FormMetaMorfos

Den här texten har sin utgångspunkt i tre konstnärers verk. Den som jag känt och känner bäst är konstnären Nils G. Stenquist, som jag har känt sedan år 1972 då jag gjorde min praktiska yrkesorientering på Kgl. Konsthögskolans grafikavdelning på Skeppsholmen. Senare kom jag att arbeta hos Nils Stenquist i hans ateljé i Malongen vid Nytorget på Södermalm.

Samtidigt som jag lyssnade på Brian Eno, Steve Reich, Miles Davis, Cluster, Kraftwerk med flera, satt jag ofta och arbetade med att skära träsnitt, förstora bilder med hjälp av rutsystem eller arbetade med reliefer till bland annat utsmyckningsarbetet "Spegelknä" till Vin & Spritcentralens lager i Västberga.

Nyckelordet då var "Minimalismen". Den hade föregåtts av "Konkretismen" som i Sverige representerades av konstnären Öyvind Fahlström.

Men den tredje konstnären är kanske mest känd såsom OULIPO-are och författare: George Perec. I hans bok "Livet - En bruksanvisning" beskriver han pusselbitarnas huvudformer.

Även Öyvind Fahlström har i flera målningar och kollage arbetat, bearbetat och gnuggat, gnidit och knådat formerna ur till exempel bilder ur tidningarna Mad och Batman (Läderlappen).

Nils G. Stenquist har i flera av sina grafikblad, akvareller och målningar också låtit formerna bilda serier och serierna till variationer och symfonier.

En föregångare till detta sätt att arbeta på var den svenske DADA-isten Viking Eggeling.

En grundform för en förändring, förvandling eller metamorfos kan vara vilken symmetrisk eller assymetrisk form som helst. Det är lättare om den är sluten, än öppen. Men visst kan man lika väl arbeta med kartor över till exempel Stockholms skärgård, eller bilder som Nils G. Stenquists, som föreställer alltifrån celler till mossa eller stjärnhimmel.

Här är några grundformer hämtade ur geometrin och den kristna religiösa symboliken.

Grundformen här är först och främst Treenigheten eller Trinity.

Men den kan också förses med ett öga .

Ur ögat föds de andra formerna, som dels är den judiska Davidsstjärnan, dels kvadraten. Men också ur ögat kommer cirkeln. Som både bryter ut och vidgar den återhållsamma tredje dimensionen.

Korset är både ett positivt plus-tecken och människan begränsad av väderstrecken.

Cirkeln står för både helheten, det begränsade och det obegränsade. Det slutna, men också det öppna. Den kan antingen kombineras med triangeln som omslutande triangeln, eller inne i triangeln. Lionardo da Vinci har använt detta.

Konstteoretikern Ulf Linde har skrivit en text om Piero della Francesca, som använde olika alkemistiska symboler i sin målning av när Johannes Döparen döpte Jesus Kristus.

Denna bild kan utläsas på flera sätt. Antingen hur Gud i form av Treenigheten omsluter Världen, Kosmos och Jordklotet. Det runda. Eller hur Treenigheten också omsluter helheten. Att Gud är större i sina dimensioner, än Människans begränsade upplevelse av Helheten och Världen.

Enhörningen och Jungfrun är också ett gammalt motiv, men mera bildligt, än först och främst syboliskt. Människorna och mänskligheten har alltid kämpat med olika abstraktionsnivåer och en bild som kan utföras med skönhet och stil blir för flertalet mera tilltalande än en abstraktion av en ideologi.

Jungfrun och Enhörningen har båda Oskulden och Renheten såsom bakgrund, men självklart finns det också en sexuell symbolik, liksom en religiös. Där Mannen och Kvinnan också är Jesus Kristus och den Kristna Människan.

Den här symboliken kanske för många i Sverige och inom den västerländska kristendomen förknippas med Julen, Kristi födelse, Adventsstjärnan och Herdarnas och de Tre Vise Männens uppsökande av Stallet med Jungfru Maria, snickaren Joseb och Jesusbarnet.

Men formmässigt bygger också den bilden på den femuddiga, pentagrammets och pentagonens utvidgande och gränsöverskridande form utöver Cirkeln.

Den här bilden bygger på flera former, som där Cirkeln har övergått i en Mandala-form. Det är också en bild av Treenigheten; med det egyptiska Ögat i Triangeln, Den Helige Ande symboliserat av en Duva som sänker sig ner över en kalk som skulle kunna vara den Heliga Graalen. Ganska säkert ett ordenssällskaps symbol, med anknytning till alkemi och rosenkorsare. Det finns också mycket av sexuell symbolik i den här symbolen.

Ordet "SYMBOL" kommer av att man delade ett mynt som kallades för "symbol". De två delarna skulle sedan passa ihop och passa samman. Då visste man att man hade mött rätt person eller mottagit rätt budskap.

Det keltiska korset kallas annars i Sverige för gårdskors eller Gotlandskors. Eller ett plus-tecken överskridande en cirkel, samtidigt som det också är infattat i en cirkel.

Triangeln och Cirkeln länkade samman, med det goddomliga ljuset Ain Sof, Intet och Gud, bländande klart som ur flera dimensioner bakom och oändligt färdandes framåt.

En modell av Treenigheten. Men själva förståelsen är nog bortom orden. En upplevelse och en erfarenhet.

En variant av samma tema.

Ännu en variant, men denna gång i en heraldisk vapensköld.

Treenighetens ljus strålar tillsammans ner mot jorden och människorna. Kraft, Makt, Godhet, Kärlek, Värme, Ljus och Nåd.

Luften och Den Helige Ande, Korset, plus-tecknet och det som fogar samman Materian med Gud.

Ett försök att avbilda Guds Treenighet också som transcendent och övergående mellan färgerna guld och svart. Ljus och Mörker. Gott och Ont. Plus och Minus. Något och Intet.

En modern variant i form av psykologisk management-bild. Som också bildar en treenighet. Där vardera av cirklarna möter den intilliggande, men också alla tre formerna och egenskaperna tillsammans.

TRE FORMER som likt Mauritz Corneliis ESCHER eller Oscar Reuterswärds OMÖJLIGA figurer bildar en och samma form. Där Tre Former bildar En och samma form genom ett labyrintiskt eller dekorativt mönster.