| Pimpelfiske |
| Det viktigaste i isfiskeutrustningen �r r�ddningshj�lpmedel. Isdubbar, ispik, och livlina �r saker som b�r r�knas som obligatoriska och utan dem b�r ingen is betr�das. Den viktigaste kunskapen �r att ALDRIG bege sig ut p� isar som inte �verallt har minst en decimeter tjock k�rnis! Eftersom iskvaliteten kan variera �tskilligt mellan olika platser �r det viktigt att hela tiden vara vaksam och inte n�ja sig med att kontrollera isen innan fisket startar. S�rskilt observant m�ste man vara kring grund, uddar, sund och d�r vattnet �r str�mt. Ispiken, som man st�ter h�rt i isen framf�r sig, �r till god hj�lp f�r att man ska kunna undg� att komma ut p� f�r tunn is. |
| Grunden innan man ger sig ut p� isen |
| Redskapen |
| Utan en isborr i gott skick kan en fioskedag bli ordentlig tr�ttande, i synnerhet om m�let �r abborre d� framg�ng i det fisket ofta kr�ver flitigt borrande. Ordentligt vass ska den vara. Ett reservsk�r b�r ocks� finnas med i utrustningen. Det h�nder ibland att man borrar i sten och annat som f�rst�r sk�rets borrf�rm�ga. Vid fiske efter grov fisk, t ex g�dda, som kr�ver st�rre h�l i isen, �r det allra b�st att anv�nda isbill som �ven den b�r vara ordentligt vass. En pimpelskrylla, stolryggs�ck eller n�got annat att sitta p� under fisket. Det blir arbetsamt i l�ngen att st� och fiska. S�rskilt n�r det bl�ser ger ocks� en l�g fiskest�llning b�ttre kontakt med pirken och d�rmed s�krare huggindikationer. Isskopan g�r god nytta n�r man ska ta bort iss�rjan efter borrningen. Pirkar i gott trim, eventuellt agn och sp�n med f�rsk lina �r andra grejer som beh�vs f�r roligt och effektivt fiske. |
| I vinterns m�rka och kalla vatten g�r livet p� l�gvarv. Fisken jagar inte �ver n�gra stora ytor utan �r t�mligen station�r och livn�r sig av det den kan komma �t i sin n�rhet. Detta g�ller i h�gsta grad abborren, som �r en "varm" fisk med h�g trivsel temperatur. Nyckeln till framg�ng �r d�rf�r att finna de platser som vinter abborren favoriserar. Det l�r man sig f�rst�s efter en tids fiske i ett vatten, men �ven p� helt ok�nda isar �r det ofta m�jligt att �tminst�nde till en del kunna skilja intressanta fiske platser fr�n dem som n�stan aldrig hyser abborre. Abborren finns inte utspridd hur som helst i vatten. Det �r endast p� vissa platser den kan f� de krav uppfyllda som den st�ller p� en st�ndplats. Det �r d�rf�r vanligt att st�rre delen av ett vatten �r helt fisktomt, medan abborren finns p� t�mligen begr�nsade omr�den. det �r dessa "hot-spots" det g�ller att finna. F�rutom att abborren v�ljer platser d�r f�dotillg�ngen �r tillr�cklig s�ker den sig ocks� till det varmaste vattnet. Denna v�rme �lskande fisk k�nner av mycket sm� differenser. Dessutom vill den alltid ha tillg�ng till skydd och gott jaktljus. �r isen tunn och sl�pper igenom mycket ljus, �r det de m�rka partierna som ger skugga i vattnet som �r de intressanta. Abborren kan d�r st� under den m�rka isen, k�nna sig trygg och h�lla det ljusa "matbordet" under uppsikt. N�r isen d�remot �r tjock och sn�t�cket djupt l�nar det sig b�st att s�ka abborren p� platser med stort ljusnedsl�pp. Det kan till exempel vara omr�den med gamla borrh�l. |
| Hitta vinter abborren |
| En annan sp�nnande fisk f�r vintermete �r g�ddan. I �ppet vatten kan metet bedrivas p� traditionellt s�tt med spinn eller haspelsp�, fl�te eller glidande bottentackel. Mest givande vid ismete efter g�dda �r att f�rst borra upp en serie h�l. Dessa avfiskas sedan genom att betesfisken i etapper h�js och s�nks i vattnet. N�gon l�ngre stund l�nar det sig det s�llan att fiska i varje h�l eftersom g�ddan �r t�mligen station�r i kallt vatten. N�r g�ddhugget kommer g�ller det att inte ha f�r br�ttom. F�r att krokningen ska lyckas f�r inte mothugget komma f�rr�n g�ddan hunnit v�nda och b�rjat sv�lja betesfisken. Viktigt �r ocks� att ha rullen frikopplad s� att g�ddan kan simma iv�g med betesfisken utan att k�nna motst�nd. Mete efter vinterns g�dda kr�ver en ganska kraftig utrustning. Ett rullf�rsett, l�ngt pimpelsp� eller �nnu hellre ett kort spinn eller haspel sp� med rulle och minst 0,35 mm lina beh�vs. N�rmast kroken b�r ocks� en ca 25 cm l�ng tafs av nylon �verdragen wire anv�ndas f�r att inte g�ddans skarpa tandgarnityr ska orsaka linbrott. F�r g�ddmete fr�n is m�ste en isborr med minst 150 mm sk�r anv�ndas. |
| G�dda p� pimpel |
| Sikpimpel |
| Siken �r ett h�gintressant m�l f�r fiske fr�n is. Den �r t�mligen aktiv ocks� i det kylslagna vattnet under vintern. Till skillnad fr�n fiske t ex abborre �r det d�rf�r vid sikfiske l�nande att stanna l�ngre vid ett borrh�l. Till skillnad fr�n abborren som �r station�r under vintern stryker siken omkring och letar f�da aktivt. Siken uppeh�ller sig p� varierande djup och i olika vattenlager. D�rf�r b�r man s�ka p� skiftande djup samt f�ra pirken i alla vattenskikt, fr�n botten och upp till strax under iskanten. En god hj�lp f�r att effektivt kunna t�cka olika vattenlager �r ett par upph�ngare med cirka en halv meters mellanrum ovanf�r pirken. Det kan vara betade maggotkrokar, vanliga v�tflugor eller nymfer. Man kan ocks� sj�lv enkelt g�ra v�lfiskande upph�ngarkrokar genom att p� sm� maggotkrokar linda aluminiumfolie som sedan bestryks ett par g�nger med tv�komponentlim. Det �r en v�l f�rankrad uppfattning att man vid sikfiske ska str�va efter att anv�nda s� liten pirk som m�jligt. F�r att klara de olika f�ruts�ttningar man kan m�ta vid vattnet m�ste man �nd� vara utrustad med pirkar i flera storlekar. Str�mf�rh�llanden och djupet p� fiskeplatsen dikterar valet, som alltid b�r falla p� den minsta m�jliga som klarar uppgiften att f�rmedla god kontakt till sp�t och att snabbt ta sig ned till det aktuella fiskdjupet. Pirkens form har ocks� sin betydelse. Sm� kompakta pirkar ger mindre motst�nd i vattnet och �r d�rf�r b�st l�mpade f�r fiske p� platser med str�mmsatt vatten. I lungt eller m�rkt vatten och n�r fisket sker p� platser med m�ttligt vattendjup kan d�remot pirkar med st�rre yta som b�ttre reflekterar ljus ge fler hugg. M�nga av de pirkar man k�per �r f�rsedda med alltf�r kraftiga krokar f�r att passa sikfisket. De b�r d�rf�r bytas ut mot sm� maggotkrokar som i en kort tafs f�sts under pirken. Maggot �r det vanligaste agnet f�r pimpelsiken, men fj�dermygglarver, rom samt bitar av kokt, skalad r�ka brukar ocks� vara effektivt. Sp�et f�r sikpimpelfisket b�r ha mjuk topp. Helst b�r det ocks� vara f�rsett med rulle s� att linm�ngden snabbt kan �ndras. |