| |
|
|
Varför byter du namn hela
tiden?
För att
namnet är förknippat med en stil och en viss sorts
förväntningar. För att slippa det, byter man namn och så
kan man göra vad man känner för utan att någon lägger
sig i eller har en bild av vad man skall göra härnäst.
Nackdelen är att man
börjar från början även inför eventuell publik, som blir
ny med nytt namn. Vilket inte är att rekommendera för
karriärsugna.
I vissa fall har jag känt att jag svikit då jag inte
inbjudit gamla fans till det nya namnet. Speciellt
gäller det den tidiga Cyberia publiken.
Vad inspireras du av?
Förut var det mest
Serietidningar, filmer och musik. Nu försöker jag se mer
till det verkliga livets scenario.
Mycket lite inspireras jag
av andra bildkonstnärer. Men det finns så klart vissa
favoriter.
.
Konstnärliga förebilder.
Den tidiga brittiska punken.
John Lydon, Jamie Read, Vivienne Vestwood etc. Andy
Warhol. Max Book, Vaneesa Beecroft, Annika von Hauswolf
och Julian Opie, Anton Corbijn.
En relativt okänd svensk konstnär som jag fick
tillbaka skaparlusten på allvar av att se var Gustav
Broms. Vår generations mest underskattade konstnär.
Serieskapare som Hergé, Milo mManara, Jaime Henandes
and Bill Sienkiewics.
Men även Philip Glass, Brian Eno, Iggy Pop, Clash och
Pink Floyd finns med i bagaget. Oftast utgår jag från en
låt som jag sedan illustrerar tills det så småningom
blir ett eget verk av det.
Varför har du knappt ställt ut på Gallerier?
För att jag upplevde att det var fel forum för mina
grejer. Jag ville att konsten skulle vara som rock n
roll, inte kammarmusik.
Vill du ställa ut på Gallerier?
Jag jobbar på det känslomässigt. Oftast ser jag
nackdelarna före fördelarna.
Tror dock att jag snart är redo att anta den utmaningen.
Press och media?
Mediaspektaklet kan vara till ens fördel liksom till
ens nackdel. Jag har alltid haft ett bra förhållande
till media och press. Om man accepterar vissa tokigheter
dvs. Dan Wolgers lärde oss studenter på Konstfack att
alltid uppträda i media och press i egenskap av
yrkesutövare. Vilket känns som en bra regel.
Min regel är att man bör njuta av sina sekunder i
rampljuset och snabbt falla tillbaka till sitt arbete i
vardagen. Om man suktar efter bekräftelse via media tror
jag man har ett problem.
Konstteori?
I mina ögon skall man vara lite skeptisk mot alltför
stor teoretisering av något så nyckfyllt som konsten.
Samtidigt så kan teorier om de är vettigt underbyggda ta
död på tokiga myter om konstnärskapet.
Kommersialism?
Det är inte fel att tjäna pengar på sin konst. Tvärt om.
Men det får inte vara huvudmålet. Då kan man syssla med
aktiehandel istället.
Politik vs konst?
Konst kan vara politisk, kan
bli politisk utan att det var menat så. Liksom vid
kommersialisering får den inte bli huvudsaken. Uttrycket
först, politiken sen.
Helt opolitisk konst tenderar att reduceras till
heminredning vilket i sig kan ses som ett politiskt
statement. Partipolitisk konst blir ofta ointressant.
När jag samarbetade/samarbetar med de lesbiska
subkulturerna var/är frågan ofta uppe på tapeten. Varje
gång krav framförs om konstnärens infogande i den
politiskt korrekta agendan måste man svara med en
provokation. Konsten mår inte bra av att gå i ledband.
|
|