Hur man kan bli en destruktiv vårdare,
genom att ta på sig och vilja förändra för mycket.
Som kommer att leda till utfrysning, mobbing, samarbetsproblem
och så småningom arbetslöshet och det som kan följa på det.
Om "Messiasfällan":
Kapitel 1. Vad är Messiasfällan?
Steg 1: "Om inte jag gör det,
blir det inte gjort"
Steg 2: "Alla andras behov går före mina egna"
Kapitel 4. Åtta kännetecken på en Messias
Eftersträvar eget värde genom värdigt
"agerande"
Låter andra bestämma hans handlingar
Överdrivna prestationskrav
Lockas av att hjälpa andra med liknande plågor
Svårt att få förtroliga kontakter med jämlikar
Fast i en ond cirkel av isolering
Drivs till oupphörlig verksamhet
Att slita tills man stupar
Kapitel 5. Vilken Messiastyp tillhör du?
Den tjänstaktige
Räddaren i nöden
Givaren
Rådgivaren/terapeuten
Beskyddaren
Läraren
Korsriddaren
Vilken sorts Messias är du själv?
Kapitel 6. Hur Messiasfällan skadar andra
Den tjänstaktige blockerar
uppriktig kommunikation
Räddaren får andra att känna sig hjälplösa
Korsriddaren - arg på dem som inte är saken hängivna
Givaren vill behärska genom sin givmildhet
Beskyddaren som avslöjar för litet eller för mycket
Rådgivaren/terapeutens enkelriktade förtrolighet
Läraren skyr intimiteten - står på "scenen"
Hur Messiasfällan skadar andra
Kapitel 7. Hur kan man bli fri från
Messiasfällan
Och så vidare...
I boken "Hjälpa andra - stjälpa
sig själv" finns det ett kapitel som heter:
"KORSRIDDAREN - ARG PÅ DEM SOM INTE ÄR SAKEN HÄNGIVEN"
Sidorna 91 - 94.
""Jag har ett problem som upprör mig på jobbet",
började James. "Jag har just haft ett väldigt beklämmande
samtal med en av våra vårdarbetare. Jill heter hon. Första gången
jag träffade henne hade hon det ganska rörigt. Hon kom från en
rätt hård miljö och hade svårigheter jämt, men jag såg
vilka fina förutsättningar hon hade och hjälpte henne igenom
allt trassel. Hon reagerade verkligen fint på vad vi gjorde för
henne. Vi gav henne till och med ett jobb på byrån. Vilken förvandling
det blev! Hon finns alltid till hands när vi behöver henne. Hon
har blivit en riktig kämpe och en av våra bästa fältarbetare.
Det trodde jag åtminstone tills helt nyligen."
Han fortsatte med ett plågat uttryck i ögonen. "Vi har
jobbat frenetiskt med ett finansieringsförslag som skulle vara
klart vid femtiden på eftermiddagen. Alla medarbetarna var på
byrån hela veckoslutet och slet praktiskt taget dygnet runt för
att ro det hela i land. Den enda som inte infann sig var Jill. I
morse var hela gänget helt slutkört, men vi hade ännu inte
hunnit köra alla kopior och kolla sidorna. Då kommer Jill
strosande utan minsta ursäkt, förklarar inte ens var hon har hållit
hus hela helgen! Hon kom fram till mig och frågade med ett stort
leende vad hon kunde hjälpa till med, och jag blev rasande!
Jag frågade henne varför hon inte hade varit här på hela
veckoslutet, men hon gav mig bara en sån där äcklad blick, sa
att hon redan hade gjort sina fyrtio timmar förra veckan och att
hon inte gjort upp om att jobba helger. Otroligt, va?" James
blängde på mig. "Jag sa åt henne att arbetstiden var slut
först när arbetet var gjort, inte när hon hade avverkat några
få timmar. Hon bara skakade på huvudet och gick sin väg. Jag
begriper helt enkelt inte en sådan inställning."
Korsfarare som James är djupt
engagerade människor som blir uppslukade av sitt korståg.
Ibland kan priset bli högt och riskerna allvarliga. När mycket
står på spel blir korsfarare ofta ensidiga i sin plikttrogenhet.
Ofta blir de så uppfyllda av lidelse för sin sak att de inte längre
har plats för några andra lidelser. Hela tillvaron fokuseras på
det höga syfte de har valt.
När detta inträffar råkar korsfarare lätt i raseri. Människor
med en het övertygelse kan lätt bli ursinniga över onödigt
lidande, över barn med hungriga, tårade ögon, över ungdomar
som får livet förstört av narkotika eller människor som dör
ensamma i oeldade lägenheter. Korsfarare känner då en rättmätig
vrede som driver dem till handling. Vreden är emellertid en
stark, ofta alltför uppslukande , och kanske finner korsfararen
att vrede är den enda känsla han eller hon är mäktig. Jag
kallar den "korsfararens vrede".
Korsfararvreden kan sprida sig som en smitta, från att vara ett
hat mot orättvisor till att bli ett hat mot människor. För det
mesta finns det andra grupper som bekämpar det höga målet. Då
är det bara alltför lätt att förlora målet ur sikte och börja
hata dem som bekämpar korståget. Även om korsfararna börjar
med att (kursivt) älska rättvisan(kursivt slut), kan det sluta
med att de(kursivt) hatar människorna(kursivt slut) utan att någonsin
bli medvetna om denna motbjudande urspårning. De lurar kanske
sig själva att tro att de alltjämt för en positiv kamp,
eftersom de är trogna mot ett positivt mål, fastän de i själva
verket har blivit sjukligt begivna på sitt korståg.
Så småningom kan korsfararens vrede komma att riktas mot
medarbetarna. James hade gått i den fällan. "Efteråt försökte
jag prata med Jill", fortsatte han, "men vi kom just
ingenvart. Hon hade mage att säga att hon var beredd att jobba
de timmar hon fick betalt för. Ville jag ha henne att arbeta
fler timmar, väntade hon sig övertidsbetalning! Hon vet att vi
har en knapp budget. Jag kunde inte tro att hon var en sådan
materialist och ville ha mera betalt, trots att det skulle betyda
mindre mat åt folk som svalt! Det gjorde mig förtvivlad."
Korsfarare som James förblindas ofta av sitt sjukliga beroende
och blir omedvetet varma förkämpar för Messiasfällans lögner.
De tror att bara de själva och deras hängivna skara kan åstadkomma
den nödvändiga förändringen (Steg 1), och att ingenting är
viktigare än deras sak - inte ens deras egna medarbetares behov
(Steg 2). Om en medarbetare inte handlar i överensstämmelse med
de messianska lögnerna - inte handlar som om hela världen avhänger
av honom utan begär att även få sina egna behov tillgodosedda
- känner sig korsfararen ofta sviken och förtörnad. Korsfarare
förbiser lätt att deras medarbetare också är (kursivt) människor
(kursivt slut) med legitima behov och ett eget inneboende värde.
I korsfararens ögon blir medarbetarna i stället arbetshästar,
föremål, medel för att nå ett syfte.
Korsfararen nöjer sig inte med mindre än totalt engagemang och
hängivenhet för saken. Hans ståndpunkt är att "om du
inte är för oss, måste du vara emot oss". Alla måste
avge trohetsförklaring - allt eller intet, svart eller vitt,
gott eller ont. Medarbetare förväntas offra allt, bokstavligen
(kursivt) allt (kursivt slut), för saken: vänner familj, hälsa,
pengar. I ledande ställningar har korsfarare en benägenhet att
underbetala och överanstränga sina medarbetare. Inga
organisationer har större andel utbrända medarbetare än de som
leds av korsfarare.
När medarbetarna inte längre står ut med påfrestningarna och
de orealistiska krav man ställer på dem, inser då korsfararna
sina misstag? Nej. Som regel känner de sig förrådda.
Under årens lopp har jag samarbetat med många olika grupper som
i anslutning till socialvård och kyrkor har kämpat för något
gott ändamål. Dessa organ har förvisso berikat sina klienters
tillvaro, men enligt mina iakttagelser har korsfararens vrede
skadat en del av medarbetarna. Ibland har dessas äktenskap
vittrat sönder, då de inte har haft tid att vårda sig om
hemlivet; deras hälsa har fått en knäck då de inte har fått
tid att vila upp sig, och deras känsloliv och andliga utveckling
har urholkats då de inte har fått någon tid över för
avskildhet. Alltför ofta har korsfarare vunnit sitt korståg men
struntat i att räkna de många medarbetare som har blivit korstågets
offer och stupat utmed vägen."
Av Victor Rangner den 22 oktober år 2000.
Min Maxim Nr. 1Eller
Godheten förgörs genom för mycket av det Goda. Ondskan balanserar det Goda.
Victor Rangners hemsidor 1999 - 2000
Gå tillbaka till startsidan
Skriv ett brev till mig: Hjälpa eller stjälpa