 |
| Tisdagen den 6:e Juni skulle vi p� inskrivning p� MVC. Gissa om vi hade fr�gor!! Jag b�rjade skriva ned fr�gor i ett block s� fort graviditetstestet visat positivt! Vi fick med oss m�ngder utav broschyrer och gick hem med ett leende p� l�pparna! Inte ens nu b�rjade det k�nnas verkligt! T�nk att vi gjort ett alldeles eget litet k�rleksbarn!? I vecka 10 fick vi g�ra ett tidigt ultraljud pga att jag hade �tit �gglossningsstimulerande medel. Jag hade faktiskt varit nerv�s f�r att det skulle vara fler �n 1 bebis d� det var ganska vanligt vid s�dan behandling. Magnus �gon h�ll p� att ploppa ur skallen p� honom n�r han s�g bebisen p� sk�rmen. Sj�lv s�g jag ingenting och hade ingen aning om vilken del utav klumpen p� sk�rmen som var v�rat barn. Och s� kunde jag inte f�rst� varf�r Magnus s�g ut som han gjorde... -"Jaaa,det har ju VARIT tv�" sa l�karen och genast f�rstod jag varf�r Magnus sett ut som han gjort! Det hade varit tvillingar fr�n b�rjan!! Men nu var det bara en kvar och jag var hur n�jd som helst med det beskedet! S�krast att b�rja med en t�nkte jag... Mitt sj�lvf�rtroende v�xte under graviditeten. "Titta vad jag har gjort,titta vad jag kan" I vecka 17 (eller n�rmare best�mt den 2/8-2000) var det s� dags f�r det STORA ultraljudet! D�r man kunde se mer utav v�ran bebis. Vad vi s�g kan du se ovan! Ultraljudet gjordes p� �stra Sjukhuset och p� v�gen hem d�rifr�n fick jag en konstig k�nsla. "Det �r en pojk!" sa jag till Magnus i bilen p�v�g hem. S� efter det pratade vi om "Knodden" som han. Hela tiden han... F�r det var klart att det var en han. S�nt k�nde ju mammor p� sig sades det ju. S� nog skulle �ven jag ha r�tt! N�r jag b�rjade jobba igen efter en h�rlig & v�lbeh�vd semester,s� blev jag snabbt bekant med ordet foglossning. Jag hann med att jobba 2 dagar efter semestern,sen blev jag sjukskriven fram till f�rlossningen. Sk�nt att vara hemma och bara mysa t�nkte jag. Visst! Efter en m�nad kl�ttrade jag p� v�ggarna! Eftersom varje steg jag tog gjorde ont s� blev det inte fler promenader �n n�dv�ndigt... S� efter ett tag kom �ven jag till det stadiet alla andra mammor kommer till. L�ngtan efter att det skall vara �VER! Trots att jag l�ngtade efter att bebisen skulle komma ut,hoppades jag p� att den skulle v�nta till efter ny�r. Fr�n b�rjan var han ber�knad till den 6/1-2001,allts� p� min 26 �rsdag,sen �ndrades det till den 9/1-2001. S� det var ju ganska n�ra det gamla �ret om man s�ger s�. MIn f�delsedag passerade,s� gjorde �ven den 9:e januari. Och ingen bebis. Inte minsta tillstymmelse till bebis. Fredag den 18/1-2001 skulle vi p� v�rat,f�rhoppningsvis,sista BVC bes�k. Ing-gun,v�ran BVC tant hade sagt p� bes�ket innan att,d� ses vi f�rhoppningsvis inte n�sta g�ng! Gissa om jag var besviken n�r vi fick g� dit den 18:e. Allt s�g bra ut och vi fick en tid f�r bed�mning (f�r ig�ngs�ttning) p� �stra den 24/1. Skulle den h�r graviditeten aldrig ta slut?! Jag skulle antagligen bli den f�rsta kvinnan vars bebis v�grade komma ut!! *suck* N�sta sida ---> |