Lectio praecursoria 14.12.2006
De av oss som l�ser Hufvudstadsbladet, Turun Sanomat eller Helsingin Sanomat, har antagligen f�ljt k�rlekssagan av ett alldeles speciellt par, Viivi och Wagner. Wagner -svinet �r k�nd f�r sina otroliga uppfinningar. En av de senaste (enligt Turun Sanomats l�sordning) var att han hade bes�kt en plastikkirurg med resultatet att han hade blivit en dubbelg�ngare av sin flickv�n. N�r Wagner kommer hem med sitt nya ansikte h�ller Viivi som b�st p� att laga middag i k�ket. Wagner stiger in � och se � Viivi tappar andan och tallrikarna som hon har i h�nderna faller p� golvet och g�r i tusen bitar. Budskapet �r entydigt, den st�rsta tragedin som Wagner kan t�nka sig �r en realitet: middagen har inhiberats. L�saren blir kvar med en k�nsla av skr�ck � tills en ny tidning kommer f�ljande morgon och parets k�rlekssaga forts�tter. Allt �r s�som det alltid har varit. De av oss som har l�st Exodus, den andra Moseboken, har antagligen f�st uppm�rksamheten vid h�ndelserna vid berget Sinai. Det mest dramatiska intermezzot har nedtecknats i 2 Mosebokens kapitel 32, och ett av dess intrigm�ssiga klimax beskrivs i verserna 15-16 samt 19:
Mose gick ner fr�n berget och bar med sig de tv� tavlor han hade f�tt som ett f�rbundstecken, tavlor med skrift p� b�da sidorna: det var skrivet b�de p� framsidan och p� baksidan. Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad p� dem var Guds skrift. (...) D� Mose kom n�rmare l�gret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han s� f�rbittrad att han kastade ifr�n sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot.
Budskapet �r entydigt, den allvarligaste av alla tiders synder har beg�tts med ett �desdigert resultat: f�rbundet har annullerats. L�saren blir kvar med en k�nsla av skr�ck. Efter n�gra verser ligger tretusen avr�ttade p� marken, leviterna avtorkar blod fr�n sina sv�rd. De hotfulla orden: �den dag kommer d� jag skall g� till r�tta med dem f�r deras synd� (vers 34) klingar fortfarande i bakhuvudet d� man l�mnar kapitel 32 bakom sig. Inte blir det b�ttre i f�ljande kapitel heller. Guds planer f�r detta avfallna folk tycks fortfarande st� p� n�got s�tt �ppna d� vi i vers 5 l�ser: �L�gg nu bort era smycken, sedan f�r jag se vad jag skall g�ra med er...� Ovisshetens moln h�nger �ver l�gret � tills man har hunnit l�sa �nnu ett stycke och kommit till den punkt som v�r svenska bibel�vers�ttning har rubricerat: �F�rbundet sluts p� nytt�. Mose bestiger berget p� nytt och f�r h�ra ur Herrens mun f�ljande ord:
Hugg ut tv� stentavlor likadana som de f�rra; p� dem skall jag skriva samma ord som stod p� de f�rsta tavlorna, de som du slog s�nder (34:1)
Och nu sluter jag ett f�rbund med er. Inf�r hela ditt folk skall jag g�ra s�dana under som inte har utf�rts i n�got land eller n�got folk... (v.10)
K�rlekssagan forts�tter. Allt �r s�som det alltid har varit.
Vad h�nde? Varf�r slog Mose s�nder lagtavlorna? Vad betyder det?
�F�rbundstecknet�, s�som tavlorna uttryckligen kallas f�r, har brutits. Avtalet har rivits i sm� bitar. Vad annat kunde det betyda �n att ocks� f�rbundet i och med det har annullerats? S� t�nkte den apostoliske fadern Barnabas, s� t�nkte Efraim Syriern (och i samma banor tycks �ven de svenska bibel�vers�ttarna har t�nkt n�r de har funderat �ver passande mellanrubriker). Barnabas, skriver mycket tidigt, omkring det f�rsta sekelskiftet, mot dem som anser att b�de det F�rbund som sl�ts vid Sinaiberget och det nya F�rbundet som har tr�tt i kraft genom Jesus, �r giltiga. Han skriver:
V�rt �r det, men de har f�r alltid f�rlorat det, sedan Mose redan hade tagit emot det...
Ty Herren talar s�: �Mose, Mose, stig ned med hast, ty ditt folk har �vertr�tt lagen!� Och Mose f�rstod och kastade de b�da tavlorna ur sina h�nder. Och deras f�rbund slogs s�nder f�r att den �lskade Jesu f�rbund i st�llet skulle inristas i v�ra hj�rtan...
Men har Barnabas inte alls l�st vidare i den bibliska ber�ttelsen? Visst har han gjort det. Visst var han medveten �ven om de nya tavlorna och den fortsatta historien som �ppnar sig f�r v�r �syn p� resten av GT:s sidor, men i hans agenda str�k dessa aspekter inte bort det faktum att Guds tavlor en g�ng hade blivit krossade och en caracter indelebilis hade s�nkts �ver Israel f�r all framtid. Kanske han t.o.m. t�nkte i samma banor som f�rfattaren av de Apostoliska konstitutionerna, eller kyrkofadern Lactantius, eller Origenes n�got senare, att till skillnad fr�n de f�rsta som hade inneh�llit ett k�rleksf�rbund mellan Fadern och Sonen Israel, och lagar uppbyggda enligt f�rnuftet, de nya tavlorna nu inneh�ll den tunga och tr�lbindande ceremonial- och renhetslagen som de f�ljande b�ckerna i Pentateuken ju �r fulla av, m.a.o. att de nya tavlornas syfte bara var att vara en b�rda lagd p� Israel som straff f�r dess olydnad, ett s�tt att h�lla dem i tukt.
Forts�tt