I depån på Isle Of Man
|
I depån på Isle Of Man |
Cagivan var en märklig skapelse. En märklig blandning mellan bra och mindre bra. En lågbudgethoj med mycket potential. Hojen köptes av en viss Curt Olsson hos Östanbräcks Bil & MC i Hudiksvall. Designen var trist och liknade mest en Kawasaki. Körställningen var upprätt och väghållningen gungig i högfartböjar. Men, vilken motor! 650-motorn, som i denna version hade torrkoppling, var ett litet underverk. Den gick fantastiskt mjukt och vibrationsfritt. Hojen hade gått 194 mil när jag köpte den och var en av två Alazzurra GT som togs in till Sverige och en av tre Alazzurra (tror jag) som togs in av dåvarande generalagenten Mullsjö Motor. Det var många som drog på smilbanden när Ducatiklubbens ordförande kom åkande till Isle Of Man på en Cagiva. |
Cagivan genomgick en ombyggnad under vintern efter att jag kommit över en del prylar som bl.a. en NCR-replica aluminiumtank i jätteformat (som fick svetsas om för att passa Pantah-ramen), en 900 SS sadel (som fick kapas för att inte sluta bakom bakhjulet) och en 900 SS kåpa.
|
Följande sommar blev det en resa till Italien och den gick fantastiskt bra. Den var dock fortfarande gungig i högfartsböjar och bromsarna var alldeles för klena. Detta åtgärdades genom att byta till en Marzocchi 38 mm racegaffel och Öhlins där bak. Bromsarna förbättrades med 300 mm ISR-skivor fram och Brembos stora ok. Nu var hojen så perfekt den kunde bli. Det blev 5000 problemfria mil (så när som på en laddningsregulator) innan jag sålde den på senhösten 1991. Det var meningen att det skulle bli en Bimota DB 1. I stället blev den en Ducati 750 SS. Men innan jag sålde Alazzurran blev det en... |
 |