha sin grund i att Sverige är ett rättsamhälle, där varje individ är värd lika mycket. Vi har fri press som bevakar individens rätt osv. Det kan göra att man ibland har större tilltro till våra system av lagar och förordningar än vad vi borde. Vi borde ifrågasätta mer, vi borde inte alltid lita på att myndigheten bevakar våra rättigheter.

Det gäller särskilt alla svaga grupper som sjuka och/eller funktionshindrade. När man redan drabbats av en sorg, som exempelvis en diagnos kan innebära, finns inte alltid kraft och ork för att kämpa, ofta finns inte heller kunskapen som behövs.

Man blir arg, ledsen och förtvivlad när man hör hur människor runt om i landet behandlas av Myndigheter. När man ser hur många som direkt ger upp och som blir hänvisade till att leva långt under existensminimum.

Därför kom Överlevnadshäftet till. För att ge en kick till alla som kämpar mot myndigheter i allmänhet och Försäkringskassan i synnerhet.

Alla som behöver ska på lätt svenska få veta vilka rättigheter de har, vad lagen egentligen säger. För visst är det märkligt att oerhört många beslut grundas på godtycklig tolkning, inte på vad lagen egentligen säger.

Därför finns Överlevnadshäftet för att peppa, stötta, ge råd och tips. Ju fler som står upp för sina rättigheter desto starkare blir vi.

Om Patientföreningar och andra organisationer som arbetar för funktionshindrade och långtidssjuka får mer kunskap så kan de i sin tur hjälpa fler att få rättvisa. Därför blev det ett Överlevnadshäfte.


Tillbaka

Beställ Överlevnadshäftet!

Från Verkligheten: "Damen från försäkringskassan var väldigt trevlig. Hon hjälpte mig att komma på flera saker som kunde påverka min rätt till handikappersättning. Bland annat duntäcke, dunkudde, elektrisk tandborste.

Hon frågade mig också vad det var som jag hade svårt att klara av själv i min vardag. När jag inte kom på mer saker hjälpte hon mig. Hon talade också om att det nog skulle dröja ca. tre månader innan jag skulle få beslut och ev. pengar.

När beslutet väl kom fick jag en chock, jag fick avslag på min ansökan om Handikappsersättning. De saker som Damen från Försäkringskassan föreslagit var "normalt förekommande" och därför inget som Försäkringskassan beaktade. Det kändes som ett hån!

Tillbaka

Sidan uppdaterad den 25 maj 2001

JIMA