Ett Midvinterblot för vår tid

 

©2003 Ingeborg S. Nordén

 

 

 

 

Del 1.         Helgningen

 

[Hammarhelgning:  försvenskad version efter Edred Thorsson, med kort tillägg]

 

Del 2.         Åkallandet

 

Hell eder, alla asar och vaner--hela gudaskaran som Nordens folk dyrkade vid denna tid!  I natt, då kölden och mörkret härskar i många länder, har jag kommit hit för att hylla eder, såsom svearna gjorde i forntiden.  Visserligen har jag kommit ensam, visserligen är jag den enda i släkten som minns och förblir trogen; men gudarna står sina vänner bi, och jag unnar dem det bästa jag har för att styrka våra vänskapsband.

 

Del 3.         Första läsningen

 

[I.S. Nordén, Första sång till midvinterblotet]

 

Nu är nödens nätter långa,
mörkret höljer Midgårds bygder.
Troll och tursar trampar vägen,
vättar går i världen fritt.

Nu är nödens nätter långa,
kårar blåser kallt och grymt.
Hastigt ilar andetåget,
Odens jakt, på julens vindar.

 

Nu är nödens nätter långa,

vinterhimlens vindar rasar.

Tor mot tursar tappert strider,

värnar ivrigt Emblas barn.

 

Nu är nödens nätter långa,

is på alla åkrar glimmar.

Galtens gud till gårdar kommer,

frosthård jord ser Frej på stigen.

 

Snart blir nödens nätter korta,

som ensam vakt ett vårdträd står.

Släktens andar--alver, diser--

får av gårdens folk sin skänk.

 

Snart blir nödens nätter korta,

blotet firar folk på gården.

Många gudaminnen hedras--

asar, vaner utan tal.

 

Snart blir nödens nätter korta:

eldens glöd från gården lyser,

med glädje fägnas gudagäster.

Sällan sviker sed och minne.

 

Del 4.         Andra läsningen/eden

 

[Ur Kvädet om Helge Hjorvardsson:]

 

Hedin vände ensam hem från skogen julafton och träffade en trollkvinna; hon red på en varg och hade ormar till tömmar och erbjöd Hedin sitt sällskap. »Nej», sade han. Hon sade: »Det skall du umgälla vid bragebägaren.» Om kvällen avlades löften. Offergalten leddes fram, männen lade sina händer på honom och avlade sina löften vid bragebägaren.

 

[Jag tar upp julgrisen och lägger handen på dess rygg:]

 

Jólaheit skulu þér at heyra ok skal ek nú at strengja:  så sade man till gudarna i forntiden, då man svor på galtens rygg.  Själv vågar jag inte lova något, men gudarna vet både om det jag behöver göra och om det jag längtar efter att göra i året som kommer.  Må jag kunna få styrkan, kunskapen och tillfällen att uppnå bägge målen!

 

 

Del 5.         Laddningen

 

[Jag tar upp hornet i den ena handen och fyller det.  Nu höjer jag hornet mot altaret i norr och säger:]

 

Ett horn skall ni få, o hedersgäster,

med guldäpplets glänsande dryck:

till blot har jag blandat det bästa jag har

med lovord och lyckorunor.

 

Hell dig, Oden, som man kallade Jolnir vid denna tid!  Må jag få dela av din visdom och ditt mod i livets strider i året som kommer!

 

Hell dig, Tor, som helgar och värnar människors boning!  Må jag få dela av din styrka och jordnärhet i året som kommer!

 

Hell dig, Ull, urgamle jägare, bågens och skidornas gud!  Må jag få överleva kölden och mörkret med din hjälp i året som kommer!

 

Hell dig, Yngve-Frej, min fulltrogne, som svearna dyrkade mest för äring och fred!  Må jag få dela av dina goda gåvor och bevara vår vänskap i året som kommer!

 

Hell eder, alla asar och asynjor, alla vaner och alver, som Nordens folk hyllade vid denna tid!  Må jag aldrig få glömma eder närhet i året som kommer!

 

Med hammarens heliga tecken helgar jag hornet åt eder alla...

 

Del 6.         Drickandet

 

[Jag dricker halva hornets innehåll och sparar resten för de senare delarna.]

 

 

Del 7.         Stänkningen

 

[Jag doppar grenen i hornet, stänker både altaret och mig själv medan jag säger:]

 

Må alla asar och vaner signa mig nu och i året som kommer!

Del 8.         Gåvan

 

[Jag häller ut resten av hornets innehåll i blotskålen, som skall senare hällas ut på jorden då jag går ut.  Sedan säger jag:]

 

»Den som giver vill jämt ha gengäld,» har Oden i urtid sagt:  tag då emot min gåva i vänskap och fred, ni som har unnat mig allt gott!

 

 

Del 9.         Avskedet

 

 

Farväl, alla heliga varelser som har varit mina gäster i natt:  mina vänskapsgåvor skall ni bära hem, envar till sin sal och sin värld.  Men min trohet till eder sliter aldrig, förrän alla länder har härjats av Muspells lågor och släckts av havets böljor!