Folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EMU närmar sig och för varje dag som ligger bakom oss höjs dramatiken i samma utsträckning som kvaliteten sjunker. Deja vu säger den som har ett längre minne än till den senaste modeflugan inom politiken. Samma spektakel spelas upp nu som det spektakel som ägde rum 1994 inför EU-omröstningen. Domedagsprofeter vädrar morgonluft och spekulerar om hur illa det ska gå för Sverige om vi väljer fel. Tänk om vi säger ja till Euron, då blir det ju kärnvapenkrig eftersom Frankrike kanske vill höja räntan när Tyskland vill sänka den (en satirisk överdrift från min sida). Och om vi säger nej då kommer hela världen att mobba ut lilla Sverige.

För den mer sansade finns det inte många guldkorn att plocka i den soppa som politikerna tillsammans med ytliga journalister kokar ihop. Varför ska det vara så svårt att föra en sansad och saklig debatt om EMU? Varför måste Centerpartiet säga ja till Euron bara för att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna säger nej? Hur kan en annars så intelligent kvinna som Gunilla Carlsson (m) häva ur sig sådana dumheter som att Centerpartiet legitimerar Sverigedemokraterna och diverse nationalister ifall Centerpartiet säger nej till Euron? Med den bristande logiken skulle Moderaterna stöda Socialdemokraternas regeringspolitik när Moderaterna säger ja till EMU. Jag trodde Moderaterna var för sänkta skatter och en mer avgränsad offentlig sektor. Men vad vet jag? Jag är ju bara en amatörtyckare.

Miljöpartiets ränder verkar aldrig gå ur. De är mästare på skräckpropaganda och ytliga analyser av EMU:s inverkan på Sveriges välfärd. Sverige kommer att gå i konkurs i fall Sverige inför Euron. Ulla Hoffman förklarar pedagogiskt för den korkade massan att över 169 länder står utanför EMU. Ja-sägarna raderar ut Norge och Schweiz från den europeiska kartan för att därmed kunna påstå att Sverige blir helt ensamma med Ryssland om att inte införa Euron. Centerpartiet försöker blanda ihop korten genom den geniala, men ack så fördummande, sloganen: "Byt regering, inte valuta". Om det har undkommit någon så handlar valet om Eurons införande eller icke-införande. Det handlar inte om att sänka skatterna och att avreglera. Dessa frågor avgörs i nästa val 2006. Det ska väl inte vara så svårt att fatta? Nu handlar det om Euron. Om LRF och småföretagare först och främst vill sänka skatterna och avreglera betyder inte det att LRF och småföretagen inte är för EMU. De vill både ha EMU-medlemskap, sänkta skatter och avreglering. Det ena utesluter inte det andra. Svårare än så är det inte. Varför blanda bort korten?

Vissa förståsigpåare ägnar sig åt att leka med orden då de påpekar att folkomröstningen inte har något med EMU-medlemskap eller inte att göra. Folkomröstningen handlar om Euron och inte om EMU-medlemskap. Men kära hjärtanes då, går inte EMU ut på att man ska införa en gemensam valuta? Om man inte inför en gemensam valuta, ja då är man inte medlem i EMU. Om man ska vara medlem i EMU då måste man införa Euron. Så genialt fungerar logiken. Att vi idag är med i två av de tre stegen som EMU bygger på har ingen betydelse. Antingen är vi medlemmar i EMU eller också inte, man kan inte bara vara lite gravid, antingen är man gravid eller också är man det inte. Att vi avreglerat finans- och kapitalmarknaderna som är det första steget är jättebra. Det måste vi göra oavsett medlemskap. Samma sak gäller riksbankens självständighet, det andra steget i EMU-processen. Förvisso kan man tycka att Sverige bör gå hela vägen. Men faktum är att vi måste gå igenom dessa två steg för att vi överhuvudtaget ska kunna folkomrösta om Euron, dvs. EMU. Om vi inte gjorde så skulle vi få samma situation som vi fick efter folkomröstningen om kärnkraften 1979. Politikerna hade lyckats lura folket genom tre olika alternativ och kunde i princip göra som de ville ändå. Att 1979 bestämma att kärnkraften ska vara borta 2010 är ju inget direkt löfte, det är ju bara att genomföra en ny folkomröstning innan 2010 så slipper vi följa folkets röst. Om vi ska slösa pengar på folkomröstningar, då ska folkomröstningarna genomföras på ett hederligt sätt. Vissa EMU-debattörer anser att vi inte borde folkomrösta om Euron för att folk inte är tillräckligt insatta, men hur kan då folk få rösta i riksdagsval utan någon kontroll av kunskaper? Hur många har koll på Vänsterpartiets och Miljöpartiets orealistiska budgetalternativ? Dessutom lovade "ja till EU"-politiker att folkomröstningen om EU inte hade något med EMU att göra. Hur man nu kan lova något sådant när man skriver på Maastrichtfördraget där EMU ingår övergår mitt förstånd. Men nu har politiker lovat detta och då ska de hålla det löftet.

När man ser igenom allt nonsens och läser på lite om själva EMU får man en bättre grund att stå på. Mitt råd är: läs riktiga böcker om EMU istället för att slösa bort er dyrbara tid på intetsägande debatter mellan ytliga politiker. Jag var från början lite skeptisk till EMU men har nu blivit mer och mer säker på att EMU är bra för Sverige. Förvisso är jag fortfarande lite tveksam till vissa delar av EU. Exempel på detta är den fästning Europa (Schengenavtalet, CAP mm.) som EU har byggt upp mot andra länder. Men denna fråga handlar ju mer om EU-medlemskapets vara eller icke vara än om EMU-medlemskap. Den fråga som är intressant är hur EU:s tullpolitik förändras när Sverige inte är med i EU eller EMU. Jo, om Sverige står utanför kan inte Sverige påverka ECB:s riktlinjer och inte heller de andra institutionerna. Om Sverige är med har Sverige inflytande och kan tillsammans med andra länder såsom Finland plädera för mer frihandel (inte bara inom tullmurarna, utan äkta frihandel). Sverige var faktiskt en av de drivande när EU tillät de 48 fattigaste länderna i världen få undantag för alla tullar. Nja, nu ljög jag lite. Från så gott som alla tullar. EU har nämligen stora intressen i sockerindustrin och risproduktionen och därför har EU lagt in socker och ris, de grödor som är de viktigaste produkterna för U-länder, som undantag från undantagen. Så fungerar EU:s solidariska projekt. Detta är ruttet, men utan Sverige och andra frihandelsnationer skulle EU vara ännu sämre.

Fredsmotivet som hela tiden har tagits fram som ett argument för EU och EMU stämmer bara delvis. Jag köper inte fransmännens och tyskarnas fredstörst i början av EU-bygget. De hade ekonomiska intressen och det gick före altruismens motiv. Fransmännen ville dessutom ha ett nytt Storfrankrike där fransk ingenjörskonst i Napoleons anda skulle bygga ett nytt imperium där bönderna övertog adelns privilegier och där Tyskland förblev försvagat. Men trots detta fungerar EU som ett fredsprojekt eftersom ökad handel, ökat samarbete samt mer dialog leder till en stabil grund för freden. De egoistiska intressena kan användas för att skapa fred och välfärd.

Utanförskap är oftast något som många människor är rädda för. De flesta vill följa flocken och vill inte hamna utanför. Dock blir det fel att betrakta utanförskapet som ett tillstånd för nationen. En nation är inte en kännande individ som räds utanförskap utan nationen är en mänsklig konstruktion. Det som är farligt är följderna av ett utanförskap, inte själva utanförskapet, människor blir inte mer utanför bara för att vi inte inför Euron. Det finns fördelar att stå utanför, man slipper ta efter andra länders dumma regler. Nackdelar med utanförskapet är att vi i en globaliserad värld blir påverkade trots att vi inte är medlemmar. Ett exempel är hur den svenska riksbanken har följt ECB:s ränteförändringar. En annan aspekt är den ökade handel som uppstod i de länder som gick med i EMU både mellan EMU-länder och med länder utanför EMU, främst USA. Ju mer tiden lider kommer Euron att bli en stabil valuta som är mer stabil än mindre valutor som lätt kan råka ut för spekulationer. Det är inte lika lätt att spekulera mot en stor valuta på 300 miljoner eller 450 miljoner användare än mot en valuta som enbart 8 - 9 miljoner människor använder.

Vissa, exempelvis Vänsterpartiet, tycker att det är konstigt att man sneglar så mycket på Storbritannien och Danmark när beslutet ska tas av svenskar. För det första kan det finnas kunskaper att hämta från andra länder även om kunskapen inte direkt går att överföra till Sverige. För det andra blir det mer nödvändigt att gå med i EMU ju fler länder som går med. Lars Calmfors utgick 1996 i sin utredning från att enbart 6-7 länder skulle gå med i EMU och tyckte därmed att det inte var så viktigt för Sverige att vara med. Nu är 12 länder medlemmar, plus att Danmark har knutit sin krona till Euron. De tio kandidatländerna i Östeuropa önskar också införa Euron. Då blir det mycket viktigare att införa Euron eftersom Sverige riskerar att bli ensamma med en egen valuta tillsammans med Norge, Ryssland och Schweiz. Schweiz har ju, till skillnad från Sverige, en stark valuta, Schweizerfranc. Schweizerfrancen har inte sjunkit i värde de senaste tjugo, trettio åren såsom Sveriges valuta har gjort därför kan Schweiz tjäna på att hålla sig utanför EMU. Vissa anser att den svenska kronans sjunkande värde är bra för exportföretagen. Men faktum är ju att man enbart dopar svenska företag genom ständiga devalveringar och deprecieringar. Genom att dopa svenska företag slipper staten ta itu med de egentliga problemen, dvs. strukturproblemen. Vi behöver avreglera arbetsmarknaden samt införa mer individuell lönesättning. Att dopa kronan är bara en kortsiktig skenlösning. I samma utsträckning som exportföretagen vinner förlorar Sverige i betalningskraft. Importen blir med andra ord dyrare. Exporten är inte till för att Sverige ska bli rikare utan exporten ska finansiera importen. Det är importen av bananer och bilar mm. som leder till rikedom, inte exporten av malm och pappersmassa. Om importen av varor hela tiden blir dyrare måste vi hela tiden öka exporten för att betala importen. Detta är ju inte bra. Att stirra sig blind på ökade vinster för exportföretag och därmed ökade skatteintäkter är enbart naivt. Det är viktigt med en stabil valuta eftersom valutan är till för att underlätta handeln, inte att skapa gratisvinster till vissa företag. En valuta ska fungera som en värdebärare över tiden så att handelsutbytet underlättas. Det är givetvis enklare att använda mynt och sedlar än att byta produkter. Vid byteshandel blir det svårt att räkna ut hur mycket man ska betala för en höna. Är den värd 200 ägg eller en spade? Hur hittar man en motpart som både har det du behöver (en höna) och som behöver just det som du har att erbjuda (en spade)? Ett mynt eller en sedel underlättar handeln genom att jag säljer hönan till en person för 50 kr. och köper sedan en spade för 50 kr. av en annan person. Då det kan gå en tid mellan försäljningen av hönan och köpet av spaden är det viktigt att valutan behåller sitt värde och inte hela tiden sjunker i värde så att en spade istället kostar 52 kr. trots att utbud och efterfrågan inte har förändrats. Då har jag ju blivit fattigare. Av den anledningen är det viktigt med en låg inflation och en stabil valutautveckling.

Ekonomer talar ofta om optimala valutaområden, men det är mest fikonspråk eftersom det inte existerar några optimala valutaområden. Sverige är inte idag ett optimalt valutaområde. Hur kan man då begära att EMU ska vara ett optimalt valutaområde? För de som inte vet vad ett optimalt valutaområde är så kan man lite förenklat säga att det är ett område där ekonomin går i samma takt, dvs. låg- och högkonjunktur sker samtidigt. Men som de flesta redan vet ligger inte Norrland och Stockholm på samma tillväxttakt. Så med dessa resonemang ska vi alltså införa en valuta i Norrland och en annan i Stockholm. När vi väl har gjort det bör vi väl fortsätta att införa lokala valutor för varje län, eller varför inte för varje kommun? Detta scenario leder inte till att valutan uppnår det viktiga målet att underlätta handeln, snarare tvärtom. Om alla kommuner ska ha en var sin valuta då blir det väldigt krångligt. Och när man ändå är igång och krånglar till allt kan man väl införa en valuta för varje individ. När jag blir arbetslös sänker jag min ränta så att jag blir mer attraktiv på marknaden, när jag får jobb igen höjer jag räntan för att slippa få så många jobberbjudanden. Om man för det resonemanget kan man lika gärna införa flexibla löner där varje individ konkurrerar med löner istället för med räntedoping.

Räntan är inget annat än priset på pengar. Vad kostar det att låna pengar? Varför ska detta pris variera över gränserna? Är det inte bättre med ett och samma pris så att vi kan konkurrera med något som verkligen skapar något värde? Det är företag som ska konkurrera med varandra genom löner, priser och kvalitet mm. och inte länder med andra länder via räntor, valutor och skatter.

Anledningen till att det är så viktigt, enligt teorin om optimala valutaområden, att Tyskland och Irland går i samma takt är att Tyskland och Irland inte kan bestämma sin egen räntenivå när de är medlemmar i EMU. De får helt enkelt anpassa sig efter den genomsnittliga nivån inom EMU. Om det då blir så att Irland behöver en höjd ränta för att kyla ned ekonomin behöver Tyskland sänka sin ränta för att öka aktiviteten i ekonomin. Vad som händer när räntan sänks är att marknaden tillförs mer pengar, via riksbankens utlåning till kommersiella banker, genom att det blir billigare att låna och därmed lättare att starta nya företag som i sin tur skapar sysselsättning som i sin tur inbringar högre skatteintäkter osv. Det blir också mer förmånligt att konsumera istället för att spara till en låg ränta. När räntan höjs drar staten in pengar från marknaden genom att det blir dyrare att låna pengar och därför mer förmånligt att spara pengar istället för att konsumera. Dessa effekter går att uppnå på andra sätt. Det ena sättet är att använda skattenivåer såsom arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och moms. Ett annat sätt är att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det tredje sättet är att införa flexibla löner. Jag tycker att man ska använda sig av alla dessa metoder. Den som dock inte vill använda de två sista metoderna kan använda sig av enbart skattenivåer och utgiftsnivåer. Genom att balansera statsbudgeten över konjunkturen kan staten sänka och höja skatten för att påverka ekonomin.

Dessutom är det så att riskerna för assymetriska chocker, dvs. kostnadschocker skapade av en lågkonjunktur där kostnader såsom löner ökar snabbare än produktionen i ett land, minskar när ett land är medlem i EMU. Detta beror på att ju mer ett land är integrerat med ett annat land desto mindre är risken att de två länderna ska gå åt helt olika håll.

Vi får heller inte glömma att Tysklands problem är extraordinära eftersom de lider av de kostnader som återföreningen med Östtyskland har medfört. När östtyskarna fick samma förmåner som västtyskarna vad gällde löner och välfärdsförmåner uppstod en stor kostnadschock som tyskarna ännu inte har tagit itu med. Tyskland var dessutom sena med att avreglera finansmarknaden och kapitalmarknaden. Näringslivet påminde länge om ett korporativt samhälle där företag korsägde varandra på ett komplicerat sätt. Detta gjorde att konkurrensen var undermålig och att företagen var ineffektiva. Genom sänkta skatter och avregleringar kunde företagen sälja de företag som de inte hade några egentliga intressen i, dvs. de verksamheter som inte ingick i kärnverksamheten. Det är politikerna och inte Eurons fel att Tyskland har problem. Genom klara och tydliga regler för hur politikerna får använda skattebetalarnas pengar ökar möjligheten för politiker att ta itu med problemen innan det är för sent. Konvergenskriterier såsom låg statsskuld, låg inflation, lågt budgetunderskott är nödvändiga regler för att länderna ska kunna införa en gemensam valuta. Dessa regler finns nu i EU:s tillväxt- och stabilitetspakt.

Problemet med EMU:s valutaområde är att det existerar barriärer mellan länderna. Ett exempel är språket som gör att rörligheten på arbetsmarknaden kommer att vara rätt så låg över en lång tid framöver. Men genom att satsa på engelskan som ett europeiskt språk kommer denna barriär att bli mindre påtaglig. (Fransmännen får säga vad de vill, men engelskan är internationell). Dessutom verkar många unga vara intresserade av att lära sig andra länders språk för att därmed arbeta i andra länder. Jag tror att det är en generationsfråga. USA har förvisso ett gemensamt språk, men kulturen och framförallt lagstiftningen skiljer sig mellan delstaterna. Amerikaner har mer gemensamt med varandra än européer men det har inte alltid varit så. Amerika består av en mångfald av nationaliteter med olika språk som dock utvecklades till ett enda. Detta kan även ske i Europa. Det finns dock en stor skillnad, i Amerika skedde denna utveckling mer underifrån, i Europa sker det mer från elitnivå. Detta är synd, men faktum är ju att hela Västeuropa bygger på en elitistisk tradition (i förhållande till USA, inte till muslimska länder, men vilka länder är inte fria och individinriktade jämfört med muslimska länder?). Till och med USA har mist en stor del av sitt underifrånperspektiv. Förhoppningsvis kan vi bryta denna tradition och få en mer gräsrotsbaserad gemenskap med hjälp av federalismens principer samt subsidiaritetsprincipen.

Det främsta argumentet för EMU-medlemskap är att handeln ökar när handelsbarriärer såsom växelkurser försvinner. Ökad handel betyder en högre tillväxt som i sin tur betyder ökade skatteintäkter för det som är viktigt för den svenska medborgaren, dvs. grundtrygghet, rättstrygghet och valfrihet. Några skäl till att handeln ökar är att jämförbarheten mellan olika länder blir enklare. Man kan på ett bekvämt sätt jämföra priserna i Sverige med priserna i Italien. När jämförbarheten förbättras ökar också konkurrensen. Nu kommer inte alla varor att påverkas lika mycket eftersom ingen åker till Italien för att köpa mjölk. Men det kan bli lättare att pressa sin lokala handlare då man vet att de har mycket högre mjölkpriser än Italien. Andra skäl är att risker för valutaförändringar försvinner vilket gör att fler småföretag vågar satsa på att sälja sina produkter utanför Sverige. Förvisso går det att gardera sig genom att köpa terminer och andra värdepapper som garanterar en viss valutakurs. Dessa valutaförsäkringar är främst till för storföretagen eftersom valutasäkringar är alldeles för dyrt för många småföretag. Dessutom försvinner denna onödiga kostnad som valutaförsäkringar medför när Sverige är medlem i EMU. Den besparing som företagen gör på detta kan investeras i verksamheten. Valutaförsäkringar är också tidsbundna, till ungefär 2 år, vilket gör att längre investeringar blir mer riskfyllda när man har en liten valuta. Ett annat plus är att privatpersoner slipper växla sin valuta på semestern, men denna fördel är så marginell så den är knappt värd att nämnas. Men i kombination med alla andra fördelar kan det vara värt att nämna denna fördel. Ett EMU-medlemskap leder också till att det blir enklare för företag att få tag på riskkapital eftersom direktinvesteringarna antas öka då många investerare måste vara närvarande på en så stor marknad som EMU.

Hemmamarknaden blir större när Sverige blir medlem i EMU. När hela EMU blir en och samma marknad (det som EU egentligen redan är i teorin) kommer EU-kommissionen med största sannolikhet betrakta EMU som en marknad istället för enskilda nationer som en marknad. Ett exempel på hur EU-kommissionen har försämrat möjligheten för svenska företag att klara sig i konkurrensen är när Volvo-Scania affären inte godkändes på grund av att EU-kommissionen betraktade Sverige som Volvos hemmamarknad trots att EU är en gemensam marknad. Om man utgår från varje land kommer Sverige ha en nackdel gentemot länder som Frankrike och Tyskland som är mycket större. De har då en större hemmamarknad vilket gör att de kan köpa upp andra europeiska företag och bli ännu större. Ett svenskt företag har en mindre hemmamarknad än vad Frankrike har vilket gör att det svenska företaget har en konkurrensnackdel gentemot det franska företaget.

Ett medlemskap leder också till lägre räntor eftersom riskerna med att investera i Sverige sjunker när Sverige är medlemmar i EMU. Om man jämför den svenska räntan med den tyska räntan före EMU så ser man att skillnaden är större mellan den svenska och tyska ju sämre Sverige sköter sin ekonomi. När Sverige har stora budgetunderskott, en stor statsskuld och en hög inflation får Sverige en hög ränta på grund av ökad risk. Jämför man den svenska räntan med EMU:s ränta ser vi samma fenomen som vid jämförelsen mellan den svenska och den tyska räntan. Den svenska räntan är högre men följer ändock EMU:s ränteförändringar. När Sverige går med i EMU får Sverige EMU:s ränta som är lägre. Den högre räntan i Sverige beror på riskpremien som bygger på högre risker för valutasvängningar och dålig likviditet (betalningsförmåga). En lägre ränta är positivt för tillväxten samt för räntekostnaderna som svenska skattebetalare betalar för statsskulden.

Ett annat viktigt argument är ett argument som jag nämnt tidigare i denna artikel - inflytandet. Sveriges ekonomi påverkas både av USA och EU. Vi kan tyvärr inte välja att bli en delstat i USA (vilket jag skulle föredra) utan det enda alternativet är att gå med i EMU om vi vill öka vårt inflytande. I en globaliserad värld där företag och andra institutioner investerar kapital över gränserna påverkas alla länder. Frågan man då bör ställa sig är: Hur påverkar Sverige sin egen situation på bästa sätt? Är det genom att stå utanför eller gå med i EMU? Se inte Sverige som ett isolerat land som inte påverkas av omvärlden. Se Sverige som ett land som genom egna beslut kan öka eller minska sin påverkan av sin egen situation. Jag är säker på att Sverige har mer att säga till om i EMU än utanför eftersom svensk räntepolitik och svensk valuta inte räcker till för att bestämma över vårt eget öde. Vi behöver EMU för att få mer självbestämmande. Sverige och Finland kan dessutom fortsätta arbetet med en större öppenhet inom EU samt mer frihandel. Utanför EMU kommer vi inte att kunna påverka dessa frågor överhuvudtaget.

Jag ser också en tendens till en vänstervridning vid ett nej till EMU där Vänsterpartiet och Miljöpartiet får ökat stöd samtidigt som Socialdemokraterna lyssnar mer på de vänstervridna socialdemokraterna. Det är förvisso inte detta som vi röstar om, men tyvärr kan konsekvenserna av ett nej bli en vänstervridning. Om vi röstar ja till EMU är det öppet om det blir en vänster- eller en högersväng. Ett marknadsliberalt nej till EMU är inget som jag tror på eftersom denna grupp är så marginaliserad. Vid ett nej till EMU kommer inte denna grupp att styra utveckligen, tvärtom.

Sverige går inte i konkurs vare sig vi är med i EMU eller inte. Däremot kan vi få ett sämre läge, en sämre välfärd om vi väljer fel. Men valet är inte ödesbestämt. Vi kan ändra oss även om det kan ta några år innan vi kan gå med i EMU om vi säger nej i september. Om vi säger ja i september kommer Sverige att bli medlem först 2006. Säger vi nej, kommer det dröja länge innan vi får chansen igen. Men detta är inte Sveriges undergång, utan det handlar om en eventuell försämring av vår möjliga välfärd i framtiden. Ta EMU på stort allvar och sätt dig in i frågan. Det är en viktig fråga som avgör en stor del av vår framtid, även om det inte avgör lika mycket som Gunilla Carlsson och Peter Eriksson påstår. Utgå inte från att ett nej betyder status quo - att vi fortsätter som tidigare. Vad vi än väljer, ja eller nej, så kommer Sverige att förändras. Hur Sverige förändras bråkar de lärda om, men något enkelt svar eller en enkel väg existerar inte. Köp inte grisen i säcken utan läs på och ta sedan ställning. Om du inte läser på är det bättre att inte rösta än att rösta på måfå. EMU-valet är alldeles för viktigt för att spelas bort på spekulationer. Ingen vet exakt vad som kommer att hända när Sverige går med i EMU eller står utanför, men det finns fakta som alla bör känna till. Spela inte bort Sveriges framtid utan att kolla upp oddsen.

Rekommenderad läsning:

Ja till Euron

Finns ett par bra artiklar, särskilt Christian Gergils artikel om varför han har ändrat sig i frågan om Euron. Han var tidigare emot Euron av marknadsliberala skäl, men är nu för euron av marknadsliberala skäl. Många artiklar är dock onyanserade och ensidiga.

Nej till EMU

Finns ett par bra artiklar, men är precis som ja till euron väldigt onyanserade och ensidiga.

Medborgare Mot Euron

Den bästa sidan mot Euron. Om jag skulle rösta nej så skulle det vara av marknadsliberala skäl.

Eklund, Klas: Euron: De ekonomiska argumenten, Sverige i Europa, 2003

För den som vill förstå de ekonomiska fördelarna med Euron på ett lättfattligt sätt.

Svegfors, Mats: Det finns inget nja till euron - reflektioner från en EMU-skeptiker, Sverige i Europa, 2003

Mats Svegfors har länge skrivit EMU-skeptiska artiklar i Svenska Dagbladet, men har nu tagit ställning för ett ja till Euron. Den som vill undvika fundamentalism och hallelujastämning är denna bok att rekommendera.

Ådahl, Martin., Eklund, Jörgen: Allt om EMU , SNS förlag, 2003

Den mest neutrala boken jag har hittat.