| m å l | arkiv | länkar | kontakta | hem |  |
Tidsaxel, del II
1445 Dinis Diaz rundar Kap Verde. 1450 Stora Zimbabwes fall är så gott som fullbordat. 1450 Påven Nikolaus bemyndigar portugiserna att bestämma över, och reducera till evigt slaveri alla muslimer och icke-kristna i Afrika. 1450 Kongo- och Ndongo-imperierna i Angola och Kongo-republiken. Den venetianske sjöfararen Alvise de Cadamosto upptäcker Kap Verde-öarna. 1454 Cadamosto: ”Jag var i första hand inställd på att bli rik och i andra hand på att bli berömd”. ”Fursten har hyrt den här ön Arguin åt de kristna, så att ingen kan komma in i viken och handla med araberna utom de som har licens. Det finns bostäder på ön och lokaler där man köper och säljer med araberna som kommer till kusten för att köpa sådana varor som ylletyger, bomull, silver och kappor, mattor och liknande varor och framför allt korn, för de lider nästan alltid av brist på mat. De byter varorna mot slavar som araberna för med sig från de Svartas ö, och guldkorn. Därför lät fursten bygga ett fäste på ön för att skydda denna handel för evigt (mot the moriska sjörövarna).” 1461 Portugisen Pero da Sintra upptäcker Sierra Leone, Guineabukten, Nigerflodens mynning och Biafra-bukten, som Ptolemy kallade Sinus Hesperus – Aftonstjärnans bukt. 1468 Sunni Ali, kejsare av Songhai, tar tillbaka Timbuktu från tuaregerna; Zara Yakub, Salomonisk kejsare av Etiopien dör efter att ha regerat i 34 år. Han har skapat en stark nation och ett fäste mot Islam. Han blev den till hälften mytiske ”Fader Johannes” (Prester John) som Europas kristna letat efter. De portugisiska upptäckarna, Joao de Santarem och Pero de Escolar når fram till Guldkusten; krönikören Zurara, rapporterar om slavmarknaden i Lagos: ”Var finns ett hjärta så hårt att det inte genomborras av medkänsla när man ser detta sällskap? För några hängde med huvudet, deras ansikten översköljda av tårar och såg på varann. Andra stod och stönade mycket smärtfyllt och såg upp mot Himmelens höjd, deras ögon fästa på det och ropade högt, som om de bönföll Naturens Fader om hjälp. Andra slog sig i ansiktet med handflatorna och kastade sig ner på marken i hela sin längd. Andra sjöng sorgesånger som vid en begravning, enligt deras lands sed. För att göra deras lidande ännu värre kom nu de, som skulle dela upp fångarna och började skilja dem från varann för att göra jämna delar på fem. Då blev det nödvändigt att skilja fäder från söner, män från sina hustrur, bröder från bröder. Man visade ingen hänsyn till vare sig vänner eller släktingar utan var och en hamnade där ödet ville.” 1471 Den portugisiske sjöfararen Lopo Goncalves korsar Ekvatorn och når Kap Sankta Maria. En annan, Fernando Po, upptäckte öarna Fernando Po och Principe. "Kung Johan II byggde en mäktig fästning på Guineakusten, Sao Jorge d'el Mina, för försvar och att ha som en bas.” De placerade ut sju stycken padraos [en hög pelare av kalksten med ett kors ovanpå.] av kalksten. Dessa fungerade som milstolpar för de som kom efter dem. En av kapteneran, Diogo Cao, lade ytterligare 1,450 miles till kartan, och nådde Kongofloden och seglade långt uppför floden. Cao hittade mycket lite i form av skatter och var intresserad av att göra upptäckter istället. En annan portugisisk kapten, Duarte Pacheco Pereira, som var med när Mina grundades 1481, skrev om resan: ”De svarta som bor i det här landet är fattiga människor som inte kan klara sig eller leva utan på fiske, vilket det finns mycket av här. De är hedningar. I det här landet finns det ingen vinst.” På en av sina resor skickade Cao en del av sin besättning in i landet för att ta kontakt med Kongos kung. Besättningen försvann med hittades levande tre år senare då Cao själv kom tillbaka och blev vän med kungen. 1466 Cao placerade sin sista padrao vid Kap Kors, 50 miles norr om Walvis Bay i Namibia. Han dog under återfärden. 1486 Kungariket Benin i västafrika idkade handel med Portugal; ”Vita män kom till Benin City från Portugal. De kallade portugiser, vilket förvanskades till Potoki (även på Temne och Susu). ”Kungen av Benin välkomnade dem, gav dem ett hus och tillät deras präst att utöva deras underliga religion och utbytte ambassadörer med kungen av Portugal. ”Kung Ogiso av Benin gifte sig med en portugisisk flicka, som Bini-folket kallade Elomon. Hon födde Ogisos förste levande son.” ** (Chief Anthony Enahoro, Fugituve Offender) 1487 Bartolomeu Diaz återupptog Caos resa. Hans liv är höljt i hemlighet. Joao de Barros beskriver resan: ”—kaptenskapet gavs till Bartolomeu Diaz, -- en av Dom Joaos hus. De andra kara-vellerna (två skepp var beväpnade, två var lastade med ”utmärkt sten”, en bar mat och andra förnödenheter) hade som kapten Joao Infante, en ung riddare. De två lotsarna var Pero de Alemquer och Alvaro Martins, respective. Förnödenhetsskeppet hade Diaz bror, Pero, som kapten. Sammanlagt hade de en besättning på 50-60 man. Bland passagerarna fanns sex Afrikaner från södra Afrika. De var sändebud från Portugal, två män och fyra kvinnor. Kvinnorna var vackert klädda och hade med sig prov på guld, silver och kryddor. De skulle också försöka hitta Prester John. Man använde ofta kvinnor som sändebud eftersom man antog att de inte skulle dras in i väpnade konflikter. Först reste de till Mina, fyllde på förråden och seglade sedan söderut till Angradad Aldeias i Angola. Här landsatte man de två afrikanska männen och förnödenhets-skeppet lämnades kvar med nio man ombord som vakter. Dec. 1 Den första december seglade de förbi padraon vid Cape Cross. Dec. 8 Den 8 december kastade de ankar i Walvis Bay, och berättade om ”ett under-bart fågelliv: flamingo, vildgäss, pleikaner och ett moln av sjöfåglar." De fortsatte 250 miles till Angra das Voltas - the Bay of Tacks - nuvarande Lüderitz. En av de afrikanska kvinnorna landsatter här. Klipper tvingade dem ut till sjöss. De såg Serra dos Reis den 6 januari, 1488 (Kungskedjan), möjligen Matsikamma, norr om Cedarburg i dagens Cape Province. De rundade Afrikas södra spets utan att veta om det. De befann sig 2,000 miles öster om Kap Bojadir, nästan rakt söderut från Egypten och det öppna havet söderut. Landet – det var sommar här – påminde dem om Portugal. Rio dos Vaqueros (Koherdarnas flod) fick sitt namn eftersom de såg boskap som betade där och sågs efter av herdar. Surfen var så tung att det var omöjligt att landstiga. 3 februari: De såg stora klippor och en enorm grotta som kallades Sao Pras (St. Blaise). Här fanns stora sjölejon, sälar, änder samt stora sjöfåglar täckta med fjädrar som inte kunde flyga (jackass pigeons). Pacheco Pereira: ”Den som kommer hit måste akta sig för negrerna som bor här, för de är mycket dåliga människor som flera gånger försökt döda besättningar på fartyg som gått iland här, så den som går iland måste alltid vara på sin vakt.” 6 juni På vägen tillbaka såg de en stor, majestätisk udde med granitklippor, flankerad av Taffelberget och spiror av sten. Här placerade Diaz sin andra padrao, och mar-kerade på sätt den yttersta udden av kontinenten. 24 juni Sankt Christoffers dag var de tillbaka i Lüderitz Bay, där de placerade den sista padraon på resan. De fann att förrådsfartygets besättning förlorat sex man efter ett försök att stjäla från skeppet. Skeppet hade brunnit upp. Vid Principe fann de överlevande efter en portugisisk expedition till Nigerflodens mynning, vilken hade slutat olyckligt. Pacheco Pereira ledde de överlevande. Diaz köpte guld vilket överlämnades till kronomyndigheten vid Sao Jorge d'el Mina. Dec Ankom till Tagus, i december 1488, efter 15 månader och 16,000 miles resa. Vägen till Indien var öppen. Afrikanska slavar ledda av den forne slaven Yasuf Adil Shah, gör uppror i Bijapur, India, men revolten slås ner. 1490 Portugiska upptäckare omvänder kungen av Kongo till kristendomen. De etablerar en utpost i Sao Salvador och bibehåller portugisiskt inflytande i denna region under nästa århundrade. Portugiserna planterar socker på Sao Tomé och för över slavar från Benin för att arbeta där. 1491 Portugiserna skickar en beskickning till Banza, Kongos (Angola and Zaïre) huvudstad för att etablera vänskapliga relationer med kung Nazinga Nkuma. 1492 Kejsare Sunni Ali dör under mystiska omständigheter efter att ha regerat i 28 år och efter att ha byggt upp ett kolossalt Songhai-imperium. Strax före hans död hade han låtit avrätta mullahs i Timbuktu för olydnad och hans mord kan ha varit en hämndakt. Kung Ferdinand och drottning Isabella bekostade Kristoffer Columbus resa till Östin-dien. Han hamnade emellertid i Bahamas och seglade därefter till Haiti och Kuba. Senare seglade han till Jamaica, Puerto Rico och Santo Domingo. 1493 Songhai togs över av femtioårige Askia Mohammed; han kom att utöka imperiet tills det omfattade Mandingo-imperiet och sträckte sig bortom Niger-floden. När Columbus återvände till Spanien skickade Isabella iväg honom med 1,500 man; Columbus blev utnämnd till guvernör över den Nya Världen. Columbus resor inledde eran av europeisk kolonisering av Amerika; slakten på den inhemska befolkningen och introducering av afrikanska slavar. 1501 Spanska nybyggare på Santo Domingo för med sig afrikanska slavar till Hispaniola; detta är första gången afrikanska slavar importerades till Nya Världen. Ett patentbrev utfärdades till och med för detta syfte. Detta hände i stor utsträckning för att prästerna ville att den inhemska befolkningen skulle behandlas väl så att de kunde predika bland dem.
Hur man citera denna artikel:
|
|
Om ni har tips på flera relevanta webbsidor (gärna på svenska) hör av er! Vilken medeltida Afrikansk monark kallades för Lejonkungen? För mer om Gunilla von Wachenfelt besök: |