1990 var det finanskris. På en bondgård utanför Linköping fanns det en kille som handlade med exklusiva bilar, mest Ferrari, Lamborghini, Maserati och liknande skapelser. Ryktet hade gått att han handlat ca 200 motorcyklar från Italien. Jag åkte dit för att kolla. På vägen till Linköping mötte jag en biltransport med en Ferrari F40 på släpet som visat sig komma från nämnda handlare. Man betalade mångmiljonbelopp för en sådan då, men inte några månader senare… Jag kom dit och började pruta några ynka tusenlappar på en Scrambler. Jag var inte speciellt intresserad så skicket inte var det bästa. Den var dock finare än de andra som var i ganska dåligt skick. Jag var beredd att åka därifrån med ogjort ärende när han föreslog att vi skulle dra igång den. Jag kände på kicken och tyckte den saknade komp. Den skulle nog i alla fall inte gå igång tänkte jag. När den startade på första kicken blev jag dock omvänd och slog till direkt.
Scramblern fick en total genomgång. Det visade sig vara en hybrid med 450-ram och 350-motor. Lyse, mätare och det mesta av elsystemet kom från en HD-Aermacchi. Jag lyckades komma över det mesta som saknades och bytte alla kullager i motorn, som för övrigt var i bra kondition. Sen blev den ny lack, besiktning och en färdig bushoj. Scramblern såldes 2005 och jag blev utan Ducati ett tag...