Vi fick ett nytt �terbes�k den 21/12 och skulle d� ta lite prover innan vi kom - det var toxic proverna som jag hade trott att jag �ven skulle ta den 17/12.
Pyret var helt galen p� l�rdagen den 18/12 och sparkade hej vilt. Hade liksom helgen innan sammandragningar s� att man kunde tro att f�rlossningen inte var l�ngt bort men inget h�nde. S�ndagen och m�ndagen var hon lugnare p� men det �r ju inget ovanligt. Barnen lugnar ju ner sig enligt expertis fr�n ungef�r v 36 och alltid tidigare n�r Pyret haft vilda dagar s� har hon varit lugnare ett par dagar efter det.
Tisdagen den 21/12-1999 �r nog en av de sv�raste dagarna i v�ra liv.
P� morgonen fick jag bara en liten spark och den var p� "fel sida" j�mf�rt med hur Pyret sparkat tidigare. Hade h�lsat Pyret godmorgon varje dag sedan sparkarna b�rjat. P� v�gen till Sjukhuset s� var det orov�ckande lugnt, det brukade oftast sparkas en hel del d�. Inte heller n�r vi tog blodprovet s� sparkade hon som vanligt. Alla andra g�nger d� jag tagit blodprov s� har det sparkats r�tt friskt inte vet jag om hon inte tyckte om det trots att det var p� mig man stack.
Vi kom till Spec MVC ungef�r en timme f�r tidigt eftersom det p� provtagningcentralen �r f�rst till kvarn som g�ller och d� vet man ju inte hur m�nga som �r f�re innan man kommer dit.
�verl�karen tyckte lite synd om oss och ville skynda p� lite s� vi fick komma in efter en kvart.
Han undrade hur jag m�dde och jag svarade att jag var lika yr, illam�ende och fortfarande hade huvudv�rk.
D� suckade han och sa att det var ju inte d�rf�r vi var d�r utan f�r min astmas skull!
-Va!! Vi tittade p� varandra och sa att vi faktiskt var d�r p� grund av en havandeskapsf�rgiftning.
Han bl�ddrade i journalen som en tok och for ut f�r att kolla.
N�r han kom tillbaka s� sa han att det inte fanns n�gon journal p� det.
-�h, man blir ju matt.
Han fick min lilla MVC mapp att l�sa i och jag fick kolla urinen, blodtrycket och ett CTG sattes.
Alla CTG'n som gjorts tidigare hade varit lite sv�ra att f� till, det var sv�rt att f� kontakt.
S� var det den h�r g�ngen ocks� men �nnu v�rre och n�r det blev kontakt s� var det mycket l�gre hj�rtslag �n tidigare men dom steg och dom sj�nk. Vi tittade p� varandra och undrade vad som stod p�.
Vi fr�gade om det inte var l�ge f�r att g�ra n�got eftersom hon aldrig haft s� l�ga slag.
Men vi fick till svar att alla barns hj�rtljud g�r ner n�r det n�rmar sig f�rlossning.
Ja, vad kunde vi g�ra mer �n lita p� att dom visste vad dom gjorde?
