"Jag m�ste t�nka mer p� mig sj�lv", f�rklarar man som om att man inte gjort det tidigare. Vem �r det man f�rs�ker �vertyga? Sig sj�lv eller andra? Oftast �r det m�nniskor som �gnat sig �t negativ egoism som b�rjat m� d�ligt, antagligen p� grund av skuldk�nslor, och vill d�rmed finna en urs�kt f�r att f� forts�tta sitt bekv�ma leverne utan att beh�va t�nka p� andra m�nniskors problem. Visst finns det m�nniskor som tagit till sig altruismens princip ist�llet f�r den positiva egoismens princip och d�rf�r g�tt in i v�ggen. Men l�sningen p� det problemet �r knappast att bli en negativ egoist, en s�dan som psykologer f�rs�ker hj�rntv�tta folk att bli. M�nniskor lever inte isolerat fr�n varandra utan m�nniskor m�ste ta h�nsyn till den omgivning de lever i, f�r sin egen skull, inte f�r n�gon annans skull. Kompromisser �r en del av en positiv egoists viktigaste redskap i sin kamp f�r �kta frihet. Individens frihet �r det viktigaste som finns, men det betyder inte att individen �r en sj�lvst�ndig enhet som inte p�verkas av andra. Individer kan bli medvetna om sig sj�lva och kan p� egen hand best�mma �ver sitt eget liv genom att v�lja p� vilket s�tt yttre krafter ska p�verka ens beteende och tankes�tt. F�r att erh�lla frihet �r det viktigt att man tar ansvar �ver sitt liv och att man samarbetar med andra m�nniskor.

Positiv egoism �r f�ruts�ttningen f�r �kta frihet. Detta f�ruts�tter dock att man inte �r f�r sn�ll och l�ter sig luras av t�rande parasiter. Negativ egoism �r inte alltid fel eftersom en positiv egoist b�r behandla m�nniskor som de f�rtj�nar, dvs. genom att behandla m�nniskor som de sj�lva behandlar dig. Men �r man mer �n 50 % negativ egoist kommer man att br�nna alla sina broar och d�rmed blir friheten kraftigt beskuren. Den altruistiske, om den m�nniskan �verhuvudtaget existerar och om den positionen �verhuvudtaget �r m�jlig, s�tter andra m�nniskor i f�rgrunden och sig sj�lv i bakgrunden. Denne person lever f�r andra och �r d�rmed inte fri. En m�nniska kan inte reducera sig sj�lv till andra eftersom varje m�nniska beh�ver leva sitt eget liv f�r att orka hj�lpa andra. Denne person kommer f�rr eller senare att g� in i v�ggen eftersom personen aldrig t�nker p� sina egna behov. Kristna f�respr�kar en pliktmoral som handlar om att rutinm�ssigt s�tta andra m�nniskor i f�rgrunden, inte f�r att de m�nniskor man hj�lper f�rtj�nar det utan d�rf�r att handlingen i sig �r god. Med andra ord beg�r man ett sj�lsligt sj�lvmord och lever som en viljel�s robot om man lyder det kristna budskapet.

Det v�rsta scenariot �r en tv�ngsm�ssig altruism, smaka p� den kombinationen. Det l�ter mots�gelsefullt att bli tvingad till altruism, men det �r just det dagens v�lf�rdsstat bygger p�. Socialismen och kommunismen talar om tv�ngsmakt i samma andetag som de talar om solidaritet och altruism. I det scenariot breder staten ut sig och kv�ver individens frihet. F�rvisso �r staten n�dv�ndig f�r att skydda de positiva egoisterna fr�n de negativa egoisterna samt f�r att garantera en grund f�r alla att st� p�. Det kan �ven vara viktigt att ha en stat som garanterar konkurrens och variationsrikedom.

Psykologiserandet g�r ut p� att dels moralisera och skuldbel�gga f�r att h�lla m�nniskor p� mattan s� de inte utmanar staten och etablissemanget samt dels f�r att i andra fall utveckla urs�kter f�r patologiska m�nniskors beteenden. Psykologer f�rs�ker hitta sofistikerade f�rklaringar p� enkla problem. Det finns onda m�nniskor som inte tar h�nsyn till andra, m�nniskor som valt ondskan av n�gon anledning. Det finns inga urs�kter f�r massmord. Kalla det hemsk barndom, kalla det sinnessjukdom. Ondska �r det i alla fall. Den ondskan beh�ver vi samarbeta f�r att utpl�na, d�rf�r beh�vs staten. �ven fast det enbart existerar en ond m�nniska skulle staten vara n�dv�ndig. En anarki (�ven kommunism) f�ruts�tter 100 % positiva egoister, eller egentligen 100 % altruister, som samarbetar med varandra. Det r�cker med att en m�nniska fuskar och bedrar s� faller hela samh�llet. Problemet med psykologer �r att de tror sig kunna f�rst� m�nsklighetens sanna natur i varje individ och att de flesta patienter �r alldeles f�r okritiska och tar psykologens ord p� f�r stort allvar. Psykologer lever gott p� m�nniskors lyxproblem och till�mpar med stor framg�ng principen om att psykologen vinner med klaven och patienten f�rlorar med kronan. Det har ingen betydelse vad patienten s�ger eftersom ett erk�nnande sv�ljs med hull och h�r medan ett f�rnekande tolkas som en f�rsvarsmekanism. Psykologer ska fungera som r�dgivare och inte som auktoriteter. G�rdagens maxim: "Gud har sagt att m�nniskans plikt �r att hj�lpa andra m�nniskor, allts� hj�lper jag andra m�nniskor" har f�r�ndrats till f�ljande maxim: "Psykologen s�ger att jag ska t�nka mer p� mig sj�lv och inte anpassa mig efter andra, allts� t�nker jag p� mig sj�lv och skiter i andra." Vi beh�ver ingen pr�st eller psykolog som talar om f�r oss vad vi ska g�ra. Vi beh�ver ingen pliktmoral f�r att hj�lpa andra. Vi beh�ver inte vara elaka skitst�vlar (negativa egoister) f�r att t�nka p� oss sj�lva. Det enda vi beh�ver �r ett sj�lvst�ndigt och kritiskt f�rh�llningss�tt som tar tillvara v�ra individuella intressen och inte auktoritetens behov av makt. Privatisera t�nkandet!