Övergripande inledning

Forskarnas åsikter går isär när det gäller omfattningen av ödeläggelsen av den Gotländska bebyggelsen från medeltid fram t o m ca 1700. Det finns ett uttalat behov av att komplettera det skrivbordsarbete som har gjorts, bl.a. i form av kart- och arkivstudier, med en fältinventering. En fältdokumentation är viktig även med tanke på kulturmiljövården; så länge gårdsplatserna med omnejd inte är lokaliserade och dokumenterade, undermineras en bevarandemöjlighet. Ett kulturarv är därmed hotat. I ett fåtal fall har intressanta områden karterats av kulturgeograf Per-Göran Ersson, men dessa gårdar finns inte dokumenterade i något offentligt kartmaterial.

Sommaren 2000 startades projektet "Gotländska ödegårdar" i samband med en kurs i kulturgeografi vid Högskolan på Gotland. Då utarbetades syfte och metod för hur ett inventerings- och dokumentationsprojekt av ödegårdar skulle kunna se ut. Under hösten och vintern 2000-2001 inventerades Storsudret, dvs. den södra delen av Gotland.

I den löpande texten samt används följande förkortningar:

· Norr: N, syd: S, öst: O, väst: V
· Markelej: mkl, tunnland: tld, kappland: kpl, mansslätt: msl, mantal: mt
· Fornminnesregistret: FMR
· Lantmäteriet i Visby: VLA
· Lansarkivet i Visby: ViLA

Längst bak i rapporten finns ett utdrag ur ödegårdslistan över Hoburgs ting samt en liten ordbok.

Varje gård från ödegårdslistan redovisas i rapporten med kart- och arkivmaterial, fältarbetets utförande och resultat samt en sammanfattande diskussion. Under rubriken "Övriga områden av intresse" behandlas de platser som Ersson tar upp i sin förteckning. Dessa redovisas på samma sätt som ödegårdslistans lokaler. Under rubriken finns även platser med intressanta namnindikationer presenterade. Dessa om-råden har antingen lokaliserats eller inventerats i fält.

För syfte och metod, se denna länk!

Presentation av Storsudret

Gotlands sydligaste del kallas Storsudret och består från N till S av socknarna Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre. De fem socknarnas sammanlagda ytvidd är 14814 ha; Vamlingbo är störst och Fide minst. Området utgör inget undantag när det gäller kontinuiteten i bebyggelsemönstret på ön. De från yngre järnålder och medeltid dokumenterade bebyggelselämningarna ligger i samma områden som 1700-talets gårdar. Det är först vid tiden för laga skiftet under senare delen av 1800-talet som större förändringar skedde i landskapet.

Storsudret har i jämförelse med det övriga Gotland ett stort antal bevarade byggnader från medeltiden. I Vamlingbo socken finns dessutom förhållandevis många medeltida grindstolpar bevarade. Liksom ön i övrigt hade Storsudret sin blomstringstid under yngre järnålder och tidig medeltid, vilket bl.a. de många kyrkorna vittnar om.

I Hoburgs ting (Hoffborgs tingh), dvs. Storsudret, beräknades antalet övergivna gårdar i ödegårdslistan från 1580-talet till 16 stycken. Även Revisonsboken från 1653 nämner ett flertal öde hemman och obebyggda tomter.

På Sudret finns mycket ängs- och alvarmark samt en hel del åkermark. Här växer övervägande lövskog. Såväl Linné som Hilfeling beskriver området i sina reseskildringar. "Ängarna omkring Grötlingbo, Fide, Öja och Hamra voro magnifika, likare lundar och trädgårdar, än någon mark, träden voro överflödiga, hassel, mycken björk, ansenlig ask, någon ek… Ängarna stodo tapetserade av blommor". Så beskriver Linné delar av Sudret 1741. Även Hilfeling målar upp bilden av ett grönt och skönt landskap på södra Gotland: "vi togo vår tur genom härligaste åkrar och ängar, vilka siste voro med de flesta sorter av lövskog beprydde, såsom av ek, björk, ask, asp, oxel, hassel, hagtorn samt som oftast med vilda äpple- och päronträd bevuxne".

Några av socknarna på Sudret är indelade i olika lag. Den två kilometer långa landtungan som utgör Fide är sedan gammalt fördelat på ett lag N om kyrkan, med Österby som den största gården, och ett lag S om kyrkan, med Västergårde som den mest kända gården. Hamra, med alla sina vikar längs kusten, är indelat i Nordehamre och Suderhamre. Det låglänta Öja består av två "byar"; Västerböien och Holmböien. I Vamlinbo, där nära hälften av arealen består av alvar och annan steril jord, finns sedan gammalt byalag. Den största koncentrationen av gårdar är den s.k Norrbyn.