Ordskifte med Skaldefadern

 

©1997-2005 Ingeborg S. Nordén

 

den äldre runraden

 

»Jag gled dit in i ormens skepnad...»

 

Jag hörde i drömmen den Höge tala--
Oden, som avlade ätter i forntid.
Att föda sitt folk befallde han mig,
fast avlat i själens, ej skötets djup:

»Förkunna du runornas kraft för världen,
med skaldegåvan skaffa mig söner,
män som bevara min visdom för evigt»--
jag bävar ännu av det budskap jag fick.

Motviljans ord fick Oden dock höra:
»--Jag ägnar mig endast åt ynglingafadern,
åt Svithjods blotgud svär trohetseder--
han äger ensam den odal jag söker!»

»--Du håller nog fast till din första tro,»
sade den Höge hånfullt åt mig,
»som talar sådant om Svithjods gud:
ej härskar han ensam, som Israels furste!

»Hela Asgårds högheliga skara
fick blot och bön i forna lundar;
min träbild stod med Tors och Frejs
i svearnas vi, som du vördar så högt!»

»--Väl har jag sett att svearna gav dig
blot och bön och bild i forntid,
dig och de många makter i Asgård--
men vanernas gud är min vän ändå. 

»Han leder mig hem till landet jag söker:
dit Skidbladner far, dit följer ju medvind.»
»--Av dvärgarna fick han det fagra skeppet,
från dvärgarna kom den kraft jag gav dig: 

»de bryggde av blod den bästa drycken,
som Suttung gömde djupt in i berget.
Jag gled dit in i ormens skepnad,
låg sedan tre nätter hos Suttungs dotter,

»fick av Gunnlöd det goda mjödet,
for åter hem i örnens skepnad.
Suttung flög bakom, sökte min död--
blod för blodet jag bar i näbben.

»Strävan var stor-- styrkan svek jätten,
med mjödet hann jag till murarna fram.
I kittlarna rann den kraftiga drycken,
men det värsta föll i världen neder.

»Jag öste åt dig, i ungdomens dagar,
det rätta ordets rena mjöd:
med ord må du vinna den odal du söker,
med runornas lära vart landet ditt eget.»

 

den äldre runraden

 

Home/Tillbaka till startsidan

Hosted by www.Geocities.ws

1