Frejsblot: Återförenings- och minnesfest

Frejsblot:

Återförenings- och minnesfest

Guldgubben från Statens historiska museum: Frej och Gerd

Del 1. Helgningen

[hammarhelgning efter Edred Thorsson, på fornnordiska]

Del 2. Åkallandet

Jag hälsar dig, Yngve-Frej, Njords son, min främste vän bland gudarna, ty du har hedrat mig som din egen. Med namn och ord, med syner och gåvor har du skapat våra trohetsband i många år.

Del 3. Läran

Alltför ofta har jag avvisat dig, då du ville komma närmare: »Jag gör inte ditt, jag söker inte datt, och dessutom är jag bara en utlänning!» Men du som har helgedomar och godar i många länder, visade dig för mig i Uppsala ändå:

»Detta är odaljorden, ynglingarnas land: min ättling har kommit hem.»

Och jag som alltför ofta har glömt din närhet, svarar dig ärligt och enkelt:

»Njords son, min vän och fulltrogne!»

Del 4. Läsningen

[Ur Ynglingasagan, kap. 10:]

Frey tog över makten efter Njord. Han kallades drott över svearna och tog ut skatt av dem. Han var omtyckt och hade god årsskörd som sin far. Frey reste ett stort hov i Uppsala och hade där sitt huvudboplats. Han samlade alla sina skatter, rikedomar och lösöre där. Då uppstod Uppsala öd och det har alltid funnits där sedan. På hans tid började Frodefreden. Man hade dessutom goda skördar i alla länder. Svearna ansåg att det var Freys förtjänst. Han blev mer dyrkad än de andra gudarna, eftersom landets folk blev rikare än tidigare tack vare freden och den goda årsskörden.

Hans hustru hette Gerd Gymisdotter. Deras son hette Fjölner. Frey hette med ett annat namn Yngve. Yngve användes därefter länge i hans ätt som ett hedersnamn[,] och hans manliga ättlingar kallades sedan ynglingar.

Frey blev sjuk och när sjukdomen tog på hans kräfter beslöt man att endast få män skulle få besöka honom. Man reste en stor hög och satte dit en dörr och tre fönster. Och när Frey var död bar de honom i hemlighet till högen och sade till svearna att han levde. De förvarade honom där i tre år och hällde all skatt i högen, guldet i ett fönster och silvret i ett annat och i det tredje kopparmynt. Det goda årsskörden och freden fortsatte.

[....] När alla svearna visste att Frey var död, men den goda årsskörden och freden fortsatte, trodde de att det skulle förbli så, så länge som Frey var i Svitjod och därför ville de inte bränna honom. De kallade honom för världsguden och blotade därefter alltid mest för god årsskörd och fred.

Del 5. Laddningen

[Jag tar upp hornet i den ena handen och fyller det. Nu höjer jag hornet mot Frejs bild och säger:]

Ett horn skall du få, min hedersgäst,

med guldäpplets glänsande dryck:

till blot har jag blandat det bästa jag har

med lovord och lyckorunor.

Yngve-Frej vare hedrad och lovad, världens och Svithjods gud, som räknar mig bland sina trogna i alla världens länder! Med dessa runor helgar jag hornet åt dig...

Del 6. Drickandet

[Jag dricker halva hornets innehåll och sparar resten för de senare delarna.]

Del 7. Stänkningen

[Jag doppar grenen i hornet, stänker både altaret och mig själv medan jag säger:]

Den som signade svearna i forntiden—han signe mig och hela världen!

Del 8. Gåvan

[Jag häller ut resten av hornets innehåll i blotskålen, som skall senare hällas ut på jorden då jag går ut. Sedan säger jag:]

»Den som giver vill jämt ha gengäld,» har Oden i urtid sagt: tag då emot min gåva i vänskap och fred, du som har unnat mig allt gott!

Del 9. Avskedet

Farväl, min fulltrogne och älskade vän: mina eder och gåvor skall du bära med dig till din sal i Vanahem! Men min trohet till dig sliter aldrig, förrän alla länder har härjats av Muspells lågor och släckts av havets böljor!