Studier av djurs beteende och ekologi (djurens f�rh�llande till milj�n) var inte ovanliga innan Goodall p�b�rjade sitt arbete. Men ing�ende l�ngtidsstudier var s�llsynta.
Hur allting b�rjade
Jane Goodall har alltid varit intresserad av levande djur. N�r hon var ett �r fick hon en leksaksschimpans av sin mamma. Det var ett stort h�rigt djur som hade skapats med anledning av att det f�r f�rsta g�ngen hade kommit en schimpansunge till v�rlden i Londons zoo. Hennes mammas v�nner trodde att hon skulle f� mardr�mmar av �den f�rf�rliga varelsen�, men apan blev hennes k�raste �godel och f�ljde henne �verallt.
N�r hon var fyra �r best�mde hon sig f�r att, n�r hon blev vuxen, skulle hon resa till Afrika och leva med vilda djur
Och fast�n hon gick igenom en sekreterarkurs n�r hon var 18 �r och slutat skolan och sedan hade tv� olika anst�llningar, var l�ngtan till Afrika djupt rotad i henne. S� djupt rotad att n�r hon fick en inbjudan att h�lsa p� och bo hos en skolkamrat p� hennes f�r�ldrars farm i Kenya, sa hon samma dag upp sig fr�n �ett stimulerande men d�ligt betalt arbete� vid en dokument�rfilmstudio f�r att tj�na ihop biljettpengar till Afrika genom att arbeta som servitris under sommars�songen i hennes hemstad Bournemouth.
Hon tr�ffade Louis Leakey p� det naturhistoriska museet, i Kenya, d�r han vid den tiden var intendent. P� n�got s�tt m�ste han ha k�nt p� sig att hennes intresse f�r djur inte bara var en tillf�llig nyck utan djupt rotat, f�r han anst�llde henne omg�ende som assistent och sekreterare.
Goodall och en annan flicka fick f�lja med Leakey och hans fru Mary p� en av deras �rliga paleontologiska expeditioner till Olduvaiklyftan p� Serengetisl�tten. P� den tiden hade den trakten ingen kontakt med civilisationen som nu, s� det var en riktig expedition in i det �vildaste Afrika�.
Det var under den h�r perioden som Leakey best�mde att Goodall var den person som han hade s�kt efter i n�stan tjugo �r. En dag mot slutet av deras tid vid Olduvai b�rjade han ber�tta om en grupp schimpanser som levde vid Tanganyikasj�ns str�nder. Han beskrev deras omr�de som bergigt, ol�ndligt och helt avskuret fr�n civilisationen. Han talade om den h�ngivenhet och det t�lamod det skulle fordras av den person som f�rs�kte �gna sig �t att studera schimpanserna.
Leakey var speciellt intresserad av beteendet hos en grupp schimpanser som levde vid en sj�strand � d�rf�r att kvarlevorna av f�rhistoriska m�nniskor s� ofta p�tr�ffades vid sj�str�nder och att det var m�jligt att f�rst�elsen av schimpansernas beteende i dag skulle kunna kasta ljus �ver v�ra f�rf�der, sten�ldersm�nniskornas, beteende.
Medan han talade gissade hon v�l vad som skulle komma. Men n�r han fr�gade om hon ville f�rs�ka sig p� arbetet kunde hon knappt tro det. Att hon, en ung kvinna med inga som helst vetenskapliga kvalifikationer och ingen universitetsutbildning, skulle studera schimpansernas beteende! Men Leakey ville ha n�gon utan f�rutfattade meningar, n�gon som inte var proppad med teorier utan n�gon som ville g�ra unders�kningar utan n�got annat sk�l �n �kta str�van efter kunskap och dessutom n�gon som hade en v�nlig inst�llning till djur.
�ntligen i Tanzania
Efter m�nga f�rs�k att f� pengar till projektet fixade Leakey det till slut, s� pass mycket att det skulle r�cka till de f�rsta sex m�naderna. (Sen fick Jane Goodall pengar fr�n bland annat National Geographic, som var och �n idag �r en mycket v�l ansedd tidskrift.)
�mbetsm�nnen i Kigoma (i Tanzania) d�r hon skulle arbeta, ville inte veta av att en ung europeisk flicka arbetade ensam ute i vildmarken, s� hon tog med sig sin mamma Vanne.
N�r de v�l kom till Kigoma fick de beskedet att det var oroligheter bland de afrikanska fiskarena p� schimpansreservatets str�nder. S� i v�ntan p� att det skulle lugna ner sig �kte de ut till en � i Viktoriasj�n, d�r vervetmarkattorna levde.
Efter tre veckor skulle de till slut �ka upp till schimpansreservatet, m�nga erfarenheter rikare, bland annat hur man ska kl� sig och hur man f�r anteckningar ute p� f�ltet. Men d� fick de veta att det var oroligheter i resten av landet. (�ret var 1960 och Kongokrisen blossade upp!)
Ungef�r en vecka senare fick de till slut �ka upp till Gombefloden. Och efter diverse motg�ngar satte hon ig�ng.
De f�rsta problemet var att hitta schimpanserna. Och det gick ganska bra, om man r�knar en glimt av en svart arm som sticker ut ur bladverket f�r att ta en frukt lite d� och d�. Andra dagar gick det b�ttre, d� hon kunde konstatera att schimpansflockarna var flexibla. Men deras sociala beteende fick hon inte veta s� mycket om de f�rsta veckorna. Och v�rre skulle det bli.
Hon hade haft tur de f�rsta tio dagarna, d� hon hade hittat ett frukttr�d som aporna gillade och tillbringade mycket av sin tid d�r tills det inte bar frukt l�ngre. D� det inte bar frukt l�ngre var hon tvungen att hitta ett nytt st�lle d�r aporna gillade att vara. Under de �tta veckorna som f�ljde hade hon inte samma tur. Schimpanserna h�rde henne troligen och sm�g iv�g innan hon hann se dem. Arbetet blev inte b�ttre av att hon var tvungen att krypa genom s� gott som ogenomtr�nglig djungel och sn�rskog.
N�r de hade varit d�r i ungef�r tre m�nader blev Goodall och hennes mamma sjuka, troligtvis i malaria, de l�g med v�ldigt h�g feber i n�stan tv� veckor.
N�r sedan Goodall blev frisk var hon ot�lig att b�rja arbetet igen, n�stan tre m�nader hade runnit iv�g, och hon tyckte att hon inte hade l�rt sig n�gonting.
Efter det gick det b�ttre och hon hittade ett st�lle d�r hon kunde studera schimpanserna ganska bra. Det var en bergskam d�r hon hade j�ttebra utsikt �ver schimpanserna. Hon kallade platsen f�r Toppen.
Bit f�r bit b�rjade hon forma sin f�rsta grovt skisserade bild av schimpansernas liv. Visst dolde l�vverket fortfarande mycket av deras sociala beteenden, men hon fick lite b�ttre insikt om det �nd�. Under den m�naden l�rde hon �ven k�nna trakten ordentligt
Efter hand som veckorna gick blev schimpanserna mindre och mindre r�dda f�r henne. De b�rjade k�nna igen henne. Under den andra m�naden som hon studerade dem fr�n toppen b�rjade hon ibland att flytta sig n�rmare n�r hon s�g en flock som satte sig f�r att �ta, och p� det viset kunde hon g�ra mer detaljerade observationer. Och det var nu som hon b�rjade k�nna igen de olika individerna. Hon gav alla som hon k�nde igen namn. Hon f�rs�kte ge de olika familjemedlemmarna namn p� samma bokstav, som till exempel Flo och tv� av hennes barn Fifi och Figan.
En dag uppt�ckte Goodall n�got som man dittills inte trodde om schimpanserna; de �t k�tt. Hon s�g dem g�ra det flera g�nger, men de �t f�r det mesta olika v�xter och frukter. Hon s�g �ven hur de stack ner ett l�ngt gr�sstr� i en termitstack. Efter ett tag tog de upp det f�r att sedan �ta av termiterna som hade bitit sig fast vid det. De anv�nde ett str� som redskap!
Den f�rsta riktiga kontakten med schimpanserna
Efter fem m�nader var �mamma Goodall� tvungen att �ka hem till England, hon hade aldrig riktigt klarat av klimatet och vattnet i reservatet, och nu bekymrade sig inte myndigheterna �ver att Goodall skulle vara d�r ensam, och tack vare att �mamma Goodall� hade sk�tt en sorts klinik f�r m�nniskorna i l�grets trakt, hon hade behandlat mest sm�rre �kommor, s� stod Goodall i ett utomordentligt f�rh�llanden till de inf�dda inv�narna.
De f�rsta veckorna k�nde Goodall sig v�ldigt ensam, men allteftersom veckorna gick accepterade hon ensamheten, och k�nde sig inte l�ngre �vergiven. Hon gick helt upp i arbetet med schimpanserna.
Men om hon hade varit ensam i mer �n ett �r skulle hon nog ha blivit en ganska besynnerlig person. F�r sj�ll�sa f�rem�l b�rjade utveckla sin egen identitet: hon kom p� sig sj�lv med att s�ga �Godmorron� till sin lilla hydda p� Toppen och �Hej� till b�cken d�r hon h�mtade vatten.
1961 for hon tillbaka till England f�r att l�sa p� en doktorsgrad i etologi � studiet av djurens beteende � i Cambridge. Efter ett halv�r reste hon tillbaka, f�r att senare �terkomma.
En dag n�r hon kom hem, efter att ha studerat schimpanserna en hel dag, ber�ttade tv� av de m�n som hj�lpte till i l�gret att en schimpanshanne hade kommit till l�gret och satt sig i en palm och b�rjat �ta. N�sta kv�ll fick hon h�ra att samma schimpans hade kommit p� bes�k igen.
S� n�sta dag stannade hon hemma ist�llet f�r att g� ut i skogarna. Schimpans hannen kom tillbaka igen. Och han fortsatte g�ra det tills frukten i palmen tog slut, d� slutade han komma. Men n�r n�sta palm gav frukt kom han tillbaka. En dag snodde han till och med en banan fr�n ett bord i n�rheten av henne. D� sa hon �t m�nnen i l�gret att alltid ha framme bananer p� bordet.
Efter ett tag tyckte Goodall att det inte gav n�got mer att studera den ensamma hannen, s� hon b�rjade g� ut i skogarna igen, men ibland stannade hon kvar f�r n�jet att se honom s� n�ra och or�dd. Denne or�dde schimpanshanne hade hon tidigare d�pt till David Gr�sk�gg, eftersom han hade ett slags gr�tt sk�gg. Efter ett tag tog David med sig en kompis till l�gret och n�gon dag senare hade de med sig �nnu en kompis.
David Gr�sk�gg kommer hon aldrig att gl�mma. De f�rsta m�naderna tillbring ade hon ganska mycket tid med honom ensam. Timme efter timme f�ljde hon efter honom i skogen. Hon satt och observerade honom n�r han �t eller vilade sig, och hon k�mpade f�r att h�nga med n�r han tog sig fram genom de ihopsnodda lianerna. Hon �r helt s�ker p� att han v�ntade p� henne ibland. N�r hon d�k fram ur de taggiga busksn�ren, fl�mtande och s�nderriven, fann hon honom ofta sitta och titta �t hennes h�ll. N�r hon blev synlig reste han sig och gick vidare.
En dag plockade hon upp en n�t och r�ckte fram till David. Han kollade p� den och sedan p� Goodall. Efter en stund str�ckte han fram handen, lade den �ver hennes och tryckte den l�tt n�gra sekunder. Efter det sa hon: �Det beh�vdes inga naturvetenskapliga kunskaper f�r att f�rst� detta uppenbara tecken p� f�rtroende och uppmuntran. Det var en bel�ning som �vertr�ffade mina st�rsta f�rhoppningar!�
Livet i l�gret
Under de h�r veckorna kom en fotograf till l�gret, Hugo van Lawick. Han �lsk- ade ocks� djur, han satte deras behov f�re sina egna. De tre schimpanshannarna accepterade honom n�stan p� en g�ng.
De andra schimpanserna hade b�rjat v�nja sig vid Goodalls n�rvaro och det dr�jde bara en m�nad s� hade de v�njt sig vid van Lawick och hans klickande och surrande kameror.
N�r van Lawick sedan �kte tillbaka till civilisationen k�nde Goodall sig mer ensam �n innan han hade kommit. Hon hade i honom funnit en kamrat med vilken hon kunde dela sin k�rlek till schimpanserna, till skogarna och bergen, till livet i vild- marken. Strax efter jul var hon tvungen att l�mna Gombe f�r �nnu en termin i Cambridge. N�r hon sedan kom tillbaka till l�gret, tillsammans med van Lawick som skulle fotografera aporna lite mer, hade fler schimpanser b�rjat komma till l�gret. I slutet av �ret hade Goodall och van Lawick blivit f�r�lskade i varandra. De skulle s�tta sin k�rlek p� prov, se om den h�ll ute i civilisationen. Goodall skulle g� en tredje termin i Cambridge och senare skulle van Lawick komma och de skulle visa schimpansfilmerna tillsammans. Men redan efter n�gra dagar som �tskilda friade han till henne och hon tvekade inte att s�ga ja.
Under 1964 fick de sin f�rsta forskningsassistent. Hon var till mycket hj�lp i l�gret eftersom de egentligen hade alldeles f�r mycket att g�ra.
En dag fick van Lawick en str�lande ide. De unders�kte torkade prover av schimpansernas avf�ring f�r att f� reda p� vad de �t. Ist�llet f�r att granska de torkade proverna, kom han p� att de kunde tv�tta deras avf�ring. Och det funkade j�ttebra, mycket beroende p� att schimpanserna sv�ljer mycket k�rnor n�r de �ter.
De arbetade allesammans s� h�rt att �mamma Goodall�, som kom och h�lsade p� det �ret och som sj�lvklart fick en del av uppgifterna, f�reslog att de skulle ta ledigt en kv�ll i veckan fr�n sina sysslor. De hade inte t�nkt p� det, men de tyckte att det var en j�ttebra ide. P� deras �viloaftnar� spelade de musik och kopplade allm�nt av.
Det nya l�gret, misstagen och liv & d�d
Vid det h�r laget var det en flock p� fyrtio�femtio schimpanser som bes�kte l�gret mer eller mindre regelbundet f�r att f� bananer. S� det blev bara mer och mer jobb med att ge schimpanserna bananer. Livet blev alltmer hektiskt och om�jligt, mer och mer l�ngtade Jane efter de okomplicerade dagar d� hon ensam str�vade omkring i bergen.
1965 b�rjade det dock ljusna. De fick pengar s� att de kunde s�tta upp monter- ingsf�rdiga aluminiumbyggnader. De valde ett nytt st�lle, �nnu l�ngre upp i dalen, f�r att s�tta upp byggnaderna och inr�tta ett nytt l�ger.
Schimpanserna hade inga problem att hitta till det nya l�gret. Snart hade de lika m�nga g�ster igen. Ett par veckor efter att det nya l�gret var klart var de tvungna att l�mna l�gret. van Lawick skulle ut p� ett nytt fotouppdrag och Goodall skulle tillbringa nio m�nader i England f�r att sammanfatta sina resultat f�r den slutgiltiga versionen av sin doktorsavhandling. Under �ret som g�tt hade de uppmuntrat en av ungarna att r�ra vid dem. Ungen hade blivit mer och mer tillitsfull, men ungens st�rre syskon, som var �tta och fem �r, hade f�ljt lillebrors exempel och �ven de hade b�rjat leka med forskarna.
De tyckte f�rst att det bevisade att det �r m�jligt att f� en n�ra och v�nlig kontakt med en varelse som levat de f�rsta �ren av sitt liv i fruktan f�r m�nniskan. Men sen n�r de hade l�mnat l�gret ins�g de att det inte alls hade varit bra. F�r det f�rsta �r en vuxen schimpanshanne minst tre g�nger starkare �n en m�nniska, om den st�rsta av de schimpanser som hade lekt med dem skulle v�xa upp och komma p� hur mycket svagare m�nniskor egentligen �r, skulle han bli j�ttefarlig. Sen kommer upprepade kontakter med ett vilt djur att p�verka dess beteende. D�rf�r satte de upp regeln att ingen skulle ha fysisk kontakt med n�gon av schimpanserna avsiktligt.
Ett annat fel de gjorde var att ge schimpanserna bananer varje g�ng de kom till l�gret. Det gjorde att aporna b�rjade f�rflytta sig i st�rre flockar �n n�gonsin, de sov n�ra l�gret och kom i stojande hjordar p� morgonen. Men v�rst av allt var de vuxna hannarna b�rjade bli alltmer aggressiva. S� de b�rjade ge schimpanserna bananer mera s�llan. Och hoppades d�rigenom kunna avh�lla schimpanserna fr�n att stanna i l�gret flera dagar i str�ck.
November 1966 blev pl�tsligt en fyra veckor gammal schimpansunge sjuk. Hans mor f�rs�kte sk�ta honom men han dog. Han var det f�rsta offret i en epidemi, troligen en polioepidemi. Schimpanser �r mottagliga f�r n�stan alla m�nniskans infektionssjukdomar. De sp�rade tv� av de m�nskliga offren till en by 15 kilometer s�der om schimpansernas utspisningsomr�de � precis utanf�r parken men i en dal d�r schimpanser ofta hade setts. Ingen i forskningsl�gret hade fullgott vaccineringsskydd. Men de fick kontakt med Nairobi och talade med Leakey. Han fixade s� att ett plan fl�g ner vaccin till dem i l�gret och schimpanserna. De visste inte hur h�rt det skulle drabba schimpanserna s� de tyckte att det v�rt att f�rs�ka hejda epidemin genom att behandla dem som var friska. De gav vaccinet till aporna genom bananer. 15 schimpanser i �Goodalls flock� smittades och sex av dem dog. M�nga ungar miste sina m�drar och om ungen inte hade ett st�rre syskon som kunde ta hand om den s� dog �ven den ganska snart.
En hanne f�rlorade f�rm�gan att anv�nda sin ena arm. F�rst hade han lite sv�rt att klara sig, speciellt mot hans mindre brors attacker. Men efter hand anpassade han sig till sitt handikapp. Han kunde redan fr�n b�rjan g� uppr�tt och p� s� vis beh�vde han inte sl�pa den obrukbara armen i marken. Han blev bara skickligare att g� p� detta m�nniskoliknande s�tt och snart kunde han h�nga med de andra. Hans styrkedemostrationer blev lika magnifika som f�rr i tiden.
1966 fick paret Goodall/van Lawick en son. Redan tidigt hade de best�mt sig f�r att f�rs�ka delvis uppfostra honom likadant som schimpansm�drarna uppfostrar sina ungar. Fr�mst d� det g�llde att han skulle f� s� mycket fysisk kontakt, tillgivenhet och gl�dje som m�jligt. Vartefter han v�xte �ndrade de schimpansmetoderna i enlighet med deras f�rnuft, det var ju trots allt ett m�nniskobarn de hade. Men han verkade bli en fullt normal pojke, lydig, mycket vaken och livlig, ganska or�dd och omt�nksam om andra och fann sig tillr�tta med b�de vuxna och barn och s� var han mycket sj�lvst�ndig.
Goodall uppt�ckte att vissa hannar hade ett speciellt v�nskapsf�rh�llande med varandra, som till exempel David Gr�sk�gg och en annan hanne som hon hade d�pt till Goliat, de var s� gott som alltid med varandra. Att de alltid var med varandra kunde hon inte f�rklara men andra v�nskapsf�rh�llanden trodde hon berodde p� att de kanske var syskon. Hon hade lyckats uppt�cka likheter i antingen utseendet eller beteendet - eller b�da delarna - hos vissa manliga par. Detta var speciellt p�fallande n�r det g�llde ett par som hon kallade Leakey och Mr Worzle. Partiet runt Mr Worzles iris var vitt ist�llet f�r starkt brunpigmenterat som hos andra schimpanser. Ocks� Leakey hade samma ovanliga �gon, fast i mindre grad.
1964 grundade hon Gombe Streams forskningscenter, och dussintals studenter fr�n USA och Europa kom och arbetade hos henne. Men i maj 1975 tog en grupp bev�pnade m�n sig �ver Tanganyajikasj�n fr�n Za�re och in i forskningscentret. Trots pistolhot v�grade den tanzaniske v�ktaren att avsl�ja var Goodall befann sig. M�nnen tog d� ist�llet tre amerikaner och en holl�ndsk forskare som gisslan, f�rde dem till Za�re och h�ll dem kvar i tv� m�nader innan de oskadda sl�pptes fria, sedan en l�sensumma hade betalats. Detta gjorde att inga utl�ndska forskare l�ngre kommer till Gombe, men Goodall utbildade en k�r av tanzaniska f�ltassistenter. Och 1990 hade hon ett lag p� 22 man.
1965 blev Jane Goodall Dr Jane Goodall. Efter n�gra �r som gifta skilde paret Goodall/van Lawick sig, men Goodall fortsatte att studera schimpanserna./4/
Hennes arbete har resulterat i �tminstone sex b�cker och ett otal vetenskapliga artiklar, som omfattar mer �n hundra schimpanser under tre generationer, och �r det l�ngsta forskningsprojekt om vilda djur i vilt tillst�nd som n�gonsin genomf�rts.
�tta m�nader om �ret reser hon runt i Amerika och Europa och h�ller f�redrag f�r att skaffa pengar till l�ner och utbildning i Gombe. Hon driver ocks� en kampanj f�r schimpansernas v�lf�rd och varnar f�r det hot hennes �v�nner� st�r inf�r. Hon k�mpar ocks� f�r b�ttre villkor f�r schimpanser i djurparker och laboratorier. Jane Goodalls engagemang �r idag s� vittomfattande att hon bara hinner bes�ka sina v�nner i Gombe tre g�nger om �ret. Men hon gl�djer sig �t bes�ken. �Jag tycker om att vara ensam med schimpanserna�, s�ger hon. �De g�r att jag gl�mmer allt annat, och de ger mig nya krafter.�
