yy

Men s� p� kv�llen den 19 januari b�rjade det h�nda grejjor.
Vi hade suttit och kikat p� tv och jag tyckte mig k�nna lite mensv�rk.
Efter ett tag blev jag sugen p� r�kmacka och sn�ll som Magnus �r,
s� erbj�d han sig att �ka till Statoil
och inhandla just en s�dan.
Samtidigt som han gick utanf�r d�rren gick jag p� toaletten.
V�l d�r konstaterade jag att jag bl�dde.
"Mens?" t�nkte jag, men ins�g att det nog var b�st att ropa p� Magnus
som knappt hade hunnit ned till bilen.
S� han fick sn�llt v�nda om och komma upp igen.

Jag ringde f�rlossningen f�r det hade man f�tt l�ra sig i f�r�ldrargruppen p� MVC.
Dom bad oss komma in f�r att kontrollera oss, men po�ngterade
att det s�kert inte var n�got farligt.
Eftersom jag hade g�tt �ver tiden med tio dagar sa dom att det troligtvis
var f�rlossningen som hade startat med att slemproppen sl�ppt.
N�r vi kom dit blev vi visade till ett rum f�r unders�kning.
CTG-kurva skulle tas, ultraljud och en inre unders�kning skulle g�ras.

CTG-kurvan p�visade v�rkar som barnmorskan envisades med att jag skulle k�nt!
Men hj�rtljuden var helt normala och s� var �ven ultraljudet och den inre unders�kningen.
Den inre unders�kningen talade bara om att jag var �ppen f�r "fingerblomman" som dom kallade det.
"Jaha", sa vi och fick �ka hem igen med "varningen" om att f�rlossningen antagligen var p� g�ng.
Men vad sjutton menade dom med att man "var �ppen f�r fingerblomman"?
Magnus ringde sin syster Catharina f�r att h�ra om hon visste vad det var.
Hon hade ju f�tt tre barn s� hon visste s�kert tyckte vi.
"Nja, jag vet inte riktigt, men jag har en massa b�cker om blommor s� jag kan ju sl� upp det!", sa hon.
*Fniss fniss*
Hon visste med andra ord lika lite som vi.
Slutligen s� fick vi reda p� att "fingerblomman" innebar 1 cm ... Vi gick och lade oss och somnade gott.

L�rdag den 20 januari
P� morgonen vaknade jag vid niotiden av att jag tyckte att "mensv�rken" var lite jobbigare nu.
Jag gick och pillade, pysslade lite med datorn och plockade ned lite i BB-v�skan. Dubbelkollade och s�.
Vid 13-tiden ins�g vi att det nog var ganska regelbunden "mensv�rk".

S� mellan 13�15 sysselsatte vi oss med att ta tid och skriva ned med mera. N�r klockan var 16 tyckte jag att det b�rjade bli lite jobbigare.
Det tog liksom i lite mer.
Vi ringde f�rlossningen (M�lndal) f�r att kolla s� att det fanns plats och s�, men det var inga som helst problem.
I sj�lva verket skulle det visa sig att vi var dom enda som f�dde barn p� M�lndal den natten!
S� hon �r lite extra speciell v�ran lilla tjej. Klockan 17.10 blev vi i alla fall inskrivna.

CTG-kurva skulle tas, s� vi blev visade till ett litet unders�kningsrum.
En inre unders�kning gjordes och man kunde konstatera att jag hade �ppnat mig 5�6 cm!
"Du har jobbat p� bra hemma", sa barnmorskan.
Och jag som inte hade speciellt ont alls!
Det h�r blir en baggis t�nkte jag!
N�r hon skulle s�tta fast banden upplevde jag henne som h�rdh�nt och som om hon inte riktigt visste vad hon gjorde.
Slutligen s� fick hon i alla fall fast banden och d� skulle hon st�lla in maskinen s� at den kunde h�ra "Knoddens" hj�rtljud.
F�rst hittade hon inga hj�rtljud, sen hittade hon dom och sen f�rsvann dom.
"Nej, det h�r fungerar inte, vi f�r nog hitta p� n�got annat", sa hon och bad oss plocka ihop v�ra saker f�r att g� till ett annat rum.
Tydligen s� skulle dom s�tta en elektrod p� "Knoddens" huvud f�r att kunna f� en s�krare m�tning, hur dom nu kan m�ta bebisens hj�rtljud genom huvudet?

N�r dom satte fast elektroden p� "Knoddens" huvud kom �ven fostervattnet eftersom det inte hade g�tt.
Det var gr�nf�rgat, vilket innebar att bebisen hade bajsat i vattnet och att den d� var lite stressad.
Men hj�rtljuden s�g bra ut, s� man gjorde bed�mningen att det inte var n�gon fara.
F�r s�kerhets skull fick jag ett litet r�r p� v�nster hand f�r att dom skulle kunna koppla in dropp om s� beh�vdes.
S� d�r l�g vi en stund och kollade p� kurvan och fattade ingenting.

Sen pl�tsligt kom det flera barnmorskor inspringande, en l�kare och gud vet vad!
D� hade tydligen hj�rtljuden g�tt ned s�pass att det var dags att g�ra n�got.
S� det sattes dropp i det r�ret jag hade p� v�nsterhanden och s� fick jag andas lite lustgas och d� steg "Knoddens" hj�rtljud igen.
Magnus sa inget d�, men i efterhand har han ber�ttat att han blev orolig och r�dd f�r vad som h�nde. Sj�lv fattade jag ingenting.

Med oss till f�rlossningen hade vi en f�delseplan som vi hade gjort p� f�r�ldraN�tet.
I den hade vi skrivit lite om hur vi skulle vilja att v�r f�rlossnig blev.
V�ra �nskem�l helt enkelt.

CTG p�visade v�rkar, men inga som gjorde speciellt ont.
"Men k�nde du inte den?" undrade barnmorskan.
"Gjorde inte den ont?"
Dom var tvungna att enas om att jag nog hade ganska h�g sm�rttr�skel.
Barnmorskorna undrade om vi ville ha n�got att dricka och det ville vi g�rna.
Jag bad om saft och Magnus ville g�rna ha kaffe sa han.
Och saft fick jag ju om man s�ger s�.
En bricka med 3 glas kom in! Apelsinsaft, blandsaft och �pplejuice.
Vilken besluts�ngest jag fick!

N�sta sida --->

.