hem
mailinglistan
gästbok
länkar
min historia
information
listan söker....

Idag har besvären försvunnit – både fysiska och psykiska. Det har förändra mycket, både värderingar och synen på livet. Jag har förstått att livet är bara till låns och att morgondagen kan föra med sig i princip vad som helst. Fysiskt så har jag ingen känsel i huden på magen och inte heller i ljumskarna. Alla nervtrådar hittade inte varandra. Min son blir sexton år om ett par månader och han är på väg ut i vuxenvärlden. Tryggheten fick han tillbaka och han är och förblir det enda barn jag kommer att få. Lite sorgligt, men samtidigt så ger det mig lite tid över för mig själv. Jag hade inte någon önskan om fler barn innan sjukdomen, men det hade varit lättare att i fortsättningen få bestämma den saken själv. Det är en sak att fatta ett sådant beslut själv och något helt annat när möjligheten helt enkelt försvinner.... Christa

««---------