Magnus Nilssons analys av Moderaternas problem �r intressant och tankev�ckande. Dock anser jag att den, precis som de flesta analyser om politiska partier, bygger p� att Moderaterna har ett existensber�ttigande i sig som om Moderaterna vore en m�nsklig organism med en naturlig existens och inte en organisation med en viss mission. Alla partiers existensber�ttigande h�rr�r fr�n partiernas visioner och ideologier. Sakpolitiken ska kunna h�nf�ras till dessa ideologier annars blir det enbart f�rvirrande och populistiskt. Problemet med Moderaterna �r inte att de v�gar tala om socialt ansvar, milj�, j�mst�lldhet och heml�shet mm. Problemet �r att Moderaterna, och alla andra partier, verkar tro att all publicitet �r bra publicitet. Det ligger n�got i Magnus Nilssons kritik av att Bo Lundgren deltar i Aftonbladets kampanj mot p�st�dd l�nediskriminering eftersom ett s�dant deltagande f�rvirrar v�ljarna. Moderaterna ska stenh�rt h�lla p� att l�ner �r en angel�genhet f�r individerna p� arbetsmarknaden. Problemet h�r �r inte att Moderaterna �r f�r j�mst�lldhet utan att Moderaterna inte kan skilja p� feminism och j�mst�lldhet samt mellan j�mlikhet i resultat och j�mlikhet i m�jligheter.

N�r det g�ller socialt ansvar och medk�nnande borde inte det vara n�got nytt och konstigt f�r ett gammalt socialkonservativt parti. Nu �r ju Moderaterna liberalkonservativa, men det betyder ju inte att det sociala ansvaret f�rsvinner, tv�rtom. Stat och marknadsekonomi �r inga m�l i sig utan individens frihet �r m�let. En stabil frihet kr�ver dock att det existerar �kta medk�nnande och solidaritet till skillnad fr�n v�nsterns p�tvingade solidaritet. Det �r r�tt att den som betalar 60 % i skatt inte vill ha medk�nsla utan valuta f�r sina pengar. Men nu vill ju inte Moderaterna ha n�gon h�g skattekvot trots att konservativa krafter tyv�rr f�rs�ker tona ned skattes�nkningarna. I takt med att skatterna s�nks beh�ver vi den solidaritet som frivilligt frodas mellan enskilda m�nniskor och inte n�gon statlig distributiv r�ttvisa.

Heml�shet och fattigdom �r problem som Moderaterna m�ste ta p� allvar. G�sta Bohman utgick ju fr�n den nya individualismen d�r skatterna gjorde m�nniskor fattiga. Problem f�r heml�sa ska l�sas via Moderat politik i den version som Tove Lifvendal f�respr�kar och inte genom mer bidrag och mindre ansvar. Hennes tes, och m�nga andras, �r att en alltf�r stor stat f�rs�mrar m�jligheterna f�r de som har det s�mst i samh�llet eftersom dessa m�nniskor dels betraktas som permanent svaga och dels inte f�ngas upp av det samh�lleliga skyddsn�tet. Statens verksamhet m�ste fokuseras b�ttre. Om Moderaterna kan vara tydliga p� detta ser jag inga problem med att Moderaterna talar om annat �n s�nkta skatter, fler poliser och andra Moderata hj�rtefr�gor. Jag ser dock helst att all Moderat politik utg�r fr�n individens frihet och att snack om skattes�nkningar fr�mst ska legitimeras av frihet och trygghet f�r individen och inte enbart f�r �kad tillv�xt i hela samh�llet.

Magnus Nilsson avslutar sin artikel med att kr�va partilojalitet som om att partiet vore en gudfader eller en naturlig storhet. Jag som Moderatv�ljare vill inte r�sta p� ett kollektiv, jag vill r�sta p� en person som jag kan utkr�va ansvar ifr�n. Om jag ska kunna g�ra det m�ste den personen utg� fr�n Moderaternas ideologiska grund men ska inte slaviskt f�lja partiviljan. Moderaterna ska leva som de l�r och inte utg� fr�n Rousseaus allm�nvilja eller socialisternas kollektivism. Ett mer utpr�glat personval d�r folkets r�st r�der �ver partiernas vilja �r mycket mer demokratiskt �n den elitistiska syn som r�der idag d�r politiker m�ste vara insn�ade i petitesser och mossiga paragrafer. Politiker ska utg� fr�n verkligheten och fr�n folks vardag och b�r ist�llet ha mycket erfarenhet fr�n yrkeslivet. Moderaterna borde g� i br�schen f�r att avskaffa politikerfr�lset.