| Tankar Om Statsskuldsproblematiken Men l�t oss �nd� utg� fr�n argumentet att folket l�nar av sig sj�lva. �ger alla medborgare obligationer och r�ntefonder? Nej! Men om nu alla g�r det, �ger alla lika mycket? Troligen inte! Det betyder allts� att det �r en del av befolkningen som �ger obligationer medan en annan del inte g�r det. D�rmed skjuter vi �ver problemen till v�ra barnbarn d� vi inte tar itu med skenande statsskulder. Alla v�ra barnbarn f�r ingen kompensation f�r h�gre skatter och s�mre offentlig service genom r�nteint�kterna. Dessutom kan inte staten l�na f�r mycket eftersom riskerna f�r l�ngivarna �kar d� staten inte tar itu med de strukturella problemen, dvs. budgetunderskottet. Det �r inte meningen att staten ska g� med f�rlust f�r att sedan l�na av sig sj�lv. Det �r meningen att staten ska ta upp den skatt som beh�vs f�r att kunna erbjuda den service som medborgaren kr�ver att staten ska erbjuda. Staten har inget egenv�rde utan har en viktig funktion i samh�llet. Denna funktion ska staten sk�ta genom att ta in skatter fr�n folket. N�r riskerna f�r l�ngivarna �kar kr�ver framtida l�ngivare h�gre r�ntesatser f�r att kompensera de h�gre riskerna. D�rmed f�rs�mras statens finanser �nnu mer eftersom r�nteutgifterna blir �nnu h�gre. Det �r inte sunt att l�na pengar f�r att betala av p� ett l�n, det fattar v�l vem som helst? Men eftersom ansvaret f�r statens finanser �r s� oklart kan alla politiker skylla ifr�n sig p� n�gon annan. Det �r borgarnas fel eller det �r sossarnas fel! Det �r s�kert v�ldigt roligt att lyssna p� denna sandl�dediskussion, men det l�ser inga problem. Vill man l�sa problem ska man komma med konstruktiva f�rslag p� hur staten ska fungera. Att bara lova ut en massa pengar hit och dit till en massa intressegrupper �r inte l�ngsiktigt h�llbart. F�rvisso betyder ett par miljoner till en intressegrupp v�ldigt lite f�r den stora massan som betalar skatt. Dock kan m�nga s�dana mutor till intressegrupper kosta skattebetalarna v�ldigt mycket eftersom m�nga b�ckar sm� blir till en stor �. Men eftersom redovisningen av skattepengarna �r s� otydlig och eftersom de flesta medborgare �r helt ointresserade av politik uppt�cker inte den genomsnittlige skattebetalaren detta. Politiker m�ste bli mer ansvarsfulla och medborgare m�ste bli mer insatta i politiken om vi ska kunna undvika �nnu en finanskris i framtiden. Politiker har en tendens att falla in i gamla fotsp�r efter att en kris har blivit l�st. Ist�llet f�r att reflektera �ver sina misstag forts�tter man att k�ra p� som en �ngv�lt och lova �n det ena �n det andra till allt och alla. Socialdemokraterna har dock sk�tt sig n�gorlunda bra i n�gra �r men har sakta men s�kert ramlat tillbaka till den gamla vanan att k�pa sig r�ster. Anledningen till detta �r antagligen att V�nsterpartiets och Moderaternas populistiska utspel tyv�rr verkar g� hem hos folket. Statsbudgeten tenderar att visa underskott i l�gkonjunkturer och �verskott i h�gkonjunkturer. Men tyv�rr s� brukar det �verskott som uppst�r i h�gkonjunkturen f�rsvinna r�tt s� snabbt till en massa s�rintressen. I l�gkonjunkturer l�nar staten dessutom pengar f�r att t�cka de f�rluster som uppkommer p� grund av att skatteint�kterna sjunker och utgifterna �kar. Dessa problem uppst�r i en l�gkonjunktur d�rf�r att efterfr�gan och produktionen sjunker och d�rmed �kar ocks� arbetsl�sheten. Keynes id�er har anv�nts flitigt av politiker av olika schatteringar. Dessa id�er g�r ut p� att staten expanderar under l�gkonjunkturer och minskar utgifterna eller h�jer skatterna under h�gkonjunkturer. Detta g�rs f�r att balansera konjunktursv�ngningarna. Ett problem med detta �r givetvis sv�righeterna med att kunna identifiera n�r en l�gkonjunktur eller en h�gkonjunktur infaller. Alltf�r ofta kommer �tg�rderna f�r sent och d� f�rst�rks oftast konjunktursv�ngningarna ist�llet f�r att de f�rsvagas. Ett annat problem �r att politikerna inte har disciplin nog att dra ned utgifterna eller h�ja skatterna under h�gkonjunkturer. S� fort det r�kar bli lite �verskott kr�ver alla populister att pengarna ska g� till ett speciellt s�rintresse. Jag tycker inte att staten ska l�gga sig i konjunkturcyklerna av den enkla anledningen att politiker inte har n�gon m�jlighet, trots att de tar hj�lp av ekonomiska experter, att s�tta in reformerna i r�tt tid. D�remot tycker jag att staten ska spara in de �verskott som uppst�r i h�gkonjunkturer s� att staten slipper l�na i l�gkonjunkturer. Budgeten ska dock inte v�xa eller minska i takt med konjunkturen utan ska h�lla sig p� en n�gorlunda stabil niv�. Dagens utgiftstak och EMU:s konvergenskrav �r bra bromsklossar, som dock beh�ver kompletteras med mer ansvarsfulla politiker, f�r att f�rhindra �nnu en skenande statsskuld. Ist�llet f�r att budgeten ska likna en jojo b�r budgeten enbart utg� fr�n att erbjuda en viss niv� av service som ska vara lika oavsett konjunktur. |