�Har jag bett dig packa upp mina saker?�
�De l�g ju bara d�r, jag t�nkte��
�Jag packar upp n�r jag vill. Jag har kanske saker d�r som jag inte vill att du ska se.�
�Du har v�l inga hemligheter f�r mig?!�
�Vad vet du om det?�
Sylvie tystnade, sedan gick det upp ett ljus f�r henne: �Vems t-shirt �r det d�r egentligen?� fr�gade hon och pekade p� t-shirten som Jonathan krampaktigt h�ll i. �Det �r n�got speciellt med den d�r t-shirten!�
�Nej, det �r det inte!� f�rsvarade Jonathan sig. �Det �r bara en t-shirt som jag k�pte tillsammans med Jesper. Du klagar ju j�mt p� att jag har p� mig den d�r gamla t-shirten.�
Sylvie visste inte riktigt om hon skulle tro p� Jonathan. Hon k�nde p� sig att det var n�got speciellt med den d�r t-shirten. Hon funderade ett tag, sedan best�mde hon sig f�r att l�ta det vara tillsvidare. �Okej, jag tror dig. Om jag f�r den s� ska jag s�tta den i tv�ttmaskinen och tv�tta den och allt annat som har blivit smutsigt p� resan.�
�Den �r inte smutsig. Den beh�ver inte tv�ttas, �n.�
��r det inte lika bra att tv�tta den n�r jag �nd� ska tv�tta allt annat? F�r jag t-shirten!� sa Sylvie och b�rjade dra i den.
�Men nog var det v�l �nd�! Kan jag inte f� best�mma sj�lv n�r mina kl�der beh�ver tv�ttas?!�
�Men...�
�Sluta bete dig som min morsa! Du �r f�r i helvete min fru. Jag tycker att det �r p� tiden att du b�rjar bete dig som det!� Jonathan tog tillbaka t-shirten.
�D� kan du v�l b�rja bete dig som min make?! Det var l�nge sedan jag k�nde att jag hade en make!�
Det blev en dragkamp om t-shirten och ingen av dem ville sl�ppa taget. Tillslut h�nde det oundvikliga, den gick s�nder.
�Se nu vad du har gjort med den!� skrek Jonathan.
�Det �r ju bara en t-shirt! Lugna ner dig!�
�Den var ju�ny!� Han kunde ju inte s�ga att det var Jespers och att det var d�rf�r hon inte fick r�ra den.
�Ny eller inte, nu �r den i alla fall trasig�, sa Sylvie och sl�ngde sin halva i en papperskorg.
�Vad g�r du?�
�Den �r trasig�, sa Sylvie. Jonathan tittade bara p� Sylvie, han sa inget, s� Sylvie fortsatte: �Den g�r knappast att laga.� Jonathan fortsatte stirra tyst p� henne. �Om du vill kan jag f�rs�ka laga den�, sa hon och t�nkte ta upp den ur papperskorgen.
�Du r�r den inte!� sa Jonathan och slet till sig den innan hon hann ta upp den.
Med b�da delarna t�tt intill kroppen rusade han ut ur huset. Han satte sig i bilen och k�rde iv�g. Var han skulle visste han inte, det enda han visste var att han var tvungen att vara ensam. Medan han k�rde rann ilskan av honom och ersattes av en k�nsla av hoppl�shet. Han b�rjade gr�ta och var tvungen att k�ra in p� en tom parkeringsplats. Han st�ngde av motorn och tog upp den s�nderrivna t-shirten fr�n passagerars�tet. Han luktade p� den, den luktade fortfarande Jesper, fast�n den n�stan hade blivit tv�ttad av regnskuren som de hade r�kat ut f�r n�r de var p� v�g hem fr�n stranden.
��h, Jesper! F�rl�t! Jag ville egentligen inte...�, snyftade han h�gt f�r sig sj�lv genom t-shirten. �Men det var kanske lika bra, f�r vad ska du med en feg j�vel som mig till?�
Han lurade sig mot ratten och l�t, inte bara den senaste tidens besvikelser utan flera �rs besvikelser komma ut. Han gr�t s� han skakade.
�F�rl�t mig! �h Jesper! F�rl�t!�
Jesper ringde till Jonathan flera dagar i rad, utan att f� tag p� honom. Tillslut gav han upp. Jonathan hade ju tydligen inget intresse av honom eftersom han aldrig ringde upp. Han f�rs�kte gl�mma honom, men det var l�ttare sagt �n gjort, han kunde bara inte strunta i sina k�nslor f�r honom. Han bar till och med Jonathans favorittr�ja s� ofta han bara kunde. Den p�minde honom om Jonathan och vad de hade haft under en kv�ll.
Jonathan hade t�nkt ringa Jesper, redan innan Jesper b�rjade ringa honom, och han var p� v�g flera g�nger att ringa upp honom n�r han hade ringt. Men han v�gade inte, han visste inte vad han skulle s�ga.
En vecka efter Jonathan hade �kt kom Jespers ett �r �ldre kusin Fanny f�rbi honom. Hon ville prata om Dan och Jonathan. Hon sa att hon hade m�rkt en viss sp�nning mellan dem och Jesper, p� Jespers f�delsedagsfika. Nu ville hon veta vad den berodde p�. Om det var s� att han hade t�nkt spola Sara f�r Daniella. Jesper svarade att han redan hade gjort slut med Sara, men att det inte berodde p� Dan. Men hon n�jde inte sig med det svaret, hon ville veta varf�r st�mningen var som den var mellan dem och varf�r han hade gjort slut med Sara. Jesper kunde inte, eller egentligen ville inte, svara p� det. D� �ndrade hon taktik och sa att Jonathan inte alls var som hon hade t�nkt sig honom. Hon hade t�nkt sig honom mer... Hon kunde inte riktigt beskriva det. Men nu verkade han var mer s�rbar �n hon hade t�nkt sig. Hon t�nkte lite mer p� det, sedan sa hon: �Det �r kanske inte Dan som �r k�r i dig det �r kanske Jonathan som �r det?�
Jesper ville inte svara p� det, men Fanny gav sig inte. Tillslut gav han upp och sa: �Jag vet inte riktigt hur det �r med honom, men jag �r definitivt k�r i honom!�
�Vet han om det?�
�Ja. Dan ocks�.�
�Vad s�ger de om det d�?�
�Vad du fr�gar mycket!�
�F�rs�k inte slingra dig nu!�
�Okej. Jag tror att Jonathan �r lika k�r som jag.�
�Och Daniella?�
�Hon vill bara att hennes pappa ska vara lycklig. Det verkar vara s� i alla fall.�
�Och det tror hon att han blir med dig?�
�Tydligen.�
�Tror du det?�
�Sj�lvklart! Tror du inte att han kan vara lyckligt med mig?�
�Det �r inte det att jag inte tror att han kan det. Jag vill bara vara s�ker p� att det verkligen �r det du vill. �r du helt s�ker p� att du �r k�r i honom?�
�Ja!�
�D� hoppas jag att han �r lika k�r dig som du �r i honom.�
�Jag med.�
�Men Sara d�? Vet hon om det?�
��r du galen. Hur tror du att hon skulle ta det? Sj�lvklart har jag inte sagt till henne att jag �r k�r i Jonathan! Hon tror att jag �r k�r i Dan.�
�Vad s�ger du om det d�?�
�Jag f�rnekade det, men vi �r ju inte tillsammans l�ngre, jag har ju gjort slut med henne. Jag tyckte inte att det var r�tt mot henne. Jag �r inte k�r i henne l�ngre, jag �r k�r i Jonathan.�
Tiden gick och Jesper b�rjade intala sig sj�lv att Jonathan inte betydde n�got f�r honom l�ngre. Han t�nkte faktiskt inte lika mycket p� honom l�ngre. Men s�, en dag i oktober, br�ts den trenden av att Dan ringde. Hon ber�ttade att det hade blivit klart att Jonathans nya film skulle spelas in i ett litet samh�lle i n�rheten av d�r Jesper bodde, och hon skulle spela rollen som Jonathans dotter. Jonathan hade �ven ordnat s� att Jespers tidning fick som enda svenska tidning g�ra ett reportage om inspelningarna.
N�sta dag pratade Jesper med sin chef om att f� g�ra reportaget och det fick han, eftersom han var den som fick filmens stora stj�rna att trivas under sitt bes�k i staden. Han ringde genast till Sara, som vid det h�r laget hade f�rl�tit honom. Hon blev sj�lvklart glad f�r hans skull, men samtidigt d�k tanken p� Jesper och Dan tillsammans upp i huvudet p� henne. Han hade ju sagt att det inte var Dan som han var k�r i, men eftersom han v�grade att ber�tta vem det var s� fortsatte hon att tro att det var Dan.
Sara och Jesper hade satt sig ner och pratat igenom vad som hade h�nt mellan dem, varf�r Jesper hade blivit k�r i en annan. Det resulterade i att de blev b�ttre v�nner �n vad de hade varit n�r de var ett par. Jesper trodde att det bland annat berodde p� att de inte hade samma krav p� varandra l�ngre. Men hur bra v�nner de �n hade blivit s� hade han inte v�gat ber�tta att han var intresserad av en man.
P� kv�llen tr�ffades de och n�gra av deras kompisar hemma hos Jesper. De t�nkte �ta n�got gott och se p� film tillsammans. Eftersom Jesper hade sett de flesta bra filmer som fanns, brydde de andra sig inte om att fr�ga honom om vilka filmer han hade sett, och valde en som s�g bra ut. Den h�r kv�llen r�kade det bli en film med Jonathan Island i huvudrollen. F�r en g�ngs skull blev det en film som Jesper inte hade sett och han missade f�rtexterna s� han m�rkte inte att Jonathan var med f�rr�n ungef�r en halvtimme in i filmen d� Jonathan uppenbarade sig f�r f�rsta g�ngen. S� fort han s�g att Jonathan var med i filmen brast allt inuti honom. Han skyndade sig ut i k�ket, med f�rev�ndningen att han skulle h�mta n�got. N�r Sara s�g hans reaktion ramlade alla bitarna p� plats. Hon f�ljde efter honom. Han hade satt sig p� en stol vid k�ksbordet. Hon satte sig nedanf�r honom p� kn�, sedan fr�gade hon: �Saknar du honom s� mycket?�
�Ja.�
�S� du �r fortfarande k�r i honom?�
�Ja. Jag kan inte hj�lpa det. Jag trodde att jag hade kommit �ver honom, men jag kan inte det.�
�Hur �r det med Jonathan d�? K�nner han likadant f�r dig?�
�Jag trodde det men nu vet jag inte.�
�Har du pratat med honom sedan i somras?�
�Nej. Jag har pratat med Dan och hon sa att han skulle ringa, men det gjorde han aldrig. Inte heller var han hemma n�r jag ringde honom och han ringde aldrig upp. Jag f�rst�r inte varf�r.�
�Han �r kanske os�ker.�
�Det m�ste vara n�got s�dant. Men han kunde v�l i alla fall h�ra av sig.�
�Han kanske inte v�gar.�
�Nej, kanske inte... Du �r v�l inte arg p� mig f�r att jag inte sa vem det var?�
�Nejd�. Jag f�rst�r varf�r du inte sa n�got. Jag skulle nog ha gjort likadant.�
�Hur kom du p� att det var Jonathan?�
�Jag s�g hur du reagerade nyss, n�r du fick se att han var med i filmen.�
�Jag undrar om de andra drog samma slutsats som du?�
�Det tror jag inte. Jag lade ihop din reaktion med en massa andra saker som jag har m�rkt med dig, sedan vi gjorde slut. S� jag tror inte att de andra drog samma slutsats.�
�Vi f�r hoppas det! Jag �r inte beredd att tala om f�r alla att jag �r gay.�
�S� du �r det?�
�Ja, eller bi. Jag vet inte. Jag �lskade ju dig, och du �r inte kille!�
�Det var kanske det som var felet.�
�Kanske...�
��h, ryck upp dig nu! Du ska se att allt kommer att ordna sig. Du kommer ju mest troligt att f� tr�ffa honom igen, s� fort filminspelningarna b�rjar.�
