pimpel_fiske

G�sen, som f�rekommer i s�v�l insj�ar och str�mmvatten som i ostkustens sk�rg�rdar, skiljer sig en del ifr�n andra fiskarter i samma vatten. De flesta rovfiskar,
t ex g�ddan, anv�nder snabbhet och accelerationsf�rm�ga f�r att f�nga sina byten. G�sen d�remot anv�nder sin �verl�gsna m�rkersyn. Med dess hj�lp kan den l�ngsamma och ganska klumpiga g�sen smyga sig p� sitt byte som inte har n�gon m�jlighet att uppt�cka faran f�rr�n det �r f�r sent. Att det under en stor del av vintern �r d�ligt ljus i vatten �r d�rf�r n�got som gynnar g�sen. Men liksom abborren �r g�sen en "varm" fisk med relativt h�g trivseltemperatur, vilket g�r den mer station�r. D�rf�r kan det kr�vas en hel del borrande och att ganska stora ytor avs�ks innan de givande platserna p�tr�ffas. Store vertikalpirkar �r popul�ra f�r g�sen, eftersom g�sen under vintern mest p�tr�ffas p� ganska djupt vatten, ofta p� runt tio meter. Mask, en fiskstrimla eller en hel, liten betesfisk �r v�l fungerande agn. Sp�et b�r vara rullf�rsett och kraftigt. L�mplig lindimension �r minst 0,30 mm. Eftersom det kian bli en hel del letande och borrande av h�l innan g�sen p�tr�ffas �r det viktigt att se till att ha ett v�lslipat sk�r, med en dimension av minst 150 mm.

R�dingen har sin naturliga utbredning i landets norra del, men genom uts�ttning finns den numera ocks� i m�nga vatten l�ngre s�derut. Eftersom den �r en kallvattenfisk �r den aktiv ocks� under vinterhalv�ret. Den upptr�der p� olika st�llen i vattnet, beroende bland annat var f�dotillg�ngen �r b�st. Den kan p�tr�ffas s�v�l i strandzonen som ute i det fria vattnets olika skikt. Att p� varje plats b�rja fisket med att sl�ppa ner bl�nket till botten, h�ja det n�gon decimeter och fiska av detta vatten lager n�rmast botten f�rst brukar vara det mest effektiva. I allm�nhet �r det d�r de flesta huggen kommer. Ger inte det ingen utdelning h�jer man bl�nket n�gon halvmeter i taget och avfiskar i etapper vattnets samtliga skikt �nda fr�n botten och upp till helt n�ra iskanten. Stora bl�nken som syns och h�rs bra i vattnet, dit endast lite ljus n�r genom sn� och ist�cket, brukar vara r�tt val. Men i slutet av s�songen n�r mycket ljus n�r ner i vattnet kan det vara effektivare att anv�nda sm� bl�nken, vanliga vertikalpirkar eller sm� balanspirkar. Sp�et b�r ha styv klinga och vara f�rsett med rulle, laddad med lina i dimension 0,25-0,30 mm. Cirka en och en halv decimeter ovanf�r bl�nket f�sts en fluga, agnad med en maggot p� krokspetsen och i en knapp decimeterl�ng upph�ngningstafs. Under bl�nket �r det b�st att anv�nda en liten pimpelkrok i en decimeterl�ng lina av n�got tunnare dimension �n huvudlinan.

Mitt i sm�llkalla vintern har laken sin f�ryngringstid. D� bjuder den en chans till ett annorlunda och verkligt sp�nnande fiske. Laken, den enda arten av torskfisksl�ktet i s�tt vatten, leker p� grunda sten eller grusbottnar. p� dessa lekplatser kan det samlas stora m�ngder lake. Och eftersom detta �r en av de f� fiskar som beh�ller sin aptit �ven under leken kan ofta storf�ngster g�ras. Leken infaller lite olika, januari-mars, beroende p� det geografiska l�get. I s�v�l str�mmande som stilla vatten finns den i ofta stora best�nd. Laken �r en skymnings och m�rkerj�gare. P� dagen st�r den i regel t�mligen stilla i n�gon djupgrop. F�rst n�r m�rkret faller beger den sig ut p� jakt efter sm�fisk, rom och olika vattenkryp. I m�nga �lvar g�r vattnet �ppet en stor del av vintern. Mete med glidande bottentackel �r d� effektivt. Ett glidtackel g�r man enklast genom att tr� linan genom s�nkets �gla, knyta fast kroken samt s�tta fast ett par blyhagel p� linan 25-30 cm fr�n kroken. Bitar av fisk, t ex str�mming, �r det vanligaste egnet, men mask eller kokt, skalad r�ka �r ocks� agn med god f�ngstkraft. D�r isarna ligger s�kra �r pimpelfiske en b�de rolig och effektiv metod. Sp�et b�r vara rullf�rsett och l�ngre och kraftigare �n det vanliga abborrsp�et. L�mplig lingrovlek �r runt 0,35 mm. Som bl�nke anv�nds ett vanligt r�dingbl�nke eller ett st�rre skeddrag, under vilket kroken f�sts i en tafs p� 10-15 cm. �ven f�r pimpelfiske �r fiskbitar det vanligaste agnet. Under vintern �r givande lakfiske ofta m�jligt ocks� i dagsljus. Under isen r�der ju n�rmast skymningsljus �ven mitt p� dagen. Men det �r framf�r allt till kv�llar och n�tter de flesta v�ljer att f�rl�gga sitt lakfiske. Och det �r verkligen en annorlunda och sp�nnande atmosf�r som m�rkerfisket ger.

Som topperioder f�r pimpelfisket efter harren r�knas den tidiga vintern samt v�rvintern. Men framg�ngsrikt fiske efter denna fina laxfisk kan bedrivas hela vintern. Att toppar i fisket brukar infalla tidigt och sent p� s�songen beror p� att jaktljuset i vattnet d� �r gott och att den naturliga f�dan, som framf�r allt best�r av insektslarver, ocks� �r aktivt och r�rlig vilket v�cker harrens jaktlust. Harren finns i en del vatten l�ngre s�deut, men r�knas framf�r allt som en norrlands fisk med sin st�rsta utbredning norr om Dal�lven, d�r den f�rekommer i s�v�l stilla som str�mmande vatten l�ngs kusten. I str�mmvatten �r platser med m�ttlig str�ms�ttning b�st. I stilla vatten �r det framf�r allt omr�den som erbjuder m�jlighet till fiske p� varierande vattendjup som mest interssanta. B�st resultat brukar det bli vid tillf�llen n�r harren uppeh�ller sig p� m�ttligt djupt vatten, vilket till stor del beror p� att man d�r kan anv�nda de sm� pirkarna som visat sig �ga b�st f�ngstkraft. S�v�l vertikalpirk och balanspirkar kan med gott resultat anv�ndas. P� vertikalpirkar som k�ps i handeln b�r man alltid byta ut original kroken mot en liten metkrok i storlek 10. Den f�sts i en cirka decimeter l�ng tafs under pirken. Som agn kan man anv�nda l�vmask eller maggot. F�r att f�rb�ttra f�ngstchanserna kan en liten fluga anv�ndas p� en upph�ngare n�gon decimeter upp p� linan. En maggotbetad liten v�tfluga brukar
kunna f�rb�ttra fisket h�gst betydligt. Inte s�llan �r det faktiskt endast p� upph�ngaren huggen kommer. Det �r inte s� m�rkligt. Harren �r ju en fisk som till allra st�rsta delen lever p� insektsdiet.