20. Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafwer gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen.21. Så at den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.
generaldepoten/bdhs/3b_mose.html
Följande avskrifter ur »Bibelen eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1857)
och »Bibeln eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1904) är utförda av
Erik Jonsson <[email protected]> år 2003 (år tvåtusentre).
Utgåvan ifrån 1857 (i vänsterspalten) innehåller texten ur 1703 års
bibelöversättning (»Karl XII:s bibel«) men med stavningen anpassad
till 1800-talets ortografi; t.ex. stavas här »den« och »det« på
adertonhundratalsvis i stället för »then« och »thet« på
sjuttonhundratalsvis.
Utgåvan ifrån 1904 (i högerspalten) innehåller Bibelkommissionens
normalupplaga av Gamla Testamentet ifrån 1903. Den överensstämmer
nästan men inte helt och hållet med 1917 års bibel.
Projekt Runeberg har hela texten till 1917 års bibel.
Förlagan från 1857 är tryckt i frakturstil med framhävningar i
schwabacher, vilken i frakturtryck brukas motsvarande kursiven i
antikvastil till framhävningar.
I frakturstilen tecknas vanligen dubbelt »w« i stället för enkelt »v«
med några få undantag. I antikvastil ifrån samma tid använder man
visserligen enkelt »v«, men vi har ändå bibehållit dubbelt »w« i denna
avskrift, för att det skall framgå, när förlagan har enkelt »v« eller
dubbelt »w«
Frakturstilen i förlagan utnyttjar de gängse ligaturerna, d.v.s. flera
bokstäver sammanbundna till ett tecken: »st«, »sl«, »ft«, »fl«, »si«,
»fi«, »ff«, »ss«, »ch«, »ck« med flera. Eftersom teckensatsen
iso-8859-1 tråkigt nog saknar flertalet av dessa ligaturer, måste vi
klara oss utan dem här i denna HTML-fil. Emellertid har vi bibehållit
ligaturen »ß« för »ss«, när denna är använd i förlagan. I
frakturstilen skiljes även emellan »långa s« (»begynnelse-s«) i början
av ord och stavelser mot »runda s« i slutet av ord och stavelser.
Eftersom teckensatsen iso-8859-1 tyvärr endast har »runda s«, är
»långa s« här ersatt med »runda s«.
Upplevelsen förhöjes, om man får tillfälle att läsa texten i
frakturstil (i synnerhet om man verkligen tycker om att läsa och inte
bara vill komma åt innehållet). Det kan man göra, om man hämtar
PDF-filen 3b_mose.pdf.
Filen 3b_mose.pdf innehåller en avskrift i fraktur- och schwabacherstil
av »Tredje Boken Mose« och är således ingen avbildning av av förlagans
textsidor utan riktig text med inbäddade typsnitt; den kan därför
omvandlas till ren text (om än ligaturerna kommer att återgivas med
andra tecken än bokstäver), kopieras in i andra program o.s.v.
Nedan följande motställning i två spalter såsom ren text utan stilar
finns även beredd för utskrift i PDF-filen 3b_mose_kn.pdf
Den som är ovan vid att läsa fraktur och har svårt för att känna igen
bokstäverna kan först öva sig på »Propheten Daniel« ur samma bibel.
Den kan läsas i PDF-filen daniel.pdf, vilken innehåller texten i frakturstil
på förlagans vis i vänsterspalten och samma text i antikvastil i högerspalten.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)
Bibelen BIBELN
eller ELLER
den Heliga Skrift. DEN HELIGA SKRIFT
innehållande I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED
BIBELKOMMISSIONENS NORMALUPPLAGOR
Gamla och Nya
STOCKHOLM
Testamentets E.J. EKMANS FÖRLAGSEXPEDITION
Canoniska Böcker STOCKHOLM 1904.
Med stående stil. SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO.
Tryckt på Brittiska och Utländska GAMLA TESTAMENTET
Bibel-Sällskapets bekostnad.
I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED
Exemplaret kostar 1 R:dr 36 sk. B:co DEN AF BIBELKOMMISSIONEN ENLIGT
i Läder-band. KUNGL. CIRKULÄRET DEN 30 OKTOBER
1903 UTGIFNA NORMALUPPLAGAN
Stockholm
Samuel Rumstedt, 1857.
Afskrift år 2003. Afskrift år 2003
----------------------------------- -----------------------------------
LEVITICUS. Tredje Mosebok.
Tredje Boken Mose. Leviticus.
1. Capitlet. 1 KAPITLET.
Bränneoffers lag. Lagen om brännoffer.
Och HERren kallade Mose, och talade Och Herren kallade på Mose och
med honom utu wittnesbördsens talade till honom ur
tabernakel, och sade: uppenbarelsetältet och sade:
2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg
til dem: Hwilken ibland eder will till dem: När någon bland eder
göra HERranom et offer, han göre vill bära fram ett offer åt
det af boskap; af fä och af får. Herren, så skolen I taga edert
offer af boskapen, vare sig af
fäkreaturen eller af småboskapen.
3. Will han göra et bränneoffer af 3. Om han vill bära fram ett
oxar, så offre en stutkalf, den brännoffer af fäkreaturen, så
ingen brist hafwer, inför dörene skall han därtill taga ett
af wittnesbördsens tabernakel, at felfritt djur af hankön och föra
det skall warda HERranom det fram till uppenbarelsetältets
tacknämligit af honom: ingång, att han må blifva
välbehaglig inför Herrens
ansikte.
4. Och lägge sina hand på 4. Och han skall lägga sin hand på
bränneoffrets hufwud, så warder brännoffersdjurets hufvud; så
det tacknämligit, och försonar blifver det välbehagligt, och
honom. försoning bringas för honom.
5. Och skall slagta den stuten för 5. Och han skall slakta ungtjuren
HERranom: Och Presterne Aarons inför Herrens ansikte; och Arons
söner skola bära blodet fram, och söner, prästerna, skola bära fram
stänka allt omkring på altaret, blodet, och de skola hälla blodet
som är för dörene af rundt omkring på det altare, som
wittnesbördsens tabernakel. står vid ingången till
uppenbarelsetältet.
6. Och huden skall bränneoffrena 6. Och han skall draga af huden på
aftagas, och det skall huggas i brännoffersdjuret och dela det i
stycken. dess stycken.
7. Och Prestens Aarons söner skola 7. Och prästen Arons söner skola
göra en eld på altaret, och lägga göra upp eld på altaret och lägga
der wed uppå. ved på elden.
8. Och skola lägga stycken, nemliga, 8. Och Arons söner, prästerna, skola
hufwudet och kroppen uppå weden, lägga styckena, hufvudet och
som ligger på eldenom på altaret. istret ofvanpå veden, som ligger
på altarets eld.
9. Men inelfwerna och fötterna skall 9. Men inälfvorna och fötterna skola
man twå med watn, och Presten tvås i vatten. Och prästen skall
skall allt detta upbränna på förbränna alltsammans på altaret:
altaret til et bränneoffer. ett brännoffer, ett eldsoffer
Detta är et offer, som wäl luktar till en välbehaglig lukt för
för HERranom. Herren.
10. Will han göra bränneoffer af får 10. Men om han vill bära fram ett
eller getter, så offre det brännoffer af småboskapen, vare
mankön är, det ingen brist sig af fåren eller af getterna,
hafwer. så skall han därtill taga ett
felfritt djur af hankön.
11. Och skall slagta det utmed 11. Och han skall slakta det vid
sidone af altaret, som norr ut sidan af altaret, norrut, inför
är för HERranom. Och Presterne Herrens ansikte; och Arons
Aarons söner skola stänka deß söner, prästerna, skola hälla
blod på altaret allt omkring. dess blod på altaret rundt
omkring.
12. Och man skall hugga det i 12. Och han skall dela det i dess
stycken. Och Presten skall stycken och frånskilja dess
lägga hufwudet och kroppen på hufvud och ister; och prästen
weden och elden, som på altaret skall lägga detta ofvanpå veden,
är. som ligger på altarets eld.
13. Men inelfwerna och fötterna 13. Men inälfvorna och fötterna
skall man twå med watn. Och skola tvås i vatten. Och
Presten skall allt det offra och prästen skall offra alltsammans
upbränna på altaret til och förbränna det på altaret:
bränneoffer. Detta är et offer, det är ett brännoffer, ett
som wäl luktar för HERranom. eldsoffer till en välbehaglig
lukt för Herren.
14. Will han ock göra HERranom et 14. Men om han vill bära fram åt
bränneoffer af foglar, så göre Herren ett brännoffer af fåglar,
det af turturdufwor, eller af så skall han taga sitt offer af
unga dufwor. turturdufvor eller af unga
dufvor.
15. Och Presten skall hafwat fram 15. Och prästen skall bära fram
til altaret, och först wrida thy djuret till altaret och vrida
halsen af, at det må upbrännas hufvudet af det och förbränna
på altaret, och låta utblöda det på altaret. Och dess blod
blodet på altarens wägg. skall utkramas på altarets vägg.
16. Och deß kräfwo med fjädrarna 16. Men dess kräfva med orenligheten
skall man kasta wid altaret däri skall han taga ut och kasta
öster ut på askohopen. den vid sidan af altaret,
österut, på askhögen.
17. Och skall bryta deß wingar 17. Och han skall fläka upp det
sönder, men icke rifwa dem ifrå. invid vingarna, dock utan att
Och alltså skall Presten frånskilja dessa; och prästen
upbränna det på altaret, på skall förbränna det på altaret
wedenom och eldenom, til et ofvanpå veden, som ligger på
bränneoffer. Detta är et offer, elden. Det är ett brännoffer,
som wäl luktar för HERranom. ett eldsoffer till en
välbehaglig lukt för Herren.
2. Capitlet. 2 KAPITLET.
Spisoffers lag. Lagen om spisoffer.
Will en själ göra HERranom et Och när någon vill bära fram ett
spisoffer, så skall det wara af spisoffer åt Herren, så skall hans
semlomjöl; och skall gjuta der oljo offer vara af fint mjöl, och han
uppå, och lägga rökelse deruppå; skall gjuta olja därpå och lägga
rökelse därpå.
2. Och bära det så till Presterna 2. Och han skall bära det fram till
Aarons söner. Då skall Presten Arons söner, prästerna; och
taga sina hand fulla af det samma prästen skall taga en handfull
semlomjölet och oljone, samt med däraf, nämligen af mjölet och
allt rökelset, och bränna det up oljan, därtill all rökelsen, och
på altaret til en åminnelse. på altaret förbränna detta, som
Detta är et offer, som wäl luktar utgör själfva altaroffret: ett
för HERranom. eldsoffer till en välbehaglig
lukt för Herren.
3. Det öfwer är af spisoffret skall 3. Och det som är öfver af
höra Aaron och hans söner til. spisoffret skall tillhöra Aron
Det skall wara det aldrahelgasta och hans söner. Bland Herrens
af HERrans offer. eldsoffer är det högheligt.
4. Men will han göra et spisoffer af 4. Men när du vill bära fram ett
det i ugn bakas, så tage kakor af spisoffer af det som bakas i ugn,
semlomjöl, osyrade, beblandade så skall det vara af fint mjöl,
med oljo, och osyrade tunkakor, osyrade kakor, begjutna med olja,
smorda med oljo. och osyrade tunnkakor, smorda med
olja.
5. Men är ditt spisoffer af något 5. Och om ditt offer är ett
det som bakadt är i panno, så spisoffer, som tillredes på plåt,
skall det wara af osyradt så skall det vara af fint mjöl,
semlomjöl, beblandadt med oljo. begjutet med olja, osyradt.
6. Och du skalt delat i stycken, och 6. Du skall bryta sönder det i
gjuta der oljo uppå; så är det et stycken och gjuta olja därpå.
spisoffer. Det är ett spisoffer.
7. Är ock ditt spisoffer något det 7. Och om ditt offer är ett
på halster bakadt är, så skalt du spisoffer, som tillredes i panna,
göra det af semlomjöl med oljo. så skall det tillredas af fint
mjöl med olja.
8. Och det spisoffer, som du af 8. Det spisoffer, som är tillredt på
sådana wilt göra HERranom, det något af dessa sätt, skall du
skalt du bära till Presten, han föra fram till Herren; det skall
skall hafwa det fram til altaret. bäras fram till prästen, och han
skall hafva det fram till
altaret.
9. Och häfoffra det samma spisoffret 9. Och prästen skall af spisoffret
til en åminnelse, och bränna det taga den del, som ugör själfva
up på altaret. Det är et offer, altaroffret, och förbränna den på
som wäl luktar för HERranom. altaret: ett eldsoffer till en
välbehaglig lukt för Herren.
10. Det öfwer är skall höra Aaron 10. Och det som är öfver af
och hans söner til. Det skall spisoffret skall tillhöra Aron
wara det aldrahelgasta af och hans söner. Bland Herrens
HERrans offer. eldsoffer är det högheligt.
11. Allt spisoffer, som I wiljen 11. Intet spisoffer, som I viljen
offra HERranom, skolen I göra bära fram åt Herren, skall vara
utan surdeg; ty ingen surdeg syradt, ty hvarken af surdeg
eller hannog skall der ibland eller af honung skolen i
upbränd warda HERranom för förbränna något såsom eldsoffer
offer. åt Herren.
12. Men til en förstling skolen I 12. Såsom förstlingsoffer mån I bära
offra dem HERRanom; men på intet fram sådant åt Herren, men på
altare skola de komma til en söt altaret må det icke komma för
lukt. att vara en välbehaglig lukt.
13. Allt ditt spisoffer skalt du 13. Och alla dina spisoffer skall du
salta. Och ditt spisoffer skall beströ med salt; du må icke låta
aldrig wara utan dins Guds din Guds förbunds salt fattas på
förbunds salt; ty uti alt ditt ditt spisoffer. Till alla dina
offer skalt du offra salt. offer skall du offra salt.
14. Wilt du göra et spisoffer 14. Men om du vill bära fram åt
HERranom af första frukterna, Herren ett spisoffer af
skalt du torka de grona axen wid förstlingsfrukter, skall du
eld, och stöta dem små, och så såsom ett sådant spisoffer af
offra spisoffer af dina första dina förstlingsfrukter bära fram
frukter. ax, rostade vid eld,
sönderstötta, af grönskuren säd.
15. Och skalt låta der oljo uppå, 15. Och du skall gjuta olja därpå
och lägga rökelse deruppå; så är och lägga rökelse därpå. Det är
det et spisoffer ett spisoffer.
16. Och Presten skall taga af det 16. Och prästen skall förbränna den
stötta, och af oljone med allt del af de sönderstötta axen och
rökelset, och upbränna det til af oljan, som utgör själfva
en åminnelse. Det är HERranom altaroffret, jämte all rökelsen
et offer. därpå: ett eldsoffer åt Herren.
3. Capitlet. 3 KAPITLET.
Tackoffers lag. Lagen om tackoffer.
Om hans offer är et tackoffer, af Och om någon vill bära fram ett
fä, antingen oxe eller ko, skall han tackoffer och han vill taga sitt
offra för HERranom det utan wank är. offer af fäkreaturen, så skall han
ställa fram inför Herrens ansikte
ett felfritt djur, vare sig af
hankön eller af honkön.
2. Och skall lägga sina hand på deß 2. Och han skall lägga sin hand på
hufwud, och slagta det för dörene sitt offerdjurs hufvud och sedan
af wittnesbördsens tabernakel. slakta det vid ingången till
Och Presterne Aarons söner skola uppenbarelsetältet; och Arons
stänka blodet på altaret allt söner, prästerna, skola hälla
omkring. blodet på altaret rundt omkring.
3. Och skall offra af det tackoffret 3. Och af tackoffret skall han såsom
HERranom, nemliga, allt det feta eldsoffer åt Herren bära fram det
på inelfwerna: fett, som omsluter inälfvorna,
och allt det fett, som sitter på
inälfvorna,
4. Och båda njurarna med det feta 4. och båda njurarna med det fett,
som der på är wid länderna, och som sitter på dem invid länderna,
det nätet öfwer lefrena med så ock lefverfettet, hvilket han
njurarna. skall frånskilja invid njurarna.
5. Och Aarons söner skola det 5. Och Arons söner skola förbränna
upbränna på altaret för et det på altaret ofvanpå
bränneoffer på wedenom, som brännoffret på veden, som ligger
ligger på eldenom. Det är et på elden: ett eldsoffer till en
offer, som wäl luktar för välbehaglig lukt för Herren.
HERranom.
6. Men will han göra HERranom et 6. Men om någon vill bära fram åt
tackoffer af små boskap, antingen Herren ett tackoffer af
gummar eller gymmer, så skall det småboskapen, så skall han därtill
wara utan all wank. tata ett felfritt djur, af hankön
eller af honkön.
7. Är det et lamb, så skall han 7. Om det är ett får som han vill
hafwa det fram för HERran. offra, så skall han ställa fram
det inför Herrens ansikte.
8. Och skall lägga sina hand på deß 8. Och han skall lägga sin hand på
hufwud, och slagta det inför sitt offerdjurs hufvud och sedan
wittnesbördsens tabernakel. Och slakta det framför
Aarons söner skola stänka deß uppenbarelsetältet; och Arons
blod på altaret allt omkring: söner skola hälla dess blod på
altaret rundt omkring.
9. Och alltså offra HERranom af 9. Och af tackoffersdjuret skall han
tackoffrena, nemliga, deß feta; såsom eldsoffer åt Herren offra
hela stjerten med ryggenom, det dess fett, hela svansen,
feta som är öfwer inelfwen, samt frånskild invid ryggraden, och
med allt det feta som inwärtes det fett, som omsluter
är: inälfvorna, och allt det fett,
som sitter på inälfvorna,
10. Och båda njurarna med allt det 10. och båda njurarna med det fett,
feta som derpå är wid länderna, som sitter på dem invid
och det nätet om lefrena med länderna, så ock lefverfettet,
njurarna. hvilket han skall frånskilja
invid njurarna.
11. Och Presten skall upbränna det 11. Och prästen skall förbränna det
på altaret, til offrens spis på altaret: en eldsofferspis åt
HERranom. Herren.
12. Är hans offer en get, och bär 12. Likaledes om någon vill offra en
henne fram för HERran: get, så skall han ställa fram
denna inför Herrens ansikte.
13. Skall han lägga sina hand på 13. Och han skall lägga sin hand på
hennes hufwud, och slagta henne dess hufvud och sedan slakta den
för wittnesbördsens tabernakel. framför uppenbarelsetältet; och
Och Aarons söner skola stänka Arons söner skola hälla dess
hennes blod på altaret allt blod på altaret rundt omkring.
omkring.
14. Och skall deraf offra et offer 14. Och han skall däraf såsom
HERranom, nemliga, det feta som eldsoffer åt Herren offra det
är omkring inelfwerna, och allt fett, som omsluter inälfvorna,
det feta som inwärtes är: och allt det fett, som sitter på
inälfvorna,
15. Båda njurarna och det feta som 15. och båda njurarna med det fett,
derpå är wid länderna, och nätet som sitter på dem invid
öfwer lefrena med njurarna. länderna, så ock lefverfettet,
hvilket han skall frånskilja
invid njurarna.
16. Och Presten skall upbrännat på 16. Och prästen skall förbränna
altaret til offrens spis, til en detta på altaret: en
söt lukt. Allt det feta hörer eldsoffersspis, till en
HERranom til. välbehaglig lukt. Allt fettet
skall tillhöra Herren.
17. Det ware en ewig sed med edra 17. Detta skall vara en evärdlig
efterkommande uti alla edra stadga för eder från släkte till
boningar, at I intet fett eller släkte, hvar I än ären bosatta:
blod äten. intet fett och intet blod skolen
i förtära.
4. Capitlet. 4 KAPITLET.
Syndoffers lag. Lagen om syndoffer.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala med Israels barn, och säg: 2. Tala till Israels barn och säg:
Om en själ syndar af owetenhet Om någon ouppsåtligen syndar mot
emot något HERrans bud, som hon något Herrens bud, genom hvilket
icke göra skulle: något förbjudes, och han alltså
gör något som är förbjudet, så
gäller följande:
3. Nemliga, om en Prester, som smord 3. Om det är den smorde prästen, som
är, syndar, så at han förargar har syndat och därvid dragit
folket, han skall för sina synd, skuld öfver folket, så skall han
som han gjort hafwer, bära fram för den synd han begått offra en
en ung stut, den utan wank är, felfri ungtjur åt Herren till
HERranom til et syndoffer. syndoffer.
4. Och skall hafwa stuten fram för 4. Och han skall föra tjuren fram
HERran inför dörene af inför Herrens ansikte till
wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältets ingång. Och
lägga sina hand på hans hufwud, han skall lägga sin hand på
och slagta honom för HERranom. tjurens hufvud och sedan slakta
tjuren inför Herrens ansikte.
5. Och Presten, som smord är, skall 5. Och den smorde prästen skall taga
taga af hans blod, och bära in något af tjurens blod och bära
uti wittnesbördsens tabernakel. det in i uppenbarelsetältet,
6. Och skall doppa sitt finger uti 6. och prästen skall doppa sitt
blodet, och stänka dermed sju finger i blodet och stänka blodet
resor för HERranom inför sju gånger inför Herrens ansikte,
förlotten i det helga. vid förlåten till helgedomen.
7. Och skall af samma blod stryka på 7. Därefter skall prästen med blodet
hornen af rökaltaret, som står bestryka hornen på den
för HERranom in uti välluktande rökelsens altare, som
wittnesbördsens tabernakel, och står inför Herrens ansikte i
gjuta allt blodet på bottnen af uppenbarelsetältet; men allt det
bränneoffrens altare, som står öfriga blodet af tjuren skall han
för dörene til wittnesbördsens utgjuta vid foten af
tabernakel. brännoffersaltaret, som står vid
ingången till uppenbarelsetältet.
8. Och allt det feta af syndoffret 8. Och allt syndofferstjurens fett
skall han häfoffra: Nemliga, det skall han taga ut ur honom ---
feta som är öfwer inelfwerna, och det fett, som omluter inälfvorna,
allt det feta som inwärtes är: och allt det fett, som sitter på
inälfvorna,
9. Båda njurarna med det feta som 9. och båda njurarna med det fett,
derpå är wid länderna, och det som sitter på dem invid länderna,
nätet öfwer lefrena med njurarna: så ock lefverfettet, hvilket han
skall frånskilja invid njurarna
---
10. Såsom man häfoffrar i tackoffret 10. på samma sätt som detta tages ut
af oxanom; och skall upbrännat ur tackofferstjuren; och prästen
på bränneoffrens altare; skall förbränna det på
brännoffersaltaret.
11. Men hudena af stuten med allt 11. Men tjurens hud och allt hans
köttet, samt med hufwudet, och kött jämte hans hufvud och hans
fötterna, och inelfwerna, och fötter, hans inälfvor och hans
goret; orenlighet,
12. Det skall han allt utföra utu 12. korteligen allt det öfriga af
lägret, på et rent rum, dit man tjuren, skall han föra bort
slår askona, och skall upbrännat utanför lägret till en ren
på wed i elde. plats, där man slår ut askan,
och bränna upp det på ved i eld;
på den plats, där man slår ut
askan, skall det uppbrännas.
13. Om en hel menighet i Israel 13. Och om Israels hela menighet
försåge sig, och gerningen wore begår synd ouppsåtligen, och
fördold för deras ögon, så at de utan att församlingen märker
gjort hade emot något HERrans det, i det att de bryta mot
bud, det de icke göra skulle, något Herrens bud, genom hvilket
och wordo så brotslige: något förbjudes, och så ådraga
sig skuld,
14. Och förnummo så sedan sina synd, 14. och den synd de begått sedan
som de gjort hade; så skola de blifver känd, så skall
hafwa en ung stut fram til församlingen offra en ungtjur
syndoffer, och ställa honom för till syndoffer. De skola föra
dörene af wittnesbördsens honom fram inför
tabernakel: uppenbarelsetältet;
15. Och de äldste af menighetene 15. och de äldste i menigheten skola
skola lägga deras händer på hans lägga sina händer på tjurens
hufwud för HERranom, och slagta hufvud inför Herrens ansikte,
den stuten för HERranom. och sedan skall man slakta
tjuren inför Herrens ansikte.
16. Och Presten, som smord är, skall 16. Och den smorde prästen skall
bära blodet af stuten in uti bära något af tjurens blod in i
wittnesbördsens tabernakel: uppenbarelsetältet,
17. Och doppa der in med sitt 17. och prästen skall doppa sitt
finger, och sju resor stänka för finger i blodet och stänka sju
HERranom inför förlotten. gånger inför Herrens ansikte,
vid förlåten.
18. Och skall stryka af blodet på 18. Därefter skall han med blodet
hornen af altaret, som står för bestryka hornen på det altare,
HERranom uti wittnesbördsens som står inför Herrens ansikte i
tabernakel, och allt det andra uppenbarelsetältet; men allt det
blodet gjuta på bottnen af öfriga blodet skall han utgjuta
bränneoffers altaret, som står vid foten af brännoffersaltaret,
för dörene af wittnesbördsens som står vid ingången till
tabernakel. uppenbarelsetältet.
19. Allt hans feta skall han 19. Och allt tjurens fett skall han
häfoffra, och upbränna på taga ut ur honom och förbränna
altaret. det på altaret.
20. Och skall göra med denna stuten, 20. Så skall han göra med tjuren;
såsom han gjorde med syndoffers såsom han skulle göra med den
stutenom. Och alltså skall förra syndofferstjuren, så skall
Presten försona dem, och det han göra med denna. När så
warder dem förlåtit. prästen bringar försoning för
dem, så blifver dem förlåtet.
21. Och skall han föra stuten utu 21. Och han skall föra ut tjuren
lägret och bränna honom up, utanför lägret och bränna upp
såsom han upbrände den förra honom, såsom han skulle göra med
stuten. Det skall wara den förra tjuren. Detta är
syndoffret för menighetene. syndoffret för församlingen.
22. Om en Förste syndar, och något 22. Om en höfding syndar, i det att
gör emot HERrans sins Guds bud, han ouppsåtligen bryter mot
det han icke göra skulle, och något Herrens, sin Guds, bud,
warder brotslig owetandes: genom hvilket något förbjudes,
och han själf märker, att han
ådragit sig skuld,
23. Och förnimmer sina synd, som han 23. eller af någon får veta, hvilken
gjort hafwer; han skall frambära synd han begått, så skall han
til offers en getabock utan all såsom sitt offer föra fram en
wank: bock, ett felfritt djur af
hankön.
24. Och lägga sina hand på bocksens 24. Och han skall lägga sin hand på
hufwud, och slagta honom på det bockens hufvud och sedan slakta
rum, der man slagtar bränneoffer honom på samma plats, där man
för HERranom: Det ware hans slaktar brännoffret, inför
syndoffer. Herrans ansikte. Det är ett
syndoffer.
25. Sedan skall då Presten taga af 25. Och prästen skall taga något af
syndoffrens blod med sitt syndoffrets blod på sitt finger
finger, och stryka det på hornen och stryka på
af bränneoffers altaret, och det brännoffersaltarets horn; men
andra blodet gjuta på botnen af det öfriga blodet skall han
bränneoffrens altare. utgjuta vid foten af
brännoffersaltaret.
26. Men allt hans feta skall han 26. Och allt fettet skall han
upbränna på altaret, lika såsom förbränna på altaret, såsom det
det feta af tackoffrena: Och sker med tackoffersdjurets
alltså skall Presten försona fett. När så prästen bringar
hans synd, och det warder honom försoning för honom till rening
förlåtit. från hans synd, så blifver honom
förlåtet.
27. Om en själ af meniga folket 27. Och om någon af det meniga
syndar owetandes, så at hon folket syndar ouppsåtligen,
owetandes gör emot något HERrans därigenom att han bryter mot
bud, det hon icke göra skulle, något Herrens bud, genom hvilket
och blifwer så brotslig: något förbjudes, och han själf
märker, att han ådragit sig
skuld,
28. Eller förnimmer sina synd, som 28. eller af någon får veta, hvilken
hon gjort hafwer; hon skall bära synd han begått, så skall han
fram för et offer ena get utan såsom sitt offer för den synd
wank, för syndena som hon gjort han begått föra fram en felfri
hafwer. get, ett djur af honkön.
29. Och skall lägga sina hand på 29. Och han skall lägga sin hand på
syndoffrens hufwud, och slagta syndoffersdjurets hufvud och
det på bränneoffrens rum. sedan slakta syndoffersdjuret på
den plats, där brännoffersdjuren
slaktas.
30. Och Presten skall taga af blodet 30. Och prästen skall taga något af
med sitt finger, och stryka på blodet på sitt finger och stryka
hornen af bränneoffrens altare, på brännoffersaltarets horn; men
och allt blodet gjuta på botnen allt det öfriga blodet skall han
af altaret. utgjuta vid foten af altaret.
31. Allt hennes feta skall han 31. Och allt fettet skall han taga
aftaga, såsom han aftager det ut, på samma sätt som fettet
feta af tackoffrena, och skall tages ut ur tackoffersdjuret,
upbränna på altaret til en söt och prästen skall förbränna det
lukt HERranom: Och alltså skall på altaret, till en välbehaglig
Presten försona henne, och det lukt för Herren. När så prästen
warder henne förlåtit. bringar försoning för honom, så
blifver honom förlåtet.
32. Men bär han fram et får til 32. Men om någon vill offra ett lamm
syndoffer, så bäre en gymmer till syndoffer, så skall han
utan wank: föra fram ett felfritt djur af
honkön.
33. Och lägge sina hand på 33. Och han skall lägga sin hand på
syndoffrens hufwud, och slagte syndoffersdjurets hufvud och
det til et syndoffer, på det sedan slakta det till syndoffer
rummet, der man slagtar på samma plats, där man slaktar
bränneoffret. brännoffersdjuren.
34. Och Presten skall taga af blodet 34. Och prästen skall taga något af
med sitt finger, och stryka på syndoffrets blod på sitt finger
hornen af bränneoffrets altare, och stryka på
och gjuta allt blodet på botnen brännoffersaltarets horn; men
af altaret. allt det öfriga blodet skall han
utgjuta vid foten af altaret.
35. Men allt deß feta skall man 35. Och allt fettet skall han taga
aftaga, såsom han aftager det ut, på samma sätt som fettet
feta af tackoffrets fåre, och tages ut ur tackoffersfåret, och
skall det upbränna på altaret prästen skall förbränna det på
til et HERrans offer. Och altaret ofvanpå Herrens
alltså skall Presten försona eldsoffer. När så prästen för
hans synd, den han gjort hafwer, honom bringar försoning för den
och honom warder det förlåtet. synd han begått, så blifver
honom förlåtet.
5. Capitlet. 5 KAPITLET.
Skuldoffers lag. Fortsättning af lagen om syndoffer.
Lagen om skuldoffer.
Om en själ syndar, så at hon hörer Och om någon syndar, i det att han,
några bannor, och hon är deß wittne, när han hör edsförpliktelsen och kan
eller det sett eller förfarit vittna om något, vare sig han sett
hafwer, och icke hafwer tilsagt, hon det eller eljest förnummit det,
är brotslig til en mißgerning. likväl icke yppar detta och han
sålända bär på missgärning;
2. Eller om en själ kommer wid något 2. eller om någon, utan att märka
orent, antingen et as af et orent det, kommer vid något orent, vare
djur, eller af boskap, eller af sig den döda kroppen af ett orent
matkar, och wißte det icke, hon vilddjur eller den döda kroppen
är oren, och är brotslig. af ett orent boskapsdjur eller
den döda kroppen af något slags
orent smådjur, och han så blifver
oren och ådrager sig skuld;
3. Eller om hon kommer wid ena orena 3. eller om han, utan att märka det,
mennisko, i hwad som hälst kommer vid en människas orenhet,
orenhet der menniskan kan med det må nu vara hvad som helst
oren warda, och wißte det icke, hvarigenom hon kan vara oren, och
och förnimmer det sedan, den är han sedan får veta det och han så
brotslig. ådrager dig skuld;
4. Eller om en själ swär, så att 4. eller om någon, utan att märka
henne går af munnen at göra illa det, svär i obetänksamhet med
eller wäl, såsom ene mennisko wäl sina läppar något, vare sig ondt
händer at swärja, och wißte det eller godt --- det må nu vara
icke, och förnimmer det sedan, hvad som helst som man kan svärja
den warder brotslig på et af i obetänksamhet --- och sedan
detta. kommer till insikt därom och han
så ådrager sig skuld i något af
dessa stycken:
5. När nu händer, at hon brotslig är 5. så skall han, när han ådragit sig
på etdera, och bekänner at hon skuld i något af dessa stycken,
derpå syndat hafwer; bekänna det hvari han har syndat
6. Så skall hon för detta hennes 6. och såsom bot för den synd han
synds brott, som hon gjort begått föra fram åt Herren ett
hafwer, bära fram HERranom af hondjur af småboskapen, vare sig
hjordenom et får eller ena get, en tacka eller en get, till
som foster haft hafwer, til syndoffer. Och prästen skall
syndoffer; så skall Presten bringa försoning för honom till
försona henne hennes synder. rening från hans synd.
7. Förmår hon icke et får, så bäre 7. Men om han icke förmår anskaffa
HERranom för sitt brott, som hon ett sådant djur, så skall han
brutit hafwer, twå turturdufwor, såsom bot för hvad han syndat
eller twå unga dufwor; ena til bära fram åt Herren två
syndoffer, den andra till turturdufvor eller två unga
bränneoffer. dufvor, en till syndoffer och en
till brännoffer.
8. Och bäre dem til Presten, han 8. Dem skall han bära fram till
skall den första göra til prästen, och denne skall först
syndoffer, och wrida halsen offra den som är afsedd till
sönder af henne, och dock icke syndoffer. Han skall vrida
rifwa hufwudet ifrå. hufvudet af den invid halsen,
dock utan att frånskilja det.
9. Och stänka med syndoffrets blod 9. Och han skall stänka något af
på altarens wägg, och låta det syndoffrets blod på altarets
blodet, som öfwer är, utblöda på vägg; men det öfriga blodet skall
altarens botn: Det är syndoffret. utkramas vid foten af altaret.
Det är ett syndoffer.
10. Den andra skall han göra till 10. Och den andra skall han offra
bränneoffer efter deß rätt: Och till ett brännoffer, på
alltså skall Presten försona föreskrifvet sätt. När så
henne hennes synd, som hon gjort prästen bringar försoning för
hafwer, och det warder henne honom till rening från den synd
förlåtet. han begått, så blifver honom
förlåtet.
11. Förmår hon icke twå 11. Men om han icke kan anskaffa två
turturdufwor, eller twå unga turturdufvor eller två unga
dufwor, så bäre fram sitt offer dufvor, så skall han såsom offer
för sina synd, en tiondedel af för hvad han syndat bära fram en
ett Epha semlomjöl til tiondels efa fint mjöl till
syndoffer; men ingen oljo skall syndoffer, men ingen olja skall
han låta deruppå, eller rökelse han gjuta därpå och ingen
låta komma deruppå; ty det är et rökelse lägga därpå, ty det är
syndoffer. ett syndoffer.
12. Och han skall bärat til Presten, 12. Och han skall bära det fram till
och Presten skall taga deraf en prästen, och prästen skall taga
hand full til åminnelse, och en handfull däraf, det som utgör
bränna det up på altaret själfva altaroffret, och
HERranom til et offer: Detta är förbränna det på altaret,
et syndoffer. ofvanpå Herrens eldsoffer. Det
är ett syndoffer.
13. Och Presten skall så försona 13. När så prästen för honom bringar
honom hans synd, som han gjort försoning för den synd han
hafwer, och det warder honom begått i något af dessa stycken,
förlåtet. Och det skall höra så blifver honom förlåtet. Och
Prestenom til såsom et det öfriga skall tillhöra
spisoffer. prästen, likasom vid spisoffret.
14. Och HERren talade med Mose, och 14. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
15. Om en själ förtager sig, så at 15. Om någon begår en orättrådighet,
hon med owetenhet syndar på i det att han ouppsåtligen
något, som HERranom wigdt är; försyndar sig genom att
skall hon bära HERranom undanhålla något som är helgadt
skuldoffer, en wädur af åt Herren, så skall han såsom
hjordenom utan wank, den twå bot föra fram åt Herren till
siklar silfwer är wärd, efter skuldoffer af småboskapen en
helgedomens sikel, til felfri vädur, efter det värde du
skuldoffer. bestämmer i silfver, till ett
visst belopp siklar efter
helgedomssikelns vikt.
16. Dertil hwad han syndat hafwer på 16. Och han skall gifva ersättning
det wigda, skall han det för det som han undanhållit af
igengifwa, och ändå gifwa det helgade och skall lägga
femtedelen derutöfwer. Och femtedelen af värdet därtill;
skall gifwat Prestenom, han och detta skall han gifva åt
skall försona honom med prästen. När så prästen bringar
skuldoffrets wädur, så warder försoning för honom genom
det honom förlåtet. skuldoffersväduren, så blifver
honom förlåtet.
17. Om en själ syndar, och gör emot 17. Och om någon, utan att veta det,
något HERrans bud, det hon icke syndar, i det att han bryter mot
göra skulle, och wißte det icke, något Herrens bud, genom hvilket
hon är brotslig, och är skyldig något förbjudes, och han så
åt den mißgerningene. ådrager sig skuld och bär på
missgärning,
18. Och skall bära en wädur af 18. så skall han såsom skuldoffer
hjordenom utan wank, den et föra fram till prästen af
skuldoffer wärd är, til Presten. småboskapen en felfri vädur,
Han skall försona honom hans efter det värde du bestämmer.
owetenhet, den han gjort hafwer, När så prästen för honom bringar
och wißte det icke, så warder försoning för den synd han
det honom förlåtet. begått ouppsåtligen och utan att
veta det, så blifver honom
förlåtet.
19. Det är skuldoffret, til hwilket 19. Det är ett skuldoffer, ty han
han HERranom brotslig är. har ådragit sig skuld inför
Herren.
6. Capitlet.
Bränne- Spis- Wigelse- och
Synd-offer.
Och HERren talade med Mose, och 6:1 Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Om en själ syndar, och förtager 2. Om någon syndar och begår en
sig för HERranom, så at han nekar orättrådighet mot Herren, i det
sinom nästa det han honom befallt att han inför sin nästa nekar
hafwer, eller det han honom i angående något som denne har
godo tro handfått hafwer, eller ombetrott honom eller öfverlämnat
det han med wåld tagit, eller med i hans hand eller angående något
orätt under sig slagit hafwer; som han med våld har tagit; eller
i det att han med orätt afhänder
sin nästa något;
3. Eller det tappadt war funnit 3. eller i det att han, när han
hafwer, och säger der nej til med hittat något borttappadt, nekar
en falsk ed, och hwad det hälst därtill och svär falskt i någon
kan wara, det en menniska emot sak, hvad det nu må vara, hvari
sin nästa bryter. en människa kan försynda sig:
4. När nu sker, at han så syndar, 4. så skall den som så har syndat
och sig förbryter, så skall han och därmed ådragit sig skuld
igengifwa, hwad han så med wåld återställa hvad han med våld har
tagit hafwer, eller med orätt tagit eller med orätt tillägnat
under sig slagit, eller det honom sig eller det som varit honom
befaldt war, eller det han funnit ombetrodt eller det borttappade,
hafwer: som han hittat,
5. Eller der han den falska eden 5. eller hvad det må vara, hvarom
öfwer gjort hafwer, det skall han han svurit falskt; han skall
alltsammans igengifwa, och ändå ersätta det till dess fulla
gifwa femtedelen deröfwer, honom belopp och lägga femtedelen af
som det tilhörde, på den dagen värdet därtill. Han skall gifva
han sitt skuldoffer gifwer. det åt ägaren samma dag han bär
fram sitt skuldoffer.
6. Men för sina skuld skall han bära 6. Ty sitt skuldoffer skall han föra
HERranom til Presten en wädur af fram inför Herren; en felfri
hjorden utan wank, den et vädur af småboskapen, efter det
skuldoffer wärd är. värde du bestämmer, skall han
såsom sitt skuldoffer föra fram
till prästen.
7. Så skall Presten försona honom 7. När så prästen bringar försoning
för HERranom; så warder honom för honom inför Herrens ansikte,
förlåtet allt det han gjorde, der så blifver honom förlåtet, hvad
han sig med förbröt. han än må hafva gjort, som dragit
skuld öfver honom.
6 KAPITLET.
Tillägg till lagarna om brännoffer,
spisoffer och syndoffer.
Invigningsoffren.
8. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
9. Bjud Aaron och hans söner, och 9. Bjud Aron och hans söner och säg:
säg: Detta är bränneoffrets lag. Detta är lagen om brännoffret:
Bränneoffret skall brinna på Brännoffret skall ligga på
altarens eldstad, alla nattena altarets härd hela natten intill
intil morgonen; och allena morgonen, och elden på altaret
altarens eld skall derpå brinna. skall därigenom hållas brinnande.
10. Och Presten skall kläda på sig 10. Och prästen skall ikläda sig sin
sin linna kjortel, och det linna lifrock af linne och ikläda sig
nederklädet på sin kropp; och benkläder af linne, att de må
skall uptaga askona, som af skyla hans kött; därefter skall
bränneoffrets eld kommer uppå han taga bort askan, hvartill
altaret, och lägga den jemte wid elden förbränt brännoffret på
altaret. altaret, och lägga den vid sidan
af altaret.
11. Och skall kläda sig af, och 11. Sedan skall han taga af sig sina
kläda sig i annor kläde, och kläder och ikläda sig andra
bära askona ut om lägret på et kläder och föra askan bort
rent rum. utanför lägret till en ren
plats.
12. Elden på altaret skall brinna, 12. Men elden på altaret skall hålla
och aldrig utsläckas. Presten brinnande och får icke slockna;
skall hwar morgon uptända weden prästen skall hvar morgon
deruppå, och ställa bränneoffret antända ny ved därpå och
deruppå, och bränna deruppå det förbränna fettstyckena af
feta af tackoffret. tackoffret därpå.
13. Alltid skall elden brinna på 13. Elden skall beständigt hållas
altaret, och aldrig utsläckas. brinnande på altaret; den får
icke slockna.
14. Och detta är spisoffrens lag, 14. Och detta är lagen om
det Aarons söner offra skola för spisoffret: Arons söner skola
HERranom på altaret. bära fram det inför Herrens
ansikte till altaret.
15. Man skall häfoffra sin hand full 15. Och prästen skall taga en
af semlomjöl, af spisoffret och handfull däraf, nämligen af det
deß oljo, och allt rökelset, som fina mjölet, som hör till
ligger på spisoffret, och skall spisoffret, och af oljan,
uptändat på altarena, til en söt därtill af rökelsen, som ligger
lukt, HERranom till åminnelse. på spisoffret, och detta, som
utgör själfva altaroffret, skall
han förbränna på altaret, till
en välbehaglig lukt för Herren.
16. Det öfwer är skall Aaron och 16. Och det som är öfver däraf skola
hans söner förtära, och skola Aron och hans söner äta.
ätat osyradt på heligt rum, i Osyradt skall det ätas på en
gårdenom til wittnesbördsens helig plats; i förgården till
tabernakel. uppenbarelsetältet skola de äta
det.
17. De skola intet baka med surdeg; 17. Det skall icke bakas med
ty det är deras del, den jag dem surdeg. Detta är deras del, det
af mitt offer gifwit hafwer: Det som jag har gifvit dem af mina
skall wara dem det eldsoffer. Det är högheligt
aldrahelgasta, lika såsom likasom syndoffret och
syndoffret och skuldoffret. skuldoffret.
18. Det mankön är ibland Aarons barn 18. Allt mankön bland Arons barn må
skola det äta. Det ware edrom äta det. Det skall vara deras
efterkommandom en ewig rätt om evärdliga rätt af Herrens
HERrans offer. Ingen skall eldsoffer från släkte till
komma derwid, utan han är wigd. släkte. Hvar och en som kommer
därvid blifver helig.
19. Och HERren talade med Mose, och 19. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
20. Detta skall wara Aarons och hans 20. Detta är det offer, som Aron och
söners offer, som de skola offra hans söner skola offra åt Herren
HERranom på deras wigelsedag. på den dag, då någon af dem
Tiondedelen af et Epha semlomjöl undfår smörjelsen: en tiondels
til ewigt spisoffer, hälftena om efa fint mjöl såsom det dagliga
morgonen, och hälftena om spisoffret, hälften om morgonen
aftonen. och hälften om aftonen.
21. Uti panno skalt du göra det med 21. På plåt skall det tillredas med
oljo, och bära det bakadt fram, olja, och du skall bära fram det
och i stycken skalt du det offra hopknådadt; och du skall offra
HERranom til en söt lukt. det sönderdeladt, såsom när man
offrar ett spisoffer i stycken,
till en välbehaglig lukt för
Herren.
22. Och Presten, som af hans söner i 22. Och den präst bland hans söner,
hans stad smord warder, han som blifver smord i hans ställe,
skall göra det. Detta är en skall göra så. Detta skall vara
ewig rätt HERranom. Det skall en evärdlig stadga. Såsom ett
allt upbrändt warda. heloffer skall det förbrännas åt
Herren.
23. Ty allt spisoffer, som för en 23. En prästs spisoffer skall alltid
Prest sker, skall förtäras af vara ett heloffer; det får icke
eld, och icke ätas. ätas.
24. Och HERren talade med Mose, och 24. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
25. Tala til Aaron och hans söner, 25. Tala till Aron och hans söner
och säg: Detta är syndoffrens och säg: Detta är lagen om
lag: på den staden, der du syndoffret: På samma plats, där
slagtar bränneoffret, der skalt brännoffersdjuret slaktas, skall
du ock slagta syndoffret för ock syndoffersdjuret slaktas,
HERranom: Det är det inför Herrens ansikte. Det är
aldrahelgasta. högheligt.
26. Presten, som syndoffret offrar, 26. Den präst, som offrar
skall det äta på heligt rum, uti syndoffret, skall äta det; på en
gårdenom til wittnesbördsens helig plats skall det ätas, i
tabernakel. förgården till
uppenbarelsetältet.
27. Ingen skall komma wid deß kött, 27. Hvar och en som kommer vid
utan han är wigd. Och den som köttet blifver helig. Och om
en klädnad stänker af deß blod, något af blodet stänkes på
han skall twå sig på heligt rum. någons kläder, så skall man
aftvå det bestänkta stället på
en helig plats.
28. Och krukan, der det uti kokadt 28. Ett lerkärl, hvari kokningen
är, skall sönderslås. Är det en skett, skall sönderslås; men har
koppargryta, så skall man skura kokningen skett i ett
henne, och skölja med watn. kopparkärl, så skall detta
skuras och sköljas med vatten.
29. Det mankön är ibland Presterna, 29. Allt mankön bland prästerna må
de skola äta deraf; ty det är äta det. Det är högheligt.
det aldrahelgasta.
30. Men allt det syndoffer, hwars 30. Men intet syndoffer, af hvars
blod burit warder in uti blod något bäres in i
wittnesbördsens tabernakel til uppenbarelsetältet till att
försoning i thy helga, det skall bringa försoning i helgedomen,
man icke äta, utan upbränna det får ätas, utan det skall
med eld. uppbrännas i eld.
7. Capitlet. 7 KAPITLET.
Prestens del af skuld- och annor Tillägg till lagarna om skuldoffer
offer. Fett, blod. och tackoffer. Prästens ämbetslott
af offren.
Och detta är skuldoffrens lag, och Och detta är lagen om skuldoffret.
det är det aldrahelgasta. Det är högheligt.
2. På det rummet, der man slagtar 2. På samma plats, där man slaktar
bränneoffret, skall man ock brännoffersdjuret, skall man
slagta skuldoffret, och stänka slakta skuldoffersdjuret. Och
deß blod på på altaret allt man skall hälla dess blod på
omkring. altaret rundt omkring.
3. Och allt deß feta skall man 3. Och allt dess fett skall man
offra, stjerten och det feta som offra, svansen och det fett, som
är på inelfwerna: omsluter inälfvorna,
4. Båda njurarna med det feta som 4. och båda njurarna med det fett,
derpå är wid länderna, och nätet som sitter på dem invid länderna,
öfwer lefrena med njurarna. så ock lefverfettet, hvilket man
skall frånskilja invid njurarna.
5. Och Presten skall upbränna det på 5. Och prästen skall förbränna det
altaret HERranom til et offer. på altaret till ett eldsoffer åt
Det är et skuldoffer. Herren. Det är ett skuldoffer.
6. Det mankön är ibland Presterna 6. Allt mankön bland prästerna må
skola det äta på heligt rum; ty äta det; på en helig plats skall
det är det aldra helgasta. det ätas; det är högheligt.
7. Såsom syndoffret, så skall ock 7. Hvad som gäller om syndoffret
skuldoffer wara: Bägges deras skall ock gälla om skuldoffret;
skall en lag wara. Och skall samma lag skall gälla för dem
höra Prestenom til, som derigenom båda. Den präst, som bringar
försonar. försoning därmed, honom skall det
tillhöra.
8. Den Prester något bränneoffer 8. Och när en präst bär fram
offrar, honom skall tilhöra huden brännoffer för någon, så skall
af bränneoffret, som han offrat huden af det framburna
hafwer. brännoffersdjuret tillhöra den
prästen.
9. Och allt spisoffer, som i ugn, 9. Och ett spisoffer, som är bakadt
eller på halster, eller uti panno i ugn eller som är tillredt i
bakadt warder, skall höra pann eller på plåt, skall alltid
Prestenom til, som det offrar. tillfalla den präst, som bär fram
det.
10. Och allt spisoffer, som med oljo 10. Men ett spisoffer, som är
blandadt eller tort är, det begjutet med olja eller som
skall allom Aarons barnom frambäres torrt, skall alltid
tilhöra, så thy eno som thy tillfalla Arons söner gemensamt,
andro. den ene likaväl som den andre.
11. Och detta är tackoffers lag, det 11. Och detta är lagen om
man HERranom offrar. tackoffret, när ett sådant bäres
fram åt Herren:
12. Wilja de göra et lofoffer, så 12. Om någon vill bära fram ett
skola de offra osyrade kakor, sådant till lofoffer, så skall
blandade med oljo, och osyrade han, förutom det till lofoffret
tunkakor, bestrukna med oljo, hörande slaktdjuret, bära fram
och i panno bakade semlokakor, osyrade kakor, begjutna med
blandade med oljo. olja, och osyrade tunnkakor,
smorda med olja, och fint mjöl,
ihopknådadt, i form af kakor,
begjutna med olja.
13. Och sådana offer skola de göra 13. Jämte kakor af syradt bröd skall
på en kako af syradt bröd til han bära fram detta sitt offer,
sitt tackoffers lofoffer. förutom det slaktdjur, som hör
till hans såsom lofoffer
framburna tackoffer.
14. Och et af thy allo skall offras 14. Af detta offer skall han bära
HERranom til häfoffer, och skall fram en kaka af hvart slag såsom
höra Prestenom til, som stänker en gärd åt Herren; den präst,
tackoffrens blod. som häller tackoffrets blod på
altaret, honom skall den
tillhöra.
15. Och lofoffrens kött, i sitt 15. Och köttet af det slaktdjur, som
tackoffer, skall ätas på samma hör till det såsom lofoffer
dagen, som det offradt warder, framburna tackoffret, skall ätas
och intet låtas qwart intil samma dag det offrats; intet
morgonen. däraf må lämnas kvar till
följande morgon.
16. Och ehwad det är et löfte eller 16. Om däremot det slaktoffer, som
friwiljogt offer, så skall det någon vill bära fram, är ett
på samma dagen ätit warda, som löftesoffer eller ett frivilligt
det offradt är: Om något qwart offer, så skall offerdjuret
blifwer til den andra dagen, likaledes ätas samma dag det
skall man ändå ätat. offrats; dock må det som blifvit
öfver däraf ätas den följande
dagen.
17. Men hwad qwart blifwer af 17. Blifver ändock något öfver af
offradt kött intil tredje dagen, offerköttet, skall detta på
det skall upbrännas i elde. tredje dagen uppbrännas i eld.
18. Och om någor äter på tredje 18. Om någon på tredje dagen äter af
dagen af det offrade köttet af tackoffersköttet, så blifver
hans tackoffer, så blifwer han offret icke välbehagligt; honom
icke tacknämlig, som det offrat som burit fram det skall det då
hafwer, det skall icke heller icke räknas till godo, det skall
warda honom tillräknadt, utan anses såsom en
det blifwer en styggelse. Och vederstygglighet. Den som äter
hwad själ som deraf äter, hon är däraf kommer att bära på
brotslig til en mißgerning. missgärning.
19. Och det kött som kommer wid 19. Ej heller må det kött ätas, som
något orent, det skall icke har kommit vid något orent, utan
warda ätit, utan upbrändt i det skall uppbrännas i eld. För
elde. Den der ren är til öfrigt må köttet ätas af hvar
lekamen, han skall äta det och en som är ren.
köttet.
20. Och den själ som äter af 20. Men den som, medan orenhet låder
tackoffrens kött, det HERranom vid honom, äter kött af Herrens
tilhörer, hennes orenhet ware tackoffer, han skall utrotas ur
öfwer henne, och hon skall warda sitt folk.
utrotad utu sitt folk.
21. Och om en själ kommer wid något 21. Och om någon har kommit vid
det orent är, ware sig oren något orent, vare sig en
menniska, boskap, eller hwad människas orenhet eller ett
eljest styggeligit är, eller ock orent djur eller hvilken oren
äter af tackoffrens kött, det styggelse det vara må, och han
HERranom tilhörer, den skall likväl äter kött af Herrens
utrotad warda utu sitt folk. tackoffer, så skall han utrotas
ur sitt folk.
22. Och HERren talade med Mose, och 22. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
23. Tala med Israels barn, och säg: 23. Tala till Israels barn och säg:
I skolen intet fett äta af fä, Intet fett af fäkreatur, får
lambom och getom. eller getter skolen I äta.
24. Men det feta af et as, och hwad 24. Fettet af ett själfdödt eller
af wilddjur rifwit är, bruker ihjälrifvet djur må eljest
eder til allahanda nytto; men användas till alla slags behof,
icke skolen I ätat. men äta det skolen I icke.
25. Ty den som äter det feta af den 25. Ty hvar och en som äter fettet
boskap, som HERranom til offer af något djur, hvaraf man bär
gifwen är, den samma själen fram eldsoffer åt Herren, hvem
skall utrotad warda utu sitt det vara må som äter däraf, han
folk. skall utrotas ur sitt folk.
26. I skolen ock intet blod äta, 26. Och intet blod skolen I förtära,
antingen af boskap, eller af hvarken af fåglar eller af
foglar, der I bon. boskap, hvar I än ären bosatta.
27. Hwilken själ som äter något 27. Hvar och en som förtär något
blod, hon skall utrotad warda blod, han skall utrotas ur sitt
utu sitt folk. folk.
28. Och HERren talade med Mose, och 28. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
29. Tala med Israels barn, och säg: 29. Tala till Israels barn och säg:
Den som HERranom sitt tackoffer Den som vill offra ett tackoffer
göra will, han skall ock bära åt Herren, han skall af detta
med hwad som HERranom til et sitt tackoffer bära fram åt
tackoffer tilhörer. Herren den vederbörliga
offergåfvan.
30. Han skall med sine hand bärat 30. Med egna händer skall han bära
fram til HERrans offer, nemliga, fram Herrens eldsoffer; fettet
det feta på bröstena skall han jämte bringan skall han bära
frambära, samt med bröstet, at fram, bringan till att viftas
de skola warda ett weftoffer för såsom ett viftoffer inför
HERranom. Herrens ansikte.
31. Och Presten skall upbränna det 31. Och prästen skall förbränna
feta på altaret. Och bröstet fettet på altaret, men bringan
skall höra Aaron til, och hans skall tillhöra Aron och hans
söner. söner.
32. Och den högra bogen skola de 32. Också det högra lårstycket
gifwa Prestenom til häfoffer af skolen I gifva åt prästen såsom
deras tackoffer. en gärd af edra tackoffer.
33. Och hwilken ibland Aarons söner 33. Den bland Arons söner, som
offrar blodet af tackoffret, och offrar tackoffrets blod och
det feta, han skall ock hafwa fettet, han skall hafva det
den högra bogen på sin del. högra lårstycket till sin del.
34. Ty weftebröstet och häfwebogen 34. Ty af Israels barns tackoffer
hafwer jag tagit af Israels tager jag viftoffersbringan och
barn, af deras tackoffer, och offergärdslåret och gifver dem
hafwer gifwit det Prestenom åt prästen Aron och åt hans
Aaron, och hans söner, til en söner till en evärdlig rätt af
ewig rätt. Israels barn.
35. Detta är Aarons och hans söners 35. Detta är Arons och hans söners
wigelse af HERrans offer, på den ämbetslott af Herrens eldsoffer,
dagen då de öfwerantwardade den lott som gafs dem den dag de
wordo til at wara HERranom fördes fram till att blifva
Prester. Herrens präster
36. Då HERren böd, på den dagen då 36. hvilken lott, efter Herrens
han dem wigde, hwad dem af befallning på den dag, då han
Israels barnom gifwas skulle, smorde dem, skulle gifvas dem af
til en ewig rätt, allom deras Israels barn, till en evärdlig
efterkommandom. rätt, släkte efter släkte.
37. Och detta är bränneoffrens lag, 37. Detta är lagen om brännoffret,
spisoffrens, syndoffrens, spisoffret, syndoffret,
skuldoffrens, fylleoffrens och skuldoffret, handfyllningsoffret
tackoffrens: och tackoffret,
38. Det HERren på Sinai berg Mose 38. hvilken Herren på Sinai berg gaf
böd, den dagen då han böd honom Mose på den dag, då han bjöd
til Israels barn, at de skulle Israels barn, att de skulle
offra deras offer HERranom uti offra sina offer åt Herren, i
den öknene Sinai. Sinais öken.
8. Capitlet. 8 KAPITLET.
Presterne och tabernaklet Prästernas invigning.
smörjas, wigas.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tag Aaron och hans söner med 2. »Tag Aron och hans söner med
honom, samt med deras kläder, och honom samt deras kläder och
smörjooljon, och en stut til smörjelseoljan, så ock
syndoffer; twå wädrar, och en syndofferstjuren och de två
korg med osyradt bröd. vädurarna och korgen med de
osyrade bröden.
3. Och församla alla menighetena 3. Församla sedan hela menigheten
inför dörene af wittnesbördsens vid ingången till
tabernakel. uppenbarelsetältet.»
4. Mose gjorde såsom HERren honom 4. Och Mose gjorde såsom Herren hade
böd, och församlade menighetena bjudit honom, och menigheten
inför dörene af wittnesbördsens församlade sig vid ingången till
tabernakel: uppenbarelsetältet.
5. Och sade til dem: Detta är det, 5. Och Mose sade till menigheten:
som HERren budit hafwer at göra. »Detta är hvad Herren har bjudit
mig att göra.»
6. Och tog Aaron och hans söner, och 6. Och Mose förde fram Aron och hans
twådde dem med watn. söner och tvådde dem med vatten.
7. Och drog honom den linna 7. Och han satte lifklädnaden på
kjortelen uppå, och bandt bältet honom och omgjordade honom med
omkring honom, och klädde på bältet och klädde på kåpan och
honom den gula silkeskjortelen, satte på honom efoden och
och fick honom lifkjortelen uppå, omgjordade honom med efodens
och gjordade honom öfwer skärp och sammanfäste därmed allt
lifkjortelen. på honom.
8. Och satte på honom skölden, och i 8. Och han satte på honom
skölden Ljus och Fullkomlighet. bröstskölden och lade urim och
tummim in i skölden.
9. Och satte honom hatten på hans 9. Och han satte hufvudbindeln på
hufwud, och satte på hatten hans hufvud och satte på
ofwanför hans änne, et gyldene hufvudbindeln framtill den
span på den helga kronona; såsom gyllene plåten, det heliga
HERren Mose budit hade. diademet, såsom Herren hade
bjudit Mose.
10. Och Mose tog smörjooljon, och 10. Och Mose tog smörjelseoljan och
smorde tabernaklet med allt det smorde tabernaklet och allt hvad
deruti war, och wigde det. däri var och helgade allt,
11. Och stänkte dermed sju resor på 11. och han stänkte därmed sju
altaret, och smorde altaret med gånger på altaret och smorde
all sin redskap, twättekaret med altaret och alla dess tillbehör
sinom fot, at det skulle warda och bäckenet jämte dess
wigdt. fotställning, för att helga dem.
12. Och gjöt af smörjooljone på 12. Och han göt smörjelseolja på
Aarons hufwud, och smorde honom, Arons hufvud och smorde honom
at han skulle warda wigd. för att helga honom.
13. Och hade Aarons söner fram, och 13. Och Mose förde fram Arons söner
drog dem linna kjortlar uppå, och klädde lifklädnader på dem
och gjordade dem med bälter, och och omgjordade dem med bälten
bandt dem hufwor uppå; såsom och band hufvor på dem, såsom
HERren honom budit hade. Herren hade bjudit Mose.
14. Och lät hafwa fram til sig en 14. Och han förde fram
stut til syndoffer. Och Aaron syndofferstjuren, och Aron och
och hans söner lade sina händer hans söner lade sina händer på
på hans hufwud. syndofferstjurens hufvud.
15. Sedan slagtades han. Och Mose 15. Sedan slaktades den, och Mose
tog af blodet, och strök med tog blodet och strök med sitt
fingret på hornen af altaret finger på altarets horn rundt
allt omkring, och skärde omkring och renade altaret; men
altaret, och gjöt blodet på det öfriga blodet utgöt han vid
altarens botn, och wigde det, at foten af altaret och helgade
han skulle försonat. detta och bragte försoning för
det.
16. Och tog allt det feta af 16. Och han tog allt det fett, som
inelfwerna; nätet öfwer lefrena, satt på inälfvorna, så ock
och båda njurarna med det feta lefverfettet och båda njurarna
derpå är, och upbrände det på med fettet på dem, och Mose
altaret. förbrände det på altaret.
17. Men stuten med hans hud, kött 17. Men det öfriga af tjuren, hans
och träck, brände han up i elde hud och kött och orenlighet,
utanför lägret, såsom HERren uppbrände han i eld utanför
honom budit hade. lägret, såsom Herren hade bjudit
Mose.
18. Och hade en wädur fram till 18. Och han förde fram
bränneoffer: Och Aaron med hans brännoffersväduren, och Aron och
söner lade sina händer på hans hans söner lade sina händer på
hufwud. vädurens hufvud.
19. Sedan slagtades han. Och Mose 19. Sedan slaktades den, och Mose
stänkte af blodet på altaret hällde blodet på altaret rundt
allt omkring: omkring;
20. Högg wäduren i stycken, och 20. men själfva väduren delade han
brände up hufwudet och stycken: i dess stycken. Och Mose
förbrände hufvudet och styckena
och istret;
21. Och twådde inelfwerna och 21. inälfvorna och fötterna tvådde
fötterna med watn, och brände så han i vatten, och så förbrände
hela wäduren up på altarena. Mose hela väduren på altaret.
Det war et bränneoffer til en Det var ett brännoffer till en
söt lukt, et offer HERranom; välbehaglig lukt, det var ett
såsom HERren honom budit hade. eldsoffer åt Herren, såsom
Herren hade bjudit Mose.
22. Han hade ock fram den andra 22. Därefter förde han fram den
wäduren, som är fylleoffrens. andra väduren,
Och Aaron med hans söner lade handfyllningsväduren, och Aron
sina händer på hans hufwud. och hans söner lade sina händer
på vädurens hufvud.
23. Sedan slagtades han. Och Mose 23. Sedan slaktades den, och Mose
tog af hans blod, och strök på tog af dess blod och beströk
högra örnatimpen af Aaron, och Arons högra örsnibb och tummen
uppå tuman af högra handene, och på hans högra hand och stortån
på den största tåna af hans på hans högra fot.
högra fot.
24. Och hade fram Aarons söner, och 24. Därpå förde han fram Arons
strök af blodet på deras högra söner. Och Mose beströk med
örnatimp, och på tuman af deras blodet deras högra örsnibb och
högra hand, och på största tåna tummen på deras högra hand och
af deras högra fot: Och stänkte stortån på deras högra fot; men
blodet på altaret allt omkring. det öfriga blodet hällde Mose på
altaret rundt omkring.
25. Och tog det feta och stjerten, 25. Och han tog fettet, svansen och
och allt det feta på inelfwerna, allt det fett, som satt på
och nätet på lefrena, båda inälfvorna, så ock lefverfettet
njurarna med det feta deruppå och båda njurarna med fettet på
är, och den högra bogen. dem, därtill det högra
lårstycket.
26. Dertil tog han utaf korgenom, 26. Och ur korgen med de osyrade
der det osyrade brödet uti war bröden, som stod inför Herrens
för HERranom, ena osyrada kako, ansikte, tog han en osyrad kaka,
och ena kako af det oljade en oljebrödskaka och en tunnkaka
brödet, och ena tunkako, och och lade detta på fettstyckena
lade det på det feta, och på och det högra lårstycket.
högra bogen.
27. Och fick allt detta Aaron och 27. Och alltsammans lade han på
hans söner på händerna, och Arons och hans söners händer och
weftade det för ett weftoffer viftade det såsom ett viftoffer
för HERranom. inför Herrens ansikte.
28. Och tog det allt igen af deras 28. Sedan tog Mose det ur deras
händer, och brände det up på händer och förbrände det på
altaret ofwan uppå bränneoffret: altaret, ofvanpå brännoffret.
Ty det är fyllooffer til en söt Det var ett handfyllningsoffer
lukt, et offer HERranom. till en välbehaglig lukt, det
var et eldsoffer åt Herren.
29. Och Mose tog bröstet, och 29. Och Mose tog bringan och viftade
weftade det til et weftoffer för den såsom ett viftoffer inför
HERranom af fyllooffrens wädur, Herrens ansikte; af
den kom Mose på hans del; såsom handfyllningsoffrets vädur fick
HERren honom budit hade. Mose detta till sin del, såsom
Herren hade bjudit Mose.
30. Och Mose tog af smörjooljone, 30. Och Mose tog af smörjelseoljan
och af blodet på altaret, och och af blodet på altaret och
stänkte på Aaron och hans stänkte på Aron --- på hans
kläder, på hans söner och deras kläder --- och likaledes på hans
kläder, och wägde så Aaron och söner och hans söners kläder;
hans kläder, hans söner och han helgade så Aron --- hans
deras kläder med honom. kläder --- och likaledes hans
söner och hans söners kläder.
31. Och sade til Aaron och hans 31. Och Mose sade till Aron och till
söner: Koker köttet för dörene hans söner: »Koken köttet vid
af wittnesbördsens tabernakel; ingången till
och äter det der, dertil med uppenbarelsetältet, och äten det
brödet i fylleoffrens korg, där jämte brödet, som är i
såsom mig budit är och sagdt, at handfyllningskorgen, såsom jag
Aaron och hans söner skulle har bjudit och sagt: Aron och
ätat. hans söner skola äta det.
32. Hwad öfwer blifwer af köttet och 32. Men hvad som blifver öfver af
brödet, det skolen I upbränna på köttet eller af brödet, det
elde. skolen I uppbränna i eld.
33. Och I skolen icke utgå i sju 33. Och under sju dagar skolen I
dagar ifrå dörene af icke gå bort ifrån
wittnesbördsens tabernakel, allt uppenbarelsetältets ingång, utan
intil den dagen, då edra I skolen stanna där ända till
fylloffers dagar äro ute; ty i dess att edra handfyllningsdagar
sju dagar äro edra händer äro ute, ty sju dagar skall eder
fyllda: handfyllning vara.
34. Såsom det på denna dag skedt är: 34. Och Herren har bjudit, att såsom
HERren hafwer så budit at göra, det i dag har tillgått, så skall
på det I skolen wara försonade. det ock sedan tillgå, på det att
försoning må bringas för eder.
35. Och I skolen blifwa för dörene 35. Vid ingången till
af wittnesbördsens tabernakel uppenbarelsetältet skolen I
dag och natt i sju dagar långt. stanna kvar i sju dygn, dag och
Och skolen taga wara på HERrans natt, och I skolen iakttaga hvad
wakt, at I icke dön: Ty så är Herren bjudit eder iakttaga, på
mig budit. det att I icke mån dö; ty så är
mig bjudet.»
36. Och Aaron med hans söner gjorde 36. Och Aron och hans söner gjorde
allt det HERren genom Mose budit allt hvad Herren hade bjudit
hade. genom Mose.
9. Capitlet 9 KAPITLET.
Aarons första offer. Eld af Arons första offer.
himmelen.
Och på åttonde dagen kallade Mose Och på åttonde dagen kallade Mose
Aaron och hans söner, och de äldsta till sig Aron och hans söner och de
i Israel; äldste i Israel.
2. Och sade til Aaron: Tag til dig 2. Och han sade till Aron: »Tag dig
en ung kalf til syndoffer, och en en tjurkalf till syndoffer och en
wädur til bränneoffer, båda utan vädur till brännoffer, båda
wank, och haf dem fram för felfria, och för dem fram inför
HERran. Herrens ansikte.
3. Och tala med Israels barn, och 3. Och tala till Israels barn och
säg: Tager en getabock til säg: Tagen en bock till syndoffer
syndoffer, och en kalf, och et och en kalf och ett lamm, båda
får, båda årsgamla, och utan årsgamla och felfria, till
wank, til bränneoffer. brännoffer,
4. Och en oxa och en wädur til 4. så ock en tjur och en vädur till
tackoffer, at wi offre för tackoffer, att offra inför
HERranom; och et spisoffer Herrens ansikte, därtill ett
blandadt med oljo: Förty i dag spisoffer, begjutet med olja; ty
skall HERren låta eder se sig. i dag uppenbarar sig Herren för
eder.»
5. Och de togo det Mose budit hade 5. Och de togo det som Mose bjudit
inför dörene af wittnesbördsens dem taga och förde det fram inför
tabernakel; och hela menigheten uppenbarelsetältet; och hela
gick fram, och stod för HERranom. menigheten trädde fram och
ställde sig inför Herrens
ansikte.
6. Då sade Mose: Detta är det HERren 6. Då sade Mose: »Detta är hvad
budit hafwer, at I göra skolen; Herren har bjudit eder göra;
så warder HERrans härlighet sig sedan skall Herrens härlighet
se låtandes. visa sig för eder.»
7. Och Mose sade til Aaron: Gack 7. Och Mose sade till Aron: »Träd
fram til altaret, och gör ditt fram till altaret och offra ditt
syndoffer, och ditt bränneoffer, syndoffer och ditt brännoffer och
och försona dig och folket. bringa försoning för dig själf
Derefter gör folkens offer, och och folket; offra sedan folkets
försona deßlikes dem; såsom offer och bringa försoning för
HERren budit hafwer. dem, såsom Herren har bjudit.»
8. Och Aaron gick fram til altaret, 8. Då trädde Aron fram till altaret
och slagtade kalfwen til sitt och slaktade sin syndofferskalf.
syndoffer.
9. Och hans söner båro blodet til 9. Och Arons söner buro fram blodet
honom, och han doppade med sitt till honom, och han doppade sitt
finger i blodet, och strök på finger i blodet och strök på
hornen af altaret, och gjöt altarets horn, men det öfriga
blodet på botnen af altaret: blodet utgöt han vid foten af
altaret.
10. Men det feta och njurarna och 10. Och syndoffersdjurets fett,
det nätet på lefrene af njurar och lefverfett förbrände
syndoffrena brände han up på han på altaret, såsom Herren
altaret; såsom HERren hade budit hade bjudit Mose.
Mose.
11. Och köttet och skinnet brände 11. Men köttet och huden uppbrände
han up på elde, utanför lägret. han i eld utanför lägret.
12. Sedan slagtade han bränneoffret, 12. Sedan slaktade han
och Aarons söner båro blodet til brännoffersdjuret. Och Arons
honom, och han stänkte det på söner räckte honom blodet, och
altaret allt omkring. han hällde det på altaret rundt
omkring.
13. Och de båro bränneoffret til 13. Och de räckte honom
honom styckadt, och hufwudet: brännoffersdjuret, deladt i sina
Och han brände det up på stycken, och dess hufvud, och
altaret. han förbrände detta på altaret.
14. Och han twådde inelfwerna och 14. Och han tvådde inälfvorna och
fötterna, och brände det up fötterna och förbrände dem
ofwan på bränneoffret på ofvanpå brännoffret, på altaret.
altaret.
15. Derefter bar han fram folkens 15. Därefter förde han fram folkets
offer, och tog bocken, folkens offer. Han tog folkets
syndoffer, och slagtade honom, syndoffersbock och slaktade
och gjorde et syndoffer deraf, honom och offrade honom till
såsom det förra. syndoffer på samma sätt som det
förra syndoffersdjuret.
16. Och bar bränneoffret fram, och 16. Och han förde fram
gjorde såsom det sig borde. brännoffersdjuret och offrade
det på föreskrifvet sätt.
17. Och bar fram spisoffret dertil, 17. Och han bar fram spisoffret och
och tog sina hand full, och tog en handfull däraf och
brände det up på altaret, förbrände detta på altaret,
förutan morgonens bränneoffer. förutom morgonens brännoffer.
18. Sedan slagtade han oxan och 18. Sedan slaktade han tjuren och
wäduren til folkens tackoffer: väduren, som voro folkets
Och hans söner båro honom tackoffer. Och Arons söner
blodet, det stänkte han på räckte honom blodet, och han
altaret allt omkring. hällde det på altaret rundt
omkring.
19. Men det feta af oxanom och 19. Och fettstyckena af tjuren samt
wädurenom, stjerten, och det af väduren svansen och hvad som
feta som war öfwer inelfwerna, omsluter inälfvorna, så ock
och njurarna, och nätet öfwer njurarna och lefverfettet,
lefrena:
20. Allt detta feta lade de på 20. dessa fettstycken lade de på
bröstet, och brände det feta up bringorna; och han förbrände
på altaret. fettstyckena på altaret.
21. Men bröstet och den högra bogen 21. Men bringorna och det högra
weftade Aaron til et weftoffer lårstycket viftade Aron till ett
för HERranom; såsom Mose budit viftoffer inför Herrens ansikte,
hade. såsom Mose hade bjudit.
22. Och Aaron hof sina hand up til 22. Och Aron lyfte upp sina händer
folket, och wälsignade dem; och öfver folket och välsignade
gick neder, sedan han det. Därefter steg han ned,
syndoffret, bränneoffret och sedan han hade offrat
tackoffret gjort hade. syndoffret, brännoffret och
tackoffret.
23. Och Mose och Aaron gingo in uti 23. Och Mose och Aron gingo in i
wittnesbördsens tabernakel. Och uppenbarelsetältet; sedan gingo
då de gingo åter ut igen, de åter ut och välsignade
wälsignade de folket. Då lät folket. Då visade sig Herrens
HERrans härlighet se sig allo härlighet för allt folket.
folkena.
24. Ty eld kom ut ifrå HERranom, och 24. Och eld gick ut från Herren och
förstörde bränneoffret, och det förtärde brännoffret och
feta på altaret. Då allt folket fettstyckena på altaret. Och
såg detta, fröjdade det sig, och allt folket såg detta; och de
föllo på deras anlete. jublade och föllo ned på sina
ansikten.
10. Capitlet. 10 KAPITLET
Nadabs, Abihu död. Folkets Arons söners synd och straff.
klagan. Win förbjudes. Prestens Förbud för prästerna att dricka
del. vin. Prästernas andel af offren.
Och Aarons söner, Nadab och Abihu, Men Arons söner Nadab och Abihu togo
togo hwar sitt rökelsekar, och lade hvar sitt fyrfat och lade eld i dem
eld deruti, och lade rökwerk och strödde rökelse därpå och buro
deruppå, och båro främmande eld fram fram inför Herrens ansikte främmande
för HERran, det han dem icke budit eld, annan än den han hade bjudit
hade. dem.
2. Då kom en eld ut ifrå HERranom, 2. Då gick eld ut från Herren och
och förtärde dem, så at de blefwo förtärde dem, så att de föllo
döde för HERranom. döda ned inför Herrens ansikte.
3. Då sade Mose til Aaron: Detta är 3. Och Mose sade till Aron: »Detta
det HERren sagt hafwer: Jag skall är hvad Herren har talat och
warda helgader på dem som nalkas sagt: På dem som stå mig nära
mig, och för allo folke skall jag vill jag bevisa mig helig, och
härlig hållen warda. Och Aaron inför allt folket vill jag bevisa
tigde stilla. mig härlig.» Och Aron teg
stilla.
4. Men Mose kallade til sig Misael 4. Och Mose kallade till sig Misael
och Elzaphan Usiels söner, Aarons och Elsafan, Arons farbroder
faderbroders, och sade til dem: Ussiels söner, och sade till dem:
Går fram, och bärer edra bröder »Träden fram och bären edra
här ut af helgedomenom, ut för fränder bort ifrån helgedomen och
lägret. fören dem utanför lägret.»
5. Och de gingo fram, och båro dem 5. Då trädde de fram och buro bort
med deras linne kjortlar ut för dem i deras lifklädnader, utanför
lägret; såsom Mose sagt hade. lägret, såsom Mose hade sagt.
6. Då sade Mose til Aaron, och hans 6. Och Mose sade till Aron och till
söner, Eleazar och Ithamar: I hans söner Eleasar och Itamar: »I
skolen icke blotta edor hufwud, skolen icke hafva edert hår
icke heller rifwa edor kläder, at oordnadt, ej heller rifva sönder
I icke dön, och wrede kommer edra kläderr, att I icke mån dö
öfwer hela menighetena: Låter och draga förtörnelse öfver hela
edra bröder af hela Israels hus menigheten. Men edra bröder,
gråta öfwer denna branden, som hela Israels hus, må gråta öfver
HERren gjort hafwer. denna brand, som Herren har
upptändt.
7. Men I skolen intet gå ut igenom 7. Och I skolen icke gå bort ifrån
dörena af wittnesbördsens uppenbarelsetältets ingång, på
tabernakel; annars kunden I dö: det att I icke mån dö, ty Herrens
Ty HERrans smörjoolja är på eder. smörjelseolja är på eder.» Och de
Och de gjorde såsom Mose sade. gjorde såsom Mose hade sagt.
8. Men HERren talade med Aaron, och 8. Och Herren talade till Aron och
sade: sade:
9. Du och dine söner med dig skola 9. »Hvarken du själf eller dina
icke dricka win eller starka söner må dricka vin eller starka
drycker, när I gån in uti drycker, när I skolen gå in i
wittnesbördsens tabernakel, at i uppenbarelsetältet, på det att I
icke skolen dö. Det ware en ewig icke mån dö. Det skall vara en
rätt allom edrom efterkommandom: evärdlig stadga för eder från
släkte till släkte.
10. At I mågen åtskilja hwad heligt 10. I skolen skilja mellan heligt
och oheligt, hwad rent och orent och oheligt, mellan orent och
är: rent;
11. Och at I mågen lära Israels barn 11. och I skolen lära Israels barn
alla rätter, som HERren til eder alla de stadgar, som Herren har
genom Mose sagt hafwer. kungjort dem genom Mose.»
12. Och Mose talade med Aaron, och 12. Och Mose sade till Aron och till
med hans återlefda söner, Eleasar och Itamar, hans
Eleazar och Ithamar: Tager det kvarlefvande söner: »Tagen det
öfwerblifwit är af spisoffret af spisoffer, som blifvit öfver af
HERrans offer, och äter det Herrens eldsoffer, och äten det
osyradt wid altaret; ty det är osyradt vid sidan af altaret, ty
det aldrahelgasta. det är högheligt.
13. Och I skolen ätat på et heligt 13. I skolen äta det på en helig
rum, ty det är din rätt, och plats; ty det är din och dina
dina söners rätt af HERrans söners stadgade rätt af Herrens
offer; ty så är mig budit. eldsoffer, så är mig bjudet.
14. Weftebröstet och häfwebogen 14. Och viftoffersbringan och
skalt du och dine söner, och offergärdslåret skola ätas af
dina döttrar med dig, äta på dig och af dina söner och dina
rent rum; ty denne rätten är dig döttrar jämte dig på en ren
och dina söner gifwen til plats, ty de äro dig gifna
Israels barns tackoffer. såsom din och dina söners
stadgade rätt af Israels barns
tackoffer.
15. Ty häfwebogen och weftebröstet, 15. Jämte eldsoffren ---
med deß fetas offer, skola fettstyckena --- skola
inbäras, at de skola warda offergärdslåret och
weftade til weftoffer för viftoffersbringan bäras fram för
HERranom. Derföre är det ditt att viftas såsom ett viftoffer
och dina barns til en ewig rätt; inför Herrens ansikte; och de
såsom HERren budit hafwer. skola såsom en evärdlig rätt
tillhöra dig och dina söner
jämte dig, såsom Herren har
bjudit.»
16. Och Mose sökte efter syndoffrens 16. Och Mose frågade efter
bock; och fann honom wara syndoffersbocken, men den
upbrändan. Och han wardt wred befanns vara uppbränd. Då
öfwer Eleazar och Ithamar Aarons förtörnadess han på Eleasar och
söner, de ännu igenlefde woro; Itamar, Arons kvarlefvande
och sade: söner, och sade:
17. Hwi hafwen I icke ätit 17. »Hvarför hafven i icke ätit
syndoffret på heligt rum, efter syndoffret på den heliga
det är det aldrahelgasta, och platsen? Det är ju högheligt.
han hafwer gifwit eder det, på Och han har gifvit eder det, på
det I skolen bära menighetenes det att I mån borttaga
mißgerningar, och försona dem menighetens missgärning och
för HERranom? bringa försoning för dem inför
Herrens ansikte.
18. Si, hans blod är icke kommen in 18. Se, dess blod har icke blifvit
uti det helga: I skullen hafwa inburet i helgedomens inre;
ätit det in i det helga, såsom därför skullen I på heligt
mig budit är. område hafva ätit upp köttet,
såsom jag bjudit.»
19. Men Aaron sade til Mose: Si, i 19. Men Aron sade till Mose: »Se, de
dag hafwa de offrat deras hafva i dag offrat sitt
syndoffer, och deras bränneoffer syndoffer och sitt brännoffer
för HERranom, och mig är så inför Herrens ansikte, och mig
gångit som du ser. Skulle jag i har vederfarits hvad du vet. Om
dag äta af syndoffer, och wara jag nu i dag åte syndofferskött,
wid godt mod för HERranom? skulle detta vara Herren
välbehagligt?»
20. Då Mose det hörde, war han til 20. När Mose hörde detta, var han
frids. tillfreds.
11. Capitlet. 11 KAPITLET.
Ren och oren djur. Rena och orena djur.
Och HERren talade med Mose och Och Herren talade till Mose och Aron
Aaron, och sade til dem: och sade till dem:
2. Taler med Israels barn, och 2. Talen till Israels barn och
säger: Deßa äro de djur, som I sägen: Dessa äro de djur, som I
äta skolen, ibland all djur på fån äta bland alla fyrfotadjur på
jordene. jorden:
3. Allt det som ibland djuren 3. alla de fyrfotadjur, som hafva
twåklöfwadt är, och idislar, det klöfvar och hafva dem helklufna
skolen i äta. och som idissla, dem fån I äta.
4. Men det som idislar, och är 4. Men dessa skolen I icke äta af de
klöfwadt, dock icke twåklöfwadt, idisslande djuren och af dem som
såsom camelen, det är eder orent, hafva klöfvar: kamelen, ty han
och I skolen icke ätat: idisslar väl, men har icke
klöfvar, han skall gälla för eder
såsom oren;
5. Cuniler idisla wäl; men de äro 5. klippdassen, ty han idisslar väl,
icke twåklöfwade: Derföre äro de men har icke klöfvar, han skall
orene. gälla för eder såsom oren;
6. Haren idislar ock; men han är 6. haren, ty han idisslar väl, men
icke twåklöfwad: Derföre är han har icke klöfvar, han skall gälla
eder oren. för eder såsom oren;
7. Och swinet är wäl twåklöfwadt; 7. svinet, ty det har väl klöfvar
men det idislar icke: Derföre är och har dem helklufna, men det
det eder orent. idisslar icke, det skall gälla
för eder såsom orent.
8. Af deßas kött skolen I icke 8. Af dessa djurs kött skolen I icke
äta, och icke komma wid deras as; äta, ej heller skolen I komma vid
ty de äro eder oren. deras döda kroppar; de skola
gälla för eder såsom orena.
9. Detta skolen I äta ibland det som 9. Detta är hvad I fån äta af allt
i watnena är: Allt det som spol det som lefver i vattnet: allt
och fjäll hafwer i floder, i det i vattnet, vare sig i sjöar
hafwena, och i bäckom; det skolen eller i strömmar, som har fenor
I äta. och fjäll, det fån I äta.
10. Men allt det som icke hafwer 10. Men allt det i sjöar och
spol och fjäll i hafwena, och i strömmar, som icke har fenor och
bäckom, ibland allt det som fjäll, bland allt det som rör
röres i watnen, och allt det som sig i vattnet, bland alla
lefwer i watne, det skall wara lefvande varelser i vattnet, det
eder en wederstyggelse. skall vara en styggelse för
eder.
11. At I icke äten af deß kött: Och 11. Ja, de skola vara en styggelse
skyr wid deras as; för eder; af deras kött skolen I
icke äta, och deras döda kroppar
skolen I räkna såsom en
styggelse.
12. Ty allt det som icke hafwer spol 12. Allt det i vattnet, som icke har
och fjäll i watnena, der skolen fenor och fjäll, skall vara en
I sky weder. styggelse för eder.
13. Och detta skolen I sky weder 13. Och bland fåglarna skolen I
ibland foglarna, at I icke äten räkna dessa som en styggelse, de
dem: Örnen, höken, falken: skola icke ätas, de äro en
styggelse: örnen, lammgamen,
hafsörnen,
14. Gamen, gladona, och det af deras 14. gladan, falken med dess arter,
art är:
15. Och alle korpar med deras art: 15. alla slags korpar efter deras
arter,
16. Strußfoglen, uglona, göken, 16. strutsen, tahemasfågeln,
sparfhöken med sin art: fiskmåsen, höken med dess arter,
17. Stenuglona, swanen, ufwen: 17. ugglan, dykfågeln, uven,
18. Flädermusena, rördrommen: 18. tinsemetfågeln, pelikanen,
asgamen,
19. Storken, hägren, skrikona med 19. hägern, regnpiparen med dess
sin art: Widhöfden och swalona. arter, härfågeln och
flädermusen.
20. Och allt det sig rörer ibland 20. Alla de flygande smådjur, som gå
foglarna, och går på fyra på fyra fötter, skola vara en
fötter, det skall wara eder en styggelse för eder.
wederstyggelse.
21. Dock detta skolen I äta af 21. Af alla flygande smådjur, som gå
foglom, der sig rörer och går på på fyra fötter, fån I allenast
fyra fötter, hwilkas knä stå äta dem som ofvanför sina fötter
tilbaka, der det med hoppar på hafva två ben att hoppa med på
jordene. jorden.
22. Der af må I äta, såsom är Arbe 22. Dessa fån I äta af dem: arbe med
med sin art, och Saleam med sin dess arter, soleam med dess
art, och Hargol med sin art, och arter, hargol med dess arter och
Hagab med sin art. hagab med dess arter.
23. Allt det eljest hafwer fyra 23. Men alla andra flygande smådjur,
fötter ibland foglarna, det som hafva fyra fötter, skola
skall wara eder en vara en styggelse för eder.
wederstyggelse.
24. Och I skolen räkna dem oren. 24. Genom dessa djur ådragen I eder
Den som kommer wid deras as, han orenhet. Hvar och en som kommer
skall wara oren allt intill vid deras döda kroppar skall
aftonen. vara oren ända till aftonen.
25. Och den som någors deras as bär, 25. Och hvar och en som burit bort
han skall twå sin kläder, och någon sådan död kropp skall två
skall blifwa oren allt intil sina kläder och vara oren ända
aftonen. till aftonen.
26. Derföre, allt det djur som 26. Alla de fyrfotadjur, som hafva
klöfwadt är, och icke klöfvar, men icke helklufna, och
twåklöfwadt, och idislar icke, som icke idissla, skola gälla
det skall wara eder orent: Den för eder såsom orena. Hvar och
som kommer derwid, han blifwer en som kommer vid dem blifver
oren. oren.
27. Och allt det som går på händer 27. Och alla slags fyrfotade djur,
ibland djuren, som gå på fyra som gå på tassar, skola gälla
fötter, det skall wara eder för eder såsom orena. Hvar och
orent: Den som kommer wid deras en som kommer vid deras döda
as, han skall wara oren allt kroppar skall vara oren ända
intil aftonen. till aftonen.
28. Och den som deras as bär, han 28. Och den som har burit bort en
skall twå sin kläder, och wara sådan död kropp, han skall två
oren allt intil aftonen; ty allt sina kläder och vara oren ända
sådant är eder orent. till aftonen; de skola gälla för
eder såsom orena.
29. Deße skola ock wara eder oren 29. Och bland de smådjur, som röra
ibland de djur som krypa på sig på jorden, skola dessa gälla
jordene: Lekatten, musen, för eder såsom orena: vesslan,
paddan, hwart efter sitt slag: jordråttan, ödlan med dess
arter,
30. Igelkotten, molken, ödlan, 30. anakan, koadjuret, letan,
stellion, mullwaden: hometdjuret och kameleonten.
31. De äro eder oren ibland allt det 31. Dessa äro de som skola gälla för
som kryper; den som kommer wid eder såsom orena bland alla
deras as, han skall wara oren smådjur. Hvar och en som kommer
intil aftonen. vid dem, sedan de äro döda,
skall vara oren ända till
aftonen.
32. Och allt det som et sådant dödt 32. Och allt hvarpå något sådant
as på faller, det warder orent; djur faller, sedan det är dödt,
ware sig allahanda träkäril, blifver orent, vare sig det är
eller kläder, eller skinn, eller något slags träkärl eller det är
säck, och all sådana redskap, kläder eller något af skinn
der man något med gör, skall man eller en säck, eller hvilken
låta i watn, och det blifwer annan sak det vara må, som
orent intil aftonen; så warder användes till något behof. Man
det rent. skall lägga det i vatten, och
det skall vara orent ända till
aftonen; så blifver det rent.
33. Allahanda lerkäril, om et sådant 33. Och om något sådant faller i
as deruti faller, warder allt något slags lerkärl, så blifver
orent, som deruti är, och skall allt som är i detta orent, och
sönderslås. kärlet skolen i slå sönder.
34. All mat som man äter, om det 34. Allt slags mat däri, allt som
watnet kommer deruti, den är man äter tillredt med vatten,
oren: Och all dryck, som man det blifver orent; och allt
dricker af allahanda sådana slags dryck i något slags kärl,
kärile, är oren. allt som man dricker, det
blifver orent däraf.
35. Och allt det som et sådant as på 35. Och allt hvarpå någon sådan död
faller, det blifwer orent, ware kropp faller blifver orent. Är
sig ugn eller ketslar, det skall det en ugn eller en härd, skall
man slå sönder; ty det är orent, den förstöras, ty den blifver
och skall wara eder orent. oren. Och den skall gälla för
eder såsom oren.
36. Dock brunnar, källor och dammar 36. Men en källa eller en brunn, en
äro rene: Den som kommer wid plats dit vattnet samlar sig,
deras as, han är oren: skall förblifva ren; men kommer
någon vid själfva den döda
kroppen, blifver han oren.
37. Och om et sådant as fölle på 37. Och om en sådan död kropp faller
säd, som man sått hafwer, så är på något slags utsädeskorn,
hon dock ren. något man sår, då förblifver
detta rent.
38. Men gjuter man watn på sädena, 38. Men om vatten har kommit på
och sedan fölle sådant as säden och någon sådan död kropp
deruppå, så worde hon eder oren. sedan faller därpå, så skall den
gälla för eder såsom oren.
39. Om et djur dör, det I äta mågen: 39. Och om något fyrfotadjur, som
Den som kommer wid det aset, den får ätas af eder, dör, så skall
är oren intil aftonen. den som kommer vid dess döda
kropp vara oren ända till
aftonen.
40. Den som äter af sådant as, han 40. Och den som äter kött af en
skall twå sin kläder, och skall sådan död kropp, han skall två
blifwa oren intil aftonen: Så sina kläder och vara oren ända
ock den som bär et sådant as, till aftonen. Och den som har
han skall twå sin kläder, och burit bort någon sådan död
blifwa oren intill aftonen. kropp, han skall två sina kläder
och vara oren ända till aftonen.
41. Det som kräker på jordene skall 41. Och alla slags smådjur, som röra
wara eder en wederstyggelse, och sig på jorden, äro en styggelse;
man skall icke ätat. de skola icke ätas.
42. Och allt det som går på bukenom, 42. Hvarken af det som går på buken
och allt det som går på fyra eller af det som går på fyra
eller flera fötter, af allo thy eller flera fötter bland alla de
som kräker på jordene, det smådjur, som röra sig på jorden,
skolen I icke äta; ty det skall skolen I äta något, ty de äro en
wara eder en wederstyggelse. styggelse.
43. Görer edra själar icke till 43. Gören eder icke själfva till en
styggelse, och besmitter eder styggelse genom något sådant
icke deruppå, så at I blifwen djur, och ådragen eder icke
orene. orenhet genom sådana, så att I
blifven orenade genom dem.
44. Ty jag är HERren edar Gud: 44. Ty jag är Herren, eder Gud; och
Derföre skolen I helga eder, at I skolen hålla eder heliga och
I blifwen helige; ty jag är vara heliga, ty jag är helig.
helig: Och I skolen icke orena Och I skolen icke ådraga eder
edra själar på något kräkande orenhet genom något af de
djur, som på jordene kräker. smådjur, som röra sig på jorden.
45. Ty jag är HERren, som hafwer 45. Ty jag är Herren, som har fört
fört eder utur Egypti land, at eder upp ur Egyptens land, på
jag skall wara edar Gud: Derföre det att jag skall vara eder
skolen I wara helige, ty jag är Gud. Så skolen I nu vara
helig. heliga, ty jag är helig.
46. Detta är lagen öfwer djur och 46. Detta är lagen om fyrfotadjuren
foglar, och allahanda kräkande och om fåglarna och om alla
djur i watnena, och allahanda slags lefvande varelser som röra
djur som kräka på jordene: sig i vattnet och om alla slags
smådjur på jorden,
47. At I skolen weta åtskilnad på, 47. på det att I mån kunna skilja
hwad orent och rent är, och hwad mellan orent och rent, mellan de
djur man äta, och hwad man icke djur, som få ätas, och de djur,
äta skall. som icke få ätas.
12. Capitlet. 12 KAPITLET.
Barnaföderskors renselse. Barnaföderskors rening.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala med Israels barn, och säg: 2. Tala till Israels barn och säg:
När en qwinna undfår säd, och När en kvinna föder barn och det
föder piltabarn, då skall hon är ett gossebarn som hon födt, så
wara oren i sju dagar, så länge skall hon vara oren i sju dagar;
hon lider sina krankhet. lika många dagar som vid sin
månadsrening skall hon vara oren.
3. Och på åttonde dagen skall man 3. Och på åttonde dagen skall
omskära hans förhuds kött. barnets förhud omskäras.
4. Och hon skall hema blifwa tre och 4. Och sedan skall hon stanna hemma
trettio dagar uti hennes trettiotre dagar, under sitt
renselseblod. Intet heligt skall reningsflöde. Hon skall icke
hon komma wid, och til helgedomen komma vid något heligt och får
skall hon icke komma, til deß icke heller komma till
hennes renselsedagar äro ute. helgedomen, förrän hennes
reningsdagar äro ute.
5. Föder hon pigobarn, så skall hon 5. Men om det är ett flickebarn som
wara oren i twå weckor, så hon födt, så skall hon vara oren
länge hon lider sina krankhet, i två veckor, på samma sätt som
och skall sex och sextio dagar vid sin månadsrening; och sedan
hema blifwa i hennes skall hon stanna hemma i
renselseblod. sextiosex dagar, under sitt
reningsflöde.
6. Och när hennes renselsedagar äro 6. Och när hennes reningsdagar äro
ute, efter son eller dotter, ute, vare sig efter son eller
skall hon bära fram et årsgammalt efter dotter, skall hon föra fram
lamb til bränneoffer, och en ung ett årsgammalt lamm såsom
dufwo, eller turturdufwo, til brännoffer och en ung dufva eller
syndoffer Prestenom, för dörena en turturdufva såsom syndoffer,
af wittnesbördsens tabernakel. till uppenbarelsetältets ingång,
till prästen.
7. Der skall han offrat för 7. Och han skall offra detta inför
HERranom, och försona henne, så Herrens ansikte och bringa
warder hon ren af sinom blodgång. försoning för henne, så blifver
Detta är lagen för den som föder hon ren från sitt blodflöde.
piltabarn eller pigobarn. Detta är lagen om en
barnaföderska, när hon födt ett
gossebarn, och när hon födt ett
flickebarn.
8. Om hennes hand icke förmå et får, 8. Och om hon icke förmår anskaffa
så tage twå turturdufwor, eller ett får, så skall hon taga två
twå unga dufwor, den ena til turturdufvor eller två unga
bränneoffer, den andra til dufvor, en till brännoffer och en
syndoffer: Så skall Presten till syndoffer. Och prästen
försona henne, at hon skall warda skall bringa försoning för henne,
ren. så blifver hon ren.
13. Capitlet. 13 KAPITLET.
Spitelskans art, tekn. Spetälska på människor och kläder.
Och HERren talade med Mose och Och Herren talade till Mose och Aron
Aaron, och sade: och sade:
2. Om ene mennisko något kommer på 2. När någon på sin kropps hud får
hennes kötts hud, eller warder en upphöjning eller ett utslag
skabbot, eller etterhwitt, såsom eller en ljus fläck och däraf
der wille spitelska komma på hans uppstår ett spetälskeartadt ondt
kötts hud, skall man hafwa honom på hans kropps hud, så skall han
til Presten Aaron, eller til en föras till prästen Aron eller
af hans söner ibland Presterna. till en af hans söner, prästerna.
3. Och när Presten ser sårnaden på 3. Om då prästen, när han beser det
köttsens hud, at håren äro angripna stället på hans kropps
förwandlade til hwitnad, och hud, finner, att håret på det
rummet är så påseende, som det angripna stället har hvitnat, och
djupare är, än den andra huden af att det angripna stället visar
hans kött, så är det förwißo sig djupare än den öfriga huden
spitelska: Ty skall Presten bese på kroppen, så är han angripen af
honom, och döma honom oren. spetälska; och sedan prästen har
besett honom, skall han förklara
honom oren.
4. Om något etterhwitt är på hans 4. Och om det är en hvit fläck som
kötts hud, och är dock icke synes på hans kropps hud, men den
rummet så påseende, at det icke visar sig djupare än den
djupare är än den andra huden på öfriga huden och håret därpå icke
köttet, och håren äro icke har hvitnat, så skall prästen
förwandlade til hwitnad, så skall hålla den angripne innestängd i
Presten lycka honom inne i sju sju dagar.
dagar:
5. Och på sjunde dagen bese honom, 5. Om då prästen när han på sjunde
om sårnaden synes för hans ögon dagen beser honom, finner, att
såsom tilförene, och hafwer intet det angripna stället visar sig
widare ätit sig ut på hudene, så oförändradt, och att det onda
skall Presten åter sluta honom icke har utbredt sig på huden, så
inne i sju dagar. skall prästen för andra gången
hålla honom innestängd i sju
dagar.
6. Och när han beser honom annan 6. Om då prästen, när han på sjunde
gången, på sjunde dagen, och dagen beser honom för andra
finner då, at sårnaden är gången finner, att det angripna
förswunnen, och hafwer intet stället bleknat, och att det onda
widare ätit sig på hudene, så icke har utbredt sig på huden, så
skall han döma honom renan; ty skall prästen förklara honom ren,
det är en skabb: Och han skall ty då är det ett vanligt utslag,
twå sin kläder, och så är han och sedan han tvått sina kläder,
ren. är han ren.
7. Om nu skabben widare äter sig på 7. Men om utslaget utbreder sig på
hudene, sedan han af Prestenom huden, sedan han låtit bese sig
besedd och ren sagd wardt; och af prästen för att förklaras ren,
warder nu annan tid besedd af och han nu för andra gången låter
Prestenom: bese sig af prästen
8. Ser då Presten, at skabben hafwer 8. och prästen då, när han beser
widare ätit sig i hudena, skall honom, finner, att utslaget har
han döma honom oren: Ty det är bredt sig på huden, så skall
wißerliga spitelska. prästen förklara honom oren, ty
då är det spetälska.
9. Om någon spitelsko sårnad warder 9. När någon blifver angripen af
på ene mennisko, den skall man spetälska, skall han föras till
hafwa til Presten: prästen.
10. När han ser och finner, at en 10. Om då prästen, när han beser
hwitnad är kommen på hudena, och honom, finner en hvit upphöjning
håren äro hwit wordne, och rått på huden och ser, att håret där
kött är i sårena; hvitnat, och att svallkött
bildar sig i upphöjningen,
11. Så är det wißerliga en gammal 11. så är det gammal spetälska på
spitelska på hans kötts hud; hans kropps hud, och prästen
derföre skall Presten döma honom skall förklara honom oren; han
oren, och icke sluta honom inne; skall då icke stänga honom inne,
ty han är allaredo oren. ty han är oren.
12. Om spitelskan förwidgas på 12. Men om spetälskan så brutit ut
hudene, och går utöfwer hela på huden, att på den angripne
hudena, ifrå hufwudet ned til hela huden, från hufvud till
fötterna, allt det Prestenom för fötter, öfverallt där prästen
ögonen wara kan; ser, är betäckt af spetälska
13. När nu Presten beser det, och 13. och prästen alltså, när han
finner at spitelskan är gången beser honom, finner, att
öfwer hela köttet, då skall han spetälska betäcker hela hans
döma honom ren, efter det allt kropp, så skall han förklara den
på honom förwandladt är til angripne ren. Hela hans kropp
hwitnad; ty han är ren. har blifvit hvit; han är ren.
14. Men är der rått kött den dagen 14. Men så snart svallkött visar sig
då han besedd warder, så är han på honom, är han oren.
oren.
15. Och när Presten ser det rå 15. När prästen ser svallköttet,
köttet, skall han döma honom skall han förklara honom oren;
oren; ty han är oren, och är svallköttet är orent, det är
wißerliga spitelsk. spetälska.
16. Om det rå köttet förwänder sig 16. Men om svallköttet förändrar sig
igen, och förwandlas til och stället blifver hvitt, så
hwitnad, så skall han komma til skall han komma till prästen.
Presten.
17. Och när Presten ser och finner, 17. Om då prästen, när han beser
at den sårnaden är förwandlad honom, finner, att det angripna
til hwitnad, skall han döma stället har blifvit hvitt, så
honom renan; ty han är ren. skall prästen förklara den
angripne ren; han är då ren.
18. Om någrom kommer på hans kötts 18. När någon på sin kropps hud har
hud en böld, och läkes åter haft en bulnad, som blifvit
igen: läkt,
19. Och derefter på samma rummet 19. men sedan på det ställe, där
upkommer något hwitt, eller bulnaden varit, en hvit
rödligit etterhwitt warder, upphöjning eller en rödhvit
skall han warda besedd af fläck visar sig, så skall han
Prestenom. låta bese sig af prästen.
20. När Presten ser, at det rummet 20. Om då prästen, när han beser
är lägre än den andra huden, och honom, finner, att stället visar
håret är förwandladt til sig lägre än den öfriga huden,
hwitnad, så skall han döma honom och att håret därpå hvitnat, så
oren; ty det är wißerliga wordet skall prästen förklara honom
en spitelsko sårnad af den oren; ty då är han angripen af
böldene. spetälska, som har brutit ut där
bulnaden var.
21. Men ser Presten och finner, at 21. Men om prästen, när han beser
håren icke äro hwit, och är icke stället, finner, att hvitt hår
lägre än den andra huden, och är saknas där, och att stället icke
förswunnet, så skall han sluta är lägre än den öfriga huden,
honom inne i sju dagar. och att det är blekt, så skall
prästen hålla honom innestängd i
sju dagar.
22. Äter det sig widare i hudena, så 22. Om då det onda utbreder sig på
skall han döma honom oren; ty huden, så skall prästen förklara
det är wißerliga en spitelsko honom oren, ty då är han
sårnad. angripen.
23. Men blifwer den etterhwitnaden 23. Men om den ljusa fläcken blifver
så ståndandes, och äter sig icke oförändrad där den är och icke
widare, så är det ärret efter utbreder sig, så är det ett
böldene; och Presten skall döma märke efter bulnaden, och
honom ren. prästen skall förklara honom
ren.
24. Om någors mans kött warder sårt 24. Men om någon på sin kropps hud
på hudene af eldsbränning, och får ett brännsår, och om af
brännesårnaden är rödlig eller ärrbildningen i brännsåret sedan
hwit: blifver en rödhvit eller hvit
fläck
25. Och Presten beser honom, och 25. och prästen, när han beser
finner håret förwandladt til stället, finner, att håret på
hwitnad, der bränningen war, och fläcken har hvitnat, och att den
är lägre til anseende än den visar sig djupare än den öfriga
andra huden; så är wißerliga huden, så är mannen angripen af
spitelska worden af den spetälska, som har brutit ut där
bränningene: Derföre skall brännsåret var; och prästen
Presten döma honom oren; ty det skall förklara honom oren, ty då
är en spitelsko sårnad. är han angripen af spetälska.
26. Men ser Presten och finner, at 26. Men om prästen, när han beser
håret på bränningene icke är stället, finner, att hvitt hår
förwandladt til hwitnad, och saknas på den ljusa fläcken, och
icke lägre än den andra huden, att stället icke är lägre än den
och är dertil förswunnet; skall öfriga huden, och att det är
han sluta honom inne i sju blekt, så skall prästen hålla
dagar. honom innestängd i sju dagar.
27. Och på sjunde dagen skall han 27. Om då prästen, när han på sjunde
bese honom: Hafwer det widare dagen beser honom, finner, att
ätit sig ut på hudene, så skall det onda utbredt sig på huden,
han döma honom oren: Ty det är så skall prästen förklara honom
spitelska. oren, ty då är han angripen af
spetälska.
28. Men är det blifwit ståndande på 28. Men om den ljusa fläcken blifver
bränningene, och icke hafwer oförändrad där den är och icke
widare ätit sig ut på hudene, utbreder sig på huden och
och är dertil förswunnet, så är förblifver blek, så är det en
det et sår efter bränningene, upphöjning efter brännsåret, och
och Presten skall döma honom prästen skall förklara honom
ren; ty det är et ärr efter ren, ty det är ett märke efter
bränningen. brännsåret.
29. Om en man eller qwinna warder 29. När på en man eller en kvinna
skabbot på hufwudet eller på något ställe på hufvudet eller
skägget: på hakan blifver angripet
30. Och Presten beser sårnaden, och 30. och prästen, då han beser det
finner at det är lägre til angripna stället, finner, att
anseende än den andra huden, och det visar sig djupare än den
håret der sammastäds warder öfriga huden, och att gulaktigt,
gulaktigt och tunt, så skall han tunt hår finnes där, så skall
döma honom oren; ty det är en prästen förklara den angripne
spitelsko skabb på hufwudet oren, ty då är det
eller skäggena. spetälskeskorf, hufvud- eller
hakspetälska.
31. Men ser Presten, at skabben icke 31. Men om prästen, när han beser
är lägre til anseende än den det angripna stället med
andra huden, och håret icke är skorfven, finner, att om det än
blackt; skall han sluta honom icke visar sig djupare än den
inne i sju dagar. öfriga huden, svart hår likväl
saknas där, så skall prästen
hålla den af skorfven angripne
innestängd i sju dagar.
32. Och när han på sjunde dagen ser 32. Om då prästen, när han på sjunde
och finner, at skabben icke dagen beser det angripna
hafwer ätit sig widare, och stället, finner, att skorfven
intet gult hår på färde är, och icke har utbredt sig, och att
skabben är icke lägre til där icke finnes något gulaktigt
anseende än den andra huden; hår, och att skorfven icke visar
sig djupare än den öfriga huden,
33. Skall han raka sig, dock at han 33. så skall den sjuke raka sig,
icke rakar skabben; och Presten utan att dock raka det skorfviga
skall åter sluta honom inne i stället, och prästen skall för
sju dagar. andra gången hålla den
skorfsjuke innestängd i sju
dagar.
34. Och när han på sjunde dagen 34. Om då prästen, när han på sjunde
beser honom, och finner at dagen beser den skorfsjuke,
skabben hafwer icke widare ätit finner, att skorfven icke har
sig i hudene, och är icke lägre utbredt sig på huden, och att
til anseende än den andra huden, den icke visar sig djupare än
så skall Presten säga honom ren, den öfriga huden, så skall
och han skall twå sin kläder; ty prästen förklara honom ren, och
han är ren. sedan han tvått sina kläder, är
han ren.
35. Om skabben äter sig widare i 35. Men om skorfven utbreder sig på
hudena, sedan han ren sagd war: huden, sedan han blifvit
förklarad ren,
36. Och Presten ser och finner, at 36. och prästen, när han beser
skabben hafwer ätit sig widare honom, finner, att skorfven har
på hudene, så skall han icke mer utbredt sig på huden, så
fråga efter, om håren äro behöfver prästen icke fråga
gulaktig; ty han är oren. efter, om där finnes något
gulaktigt hår, ty han är oren.
37. Är det ock för ögonen, at 37. Men om skorfven visar sig
skabben hafwer ståndit stilla, oförändrad och svart hår har
och der äro black hår upgångne, vuxit upp på stället, då är
så är skabben läkt, och han är skorfven läkt och han är ren,
ren: Ty skall Presten säga honom och prästen skall förklara honom
renan. ren.
38. Om enom manne eller qwinno något 38. När någon, man eller kvinna, på
etterhwitt kommer på hans kötts sin kropps hud får fläckar,
hud: hvita fläckar,
39. Och Presten ser, at det 39. och prästen, när han beser den
etterhwita något förswinner, så angripne, finner, att fläckarna
är det en hwit skabb, upkommen på hans kropps hud äro
på hudena; och han är ren. blekhvita, så är det ett
ofarligt utslag, som har kommit
fram på huden; han är ren.
40. Om enom manne hufwudhåret 40. När på en mans hufvud håret utan
affaller, så at han warder vidare faller af, så är det
skallot, han är ren. vanlig bakskallighet; han är
ren.
41. Faller det honom framman af 41. Och om håret utan vidare faller
hufwudet, så är det en af på främre delen af hufvudet,
framskallot; och han är ren. så är det vanlig framskallighet;
han är ren.
42. Men warder der någor hwit eller 42. Men när på det skalliga stället,
rödlig sårnad uppå det skallota baktill eller framtill, en
eller framskallota, så är det rödhvit fläck uppstår, så är det
spitelska upgången på samma spetälska som har brutit ut på
skallota eller framskallota. det skalliga stället, baktill
eller framtill.
43. Derföre skall Presten bese 43. Om alltså prästen, när han beser
honom, och när han finner den honom, finner, att den upphöjda
hwita eller rödliga sårnaden fläcken på det skalliga stället,
uplupen på hans skallota eller baktill eller framtill, är
framskallota, at det synes såsom rödhvit, och att den visar sig
eljest spitelska på hudene; lik spetälska på den öfriga
kroppens hud,
44. Så är han spitelsk och oren: Och 44. så är mannen spetälsk, han är
Presten skall säga honom oren oren; prästen skall strax
för sådana sårnads skull på hans förklara honom oren, ty han är
hufwud. angripen på sitt hufvud.
45. Den som spitelsk är, hans kläder 45. Den som är angripen af spetälska
skola wara rifwin, och hufwudet skall gå med sönderrifna kläder,
blott; munne skylter, och skall han skall hafva sitt hår
allstinges oren kallas. oordnadt och skyla sitt skägg,
och han skall ropa: »Oren,
oren!»
46. Och så länge den sårnaden på 46. Så länge han är angripen af
honom är, skall han wara oren; spetälska, skall han vara oren;
bo allena, och hans boning skall oren är han. Han skall bo
wara utan lägret. afskild; utanför lägret skall
han hafva sin bostad.
47. Om på et kläde kommer en 47. När en klädnad blifver angripen
spitelsko sårnad, ware sig ullet af spetälska, vare sig klädnaden
eller linnet; är af ylle eller linne,
48. På warp eller wäft, ehwad det 48. eller när så sker med något
är, linnet eller ullet, eller på väfdt eller virkadt tyg, vare
ett skinn, eller på allt det af sig af linne eller af ylle,
skinn gjordt är; eller med skinn eller med något,
hvad det vara må, som är
förfärdigadt af skinn
49. Och när den sårnaden warder blek 49. och det angripna stället visar
eller rödlig, på kläde eller på sig grönaktigt eller rödaktigt,
skinne, eller på warpe eller på klädnaden eller skinnet eller
wäfte, eller på något ting, som på det väfda eller virkade tyget
af skinn gjordt är, det är wißt eller på det af skinn gjorda
en spitelsko sårnad. föremålet, hvad det vara må, så
är stället angripet af spetälska
och skall visas för prästen.
50. Derföre skall Presten bese det, 50. Och när prästen har besett det
och när han ser sårnaden, skall angripna stället, skall han
han sluta det inne i sju dagar. hafva den angripna saken inläst
i sju dagar.
51. Och om han på sjunde dagen ser, 51. Om han då, när han på sjunde
at sårnaden hafwer widare ätit dagen beser det angripna
sig, på klädet, på warpenom stället, finner, att skadan har
eller wäftena, på skinne, eller utbredt sig på klädnaden eller
hwad af skinne gjordt är; så är på det väfda eller virkade tyget
det en inbiten spitelsko sårnad, eller på skinnet, hvad helst det
och det är orent. vara må som är förfärdigadt af
skinnet, så är stället angripet
af elakartad spetälska; sådant
är orent.
52. Och klädet skall brännas up, 52. Och man skall bränna upp
eller warpen, eller wäftet, klädnaden eller det väfda eller
ehwad det är ullet eller linnet, virkade tyget, vare sig det är
eller allahanda skinnwerk, der af ylle eller af linne, eller
sådana sårnad uppå är: Ty det är det af skinn gjorda föremålet,
en spitelsko sårnad, och skall som är angripet, hvad det vara
brännas up i elde. må; ty det är en elakartad
spetälska; allt sådant skall
uppbrännas i eld.
53. Om Presten ser, at sårnaden icke 53. Men om prästen, när han beser
hafwer widare ätit sig på klädet stället, finner, att fläcken
eller på warpenom, eller icke har utbredt sig på
wäftena, eller allahanda klädnaden eller på det väfda
skinnwerk; eller virkade tyget eller på det
af skinn gjorda föremålet, hvad
det vara må,
54. Så skall han bjuda, at man twår, 54. så skall prästen bjuda, att man
der sårnaden är, och skall sluta tvår den sak, på hvilken det
det inne i andra sju dagar. angripna stället finnes, och han
skall för andra gången hafva den
inläst i sju dagar.
55. Och när Presten ser, sedan 55. Om då prästen, när han efter
sårnaden twagen är, at sårnaden tvagningen beser det angripna
intet förwandlad är för hans stället, finner, att det
ögon, och ej heller hafwer angripna stället icke har
widare ätit sig, så är det förändrat sitt utseende, så är
orent, och skall upbrännas på en sådan sak oren, låt vara att
elde: Ty det är djupt inätit, fläcken icke vidare har utbredt
och hafwer befrätit det. sig; du skall uppbränna den i
eld; det är en frätfläck, den må
nu sitta på afvigsidan eller på
rätsidan.
56. Om Presten ser, at sårnaden 56. Men om prästen, när han beser
något förswunnen är, sedan han det angripna stället, finner,
wardt twagen; så skall han rifwa att det efter tvagningen har
det af klädena, af skinnena, af bleknat, så skall han rifva bort
warpenom eller wäftena. det från klädnaden eller skinnet
eller från det väfda eller
virkade tyget.
57. Synes det ändå sedan på klädena, 57. Om likväl sedan en fläck åter
på warpenom, på wäftena, eller visar sig på klädnaden eller på
allahanda skinnwerk; så är det det väfda eller virkade tyget
en fläck, och skall det eller på det av skinn gjorda
upbrännas med elde, der den föremålet, hvad det vara må, så
sårnaden uti är. är det spetälska som har brutit
ut; den sak, på hvilken det
angripna stället finnes, skall
du uppbränna i eld.
58. Men klädet eller warpen, eller 58. Men om genom tvagningen fläcken
wäftet, eller allahanda har gått bort på klädnaden eller
skinnwerk, som twagit är, och på det väfda eller virkade tyget
sårnaden afgången är, skall man eller på det af skinn gjorda
på nytt twå, och så är det rent. föremålet, hvad det vara må, så
skall det för andra gången tvås,
och så blifver det rent.
59. Detta är lagen om spitelsko 59. Detta är lagen om det som
sårnad på kläder, ehwad de äro blifver angripet af spetälska,
ullen eller linnen; på warp antingen det är en klädnad af
eller wäft, och allahanda ylle eller linne, eller det är
skinnwerk, til at säga dem ren väfdt eller virkadt tyg eller
eller oren. något föremål som är gjordt af
skinn, hvad det vara må --- den
lag, efter hvilken det skall
förklaras rent eller orent.
14. Capitlet. 14 KAPITLET.
Om de spitelskas rening, försoning. Den spetälskes rening. Spetälska på
hus.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Detta är lagen om den spitelska, 2. Detta vare lagen om huru man
när han skall rensad warda. Han skall förfara, när den som haft
skall komma til Presten: spetälska skall renas:
Han skall föras till prästen;
3. Och Presten skall gå utu lägret, 3. och prästen skall gå ut utanför
och bese huru spitelsko sårnaden lägret. Om då prästen, när han
är på dem spitelska hel worden; beser den spetälske, finner, att
han är botad från den spetälska,
hvaraf han varit angripen,
4. Och skall bjuda honom, som rensas 4. så skall prästen bjuda, att man
skall, at han tager twå lefwande för dens räkning, som skall
foglar, de som rene äro, och renas, tager två lefvande rena
cedreträ, och rosenfärgo ull, och fåglar, cederträ, rosenrödt garn
Isop. och isop.
5. Och skall bjuda at slagta den ena 5. Och prästen skall bjuda, att man
foglen uti et lerkärile wid slaktar den ena fågeln öfver ett
rinnande watn. lerkärl med friskt vatten i.
6. Och skall taga den lefwande 6. Sedan skall han taga den lefvande
foglen med cedreträt, rosenfärgo fågeln, så ock cederträet, det
ullen, och Isopen, och doppa uti rosenröda garnet och isopen, och
den slagtade foglens blod wid detta alltsammans, jämväl den
rinnande watn. lefvande fågeln, skall han doppa
i den fågelns blod, som blifvit
slaktad öfver det friska vattnet.
7. Och stänka på honom, som af 7. Och han skall stänka sju gånger
spitelskone rensas skall, sju på den, som skall renas från
resor; och rensa honom alltså, spetälskan: och sedan han så
och låta den lefwande foglen renat honom, skall han släppa den
flyga i fria markena. lefvande fågeln fri ute på
marken.
8. Men den rensade skall twå sin 8. Och den som skall renas skall två
kläder, och raka allt sitt hår sina kläder och raka af allt sitt
af, och bada sig i watne, och så hår och bada sig i vatten, så
är han ren: Sedan gånge han in i blifver han ren och får sedan gå
lägret, dock skall han blifwa in i lägret. Dock skall han
utan sitt tjäll i sju dagar. stanna utanför sitt tält i sju
dagar.
9. Och på sjunde dagen skall han 9. Och på sjunde dagen skall han
raka allt sitt hår af hufwudet, raka af allt sitt hår, både
skägget och ögonbrynen, så at hufvudhåret och skägget och
allt hår blifwer afrakadt; och ögonbrynen: allt sitt hår skall
skall twå sin kläder, och bada han raka af. Och han skall två
sitt kött i watne, och så är han sin kläder och bada sin kropp i
ren. vatten, så blifver han ren.
10. Och på åttonde dagen skall han 10. Och på åttonde dagen skall han
taga tu lamb, de utan wank äro, taga två felfria lamm af hankön
och et årsgammalt får utan wank, och ett årsgammalt felfritt lamm
och tre tijungar semlomjöl til af honkön, så ock tre tiondels
spisoffer, blandadt med oljo, efa fint mjöl, begjutet med
och en Log oljo. olja, till spisoffer, och
därtill en log olja.
11. Då skall Presten ställa den 11. Och prästen, som förrättar
rensada och deßa ting fram för reningen, skall ställa den som
HERran, för dörena af skall renas och allt det andra
wittnesbördsens tabernakel: fram inför Herrens ansikte, vid
ingången till
uppenbarelsetältet.
12. Och skall taga det ena lambet, 12. Och prästen skall taga det ena
och offra det til et skuldoffer lammet och offra det till ett
med den Log oljo, och skall skuldoffer jämte tillhörande log
sådant weftoffra för HERranom. olja och vifta detta såsom ett
viftoffer inför Herrens ansikte.
13. Och sedan slagta lambet, der man 13. Och man skall slakta lammet på
slagtar syndoffret och samma plats, där man slaktar
bränneoffret, som är på heligt synd- och brännoffersdjuren, på
rum: Ty såsom syndoffret, så en helig plats; ty skuldoffret
hörer ock skuldoffret Prestenom tillhör prästen, likasom
til; ty det är det syndoffret; det är högheligt.
aldrahelgasta.
14. Och Presten skall taga af 14. Och prästen skall taga något af
skuldoffrens blod, och stryka på skuldoffrets blod, och därmed
högra örnatimpen af den rensada, skall prästen bestryka högra
och på tuman af hans högra hand, örsnibben på den som skall
och på största tåna af hans rensas, så ock tummen på hans
högra fot. högra hand och stortån på hans
högra fot.
15. Sedan skall han taga af oljone 15. Sedan skall prästen taga af
utu Logen, och gjuta den i sin tillhörande log olja och gjuta i
wänstra hand: sin vänstra hand,
16. Och doppa med sitt högra finger 16. och prästen skall doppa sitt
i oljona, den i hans wänstra högra pekfinger i oljan, som han
hand är, och stänka oljona med har i sin vänstra hand, och
sitt finger sju resor för stänka något af oljan med sitt
HERranom. finger sju gånger inför Herrens
ansikte.
17. Men det öfwer blifwer af oljone
i hans hand skall han gjuta på 17. Och med det som blifver öfver af
den högra örnatimpen af honom oljan i hans hand skall prästen
som rensad är, och på den högra bestryka högra örsnibben på den
tuman, och på den stora tåna af som skall renas, så ock tummen
hans högra fot, ofwan uppå på hans högra hand och stortån
skuldoffrens blod. på hans högra fot, ofvanpå
skuldoffersblodet.
18. Det qwart är af oljone i hans 18. Och det som därefter är öfver af
hand skall han slå på hans oljan i prästens hand skall han
hufwud som rensader är, och gjuta på dens hufvud, som skall
försona honom för HERranom. renas; så skall prästen bringa
försoning för honom inför
Herrens ansikte.
19. Och skall göra syndoffer, och 19. Därpå skall prästen offra
försona den rensada för hans syndoffret och bringa försoning
orenlighets skull. Och skall för den som skall renas, så att
sedan slagta bränneoffret. han blifver fri ifrån sin
orenhet; sedan skall han slakta
brännoffersdjuret.
20. Och skall offra det på altaret 20. Och prästen skall offra
samt med spisoffret, och försona brännoffret på altaret och
honom, så är han ren. tillika spisoffret. När så
prästen bringar försoning för
honom, så blifver han ren.
21. Är han fattig, och icke så 21. Men om han är fattig och icke
mycket förwärfwar med sine hand, kan anskaffa så mycket, så skall
så tage et lamb för sitt han taga allenast ett lamm till
skuldoffer, til at weftoffra, skuldoffer och vifta det för
til att försona honom, och en att bringa försoning för sig,
tijung af semlomjöl, blandad med och allenast en tiondedels efa
oljo til spisoffer, och en Log fint mjöl, begjutet med olja,
oljo: till spisoffer, och därtill en
log olja.
22. Och twå turturdufwor, eller twå 22. så ock två turturdufvor eller
unga dufwor, de han med sine två unga dufvor, efter som han
hand förwärfwa kan; den ena ware kan anskaffa; den ena skall vara
til et syndoffer, den andra til till syndoffer, den andra till
et bränneoffer: brännoffer.
23. Och bäre dem til Presten, på 23. Och han skall för att förklaras
åttonde dagen efter hans ren bära allt detta till prästen
renselse, inför dörena af på åttonde dagen, till
wittnesbördsens tabernakel för uppenbarelsetältets ingång,
HERranom. inför Herrens ansikte.
24. Då skall Presten taga 24. Och prästen skall taga
skuldoffrens lamb, och den Log skuldofferslammet och
oljo, och skall det allt tillhörande log olja, och detta
weftoffra för HERranom. skall prästen vifta såsom ett
viftoffer inför Herrens ansikte.
25. Och slagta skuldoffrens lamb, 25. Och man skall slakta
och taga af samma skuldoffers skuldofferslammet, och prästen
blod, och stryka den rensada på skall taga af skuldoffrets blod
hans högra örnatimp, och på och bestryka högra örsnibben på
tuman af hans hand, och på den den som skall renas, så ock
stora tåna af hans högra fot: tummen på hans högra hand och
stortån på hans högra fot.
26. Och gjuta oljona i sina wänstra 26. Sedan skall prästen gjuta något
hand: af oljan i sin vänstra hand,
27. Och stänka med sitt högra finger 27. och prästen skall stänka med
oljona, som i hans wänstra hand sitt högra pekfinger något af
är, sju resor för HERranom. oljan, som han har i sin vänstra
hand, sju gånger inför Herrens
ansikte.
28. Det qwart blifwer i hans hand 28. Och prästen skall med oljan, som
skall han låta på högra han har i sin hand, bestryka
örnatimpen af den rensada, och högra örsnibben på den som skall
på tuman af hans högra hand, och renas, så ock tummen på hans
på stora tåna af hans högra fot, högra hand och stortån på hans
ofwan uppå skuldoffrens blod. högra fot, ofvanpå
skuldoffersblodet.
29. Det qwart är i hans hand af 29. Och det som är öfver af oljan i
oljone skall han låta på prästens hand skall han gjuta på
hufwudet af den rensada, til at dens hufvud, som skall renas,
försona honom för HERranom. till att bringa försoning för
honom inför Herrens ansikte.
30. Och sedan göra et syndoffer utaf 30. Därpå skall han offra den ena af
den ena turturdufwone, eller turturdufvorna eller af de unga
unga dufwone, såsom hans hand dufvorna, hvad han nu kunnat
hafwer kunnat förwärfwa: anskaffa;
31. Utaf den andra et bränneoffer, 31. efter som han kunnat anskaffa,
samt med spisoffret. Och alltså skall han offra den ena till
skall Presten försona den brännoffer, tillika med
rensada för HERranom. spisoffret. Så skall prästen
bringa försoning inför Herrens
ansikte för den som skall renas.
32. Detta ware lagen för den 32. Detta är lagen om den som varit
spitelska, som icke kan med sine angripen af spetälska, men icke
hand förwärfwa det til hans kan anskaffa hvad som rätteligen
renselse hörer. hör till hans rening.
33. Och HERren talade med Mose och 33. Och Herren talade till Mose och
Aaron, och sade: Aron och sade:
34. När i kommen in uti Canaans 34. När I kommen in i Kanaans land,
land, det jag eder til som jag vill gifva eder till
besittning gifwa skall, och jag besittning, och jag låter något
der i någro edor besittnings hus i det land I fån till
huse en spitelsko sårnad gifwer; besittning blifva angripet af
spetälska,
35. Så skall han, som huset 35. så skall husets ägare gå och
tilhörer, komma, underwisa det anmäla det för prästen och säga:
Prestenom, och säga: Det synes »Det synes som om mitt hus vore
såsom en spitelsko sårnad är i angripet af spetälska.»
mino huse.
36. Då skall Presten säga dem, at de 36. Då skall prästen bjuda, att man,
skola ryma utu huset förra än innan prästen går in för att
Presten går derin, til at bese bese det angripna stället,
sårnaden: På det at allt det i utrymmer huset, på det att icke
huset är icke skall warda orent. allt som är i huset må blifva
Sedan skall Presten gå in til at orent. Och därefter skall
bese huset. prästen gå in för att bese
huset.
37. När han nu ser sårnaden, och 37. Om han då, när han beser det
finner at på husens wäggar gula angripna stället, finner, att
eller rödletta gropar äro, och det angripna stället på husets
deras anseende djupare in är, än vägg bildar grönaktiga eller
wäggen eljest är: rödaktiga fördjupningar, som
visa sig lägre än den öfriga
väggen,
38. Så skall han gå utu huset genom 38. så skall prästen gå ut ur huset,
dörena, och igenlycka huset i till dörren på huset, och stänga
sju dagar. huset för sju dagar.
39. Och när han på sjunde dagen 39. Om då prästen, när han på sjunde
igenkommer, och ser at sårnaden dagen kommer igen och beser det,
hafwer ätit sig widare på finner, att fläcken har utbredt
wäggene af huset: sig på husets vägg,
40. Så skall han bjuda dem utbryta 40. så skall prästen bjuda, att man
stenarna, der den sårnaden uti bryter ut de stenar, som äro
är, och kasta det ut för staden angripna, och kastar dem utanför
på et orent rum. staden på någon oren plats.
41. Och huset skall man skrapa 41. Men huset skall man skrapa
innantil allt omkring, och kasta öfverallt innantill och kasta
det afskrapade stoftet ut för det afskrapade murbruket utanför
staden på et orent rum: staden på någon oren plats.
42. Och taga andra stenar, och sätta 42. Och man skall taga andra stenar
dem i samma staden; och taga och sätta in dem i de förras
annan kalk, och bestryka huset ställe och taga annat murbruk
med. och rappa huset därmed.
43. Om då sårnaden igenkommer, och 43. Om likväl en fläck åter kommer
brister ut på huset, sedan man fram på huset, sedan man brutit
hafwer uttagit stenarna, skrapat ut stenarna, och sedan man
huset, och bestrukit det på skrapat huset, och sedan det
nytt: blifvit rappadt,
44. Så skall Presten gå derin: Och 44. så skall prästen gå in och bese
när han ser at sårnaden hafwer det, och om han då finner, att
widare ätit sig på husena, så är fläcken har utbredt sig på
det wißerliga en frätande huset, så är detta en elakartad
spitelska på huset; och är spetälska på huset; det är
orent. orent.
45. Derföre skall man bryta huset 45. Och man skall rifva ned huset
ned, både sten och trä, och allt med dess stenar och trävirke
stoftet af husena föra ut för allt murbruk på huset och föra
staden på et orent rum. bort alltsammans utanför staden
till någon oren plats.
46. Och den som går in i huset, så 46. Och om någon har gått in i huset
länge det tilslutit är, han är under den tid det skulle vara
oren intill aftonen. stängdt, så skall han vara oren
ända intill aftonen.
47. Och den derinne ligger, eller 47. Och om någon har legat i huset,
äter derinne, han skall twå sin skall han två sin kläder, och om
kläder. någon har ätit i huset, skall
också han två sina kläder.
48. Hwar nu Presten ser, då han går 48. Men om prästen, när han går in
derin, at sårnaden icke widare och beser huset, finner, att
hafwer ätit sig på huset, sedan fläcken icke har utbredt sig på
huset bestrukit är; så skall han huset, sedan det blifvit
säga det rent; ty sårnaden är rappadt, så skall han förklara
hel worden. huset rent, ty då är det onda
häfdt.
49. Och skall taga til syndoffer för 49. Och han skall till husets rening
huset, twå foglar, cederträ, och taga två fåglar, cederträ,
rosenfärgad ull, och Isop: rosenrödt garn och isop.
50. Och slagta den ena foglen uti et 50. Och han skall slakta den ena
lerkäril med rinnande watn. fågeln öfver ett lerkärl med
friskt vatten i.
51. Och skall taga det cederträt, 51. Sedan skall han taga cederträet,
rosenfärgada ullen, Isopen och isopen, det rosenröda garnet och
den lefwande foglen, och doppa den lefvande fågeln och doppa
honom uti den slagtada foglens alltsammans i den slaktade
blod wid rinnande watn, och fågelns blod och det friska
stänka huset sju resor. vattnet och stänka på huset sju
gånger.
52. Och skall alltså skära huset med 52. Så skall han rena huset med
foglens blod, och med det fågelns blod och det friska
rinnande watnet, med den vattnet och med den lefvande
lefwande foglen, med cedreträt, fågeln, cederträet, isopen och
med Isopen, och med rosenfärgada det rosenröda garnet.
ullen.
53. Och skall låta den lefwande 53. Och han skall släppa den
foglen flyga ut för staden i lefvande fågeln fri ute på
fria markena, och försona huset; marken utanför staden. När han
så är det rent. så bringar försoning för huset,
så blifver det rent.
54. Detta är lagen om all spitelskos 54. Detta är lagen om allt som
och skabbs sårnad: blifver angripet af spetälska
eller spetälskeskorf,
55. Om kläders spitelsko, och huses; 55. om spetälska på kläder och på
hus,
56. Om blemor, skabb och etterhwitt: 56. om upphöjningar på huden, utslag
och ljusa fläckar,
57. På det man skall weta, när något 57. till undervisning om när något
orent eller rent är. Detta är är orent eller rent. Detta är
lagen om spitelsko. lagen om spetälska.
15. Capitlet. 15 KAPITLET.
Säds- blods-flöd, rening. Oren flytning hos man och kvinna.
Och HERren talade med Mose och Och Herren talade till Mose och Aron
Aaron, och sade: och sade:
2. Taler med Israels barn, och säger 2. Talen till Israels barn, och
til dem: sägen till dem:
3. Om enom manne flyter hans kötts Om någon får flytning ur sitt
flöd, han är oren. Och då är han kött, så är sådan flytning oren.
oren af denna flödene, när hans
kött förrötes, eller bortfrätes 3. Och angående hans orenhet, medan
af det flytandet. flytningen varar, gäller
följande: Ehvad hans kött
afsöndrar flytningen, eller det
tillsluter sig för flytningen, så
är han oren.
4. All säng, der han på ligger, och 4. Allt hvarpå den sjuke ligger
allt det han sitter uppå, skall blifver orent, och allt hvarpå
wara orent. han sitter blifver orent.
5. Och den som kommer wid hans säng, 5. Och den som kommer vid det hvarpå
han skall twå sin kläder, och han legat skall två sina kläder
bada sig med watn, och wara oren och bada sig i vatten och vara
intil aftonen. oren ända till aftonen.
6. Och den som sätter sig der han 6. Och den som sätter sig på något
suttit hafwer, han skall twå sin hvarpå den sjuke suttit skall två
kläder, och bada sig med watn, sina händer och bada sig i vatten
och wara oren intil aftonen. och vara oren ända till aftonen.
7. Den som kommer wid hans kött, han 7. Och den som kommer vid den sjukes
skall twå sin kläder, och bada kropp skall två sina kläder och
sig med watn, och wara oren intil bada sig i vatten och vars oren
aftonen. ända till aftonen.
8. Om han spottar på den som ren är, 8. Och om den sjuke spottar på någon
skall han twå sin kläder, och som är ren, skall denne två sina
bada sig med watn, och wara oren kläder och bada sig i vatten och
intil aftonen. vara oren ända till aftonen.
9. Och sadelen, der han rider uppå, 9. Och allt hvarpå den sjuke sitter,
skall wara oren. när han färdas någonstädes,
blifver orent.
10. Och den som kommer wid något, 10. Och hvar och en som kommer vid
som under honom warit hafwer, något, hvad det vara må, som
han skall wara oren intil legat under honom skall vara
aftonen. Och den sådant bär, oren ända till aftonen; och den
han skall twå sin kläder, och som bär bort något sådant skall
bada sig med watn, och wara oren två sina kläder och bada sig i
intil aftonen. vatten och vara oren ända till
aftonen.
11. Och den som han wederkommer, och 11. Och hvar och en som den sjuke
hafwer tilförene icke twagit kommer vid utan att hafva sköljt
sina händer, han skall twå sin sina händer i vatten skall två
kläder, och bada sig med watn, sina kläder och bada sig i
och wara oren intil aftonen. vatten och vara oren ända till
aftonen.
12. Kommer han wid et lerkäril, 12. Och ett lerkärl, som den sjuke
skall man det sönderslå: Men kommer vid, skall sönderslås;
träkäril skall man skölja med men är det ett träkärl, skall
watn. det sköljas med vatten.
13. Och när han warder ren af hans 13. När den som har flytning blifver
flytande, skall han räkna sju ren från sin flytning, skall han
dagar sedan han wardt ren, och för att förklaras ren räkna sju
twå sin kläder, och bada sitt dagar och därefter två sina
kött med rinnande watn, så är kläder, och sedan skall han bada
han ren. sin kropp i rinnande vatten, så
blifver han ren.
14. Och på åttonde dagen skall han 14. Och på åttonde dagen skall han
taga twå turturdufwor, eller twå taga sig två turturdufvor eller
unga dufwor, och bära fram för två unga dufvor och komma inför
HERran inför dörena af Herrens ansikte till
wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältets ingång och
få Prestenom. gifva dem åt prästen.
15. Och Presten skall göra af den 15. Och prästen skall offra dem,
ena et syndoffer, och af den den ena till syndoffer och den
andra et bränneoffer; och andra till brännoffer; så skall
försona honom för HERranom, för prästen bringa försoning för
hans flytande skull. honom inför Herrens ansikte till
rening från hans flytning.
16. När enom manne hans säd utgår i 16. Och om en man har haft
sömnen, han skall bada sitt hela sädesutgjutning, så skall han
kött med watn, och wara oren bada hela sin kropp i vatten och
intil aftonen. vara oren ända till aftonen.
17. Och allt kläde, och allt skinn, 17. Och allt slags klädnad och allt
som med sådana säd befläckadt af skinn, hvarpå sådan
är, skall twås med watn, och sädesutgjutning har skett, skall
wara orent intill aftonen. tvås i vatten och vara orent
ända till aftonen.
18. En qwinna, när hwilko en sådana 18. Och när en man har legat hos en
ligger, hon skall bada sig i kvinna och sädesutgjutning
watne, och wara oren intill skett, så skola de båda bada sig
aftonen. i vatten och vara orena ända
till aftonen.
19. När en qwinna hafwer sins kötts 19. Och när en kvinna har sin
blodflöd, hon skall wara afsides flytning, i det att blod afgår
i sju dagar. Och den som kommer ur hennes kött, skall hon vara
wid henne, han skall wara oren oren i sju dagar, och var och en
intill aftonen. som kommer vid henne skall vara
oren ända till aftonen.
20. Och allt det hon ligger uppå, så 20. Och allt hvarpå hon ligger under
länge hon afsides är, skall wara sin månadsrening blifver orent,
orent: Och det hon sitter uppå och allt hvarpå hon sitter
skall wara orent. blifver orent.
21. Och den som kommer wid hennes 21. Och hvar och en som kommer vid
säng, han skall twå sin kläder, det hvarpå hon legat skall två
och bada sig med watn, och wara sina kläder och bada sig i
oren intil aftonen. vatten och vara oren ända till
aftonen.
22. Och den som kommer wid något, 22. Och hvar och en som kommer vid
der hon hafwer suttit uppå, den något hvarpå hon suttit skall
skall twå sin kläder, och bada två sina kläder och bada sig i
sig med watn, och wara oren vatten och vara oren ända till
intil aftonen. aftonen.
23. Hwad som kommer wid hennes säng, 23. Och om någon sak blifvit lagd på
eller det hon sitter på, den det det hvarpå hon legat eller
rörer, han skall wara oren intil suttit och någon då kommer vid
aftonen. denna sak, så skall han vara
oren ända till aftonen.
24. Och om en man ligger när henne, 24. Och om en man ligger hos henne
den stund hon afsides är, han och något af hennes månadsflöde
skall wara oren i sju dagar; och kommer på honom, skall han vara
sängen, der han uppå legat oren i sju dagar, och allt
hafwer, skall wara oren. hvarpå han ligger blifver orent.
25. Om en qwinna hafwer sin blodflöd 25. Och om en kvinna har blodflöde
i långan tid, icke allenast i så under en längre tid, utan att
lång tid som wandt är, utan ock det är hennes månadsrening,
utöfwer den tiden som wandt är, eller om hon har flöde utöfver
skall hon wara oren så länge hon tiden för sin månadsrening, så
flyter: Såsom hon är i hennes skall om henne, så länge hennes
rätta flöds tid, så skall hon orena flöde varar, gälla
ock wara oren i denna tiden. detsamma som under hennes
månadsreningstid; hon är oren.
26. All den säng, der hon uppå 26. Om allt hvarpå hon ligger, så
ligger, så länge hon då flyter, länge hennes flöde varar, skall
skall wara såsom den säng i gälla detsamma som om det hvarpå
hennes rätta flöds tid. Och hon ligger under sin
allt det hon sitter uppå skall månadsrening; och allt hvarpå
wara orent, såsom i den hon sitter blifver orent,
orenheten i hennes rätta flöds likasom under hennes
tid. månadsrening.
27. Den som kommer wid något deraf, 27. Och hvar och en som kommer vid
han skall wara oren, och skall något af detta blifver oren; han
twå sin kläder, och bada sig med skall två sina kläder och bada
watn, och wara oren intil sig i vatten och vara oren ända
aftonen. till aftonen.
28. Warder hon ren af hennes flöd, 28. Men om hon blifver ren från sitt
så skall hon räkna sju dagar, flöde, skall hon räkna sju dagar
sedan skall hon wara ren. och sedan vara ren.
29. Och på åttonde dagen skall hon 29. Men på åttonde dagen skall hon
taga twå turturdufwor, eller twå taga sig två turturdufvor eller
unga dufwor, och bära dem til två unga dufvor och bära dem
Presten inför dörena af till prästen, till
wittnesbördsens tabernakel. uppenbarelsetältets ingång.
30. Och Presten skall göra et 30. Och prästen skall offra den ena
syndoffer af den ena; af den till syndoffre och den andra
andra et bränneoffer, och till brännoffer; så skall
försona henne för HERranom, prästen bringa försoning för
öfwer hennes orenlighets flöd. henne inför Herrens ansikte,
till rening från hennes orena
flöde.
31. Så skolen I förwara Israels barn 31. Så skolen I bevara Israels barn
för deras orenlighet, at de icke från orenhet, på det att de icke
dö uti deras orenlighet, om de må dö i sin orenhet, om de orena
göra mitt tabernakel orent, det mitt tabernakel, som står midt
ibland eder är. ibland dem.
32. Detta är lagen om den som hafwer 32. Detta är lagen om den som har
en flöd, och den som i sömnen flytning och om den som har
hans säd flyter, så at han sädesutgjutning, så att han
warder deraf oren: därigenom blifver oren,
33. Och öfwer henne som hafwer sina 33. och om den kvinna, som har sin
blodsflöd, och den som en flöd månadsrening, och om den som har
hafwer, ehwad det är man eller någon flytning, ehvad det är man
qwinna, och när en man ligger eller kvinna, så ock om en man
när ena oreno. som ligger hos en oren kvinna.
16. Capitlet. 16 KAPITLET.
Försonings-högtid, bocken. Den stora försoningsdagen.
Och HERren talade med Mose, sedan de Och Herren talade till Mose efter
twå Aarons söner döde woro, då de Arons två söners död, de båda som
offrade för HERranom. träffades af döden, när det trädde
fram inför Herrens ansikte.
2. Och HERren sade: Säg dinom broder 2. Och Herren sade till Mose:
Aaron, at han icke i alla tider
ingår uti den innersta Säg till din broder Aron, att han
helgedomen, inom förlotten inför icke på hvilken tid som helst får
nådastolen som på arkenom är, at gå in i helgedomen innanför
han icke dör; ty jag will låta se förlåten, framför nådastolen, som
mig uti et moln på nådastolenom. är ofvanpå arken, på det att han
icke må dö; ty i molnskyn vill
jag uppenbara mig öfverr
nådastolen.
3. Utan härmed skall han gå in: med 3. Så skall förfaras, när Aron skall
en ung stut til syndoffer, och gå in i helgedomen: Han skall
med en wädur til brännoffer. taga en ungtjur till syndoffer
och en vädur till brännoffer;
4. Och skall kläda den helga linna 4. han skall ikläda sig en helig
kjortelen uppå, och hafwa det lifklädnad af linne och hafva
linna nederklädet uppå sitt kött, benkläder af linne öfver sitt
och gjorda sig med et linnet kött, och han skall omgjorda sig
bälte, och hafwa den linna hatten med ett bälte af linne och vira
uppå; förty det äro de helga en hufvudbindel af linne om sitt
kläden; och skall bada sitt kött hufvud; detta är de heliga
med watn, och lägga dem uppå. kläderna, och han skall badda sin
kropp i vatten, innan han ikläder
sig dem.
5. Och skall taga utaf menighetene 5. Och af Israels barns menighet
af Israels barnom, twå getabockar skall han mottaga två bockar till
til syndoffer, och en wädur til syndoffer och en vädur till
bränneoffer. brännoffer.
6. Och Aaron skall hafwa fram 6. Och Aron skall föra fram sin egen
stuten, sitt syndoffer, och syndofferstjur och bringa
försona sig och sitt hus. försoning för sig och sitt hus.
7. Och sedan taga de twå bockarna, 7. Sedan skall han taga de två
och ställa dem fram för HERran bockarna och ställa dem inför
inför dörena af wittnesbördsens Herrens ansikte, vid ingången
tabernakel. till uppenbarelsetältet.
8. Och skall kasta lott öfwer de twå 8. Och Aron skall draga lott om de
bockarna; den ena lotten två bockarna: en lott för Herren
HERranom, den andra fribockenom. och en lott för Asasel.
9. Och skall offra den bocken til et 9. Och den bock, som lotten
syndoffer, på hwilken HERrans bestämmer åt Herren, skall Aron
lott föll. föra fram och offra till
syndoffer.
10. Men den bocken, öfwer hwilken 10. Men den bock, som lotten
deß frias lott föll, skall han bestämmer åt Asasel, skall
ställa lefwande fram för HERran, ställas lefvande inför Herrens
at han skall försona honom, och ansikte, att försoning må
släppa den fribocken i öknena. bringas för honom, på det att
han må släppas fri ut till
Asasel i öknen.
11. Och så skall han då hafwa fram 11. Aron skall alltså föra fram sin
sins syndoffers stut, och syndoffersstjur och bringa
försona sig och sitt hus, och försoning för sig och sitt hus;
skall slagta honom. han skall slakta sin
syndofferstjur.
12. Och skall taga ena panno, full 12. Sedan skall han taga ett fyrfat,
med glöd af altaret, som står fullt med glöd från altaret som
för HERranom, och handena fulla står inför Herrens ansikte, och
med stött rökwerk, och bära det taga sina händer fulla med stött
inom förlotten. välluktande rökelse, och han
skall bära in detta innanför
förlåten.
13. Och lägga rökwerket på elden 13. Och rökelsen skall han lägga på
inför HERranom, så at dambet af elden inför Herrens ansikte, så
rökwerket skyler nådastolen, som att ett moln af rökelse skyler
är på wittnesbördet, at han icke nådastolen, som är ofvanpå
dör. vittnesbördet, på det att han
icke må dö.
14. Och skall taga blodet af 14. Och han skall taga af tjurens
stutenom, och stänka med sitt blod och stänka med sitt finger
finger up åt nådastolen, framtill på nådastolen, och
frammantil. Sju resor skall han framför nådastolen skall han
så stänka af blodet för stänka blodet sju gånger med
nådastolenom med hans finger. sitt finger.
15. Sedan skall han slagta bocken, 15. Sedan skall han slakta folkets
folkens syndoffer, och bära af syndoffersbock och bära in hans
hans blod der inom förlotten, blod innanför förlåten; och han
och skall göra med hans blod skall göra med hans blod såsom
såsom han gjorde med stutens han gjorde med tjurens blod: han
blod, och stänka deßlikes dermed skall stänka därmed på
frammantil, up åt nådastolen. nådastolen och framför
nådastolen.
16. Och skall alltså försona 16. Så skall han bringa försoning
helgedomen af Israels barns för helgedomen och rena den från
orenhet, och ifrå deras Israels barns orenheter och
öfwerträdelse i alla deras öfverträdelser, hvad de än må
synder. Sammalunda skall han hafva syndat. Och på samma sätt
göra wittnesbördsens tabernakel; skall han göra med
ty de äro orene, som omkring uppenbarelsetältet, som har sin
ligga. plats hos dem midt ibland deras
orenheter.
17. Ingen menniska skall wara in uti 17. Och ingen människa får vara i
wittnesbördsens tabernakel, när uppenbarelsetältet från den
han går der in til at försona i stund, då han går in för att
helgedomenom, til deß han går ut bringa försoning i helgedomen,
igen; och skall alltså försona ända till dess han gått ut. Så
sig och sitt hus, och hela skall han bringa försoning för
Israels menighet. sig och sitt hus och för Israels
hela församling.
18. Och när han utgår til altaret, 18. Sedan skall han gå ut till
som står för HERranom, skall han altaret, som står inför Herrens
försona det; och skall taga af ansikte, och bringa försoning
stutens blod, och af bockens för det; han skall taga af
blod, och stryka på altarens tjurens blod och af bockens blod
horn allt omkring. och stryka på altarets horn
rundt omkring,
19. Och skall stänka af blodet med 19. och han skall stänka blodet
sitt finger sju resor der uppå, därpå med sitt finger sju gånger
och rensa, och helga det af och rena och helga det från
Israels barns orenhet. Israels barns orenheter.
20. Och när han fullkomnat hafwer 20. När han så har fullbordat
helgedomens och wittnesbördsens försoningen för helgedomen,
tabernakels och altarens uppenbarelsetältet och altaret,
försoning, skall han hafwa fram skall han föra fram den lefvande
den lefwande bocken: bocken.
21. Och skall då Aaron lägga båda 21. Och Aron skall lägga båda sina
sina händer på hans hufwud, och händer på den lefvande bockens
bekänna öfwer honom alla Israels hufvud och bekänna öfver honom
barns mißgerningar, och all Israels barns alla missgärningar
deras öfwerträdelse i alla deras och alla deras öfverträdelser,
synder, och skall lägga dem på hvad de än må hafva syndat; han
bockens hufwud, och låta honom skall lägga dem på bockens
löpa genom någons mans hjelp, hufvud och genom en man, som
som förhanden är, i öknena. hålles därtill redo, släppa
honom ut i öknen.
22. At bocken skall bortbära alla 22. Så skall bocken bära alla deras
deras mißgerningar på sig uti missgärningar på sig ut i
wildmarkena; och låta honom i vildmarken; man skall släppa
öknene. bocken ut i öknen.
23. Och Aaron skall gå in uti 23. Därefter skall Aron gå in i
wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältet och taga af
afkläda sig de linna kläden, som sig linnekläderna, som han hade
han på sig klädt hade, då han iklädt sig, då han gick in i
gick in uti helgedomen, och helgedomen; och han skall lämna
skall der låta blifwa dem: dem där.
24. Och skall bada sitt kött med 24. Och han skall bada sin kropp i
watn på heligt rum, och kläda vatten på en helig plats och
sin egen kläder uppå, och gå der ikläda sig sina vanliga kläder;
ut, och göra sitt bränneoffer sedan skall han gå ut och offra
och folkens bränneoffer, och sitt eget brännoffer och folkets
försona både sig och folket: brännoffer och bringa försoning
för sig och för folket.
25. Och bränna up det feta af 25. Och fettet af syndoffersdjuret
syndoffret på altarena. skall han förbränna på altaret.
26. Men den, som förde fribocken ut, 26. Men den som släppte bocken ut
skall twå sin kläder, och bada till Asasel skall två sina
sitt kött med watn, och sedan kläder och bada sin kropp i
komma igen i lägret. vatten; därefter får han gå in i
lägret.
27. Syndoffrens stut och syndoffrens 27. Och syndofferstjuren och
bock, hwilkas blod til försoning syndoffersbocken, hvilkas blod
burit wardt in i helgedomen, blef inburet för att bringa
skall man föra utom lägret, och försoning i helgedomen, skola
upbränna i elde, både deras hud, föras bort utanför lägret, och
kött och träck. man skall bränna upp dem i eld
med deras hud och kött och
orenlighet.
28. Och den som bränner det up, han 28. Och den som bränner upp detta
skall twå sin kläder, och bada skall två sina kläder och bada
sitt kött med watn, och sedan sin kropp i vatten; därefter får
komma i lägret. han gå in i lägret.
29. Och skall detta wara eder en 29. Och detta skall vara för eder en
ewig rätt: På tionde dagenom i evärdlig stadga: I sjunde
sjunde månadenom skolen I späka månaden, på tionde dagen i
edra kroppar, och ingen gerning månaden, skolen i späka eder och
göra, ware sig inländsk eller icke göra något arbete, hvarken
utländsk ibland eder: infödingen eller främlingen, som
bor ibland eder.
30. Förty på den dagen sker edor 30. Ty på den dagen skall försoning
försoning, så at I warden bringas för eder till att rena
rengjorde; ifrån alla edra eder; från alla edra synder
synder warden I rengjorde för skolen I renas inför Herrens
HERranom. ansikte.
31. Derföre skall det wara eder den 31. En hvilosabbat skall den vara
störste Sabbath, och I skolen för eder, och I skolen då späka
späka edra kroppar: En ewig rätt eder. Detta skall vara en
ware det. evärdlig stadga.
32. Men den försoningen skall en 32. Och den präst, som blifvit smord
Prester göra, den man wigt och mottagit handfyllning till
hafwer, och hwilkens hand man att vara präst i sin faders
fyllt hafwer til en Prest i hans ställe, skall bringa denna
faders stad; och skall kläda på försoning; han skall ikläda sig
sig de linna kläder, som äro linnekläderna, de heliga
heliga kläden: kläderna,
33. Och skall alltså försona den 33. och han skall bringa försoning
helga helgedomen, och för det allraheligaste och
wittnesbördsens tabernakel, och försoning för uppenbarelsetältet
altaret, och Presterna, och allt och altaret, och han skall
folket af menighetene. bringa försoning för prästerna
och allt folket i församlingen.
34. Det skall wara eder en ewig 34. Detta skall vara för eder en
rätt, at I försonen Israels evärdlig stadga, att försoning
barn af alla deras synder, ena skall bringas för Israels barn
reso om året. Och Mose gjorde till rening från alla deras
såsom HERren honom budit hade. synder, en gång om året.
Och han gjorde såsom Herren hade
bjudit Mose.
17. Capitlet. 17 KAPITLET.
Hwarest och hwilkom offras bör. Slaktandet af djur. Förbud att
förtära blod och köttet af själfdöda
Blod, as. eller rifna djur.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala med Aaron och hans söner, 2. Tala till Aron och hans söner och
och all Israels barn, och säg til alla Israels barn och säg till
dem: Detta är det HERren budit dem: Detta är hvad Herren har
hafwer: bjudit och sagt:
3. Hwilken af Israels hus, som i 3. Om någon af Israels hus i lägret
lägret, eller utanför lägret, eller utanför lägret slaktar ett
slagtar en oxa, eller lamb, eller fäkreatur eller ett lamm eller en
get: get
4. Och intet bär fram för dörena af 4. utan att föra fram djuret till
wittnesbördsens tabernakel det uppenbarelsetältets ingång för
som HERranom för et offer burit att frambära det såsom en
warder inför HERrans boning, han offergåva åt Herren framför
skall för blod brotslig wara, Herrens tabernakel, så skall
såsom den som blod utgjutit detta tillräknas den mannen såsom
hafwer; och sådana menniska skall blodskuld, ty blod har han
utrotad warda utu sitt folk. utgjutit, och den mannen skall
utrotas ur sitt folk.
5. Derföre skola Israels barn deras 5. Därför skola Israels barn föra
offer, som de på fria markene sina slaktdjur, hvilka de plägat
offra wilja, bära fram för slakta ute på marken, fram till
HERran, inför dörena af Herren, till uppenbarelsetältets
wittnesbördsens tabernakel til ingång, till prästen, och där
Presten, och der offra deras slakta dem såsom tackoffer åt
tackoffer HERranom. Herren.
6. Och Presten skall stänka blodet 6. Och prästen skall hålla blodet på
på HERrans altare inför dörena af Herrens altare vid ingången till
wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältet och förbränna
bränna up det feta, HERranom til fettet till en välbehaglig lukt
en söt lukt. för Herren.
7. Och ingalunda mer offra djeflomen 7. Och de skola icke mer offra sina
deras offer, med hwilkom de hor slaktoffer åt de onda andar, som
bedrifwa. Det skall dem wara en de löpa efter i horeri. Detta
ewig rätt i deras efterkommandom. skall vara en evärdlig stadga för
dem från släkte till släkte.
8. Derföre skalt du säga dem: 8. Och du skall säga till dem:
Hwilken menniska af Israels huse,
eller ock en främling, den ibland Om någon af Israels hus eller af
eder är, som gör et offer eller främlingarna, som bo ibland dem,
bränneoffer: offrar ett brännoffer eller ett
slaktoffer
9. Och bär det icke in för dörena af 9. och icke för det fram till
wittnesbördsens tabernakel, at uppenbarelsetältets ingång för
han gör det HERranom, den skall att offra det åt Herren, så skall
utrotad warda utu hans folk. den mannen utrotas ur sitt folk.
10. Och hwilken menniska, ware sig 10. Och om någon af Israels hus
af Israels huse, eller en eller af främlingarna, som bo
främling ibland eder, äter något ibland dem, förtär något blod,
blod; emot honom skall jag sätta så skall jag vända mitt ansikte
mitt anlete, och skall utrota mot honom, som förtär blodet,
honom midt utu hans folk: och utrota honom ur hans folk.
11. Ty kroppsens lif är uti blodet, 11. Ty allt kötts själ är i blodet,
och jag hafwer gifwit eder det och jag har gifvit eder det till
til altaret, at edra själar altaret, till att bringa
skola dermed försonade warda: försoning för edra själar; ty
Förty blodet är försoning för blodet är det som bringar
lifwet: försoning genom själen som är
däri.
12. Derföre hafwer jag sagt Israels 12. Därför säger jag till Israels
barnom: Ingen själ ibland eder barn: Ingen af eder skall
skall äta blod, och ingen förtära blod; och främlingen,
främling, som ibland eder bor. som bor ibland eder, skall icke
heller förtära blod.
13. Och hwilken menniska, ware sig 13. Och om någon af Israels barn
af Israels huse, eller en eller af främlingarna, som bo
främling ibland eder, som tager ibland dem, fäller ett villebråd
et djur eller fogel i jagt, det af fyrfotadjur eller en fågel,
man äter, han skall utgjuta deß sådant som får ätas, så skall
blod, och öfwertäcka honom med han låta blodet rinna ut och
jord. öfvertäcka det med jord.
14. Ty kroppsens lif är i sinom 14. Ty så är det med allt kötts
blod. Och jag hafwer sagt själ, att blodet är det som
Israels barnom: I skolen ingen innehåller själen; därför säger
kropps blod äta; ty kroppsens jag till Israels barn: I skolen
lif är i sinom blod. Den det icke förtära något kötts blod.
äter, han skall utrotad warda. Ty blodet är allt kötts själ;
hvar och en som förtär det skall
utrotas.
15. Och hwilken själ som äter et as, 15. Och hvar och en som äter ett
eller det af wilddjur rifwit är, själfdödt eller ihjälrifvet
ware sig en inländsk eller djur, ehvad han är inföding
utländsk, han skall twå sin eller främling, skall två sina
kläder, och bada sig med watn, kläder och bada sig i vatten och
och wara oren intil aftonen, så vara oren ända till aftonen; då
warder han ren. blifver han ren.
16. Om han icke twår sin kläder, 16. Men om han icke tvår sina kläder
eller sig icke badar, skall han och icke badar sin kropp, kommer
bära sina mißgerning. han att bära på missgärning.
18. Capitlet. 18 KAPITLET.
Förbudna leder och beblandelser. Förbjudna leder. Onaturlig
beblandelse.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg
til dem: Jag är HERren edar Gud. till dem:
3. I skolen icke göra efter som görs 3. Jag är Herren, eder Gud. I
i Egypti land, der I bott hafwen; skolen icke göra såsom man gör i
och icke efter som görs i Canaans Egyptens land, där I hafven
land, der jag dig införa skall; I bott. Ej heller skolen I göra
skolen icke heller hålla eder wid såsom man gör i Kanaans land, dit
deras sätt; jag vill föra eder; I skolen icke
vandra efter deras stadgar.
4. Utan efter mina rätter skolen I 4. Efter mina rätter skolen I göra,
göra, och mina stadgar skolen I och mina stadgar skolen I hålla
hålla, at I wandren derutinnan: och vandra efter dem. Jag är
Ty jag är HERren edar Gud. Herren, eder Gud.
5. Derföre skolen I hålla mina 5. Ja, I skolen hålla mina stadgar
stadgar, och mina rätter; ty och rätter, ty den människa, som
hwilken menniska dem göra, han gör efter dem, skall lefva genom
skall derigenom lefwa: Ty jag är dem. Jag är Herren.
HERren.
6. Ingen skall gå in til sina nästa 6. Ingen bland eder skall komma vid
blodsfränko, til att blotta någon kvinna, som är hans nära
hennes blygd: Ty jag är HERren. blodsförvant, och blotta hennes
blygd. Jag är Herren.
7. Du skalt dins faders och dine 7. Du skall icke blotta din faders
moders blygd icke blotta: Hon är blygd genom att blotta din moders
din moder, derföre skalt du icke blygd; hon är din moder, du skall
blotta hennes blygd. icke blotta hennes blygd.
8. Du skalt icke blotta dins faders 8. Du skall icke blotta någon annan
hustrus blygd; ty det är dins kvinnas blygd, som är din faders
faders blygd. hustru, ty det är din faders
blygd.
9. Du skalt icke blotta dine systers 9. Du skall icke blotta din systers
blygd, den dins faders, eller blygd, ehvad hon är din faders
dine moders dotter är, hema eller dotter eller din moders dotter,
ute född. ehvad hon är född hemma eller
född ute.
10. Du skalt icke blotta dine 10. Du skall icke blotta din
sonadotters, eller dine sondotters eller din
dotterdotters blygd; ty det är dotterdotters blygd, ty det är
din blygd. din egen blygd.
11. Du skalt icke blotta dins faders 11. Du skall icke blotta din faders
hustrus dotters blygd, den dinom hustrus dotters blygd, ty hon är
fader född är, och din syster af din faders släkt, hon är din
är. syster.
12. Du skalt icke blotta dins 12. Du skall icke blotta din faders
fadersysters blygd; ty hon är systers blygd; hon är din faders
dins faders nästa blodsfränka. nära blodsförvant.
13. Du skalt icke blotta dine 13. Du skall icke blotta din moders
modersysters blygd; ty hon är systers blygd, ty hon är din
dine moders nästa blodsfränka. moders nära blodsförvant.
14. Du skalt icke blotta dins 14. Du skall icke blotta din faders
faderbroders blygd, så at du broders blygd: vid hans hustru
tager hans hustru; ty hon är din skall du icke komma; hon är din
swägerska. faders syster.
15. Du skalt icke blotta dine 15. Du skall icke blotta din
sonahustrus blygd; ty hon är svärdotters blygd; hon är din
dins sons hustru, derföre skalt sons hustru, hennes blygd skall
du icke blotta hennes blygd. du icke blotta.
16. Du skalt icke blotta dins 16. Du skall icke blotta din broders
broders hustrus blygd; ty hon är hustrus blygd, ty det är din
dins broders blygd. broders blygd.
17. Du skalt icke blotta dine 17. Du skall icke blotta en kvinnas
hustrus, samt med hennes dotters blygd och tillika hennes
blygd: ej heller taga hennes dotters; du skall icke heller
sons dotter, eller dotterdotter, taga till hustru hennes
til at blotta hennes blygd; ty sondotter eller dotterdotter och
hon är hennes nästa blodsfränka: blotta dennas blygd; de äro nära
och det är en last. blodsförvanter, sådan är en
skändlighet.
18. Du skalt ock icke taga dins 18. Och du skall icke till hustru
hustrus syster, til at blotta taga en kvinna jämte hennes
hennes blygd, henne emot, medan syster, så att du uppväcker
hon ännu lefwer. fiendskap mellan dem, i det att
du blottar den enas blygd och
tillika den andras, medan den
förra lefver.
19. Du skalt icke gå in til 19. Du skall icke komma vid en
qwinnona, så länge hon hafwer kvinna och blotta hennes blygd,
sina sjuko i sine orenhet, til när hon är oren och under sin
at blotta hennes blygd. månadsrening.
20. Du skalt ock icke ligga när dins 20. Med din nästas hustru skall du
nästas hustru, til at beblanda icke beblanda dig, så att du
dig med henne, dermed du orenar genom henne blifver oren.
dig på henne.
21. Du skalt ock icke gifwa af dine 21. Du skall icke gifva någon af
säd, at det skall upbrännas för dina afkomlingar till offer åt
Molech, at du icke ohelgar dins Molok; du skall icke ohelga din
Guds namn; ty jag är HERren. Guds namn. Jag är Herren.
22. Du skalt icke ligga när drängar, 22. Du skall icke ligga hos en man
såsom när ena qwinno; ty det är såsom man ligger hos en kvinna;
en styggelse. det är en styggelse.
23. Du skalt ock icke ligga när 23. Du skall icke beblanda dig med
något djur, at du dermed orenar något djur, så att du genom
dig: Och ingen qwinna skall detta blifver oren. Och ingen
skaffa hafwa med något djur; ty kvinna skall hafva att skaffa
det är en styggelse. med något djur, så att hon
beblandar sig därmed; det är en
vederstygglighet.
24. I skolen uti intet af detta 24. I skolen icke orena eder med
orena eder; förty uti allt detta något af allt detta, ty med allt
hafwa Hedningarne orenat sig, sådant hafva de hedningar orenat
hwilka jag skall här utdrifwa sig, som jag fördrifver för
för eder. eder.
25. Och landet är derigenom orenadt: 25. Därigenom har landet blifvit
Och jag skall söka deras orenadt, och jag har på det
mißgerningar på dem, så at hemsökt dess missgärning, så att
landet skall utspy sina landet har utspytt sina
inbyggare. inbyggare.
26. Derföre håller mina stadgar och 26. Så hållen då I mina stadgar och
rätter, och görer intet af denna rätter, och ingen af eder, ehvad
styggelsen, antingen inländske han är inföding eller en
eller utländske ibland eder: främling, som bor ibland eder,
må göra någon af alla dessa
styggelser.
27. Ty all sådana styggelse hafwa 27. Ty alla dessa styggelser hafva
landsens folk gjort, som för landets inbyggare, som varit där
eder woro, och hafwa orenat före eder, bedrifvit, så att
landet: landet har blifvit orenadt.
28. På det at landet ock icke utspyr 28. Gören intet sådant, på det att
eder, då I det orenen, lika som landet icke må utspy eder, om I
det hafwer utspytt Hedningarna, så orenen det, likasom det
som för eder woro. utspyr det folk, som har bott
där före eder.
29. Förty, de som göra denna 29. Ty hvar och en som gör någon af
styggelsen, deras själar skola alla dessa styggelser skall
utrotade warda utu deras folk. utrotas ur sitt folk, hvar och
en som gör sådant.
30. Derföre håller mina stadgar, at 30. Iakttagen därför hvad jag bjudit
I icke gören efter de styggeliga eder iakttaga, så att I icke
seder, som för eder woro, at I gören efter någon af de
icke dermed orenade warden; ty styggeliga stadgar, som man har
jag är HERren edar Gud. följt före eder, och så orenen
eder genom dem. Jag är Herren,
eder Gud.
19. Capitlet. 19 KAPITLET.
Helighets-regler. Helighetsregler.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala med hela menighetene af 2. Tala till Israels barns hela
Israels barn, och säg til dem: I menighet och säg till dem:
skolen wara helige; ty jag är
helig, HERren edar Gud. I skolen vara heliga, ty jag,
Herren, eder Gud, är helig.
3. Hwar och en frukte sina moder, 3. Hvar och en af eder frukte sin
och sin fader: Håller mina moder och sin fader. Mina
helgedagar; ty jag är HERren edar sabbater skolen i hålla. Jag är
Gud. Herren, eder Gud.
4. I skolen icke wända eder til 4. I skolen icke vända eder till
afgudar, och skolen icke göra afgudar och icke göra eder gjutna
eder gutna gudar; ty jag är gudar. Jag är Herren, eder Gud.
HERren edar Gud.
5. Och när I wiljen göra HERranom 5. När I viljen offra tackoffer åt
tackoffer, så skolen I offra det, Herren, skolen I offra det på
at det må wara honom täckt: sådant sätt, att I blifven
välbehagliga.
6. Och skolen det äta på samma 6. Samma dag I offren det skall det
dagen, då I offren det, och på ätas, eller ock den följande
den andra dagen. Hwad qwart dagen; men det som blifver öfver
blifwer til tredje dagen, det till tredje dagen skall
skall man bränna up i eld. uppbrännas i eld.
7. Äter der någor af på tredje 7. Om det ätes på tredje dagen, så
dagen, så är han en styggelse, är det en vederstygglighet; det
och warder icke tacknämlig: blifver då icke välbehagligt.
8. Och den samme ätaren skall bära 8. Den som äter däraf kommer att
sin mißgerning, at han HERrans bära på en missgärning, ty han
helgedom hafwer ohelgat; och den har ohelgat det som var helgadt
själen skall utrotad warda utu åt Herren, och han skall utrotas
sitt folk. ur sitt folk.
9. När du upskär af ditt land, skalt 9. När I inbärgen skörden af edert
du icke skära intil ändan allt land, skall du icke skörda intill
omkring, och icke noga allt yttersta kanten af din åker, icke
afhemta. heller skall du göra någon
axplockning efter din skörd.
10. Sammalunda skalt du ej heller 10. Och i din vingård skall du icke
noga berga din wingård, eller göra någon efterskörd, och de
uphemta de affallna bären: Utan affallna drufvorna i din vingård
skall det blifwa låta för de skall du icke plocka upp; du
fattiga och främlingar; ty jag skall lämna detta kvar åt den
är HERren edar Gud. fattige och åt främlingen. Jag
är Herren, eder Gud.
11. I skolen icke stjäla eller 11. I skolen icke stjäla eller
ljuga, eller handla falskeliga ljuga eller begå något svek mot
den ene med den andra. hvarandra.
12. I skolen icke swärja falskt wid 12. I skolen icke svärja falskt vid
mitt namn, och ohelga dins Guds mitt namn; då ohelgar du din
namn; ty jag är HERren. Guds namn. Jag är Herren.
13. Du skalt icke göra dinom nästa 13. Du skall icke med orätt afhända
orätt, eller röfwa honom. Din din nästa något eller taga något
dagakarls lön skall icke blifwa ifrån honom med våld. Du skall
när dig intill morgonen. icke förhålla dagakarlen hans
lön öfver natten till morgonen.
14. Du skalt icke banna dem döfwa. 14. Du skall icke förbanna en döf,
Du skalt icke sätta för den och för en blind skall du icke
blinda något, der han kan stöta lägga något hvarpå han kan
sig uppå; utan du skalt frukta falla; du skall frukta din Gud.
din Gud; ty jag är HERren. Jag är Herren.
15. I skolen icke handla orätt i 15. I skolen icke göra orätt i
dome, och skalt icke skona dem domen; du skall icke hafva
ringa, och icke ära den mägtiga, anseende till den ringes person,
utan skalt döma dinom nästa ej heller vara partisk för den
rätt. mäktige; du skall döma din nästa
rätt.
16. Du skalt icke wara en bakdantare
ibland ditt folk. Du skalt ock 16. Du skall icke gå med förtal
icke stå emot dins nästas blod; bland ditt folk; du skall icke
ty jag är HERren. stå efter din nästas blod. Jag
är Herren.
17. Du skalt icke hata din broder i 17. Du skall icke hafva hat till din
dino hjerta; utan du skalt broder i ditt hjärta, men väl må
straffa din nästa, på det du du tillrättavisa din nästa, på
icke skalt lida skuld för hans det att du icke för hans skull
skull. må komma att bära på synd.
18. Du skalt icke hämnas, och icke 18. Du skall icke hämnas och icke
behålla någon owilja emot dins hysa agg mot någon af ditt folk,
folks barn. Du skalt älska din utan du skall älska din nästa
nästa såsom dig sjelfwan; ty jag såsom dig själf. Jag är Herren.
är HERren.
19. Mina stadgar skolen I hålla, at 19. Mina stadgar skolen I hålla: Du
du icke låter din boskap hafwa skall icke låta två slags djur
beblandning med annor djur; och af din boskap para sig med
icke sår din åker med blandad hvarandra; din åker skall du
säd: Och at ingen klädnad kommer icke beså med två slags säd; en
på dig, som af ull och lin klädnad af två olika slags garn
tilhopa kommen är. får icke komma på dig.
20. Om en man ligger när ena qwinno, 20. Om en man har legat hos en
och beblandar sig med henne, och kvinna och beblandat sig med
hon är en trälinna, och är af henne och hon är trälinna i en
enom androm kränkt, dock är icke annan mans våld och hon icke har
löst, eller frihet fått hafwer, blifvit friköpt eller frigifven,
det skall straffadt warda; men då skola de straffas, men icke
icke skola de dö: Ty hon hafwer dödas, eftersom hon icke var
icke warit fri. fri.
21. Men han skall frambära HERranom 21. Och han skall föra fram sitt
för sina skuld en wädur til skuldoffer inför Herren, till
skuldoffer, inför dörena af uppenbarelsetältets ingång, en
wittnesbördsens tabernakel. skuldoffersvädur.
22. Och Presten skall försona honom 22. När så prästen medelst
med skuldoffret för HERranom, skuldoffersväduren bringar
för den synd, som han gjort försoning för honom inför
hafwer: Så warder honom Gud Herrens ansikte för den synd han
nådelig öfwer hans synd, som han begått, så blifver den synd han
gjort hafwer. begått honom förlåten.
23. När I kommen i landet, och 23. När I kommen in i landet och
planteren allahanda trä, der man planteren träd af olika slag med
af äter, skolen I afskära deras ätbar frukt, så skolen I anse
förhud med deras frukt: I tre år deras frukt såsom deras förhud.
skolen I hålla dem för I tre år skolen I hålla dem för
oomskorna, så at I icke äten oomskurna och icke äta af dem;
dem.
24. Men i fjerde årena skall all 24. men under det fjärde året skall
deras frukt wara helgad och all deras frukt vara helgad till
prisad HERranom: Herrens lof,
25. I femte årena skolen I äta 25. och först under det femte skolen
fruktena, och samla henne in; ty I äta deras frukt. Så skolen I
jag är HERren edar Gud. göra, på det att de må gifva så
mycket större afkastning åt
eder. Jag är Herren, eder Gud.
26. I skolen intet äta med blod: I 26. I skolen icke äta något med blod
skolen icke akta på foglarop; uti. I skolen icke befatta eder
eller wälja några dagar. med spådom eller teckentyderi.
27. I skolen icke skära någon plätt 27. I skolen icke rundklippa kanten
på edart hufwud, och icke af edert hufvudhår, ej heller
allstinges raka edart skägg af. skall du afstympa kanten af ditt
skägg.
28. I skolen icke skära något märke 28. I skolen icke göra något märke
på edar kropp öfwer en dödan; på eder kropp för någon död, ej
eller skrifwa bokstäfwer på heller inbränna skrifttecken på
eder; ty jag är HERren. eder. Jag är Herren.
29. Du skalt icke hålla dina dotter 29. Du skall icke ohelga din dotter
til boleri, på det at landet med att låta henne blifva en
icke skall bedrifwa boleri, och sköka, på det att icke landet må
warda fullt med laster. förfalla i skökoväsende och
blifva uppfylldt af skändlighet.
30. Håller mina helgedagar, och 30. Mina sabbater skolen I hålla,
frukter för min helgedom; ty jag och för min helgedom skolen I
är HERren. hafva fruktan. Jag är Herren.
31. I skolen icke wända eder til 31. I skolen icke vända eder till
spåmän, och fråger intet af de andar, som tala genom besvärjare
teknatydare, at I icke warden eller signare. Söken icke
orenade på dem; ty jag är HERren sådana, så att I blifven orena
edar Gud. genom dem. Jag är Herren, eder
Gud.
32. För et grått hufwud skalt du 32. För ett grått hufvud skall du
upstå, och ära de gamla; ty du stå upp, och den gamle skall du
skalt frukta din Gud; ty jag är ära; du skall frukta din Gud.
HERren. Jag är Herren.
33. Om en främling warder boendes 33. När en främling bor hos eder i
när eder i edro lande, den edert land, skolen I icke
skolen I icke öfwerfalla. förtrycka honom.
34. Han skall bo när eder såsom en 34. Främlingen, som bor hos eder,
inländsk ibland eder; och du skall räknas såsom en inföding
skalt älskan såsom dig sjelfwan: bland eder, du skall älska honom
Förty I woren ock främlingar i såsom dig själf; I hafven ju
Egypti lande. Jag är HERren själfva varit främlingar i
edar Gud. Egyptens land. Jag är Herren,
eder Gud.
35. I skolen intet olika handla, i 35. I skolen icke göra orätt i
dom, med aln, med wigt, med domen, icke i fråga om mått,
mått. vikt eller mål.
36. Rätt wåg, rätt pund, rätt 36. Riktig våg, riktiga vikter,
skeppa, rätt kanna skall wara riktig efa, riktigt hinmått
när eder; ty jag är HERren edar skolen I hafva. Jag är Herren,
Gud, som hafwer fört eder utur eder Gud, som har fört eder ut
Egypti land: ur Egyptens land.
37. At I skolen hålla och göra alla 37. Så skolen I nu hålla alla mina
mina stadgar, och alla mina stadgar och alla mina rätter och
rätter; ty jag är HERren. göra efter dem. Jag är Herren.
20. Capitlet. 20 KAPITLET.
Molechs offer. Spåmäns, blodskams Straffbestämmelser.
straff.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Säg Israels barnom: Hwilken af 2. Du skall ock säga till Israels
Israels barn, eller en främling, barn:
som bor i Israel, gifwer af sine
säd Molech, han skall döden dö; Om någon af Israels barn eller af
folket i landena skall stena främlingarna, som bo i Israel,
honom. gifver någon af sina afkomlingar
åt Molok, så skall han straffas
med döden; folket i landet skall
stena honom.
3. Och jag skall sätta mitt anlete 3. Och jag skall vända mitt ansikte
emot sådana mennisko, och skall mot den mannen och utrota honom
utrota honom utu hans folk; ur hans folk, därför att han har
derföre, at han af sine säd gifvit en af sina afkomlingar åt
gifwit hafwer Molech, och orenat Molok och därmed orenat min
min helgedom, och ohelgat mitt helgedom och ohelgat mitt heliga
helga namn. namn.
4. Och om folket i landet se genom 4. Om folket i landet i landet ser
finger med de menniskone, som af genom fingrarna med den mannen,
sine säd hafwer gifwit Molech, så när han gifver en af sina
at de icke dräpa honom; afkomlingar åt Molok, så att de
icke döda honom,
5. Så will jag dock sätta mitt 5. då skall jag själf vända mitt
anlete emot den menniskan, och ansikte mot den mannen och mot
emot hans slägt, och skall utrota hans släkt; och honom och alla
honom, och alla de som efter dem som hafva följt honom och
honom med Molech hor bedrifwit lupit i horeri efter Molok skall
hafwa, utu deras folk. jag utrota ur deras folk.
6. Om en själ wänder sig til spåmän 6. Och om någon vänder sig till
och teknatydare, så at hon hor andar, som tala genom besvärjare
bedrifwer efter dem; så will jag eller signare, för att i horeri
sätta mitt anlete emot den samma löpa efter dem, så skall jag
själen, och will utrota henne utu vända mitt ansikte mot honom och
hennes folk. utrota honom ur hans folk.
7. Derföre helger eder, och warer 7. Så skolen I nu hålla eder heliga
helige; ty jag är HERren edar och vara heliga; ty jag är
Gud. Herren, eder Gud.
8. Och håller mina stadgar, och 8. Och I skolen hålla mina stadgar
görer dem; ty jag är HERren, den och göra efter dem. Jag är
eder helgar. Herren, som helgar eder.
9. Den som bannar sin fader eller 9. Om någon förbannar sin fader
sina moder, han skall döden dö; eller sin moder, skall han
hans blod ware öfwer honom, at straffas med döden; sin fader och
han sin fader eller moder bannat sin moder har han förbannat,
hafwer. blodskuld låder vid honom.
10. Den som hor bedrifwer med någors 10. Om någon bedrifver hor med en
mans hustru, den skall döden dö, annan mans hustru, om han
både horkarlen och horkonan; bedrifver hor med sin nästas
derföre, at han med sins nästas hustru, så skola de straffas med
hustru hor bedrifwit hafwer. döden, både mannen och kvinnan,
som hafva bedrifvit hor.
11. Om någor ligger när sins faders 11. Om någon ligger hos en kvinna,
hustru, så at han sins faders som är hans faders hustru, så
blygd blottat hafwer, de skola blottar han sin faders blygd; de
både döden dö; deras blod ware skola båda straffas med döden,
öfwer dem. blodskuld låder vid dem.
12. Om någor ligger när sina 12. Om någon ligger hos sin
sonahustru, så skola de både svärdotter, så skola de båda
döden dö; förty de hafwa gjort straffas med döden; de hafva
ena skam; deras blod ware öfwer bedrifvit en vederstygglighet,
dem. blodskuld låder vid dem.
13. Om någor ligger nära en dräng, 13. Om en man ligger hos en annan
såsom när ena qwinno, de hafwa man såsom man ligger hos en
gjort en stygghet, och skola kvinna, så göra de båda en
både döden dö; deras blod ware styggelse; de skola straffas med
öfwer dem. döden, blodskuld låder vid dem.
14. Om någor tager en hustru, och 14. Om någon till hustru tager en
hennes moder dertil, han hafwer kvinna och tillika hennes moder,
gjort en last; man skall bränna så är det en skändlighet; man
honom up i elde, och de båda skall uppbränna både honom och
med, at ingen last blifwer dem i eld, att icke någon
ibland eder. skändlighet må finnas bland
eder.
15. Om någor hafwer skaffa med 15. Om en man beblandar sig med
oskälig djur, han skall döden något djur, så skall han
dö, och djuret skall man dräpa. straffas med döden, och djuret
skolen I dräpa.
16. Om en qwinna låter sig in til 16. Och om en kvinna kommer vid
något oskäligt djur, så at hon något djur och beblandar sig
dermed hafwer skaffa, den skalt därmed, så skall du dräpa både
du dräpa, och djuret deßlikes: kvinnan och djuret; de skola
Döden skola de dö; deras blod straffas med döden, blodskuld
ware öfwer dem. låder vid dem.
17. Om någor tager sina syster, sins 17. Om någon tager till hustru sin
faders dotter, eller sine moders syster, sin faders dotter eller
dotter, och skådar hennes blygd, sin moders dotter, och ser
och hon åter hans blygd, det är hennes blygd och hon ser hans
en skam; de skola förgöras inför blygd, så är det en skamlig
deras slägtes folk: Ty han gärning, och de skola utrotas
hafwer blottat sine systers inför sitt folks ögon; han har
blygd; han skall bära sina blottat sin systers blygd, han
skuld. bär på missgärning.
18. Om en man ligger när ena qwinno 18. Om någon ligger hos en kvinna,
i hennes krankhets tid, och som har sin månadsrening, och
blottar hennes blygd, och blottar hennes blygd, i det att
uplåter hennes brunn, och hon han aftäcker hennes brunn och
blottar sins blods brunn; de hon blottar sitt blods brunn, så
skola både förgjorde warda utu skola de båda utrotas ur sitt
deras folk. folk.
19. Dine modersysters blygd, och 19. Du skall icke blotta din moders
dine fadersysters blygd skalt du systers eller din faders systers
icke blotta: Ty en sådana hafwer blygd. Ty den så gör aftäcker
sina nästa blodsfränko blottat; sin nära blodsförvants blygd; de
och de skola bära deras skuld. komma att bära på missgärning.
20. Om någor ligger när sins 20. Om någon ligger hos sin
faderbroders hustru, den hafwer farbroders hustru, så blottar
sins faderbroders blygd blottat: han sin farbroders blygd; de
De skola bära deras synd; utan komma att bära på synd, barnlösa
barn skola de dö. skola de dö.
21. Om någor tager sins broders 21. Om någon tager sin broders
hustru, det är en skamlig hustru, så är det en oren
gerning: De skola wara utan gärning; han blottar då sin
barn, derföre, at han hafwer broders blygd, barnlösa skola de
sins broders blygd blottat. blifva.
22. Så håller nu alla mina stadgar 22. Så skolen I nu hålla alla mina
och mina rätter, och görer dem, stadgar och alla mina rätter och
på det landet icke utspyr eder, göra efter dem, på det att
der jag eder införer, at I landet icke må utspy eder, det
deruti bo skolen. land, dit jag vill föra eder, så
att I fån bo der.
23. Och wandrer icke uti 23. Och I skolen icke vandra efter
Hedningarnas stadgar, hwilka jag det folks stadgar, som jag vill
skall utdrifwa för eder; ty allt fördrifva för eder, ty just
sådant hafwa de gjort, och jag därför att de bedrifvit allt
hafwer haft en styggelse wid sådant, har jag blifvit led vid
dem. dem.
24. Men eder säger jag: I skolen 24. Och därför har jag sagt till
besitta deras land; ty jag skall eder: I skolen besitta deras
gifwa eder et land i arf, der land, ty jag skall gifva eder
mjölk och hannog uti flyter: Jag det till besittning, ett land,
är HERren edar Gud, den eder som flyter af mjölk och honung.
afskilt hafwer ifrån annat folk: Jag är Herren, eder Gud, som har
afskilt eder från andra folk.
25. At I ock skilja skolen den rena 25. Så skolen I nu göra skillnad
boskapen ifrå den orena; och mellan rena fyrfotadjur och
orena foglar ifrå de rena; och orena och mellan rena fåglar och
icke orena edra själar på orena, så att I icke gören eder
boskap, på foglar, och på allt själfva till styggelse för de
det på jordene kryper, det jag fyrfotadjurs eller fåglars skull
eder afskilt hafwer, at det eller för de kräldjurs skull på
skall wara orent. marken, som jag har afskilt, på
det att I mån hålla dem för
orena.
26. Derföre skolen I wara mig 26. I skolen vara mig heliga, ty
helige; ty jag HERren är helig, jag, Herren, är helig, och jag
den eder afskilt hafwer ifrån har afskilt eder från andra
annat folk, at I skolen höra mig folk, på det att I skolen höra
til. mig till.
27. Om någor man eller qwinna warder 27. När någon, man eller kvinna,
en spåman, eller en teknatydare, befattar sig med andebesvärjelse
de skola döden dö; Man skall eller signeri, skall han
stena dem; deras blod ware öfwer straffas med döden; man skall
dem. stena honom, blodskuld låder vid
honom.
21. Capitlet. 21 KAPITLET.
Presta-reglor. Helighetsregler för prästerna.
Och HERren sade til Mose: Tala til Och Herren sade till Mose: Säg till
Presterna, Aarons söner, och säg til prästerna, Arons söner, säg till
dem: En Prester skall icke orena sig dem:
på någon dödan af sitt folk;
En präst får icke ådraga sig
orenlighet genom någon död bland
sitt folk,
2. Utan på sin skyldman, den honom 2. utom genom sina närmaste
näst tilkommer, såsom på sin blodsförvanter: sin moder, sin
moder, på sin fader, på sin son, fader, sin son, sin dotter, sin
på sin dotter, på sin broder; broder;
3. Och på sin syster, den ännu en 3. så ock genom sin syster, om hon
jungfru och ingens mans hustru var jungfru och bodde hos honom
warit hafwer; den hans nästa och icke tillhörde någon man, i
skyldman är, på dem må han orena sådant fall må han ådraga sig
sig. orenhet genom henne.
4. Eljest skall han icke orena sig 4. Eftersom han är en herre bland
på någon, som honom är sitt folk, får han icke ådraga
wederkommande ibland hans folk, sig orenhet och göra sig ohelig.
så at han sig ohelgar.
5. Han skall ock ingen plätt göra på 5. Prästerna skola icke raka någon
sitt hufwud, eller afraka sitt del af sitt hufvud skallig eller
skägg, och på hans kropp intet afraka kanten af sitt skägg eller
märke skära. rista något märke på sin kropp.
6. De skola sinom Gudi helige wara, 6. De skola varra helgade åt sin Gud
och icke ohelga sins Guds namn: och icke ohelga sin Guds namn, ty
Förty de offra HERrans offer, de bära fram Herrens eldsoffer,
deras Guds bröd; derföre skola de sin Guds spis; därför skola de
wara helige. vara heliga.
7. Han skall icke taga någon sköko, 7. Ingen af dem skall taga till
eller ena förkränkta, eller den hustru en sköka eller en vanärad
som af sin man bortdrifwen är; ty kvinna, ej heller skall någon
han är helig sinom Gudi. taga till hustru en kvinna, som
blifvit förskjuten af sin man, ty
prästen är helgad åt sin Gud.
8. Derföre skalt du räkna honom 8. Därför skall du akta honom helig,
helig; ty han offrar dins Guds ty han bär fram din Guds spis;
bröd. Han skall wara dig helig; han skall vara dig helig, ty jag,
ty jag är helig, HERren som eder Herren, som helgar eder, är
helgar. helig.
9. Om ens Prests dotter begynner til 9. Om en prästs dotter ohelgar sig
at bola, den skall man upbränna i genom skökolefnad, så ohelgar hon
elde; ty hon hafwer skämt sin sin fader; hon skall uppbrännas i
fader. eld.
10. Hwilken öfwerste Prester är 10. Den som är öfverstepräst bland
ibland hans bröder, på hwilkens sina bröder, den på hvilkens
hufwud smörjooljan gutin är, och hufvud smörjelseoljan blifvit
hans hand fylld är, så at han utgjuten och som mottagit
med kläden iklädd warder, den handfyllning till att ikläda sig
skall icke blotta sitt hufwud, prästkläderna, han skall icke
och icke skära sin kläder hafva sitt hår oordnadt, ej
sönder. heller rifva sönder sina kläder;
11. Och skall til ingen dödan komma, 11. och han skall icke gå in till
och skall icke orena sig, någon död; icke ens genom sin
hwarken öfwer fader eller moder. fader eller genom sin moder får
han ådraga sig orenlighet.
12. Utu helgedomenom skall han icke 12. Och ur helgedomen skall han icke
gå, at han icke ohelgar sins gå ut, på det att han icke må
Guds helgedom. Ty wigelsen, ohelga sin Guds helgedom, ty
hans Guds smörjoolja, är på hans Guds smörjelseolja, hvarmed
honom: Jag är HERren. han har blifvit invigd, är på
honom. Jag är Herren.
13. Ena jungfru skall han taga sig 13. Till hustru skall han taga en
til hustru: kvinna som är jungfru.
14. Men inga enko, eller bortdrefna, 14. En änka eller en förskjuten
eller förkränkta, eller sköko; hustru eller en vanärad kvinna,
utan ena jungfru, af sitt folk, en sköka --- en sådan får han
skall han taga til hustru; icke taga, utan en jungfru af
sitt folk skall han taga till
hustru,
15. På det han icke skall ohelga 15. på det att han icke må ohelga
sina säd ibland sitt folk; ty sin lifsfrukt bland sitt folk;
jag är HERren, som honom helgar. ty jag är Herren, som helgar
honom.
16. Och HERren talade med Mose, och 16. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
17. Tala med Aaron, och säg: Om 17. Tala till Aron och säg: Af dina
någor wank är på någrom af dine afkomlingar i kommande släkten
säd uti edart slägte, den skall skall ingen som har något lyte
icke gå fram, at han offrar sins träda fram för att frambära sin
Guds bröd: Guds spis.
18. Förty hwar och en, den någon 18. Ingen skall träda fram, som har
wank hafwer, skall icke gå fram, något lyte, hvarken en blind
ware sig blind, halt, med ene eller en halt eller en som har
stygga näso, med oskickeliga lyte i ansiktet eller har någon
lemmar: lem för stor,
19. Eller den som hafwer en 19. ingen som har brutit arm eller
sönderbruten fot eller hand: ben,
20. Eller kroppog är, eller hinno på 20. ingen som är puckelryggig eller
ögonen hafwer, eller windögd, förkrympt eller som har fel på
eller maslog, eller skabbog, ögat eller som har skabb eller
eller förbråken är. annat utslag eller som är snöpt.
21. Den som nu af Prestens Aarons 21. Af prästen Arons afkomlingar
säd hafwer en wank uppå sig, han skall ingen som har något lyte
skall icke gå fram til at offra gå fram för att frambära Herrens
HERrans offer; ty han hafwer en eldsoffer; han har ett lyte, han
wank, derföre skall han intet skall icke gå fram för att
nalkas intil sins Guds bröd, at frambära sin Guds spis.
han dem offrar.
22. Dock skall han äta af sins Guds 22. Sin Guds spis må han äta, både
bröde, både af det helgo, så ock det som är högheligt och det som
af de aldrahelgasto. är heligt,
23. Men dock skall han icke komma in 23. men eftersom han har ett lyte,
til förlotten, ej heller nalkas skall han icke gå in till
altarena, så länge sådana wank förlåten, ej heller skall han gå
på honom är, at han icke ohelgar fram till altaret, på det att
min helgedom; ty jag är HERren, han icke må ohelga mina heliga
som helgar dem. ting; ty jag är Herren, som
helgar dem.
24. Och Mose sade detta til Aaron, 24. Och Mose talade detta till Aron
och til hans söner, och til all och hans söner och alla Israels
Israels barn. barn.
22. Capitlet. 22 KAPITLET.
Lag om offers ätande och art. Ytterligare regler för prästerna.
Föreskrifter om djuroffren.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Säg Aaron och hans söner, at de 2. Tala till Aron och hans söner och
hålla sig ifrån Israels barns säg, att de skola hålla sig ifrån
helgo, hwilket de mig helga, och de heliga gåfvor, som Israels
icke ohelga mitt helga namn; ty barn frambära åt mig, på det att
jag är HERren. de icke må ohelga mitt heliga
namn. Jag är Herren.
3. Säg dem nu til, och deras 3. Säg till dem: Om i kommande
efterkommandom: Hwilken af edor släkten någon af edra
säd går til det helga, som afkomlingar, medan orenhet låder
Israels barn helga HERranom, och vid honom, kommer vid de heliga
orenar sig så på det, hans själ gåfvor, som Israels barn frambära
skall utrotad warda för mitt åt Herren, så skall han utrotas
anlete; ty jag är HERren. ur min åsyn. Jag är Herren.
4. Hwilken af Aarons säd är 4. Om någon af Arons afkomlingar är
spitelsk, eller hafwer ena flöd, spetälsk eller har flytning,
den skall icke äta af det helga, skall han icke äta af de heliga
til deß han warder ren. Den som gåfvorna, förrän han blifvit ren;
kommer wid någon oren kropp, ej heller den som kommer vid
eller den som hans säd afgår i någon som blifvit oren genom en
sömnen: död, eller den som haft
sädesutgjutning;
5. Eller den som kommer wid en matk, 5. ej heller den som kommer vid
den honom oren är, eller en något slags smådjur, genom
mennisko, som honom oren är, och hvilket man blifver oren, eller
allt det honom orenar: vid en människa, genom hvilken
man blifver oren, på hvad sätt
denna än må hafva blifvit oren.
6. Hwilken själ kommer wid något 6. Den som kommer vid något sådant
deraf, den är oren intil aftonen, han skall vara oren ända till
och skall icke äta af de helgo; aftonen och skall icke äta af de
utan skall först bada sin kropp heliga gåfvorna, förrän han har
med watn. badat sin kropp i vatten.
7. Och när solen är nedergången, och 7. Men när solen har gått ned, är
han ren worden är, då må han äta han ren, och sedan må han äta af
deraf; ty det är hans spis. de heliga gåfvorna, ty det är
hans spis.
8. Et as, och hwad af wilddjur 8. Ett själfdödt eller ihjälrifvet
rifwit är, skolen I icke äta, at djur skall han icke äta, så att
I icke skolen warda orene han därigenom blifver oren. Jag
deruppå; ty jag är HERren. är Herren.
9. Derföre skola de hålla mina 9. De skola iakttaga hvad jag bjudit
stadgar, at de icke skola lägga dem iakttaga, på det att de icke
synd uppå sig, och dö deröfwer, för det heligas skull må komma
när de ohelga sig; ty jag är att bära på synd och så träffas
HERren, som dem helgar. af döden, därför att de ohelga
det. Jag är Herren, som helgar
dem.
10. Ingen annar skall äta af det 10. Ingen främmande får äta af det
helgo, ej heller Prestens heliga; en inhysesman hos
husman, ej heller någon prästen eller en hans legodräng
dagakarl. skall icke äta af det heliga.
11. När Presten köper ena själ för 11. Men när en präst har köpt en
sina penningar, den må äta träl för sina penningar, så må
deraf. Och det i hans huse födt denne äta däraf, så ock den
är, det må ock äta af hans bröd. träl, som är född i hans hus;
dessa må äta af hans spis.
12. Om Prestens dotter warder ens 12. När en prästs dotter blifvit en
främmandes hustru, skall hon främmande mans hustru, skall hon
icke äta af deß helgas häfoffer. icke äta af det heliga, som
gifves till offergärd.
13. Warder hon en enka, eller 13. Men när en prästs dotter blifvit
utdrifwen, och hafwer ingen säd, änka eller blifvit förskjuten
och kommer igen til sins faders och hon är utan lifsfrukt och
hus, så skall hon äta af sins hon så kommer åter till sin
faders bröd, såsom då hon ännu faders hus och är där såsom i
piga war: Men ingen främmande sin ungdom, då må hon äta af sin
skall äta deraf. faders spis; men ingen främmande
får äta däraf.
14. Hwilken som eljest äter af de 14. Och om någon ouppsåtligen äter
helgo owetandes, han skall lägga af det heliga, skall han lägga
femtedelen dertil, och gifwa femtedelen därtill och gifva
Prestenom med de helgo: prästen ersättning för det
heliga.
15. På det at de icke skola ohelga 15. Prästerna skola icke ohelga de
Israels barns helga, som de heliga gåfvorna, det som Israels
häfoffra HERranom: barn gifva åt Herren,
16. At de icke skola lägga 16. och därigenom draga öfver dem
mißgerning och skuld på sig, när missgärning och skuld, när de
de äta af deras helgo; ty jag är äta af deras heliga gåfvor; ty
HERren, som dem helgar. jag är Herren, som helgar dem.
17. Och HERren talade med Mose, och 17. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
18. Säg Aaron och hans söner, och 18. Tala till Aron och hans söner
all Israels barn: Hwilken och alla Israels barn och säg
Israelit eller främling i Israel till dem: Om någon af Israels
will göra sitt offer, ware sig hus eller af främlingarna i
af löfte, eller af fri wilja, at Israel vill offra något offer,
de wilja göra HERranom et vare sig det är ett löftesoffer
bränneoffer, det honom skall eller ett frivilligt offer som
wara tacknämligit af eder: de vilja offra åt Herren såsom
brännoffer,
19. Det skall wara et mankön, och 19. så skolen i göra det på sådant
utan wank, af fä, lambom eller sätt, att I blifven
getom. välbehagliga; offret skall vara
ett felfritt handjur, af
fäkreaturen eller af fåren eller
af getterna;
20. Allt det som något fel hafwer, 20. I skolen icke därtill taga ett
skolen I icke offra; förty det djur, som har något lyte, ty
warder icke tacknämligit för genom ett sådant blifven I icke
eder. välbehagliga.
21. Och hwilken et tackoffer 21. Och när någon vill offra ett
HERranom göra will, et tackoffer åt Herren af
besynnerligit löfte, eller af fäkreaturen eller af
fri wilja, af fä eller får, det småboskapen, vare sig det gäller
skall wara utan wank, at det må att fullgöra ett löfte, eller
warda tacknämligit. Det skall det gäller ett frivilligt offer,
hafwa ingen wank. så skall det vara felfritt för
att blifva välbehagligt; intet
lyte får finnas därpå.
22. Är det blindt, eller brutit, 22. Det som är blindt eller brutet
eller sargadt, eller förtwinadt, eller stympadt eller sårigt
eller maslogt, eller skabbogt; eller som har skabb eller annat
så skola de icke sådant offra utslag, sådant skolen I icke
HERranom, och intet offer deraf offra åt Herren; eldsoffer af
gifwa på HERrans altare. sådant skolen I icke lägga på
altaret åt Herren.
23. En oxe eller får, som 23. Ett djur af fäkreaturen eller af
oskickeliga eller lytta lemmar småboskapen, som har någon lem
hafwer, må du offra af en fri för stor eller för liten, må du
wilja; men icke warder det väl offra såsom frivilligt
tacknämligit för et löfte. offer, men såsom löftesoffer
blifver det icke välbehagligt.
24. Du skalt ock icke offra HERranom 24. Och I skolen icke offra åt
något det förkramadt, eller Herren något som blifvit snöpt
förstött, eller förslitit, eller genom klämning eller krossning
utskurit är; och skolen sådant eller afslitning eller
icke göra i edro lande. utskärning; sådant skolen I icke
göra i edert land.
25. Du skalt ock icke offra något 25. Icke heller af en utlännings
sådant af ens främlings hand, hand skolen I mottaga och offra
med edars Guds bröd; ty det sådana djur till eder Guds spis,
doger intet, och hafwer en wank: ty de äro skadade, de hafva ett
Derföre warder det icke lyte; genom sådana blifven I
tacknämligit för eder. icke välbehagliga.
26. Och HERren talade med Mose, och 26. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
27. När en kalf, eller lamb, eller 27. När en kalf eller ett får eller
get födt är, så skall det wara en get har blifvit född, skall
när sine moder i sju dagar: På djuret dia sin moder i sju
åttonde dagen och derefter må dagar. Men allt ifrån den
man offra det HERranom, så är åttonde dagen är det
det tacknämligit. välbehagligt såsom
eldsoffersgåfva åt Herren.
28. Ware sig nöt eller får, så skall 28. I skolen icke slakta något djur,
man icke slagta det med sin unga vare sig af fäkreaturen eller af
på enom dag. småboskapen, på samma dag som
dess afföda.
29. När I wiljen göra HERranom et 29. När I viljen offra ett lofoffer
lofoffer, det för eder åt Herren, skolen I offra det på
tacknämligit skall wara; sådant sätt, att I blifven
välbehagliga.
30. Så skolen I äta det på samma 30. Det skall ätas samma dag; I
dagen, och skolen intet behålla skolen icke lämna något däraf
qwart intil morgonen; ty jag är kvar till följande morgon. Jag
HERren. är Herren.
31. Derföre håller min bud, och 31. I skolen hålla mina bud och göra
görer dem; ty jag är HERren. efter dem. Jag är Herren.
32. At I icke ohelgen mitt helga 32. I skolen icke ohelga mitt heliga
namn, och at jag må helgad warda namn, ty jag vill blifva helgad
ibland Israels barn; ty jag är bland Israels barn. Jag är
HERren den eder helgar: Herren, som helgar eder,
33. Den eder utur Egypti land fört 33. den som har fört eder ut ur
hafwer, at jag skulle wara edar Egyptens land, på det att jag må
Gud: Jag är HERren. vara eder Gud. Jag är Herren.
23. Capitlet 23 KAPITLET.
Årliga Högtiders lag. Stadgar för högtiderna.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala til Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg
til dem: Deße äro HERrans till dem:
högtider, som I skolen kalla
heliga och mina högtider, då I Detta är Herrens högtider, hvilka
samman kommen. I skolen utlysa såsom heliga
sammankomster till att vara mina
högtider:
3. Sex dagar skalt du göra ditt 3. Sex dagar skall arbete göras, men
arbete; men den sjunde dagen är på sjunde dagen är hvilosabbat,
den store helge Sabbathen, då I en dag för helig sammankomst;
tilhopa kommen: Intet arbete intet arbete skolen I då göra.
skolen I göra på honom; förty det Det är Herrens sabbat, hvar I än
är HERrans Sabbath, ehwar I bon. ären bosatta.
4. Deße äro de HERrans högtider, dem 4. Detta är Herrens högtider, de
I skolen kalla helga högtider, då heliga sammankomster, som I
I samman kommen: skolen utlysa på bestämda tider:
5. På fjortonde dagen i första 5. I första månaden, på fjortonde
månadenom om aftonen är HERrans dagen i månaden, vid aftontiden,
Passah, är Herrens påsk.
6. Och på den femtonde i samma 6. Och på femtonde dagen i samma
månadenom är HERrans osyrade månad är Herrens osyrade bröds
bröds högtid; då skolen I äta högtid; då skolen I äta osyradt
osyradt bröd i sju dagar. bröd, i sju dagar.
7. Den förste dagen skall kallas 7. På den första dagen skolen I
helig ibland eder, då I samman hålla en helig sammankomst;
kommen; då skolen I intet ingen arbetssyssla skolen I då
tjenstearbete göra: göra.
8. Och offra HERranom i sju dagar. 8. Och I skolen offra eldsoffer åt
Den sjunde dagen skall ock helig Herren i sju dagar. På den
kallas, då I tilhopa kommen; på sjunde dagen skall ock hållas en
honom skolen I ock intet helig sammankomst; ingen
tjenstearbete göra. arbetssyssla skolen I då göra.
9. Och HERren talade med Mose, och 9. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
10. Tala med Israels barn, och säg 10. Tala till Israels barn och säg
til dem: När I kommen i landet, till dem:
som jag eder gifwa skall, och i
skolen upskära, så skolen I föra När I kommen in i det land, som
til Presten en kärfwa jag vill gifva eder, och I
förstlingen af edro säd: inbärgen dess skörd, så skolen I
bära till prästen den kärfve,
som är förstlingen af eder
skörd.
11. Då skall den kärfwen warda 11. Och den kärfven skall han vifta
weftad för HERranom, at det inför Herrens ansikte, att I mån
skall blifwa tacknämligit af blifva välbehagliga; dagen efter
eder. Och detta skall Presten sabbaten skall prästen vifta
göra på den andra dagen näst den.
efter Sabbathen.
12. Och skolen på den dagen, då edar 12. Och på den dag, då I låten vifta
kärfwe weftad warder, göra kärfven, skolen I offra ett
HERranom et bränneoffer af et felfritt årsgammalt lamm till
lamb, det utan wank och brännoffer åt Herren,
årsgammalt är.
13. Samt med spisoffret, twå 13. och såsom spisoffer därtill två
tijungar semlomjöl, blandadt med tiondels efa fint mjöl, begjutet
oljo, til en söt lukts offer med olja, ett eldsoffer åt
HERranom; dertil dryckoffer, en Herren till en välbehaglig lukt,
fjerding af et Hin win. och såsom drickoffer därtill en
fjärdedels hin vin.
14. Och skolen intet äta af det nya, 14. Och intet af det nya, hvarken
hwarken bröd, torkad ax eller bröd eller rostade ax eller korn
korn, intil den dagen, då I af grönskuren säd, skolen I äta
bären edrom Gud offer. Det förrän på denna samma dag, då I
skall wara en ewig rätt til edra hafven framburit offergåfvan åt
efterkommande, ehwar I bon. eder Gud. Detta skall vara en
evärdlig stadga för eder från
släkte till släkte, hvar I än
ären bosatta.
15. Sedan skolen I räkna ifrå den 15. Sedan skolen I räkna sju fulla
andra Sabbathsdagen, då i båren veckor från dagen efter
weftekärfwan fram, sju hela sabbaten, från den dag, då i
Sabbather: framburen viftofferskärfven;
16. Intil den andra dagen efter den 16. femtio dagar skolen I räkna
sjunde Sabbathen: Det är, femtio intill dagen efter den sjunde
dagar skolen I räkna och offra sabbaten; då skolen I bära fram
HERranom nytt spisoffer: ett offer af den nya grödan åt
Herren.
17. Och skolen offra det af alla 17. Från de orter, där I bon, skolen
edra boningar, nemliga, tu I bära fram viftoffersbröd, två
weftebröd af twå tijungar kakor af två tiondels efa fint
semlomjöl, syradt och bakadt mjöl, bakade med surdeg: en
HERranom til en förstling. förstlingsgåfva åt Herren.
18. Och skolen frambära med edor 18. Och jämte brödet skolen I föra
bröd sju årsgamla lamb utan fram sju felfria årsgamla lamm,
wank, och en ung stut, och twå en ungtjur och två vädurar till
wädrar: Det skall wara HERrans att offras såsom brännoffer åt
bränneoffer, spisoffer och Herren, med tillhörande
dryckoffer; det är en söt lukts spisoffer och drickoffer: ett
offer HERranom. eldsoffer till en välbehaglig
lukt för Herren.
19. Dertil skolen I göra en getabock 19. Därtill skolen I offra en bock
til syndoffer, och tu årsgamla till syndoffer och två årsgamla
lamb til tackoffer. lamm till tackoffer.
20. Och Presten skall wefta det med 20. Och prästen skall vifta dem
förstlings brödena för HERranom såsom ett viftoffer inför
til de tu lamben: Och skall wara Herrens ansikte jämte
HERranom heligt, och höra förstlingsbröden, som frambäras
Presten til. tillika med de båda lammen; de
skola vara helgade åt Herren
och tillhöra prästen.
21. Och I skolen utropa denna dagen: 21. Och till denna samma dag skolen
Ty han skall kallas helig ibland I utlysa en helig sammankomst
eder, då I samman kommen: Intet att hållas af eder; ingen
tjenstearbete skolen i göra. En arbetssyssla skolen I då göra.
ewig rätt skall det wara, til Detta skall vara en evärdlig
edra efterkommande, ehwar I bon. stadga för eder från släkte till
släkte, hvar I än ären bosatta.
22. När I upskären sädena i edro 22. Och när I inbärgen skörden af
lande, skolen I icke allt edert land, skall du icke skörda
upskära på åkren, och icke allt intill yttersta kanten af din
för noga uphemta; utan skolen åker, icke heller skall du göra
det låta dem fattigom, och någon axplockning efter din
främlingom. Jag är HERren edar skörd; du skall lämna detta kvar
Gud. åt den fattige och åt
främlingen. Jag är Herren, eder
Gud.
23. Och HERren talade med Mose, och 23. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
24. Tala med Israels barnom, och 24. Tala till Israels barn och säg:
säg: På första dagen i sjunde I sjunde månaden, på första
månadenom skolen I hålla dagen i månaden, skolen I hålla
Blåsandens helga Sabbath til sabbatshvila, en åminnelsefest
åminnelse, då I samman kommen: med basunklang, en helig
sammankomst.
25. Då skolen I intet tjenstearbete 25. Ingen arbetssyssla skolen I då
göra; och skolen göra HERranom göra, och I skolen offra
offer. eldsoffer åt Herren.
26. Och HERren talade med Mose, och 26. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
27. På tionde dagen i denna sjunde 27. Men på tionde dagen i samma
månadenom är Försonedagen, den sjunde månad är försoningsdagen;
skall ibland eder kallas helig, då skolen I hålla en helig
at I tilhopa kommen. Då skolen sammankomst, och I skolen då
I späka edra kroppar, och offra spåka eder; och i skolen offra
HERranom: eldsoffer åt Herren.
28. Och skolen intet arbete göra på 28. Och I skolen intet arbete göra
denna dagen; ty det är en på denna samma dag, ty det är en
försonedag, at I skolen försoningsdag, då försoning
försonade warda för HERranom bringas för eder inför Herrens,
edrom Gud. eder Guds ansikte.
29. Ty hwilken icke späker sin kropp 29. Och hvar och en som icke späker
på denna dagen, den skall sig på denna samma dag skall
utrotad warda utu hans folk. utrotas ur sitt folk.
30. Och hwilken på denna dagen något 30. Och hvar och en som gör något
arbete gör, den skall jag arbete på denna samma dag, honom
förgöra utu hans folk. skall jag förgöra ur hans folk.
31. Derföre skolen I intet arbete 31. Intet arbete skolen I då göra.
göra. Det skall wara en ewig Detta skall vara en evärdlig
rätt til edra efterkommande, stadga för eder från släkte till
ehwar I bon. släkte, hvar I än ären bosatta.
32. Det är edrar store Sabbath, at I 32. En hvilosabbat skall den vara
skolen späka edra kroppar. På för eder, och I skolen då späka
nionde dagen i månadenom om eder. På nionde dagen i månaden
aftonen skolen I hålla denna om aftonen skolen I hålla denna
Sabbath, ifrån aftonen och åter eder sabbatshvila, från afton
intil aftonen. till afton.
33. Och HERren talade med Mose och 33. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
34. Tala med Israels barn, och säg: 34. Tala till Israels barn och säg:
På femtonde dagen i denna sjunde På femtonde dagen i samma sjunde
månadenom är Löfhyddo högtid i månad är Herrens löfhyddohögtid,
sju dagar HERranom. i sju dagar.
35. Den förste dagen skall kallas 35. På den första dagen skall man
helig, at I samman kommen; intet hålla en helig sammankomst;
tjenstearbete skolen I göra. ingen arbetssyssla skolen I då
göra.
36. I sju dagar skolen I offra 36. I sju dagar skolen I offra
HERranom. Den åttonde dagen eldsoffer åt Herren. På den
skall ock kallas helig, at I åttonde dagen skolen I hålla en
samman kommen: Och I skolen göra helig sammankomst, och I skolen
edart offer HERranom; ty det är offra eldsoffer åt Herren; då är
samlingesdag: Intet högtidsförsamling; ingen
tjenstearbete skolen I göra. arbetssyssla skolen I då göra.
37. Deße äro HERrans helgedagar, de 37. Detta är Herrens högtider,
I skolen heliga hålla, at I hvilka I skolen utlysa såsom
samman kommen, och gören heliga sammankomster, och på
HERranom offer, bränneoffer, hvilka I skolen offra eldsoffer
spisoffer, dryckoffer, och annor åt Herren, brännoffer och
offer, hwart efter sin dag: spisoffer, slaktoffer och
drickoffer, hvar dag de för den
dagen bestämda offren ---
38. Förutan det HERrans Sabbath, och 38. detta förutom Herrens sabbater
edra gåfwor och löfte, och och förutom edra öfriga gåfvor
friwiljoga gåfwor äro, som I och förutom alla edra
gifwen HERranom. löftesoffer och förutom alla
frivilliga offer, som I gifven
åt Herren.
39. Så skolen I nu på femtonde dagen 39. Men på femtonde dagen i sjunde
i sjunde månadenom, när I hafwen månaden, när I inbärgen
i hus samlat årswäxten af afkastningen af landet, skolen I
landena, hålla HERrans högtid i fira Herrens högtid, i sju
sju dagar. På första dagenom är dagar. På den första dagen är
Sabbath, och på åttonde dagenom sabbatshvila, på den åttonde
är ock Sabbath. dagen är ock sabbatshvila.
40. Och I skolen på första dagenom 40. Och I skolen på den första dagen
taga frukt af skön träd, taga frukt af edra skönaste
palmtelningar, och qwistar af träd, kvistar af palmer och
tjockqwistadt trä, och pilträ; grenar af lummiga träd och af
och wara glade i sju dagar för pilträd och skolen så vara glada
HERranom edrom Gud. i sju dagar inför Herrens, eder
Guds, ansikte.
41. Och skolen alltså hålla HERranom 41. I skolen fira denna högtid såsom
den högtiden om året i sju en Herrens högtid sju dagar om
dagar; det skall wara en ewig året. Detta skall vara en
rätt til edra efterkommande, at evärdlig stadga för eder från
de så skola hålla helg uti den släkte till släkte; i sjunde
sjunde månaden. månaden skolen I fira den.
42. Sju dagar skolen I bo i 42. Då skolen I bo i löfhyddor i sju
löfhyddor. Den en inländning är dagar; alla de som äro
i Israel, han skall bo i infödingar i Israel skola bo i
löfhyddor: löfhyddor,
43. At edre efterkommande skola 43. på det att edra efterkommande må
weta, huru jag hafwer låtit veta huru jag lät Israels barn
Israels barn bo i hyddor, då jag bo i löfhyddor, då jag förde dem
förde dem utur Egypti land. Jag ut ur Egyptens land. Jag är
är HERren edar Gud. Herren, eder Gud.
44. Och Mose sade Israels barnom om 44. Och Mose talade till Israels
denna HERrans helg. barn om dessa Herrens högtider.
24. Capitlet. 24 KAPITLET.
Lyseolja, skådobröd. Bannors, Föreskrifter om den gyllene
skadas straff. ljusstaken och om skådebröden. En
gudsförsmädare stenad. Strafflagar.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Bjud Israels barnom, at de bära 2. Bjud Israels barn att bära till
til dig klara stötta bomoljo til dig ren olja, af stötta oliver,
lysning, hwilken dageliga skall till ljusstaken, så att lamporna
slås up i lamporna: dagligen kunna sättas upp.
3. Utanför wittnesbördsens förlott i 3. Utanför den förlåt, som hänger
wittnesbördsens tabernakel. Och framför vittnesbördet, i
Aaron skall sköta det både afton uppenbarelsetältet, skall Aron
och morgon för HERranom dageliga. beständigt sköta den från aftonen
Det skall wara en ewig rätt med till morgonen, inför Herrens
edra efterkommande. ansikte. Detta skall vara en
evärdlig stadga för eder från
släkte till släkte.
4. Och skall han pynta til lamporna 4. Lamporna på den gyllene
på dem sköna ljusastakanom för ljusstaken skall han beständigt
HERranom dageliga. sköta inför Herrens ansikte.
5. Och du skalt taga semlomjöl, och 5. Och du skall taga fint mjöl och
baka deraf tolf kakor; en kaka däraf baka tolf kakor; hvar kaka
skall hålla twå tijungar. skall innehålla två tiondels efa.
6. Och skalt lägga dem ju sex i hwar 6. Och du skall lägga upp dem i två
hop på det sköna bordet för rader, sex i hvar rad, på det
HERranom. gyllene bordet inför Herrens
ansikte.
7. Och skalt lägga på dem rent 7. Och på hvardera raden skall du
rökelse, at det skall wara lägga ren rökelse, att denna må
åminnelse-bröd til et offer utgöra själfva altaroffret af
HERranom. bröden, ett eldsoffer åt Herren.
8. På hwar Sabbathsdag skall han 8. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall
pynta dem til HERranom alltid, af man beständigt lägga upp dem
Israels barn til et ewigt inför Herrens ansikte: en gärd af
förbund. Israels barn till ett evigt
förbund.
9. Och skola höra Aaron och hans 9. De skola tillhöra Aron och hans
söner til, de skola äta dem på söner och skola ätas af dem på en
heligt rum; ty det är hans helig plats, ty de äro högheliga
aldrahelgasta af HERrans offer och äro hans evärdliga rätt af
til en ewig rätt. Herrens eldsoffer.
10. Och en man utgick, enes 10. Och en man, som var son till en
Israelitiska qwinnos son, den israelitisk kvinna, men till
ens Egyptisk mans son war ibland fader hade en egyptisk man, gick
Israels barn, och trätte med en ut bland Israels barn; och den
Israelitisk man i lägret: israelitiska kvinnans son och en
israelitisk man kommo i träta
med hvarandra i lägret.
11. Och nämnde namnet, och bannades. 11. Och den israelitiska kvinnans
Då hade de honom fram för Mose. son smädade Namnet* och hädade.
Och hans moder het Selomith, Då förde de honom fram till
Dibri dotter af Dans slägte: Mose. Och hans moder hette
Selomit, dotter till Dibri af
Dans stam.
* »Herren»; jfr 2 Mos. 6:3.
12. Och de lade honom i fängelse, 12. Och de satte honom i förvar, på
til deß dem worde wiß swar det att de måtte få hans dom
gifwen genom HERrans mun. bestämd efter Herrens
befallning.
13. Och HERren talade med Mose, och 13. Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
14. För honom ut för lägret, som 14. För ut hädaren utanför lägret,
bannats hafwer, och låt alla och må alla som hörde det lägga
dem, som det hörde, lägga sina sina händer på hans hufvud, och
händer på hans hufwud, och låt må sedan hela menigheten stena
hela menighetena stena honom. honom.
15. Och säg Israels barnom: Hwilken 15. Och till Israels barn skall du
som bannar sin GUD, han skall tala och säga: Om någon hädar
bära sina synd. sin Gud kommer han att bära på
synd.
16. Hwilken som HERrans namn nämner, 16. Och den som smädar Herrens namn
han skall döden dö; hela skall straffas med döden; hela
menigheten skall stena honom. menigheten skall stena honom.
Såsom utländningen, så skall ock Ehvad det är en främling eller
inländningen wara: Om han nämner en inföding, som smädar Namnet,
det namnet, så skall han dö. skall han dödas.
17. Om någor slår ena mennisko, han 17. Om någon slår ihjäl någon
skall döden dö. människa, skall han straffas med
döden;
18. Men den som slår någon boskap, 18. och den som slår ihjäl ett
han skall betalat kropp för boskapsdjur skall ersätta det
kropp. lif för lif.
19. Och den som gör sinom nästa 19. Och om någon vållar, att hans
skada, honom skall man göra nästa får ett lyte, så skall man
såsom han gjorde: göra mot honom såsom han själf
gjort:
20. Skada för skada, öga för öga, 20. bruten lem för bruten lem, öga
tand för tand; såsom han hafwer för öga, tand för tand; samma
gjort ene mennisko skada, så lyte som han vållat att en annan
skall man göra honom igen. fått skall han själf få.
21. Så at den som slår någon boskap, 21. Den som slår ihjäl ett
den skall betalat; men den som boskapsdjur skall ersätta det,
slår ena mennisko, han skall dö. och den som slår ihjäl en
människa skall dödas.
22. Samma rätten skall wara ibland 22. En och samma lag skall gälla för
eder, så för utländningen, som eder, den skall gälla lika väl
för inländningen; ty jag är för främlingen som för
HERren edar Gud. infödingen; ty jag är Herren,
eder Gud.
23. Och Mose sade detta för Israels 23. Och Mose talade detta till
barnom, och förde honom, som Israels barn; och de förde ut
bannats hade, ut för lägret, och hädaren utanför lägret och
stenade honom. Och alltså stenade honom. Alltså gjorde
gjorde Israels barn, såsom Israels barn såsom Herren hade
HERren Mose budit hade. bjudit Mose.
25. Capitlet. 25 KAPITLET.
Helg- klang- fri-år. Sabbatsår och jubelår.
Och HERren talade med Mose på Sinai Och Herren talade till Mose på Sinai
berg, och sade: berg och sade:
2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg
til dem: När I kommen in uti det till dem:
land, som jag eder gifwandes
warder, skolen I hålla landsens När I kommen in i det land, som
helg HERranom: jag vill gifva eder, skall landet
hålla sabbat åt Herren.
3. Så at du i sex år sår din åker, 3. I sex år skall du beså din åker
och i sex år skär din wingård, och i sex år skära din vingård
och samlar in fruktena; och inbärga afkastningen af
landet,
4. Men på sjunde årena skall landet 4. men under det sjunde året skall
hålla HERranom sina stora helg, i landet hafva hvilosabbat, en
hwilko du icke skalt så din åker, Herrens sabbat; då skall du icke
eller berga din wingård. beså din åker och icke skära din
vingård.
5. Och hwad af sig sjelfwo wäxer, 5. Hvad som uppväxer af spillsäden
efter din afbergning, skalt du efter din skörd skall du icke
icke berga. Och de windrufwor, skörda, och de drufvor, som växa
som utan ditt arbete wäxte äro, på dina oskurna vinträd, skall du
skalt du icke afhemta, efter det icke afbärga. Det skall vara ett
är landsens helgår. sabbatshvilans år för landet.
6. Utan landsens helgår skalt du 6. Och hvad landets sabbat ändock
fördenskull hålla, at du skalt gifver skolen I hafva till föda:
äta der af, din tjenare, din du själf, din tjänare och din
tjenarinna, din dagakarl, din tjänarinna, din daglönare och din
husman, din främling när dig: inhyseman, de som bo hos dig.
7. Din boskap, och djuren i ditt 7. Din boskap och de vilda djuren i
land, allt det der wäxer skall ditt land skola ock hafva sin
wara til mats. föda af all dess afkastning.
8. Och du skalt räkna sju sådana 8. Och du skall räkna sju årsveckor,
helgår, så at sju år skola sju det är sju gånger sju år, så att
resor tald warda, och den sju tiden för de sju årsveckorna
helgårs tiden gör nio och fyratio blifver fyrtionio år.
år.
9. Då skalt du låta blåsa i basunen 9. Då skall du i sjunde månaden, på
öfwer allt edart land, på tionde tionde dagen i månaden, låta
dagen i sjunde månadenom, rätt på blåsa i larmbasun; på
Försonedagen. försoningsdagen skolen I blåsa i
basun öfver hela edert land.
10. Och I skolen helga det femtionde 10. Och I skolen helga det femtionde
året, och skolen kalla det et året och utropa frihet i landet
friår i landena, allom dem som för alla dess inbyggare. Det
bo derinne; ty det är edart skall vara ett jubelår för eder;
klangår. Så skall hwar och en hvar och en af eder skall då
när eder komma til sina ägor återfå sin arfsbesittning, hvar
igen, och til sina slägt. och en af eder skall återfå sin
släktegendom.
11. Ty det femtionde året är edart 11. Ett jubelår skall detta
klangår. I skolen intet få, ej femtionde år vara för eder; då
heller upskära det af sig skolen I icke så något, och hvad
sjelfwo wäxt är, ej heller som då uppväxer af spillsäden
afhemta i wingårdenom det utan skolen I icke skörda, och I
arbete wäxt är. skolen då icke afbärga edra
oskurna vinträd.
12. Förty klangåret skall wara 12. Ty det är ett jubelår; heligt
heligt ibland eder. Men I skall det vara för eder. Från
skolen äta allt det som marken själfva marken skolen I hämta
bär. eder föda, af dess afkastning.
13. Det är klangåret, i hwilko hwar 13. Under ett sådant jubelår skall
man skall komma til sitt igen. hvar och en af eder återfå sin
arfsbesittning.
14. Om du något säljer dinom nästa, 14. Om I nu säljen något åt eder
eller något köper af honom, nästa eller köpen något af eder
skall ingen besnika sin broder: nästa, skolen I icke göra
hvarandra orätt:
15. Men efter klangårens tal skalt 15. efter antalet år från jubelåret
du köpa det af honom, och hwad skall du betala din nästa, efter
åren sedan draga kunna, der antalet årsgrödor skall han få
efter skall han sälja dig det. betalning af dig.
16. Efter som åren äro mång til, så 16. Alltefter som åren äro flera,
skalt du låta risa köpet, och skall du höja priset, och
efter som de äro så til, skalt alltefter som åren äro färre,
du låta köpet falla; ty han skall du sänka priset; ty ett
skall sälja dig det efter som visst antal grödor är det han
det draga kan. säljer till dig.
17. Så besnike nu ingen sin nästa, 17. I skolen icke göra hvarandra
utan frukta din Gud; ty jag är orätt, du skall frukta din Gud;
HERren edar Gud. ty jag är Herren, eder Gud.
18. Derföre görer efter mina 18. Och I skolen göra efter mina
stadgar, och håller mina rätter, stadgar, och mina rätter skolen
at I dem gören, på det I mågen I hålla och göra efter dem; då
tryggeliga bo i landena; skolen I bo trygga i landet.
19. Ty landet skall gifwa eder sina 19. Och landet skall gifva sin
frukt, at I skolen hafwa nog til frukt, så att I hafven nog att
at äta, och bo tryggeliga äta, och I skolen bo trygga
derinne. däri.
20. Och om du worde sägandes: Hwad 20. Och om I frågen: »Hvad skola vi
skole wi äta på sjunde årena; ty äta under det sjunde året, om vi
wi så intet, och församle ingen icke få så och icke få inbärga
årswäxt? vår gröda?»
21. Så will jag bjuda min 21. så mån I veta, att jag skall
wälsignelse i sjette årena öfwer bjuda min välsignelse komma
eder, så at det skall göra eder öfver eder under det sjätte
tre åras wäxt. året, så att det gifver gröda
för de tre åren.
22. Det I fån på de åttonde årena, 22. Och ännu när I det åttonde året
och af den gamla årswäxten, der sån, skolen I hafva af den gamla
äter af intil nionde året, så at grödan att äta; ända till dess
I äten af det gamla, intil deß att grödan det nionde året har
åter ny årswäxt kommer. kommit in, skolen I hafva
gammalt att äta.
23. Derföre skolen I icke sälja 23. När I säljen jord, skolen I icke
landet ewinnerliga: Ty landet är sälja den för evärdlig tid, ty
mitt, och I ären främmande och landet är mitt; I ären ju
gäster för mig. främlingar och gäster hos mig.
24. Och I skolen i allt edart land 24. I hela det land I fån till
låta landet til lösen: besittning skall det vara
medgifvet att återbörda
jordegendom.
25. Om din broder warder fattig, och 25. Om din broder råkar i armod och
säljer dig sina ägor, och hans säljer något af sin
näste skyldman kommer til honom, arfsbesittning, så må hans
och will lösat, så skall han närmaste bördeman komma och
lösa det hans broder sålt återbörda det hans broder har
hafwer. sålt.
26. Om någor wore, som ingen lösare 26. Och om någon icke har någon
hafwer, och kan med sine hand så bördeman, men han själf kommer i
mycket åstadkomma, at han löser tillfälle att anskaffa hvad som
en del; behöfves för att återbörda,
27. Då skall man räkna åratalet 27. så skall han räkna efter, huru
sedan han såldet, och hwad igen många år som förflutit ifrån
står, gifwe honom som köpt försäljningen, och betala lösen
hafwer, at han må komma til sina för de återstående åren åt den
ägor igen. man, till hvilken han sålde, och
skall så återfå sin besittning.
28. Om hans hand icke kan finna så 28. Men om han icke förmår anskaffa
mycket, at han kan få någon del hvad som behöfves till att
igen, så skall det, som han sålt betala honom, så skall det han
hafwer, wara i köparens händer sålt förblifva i köparens hand
intil klangåret; då skall det intill jubelåret. Men på
wara ute, och han komme til sina jubelåret skall det frånträdas,
ägor igen. och han skall så återfå sin
besittning.
29. Ho som säljer bort et boningahus 29. Om någon säljer ett boningshus i
innan stadsmuren, han hafwer et en stad, som är omgifven med
helt års frist til at lösa det murar, skall han hafva rätt att
igen; det skall wara tiden, återbörda det innan ett år
innan hwilken han det lösa må. förflutit, sedan han sålde det;
hans rätt att återbörda det är
då inskränkt till viss tid.
30. Om han icke löser det förra än 30. Men om det icke blifvit
hela året ute är, så skall återbördadt, förrän hela året är
köparen behålla det ewinnerliga, ute, så skall huset, om det
och hans efterkommande; och ligger i en stad som är omgifven
skall icke löst utgå i med murar, förblifva köparens
klangårena. och hans efterkommandes egendom
för evärdlig tid; det skall då
icke frånträdas på jubelåret.
31. Men är det et hus i sådana by, 31. Men hus i sådana byar, som icke
der ingen mur om är, det skall hafva murar omkring sig, skola
man räkna lika med markene i räknas till landets åkermark; de
landena; och skall warda löst, skola kunna återbördas, och på
och i klangårena fritt utgå. jubelåret skola de frånträdas.
32. De Leviters städer, och husen i 32. Dock skola leviterna inom de
städerna, der deras ägor inne städer, som äro deras
äro, måga alltid löste warda. arfsbesittning, hafva evärdlig
rätt att återbörda husen i
städerna.
33. Den som något löser ifrå de 33. Också om någon annan af
Leviter, den skall gå derifrån i leviterna inlöser det sålda
klangårena, ware sig hus eller huset i den stad, där han har
stad, som han besuttit hafwer; sin besittning, skall det dock
förty husen uti de Leviters frånträdas på jubelåret; ty
städer äro deras ägor ibland husen i levitstäderna äro
Israels barn. leviternas arfsbesittning bland
Israels barn.
34. Men markena för deras städer 34. Och ett fält, som är utmark
skall man icke sälja; förty det omkring någon af deras städer,
är deras egendom ewinnerliga. får icke säljas, ty det är deras
evärdliga besittning.
35. Om din broder warder fattig, och 35. Om din broder råkar i armod och
af sig kommer när dig, så skalt kommer på obestånd hos dig, så
du taga honom til dig, såsom en skall du taga dig af honom;
främling eller husman, at han må såsom en främling eller en
lefwa när dig. inhysesman skall han få lefva
hos dig.
36. Och du skalt icke taga ocker af 36. Du skall icke ockra på honom
honom, eller winning; utan skalt eller taga ränta, ty du skall
frukta din Gud, at din broder må frukta din Gud, och du skall
lefwa bredewid dig. låta din broder lefva hos dig.
37. Ty du skalt icke få honom dina 37. Du skall icke lämna honom dina
penningar på ocker, och icke penningar på ocker eller lämna
utfå din spis på fördel. honom af dina lifsmedel mot
ränta.
38. Ty jag är HERren edar Gud, den 38. Jag är Herren, eder Gud, som har
eder utur Egypti land fört fört eder ut ur Egyptens land
hafwer, at jag skulle gifwa eder för att gifva eder Kanaans land
det landet Canaan, och wara edar och vara eder Gud.
Gud.
39. Om din broder warder fattig när 39. Om din broder råkar i armod hos
dig, och säljer dig, så skalt du dig och säljer sig åt dig, skall
icke låta honom göra trälars du icke låta honom göra
arbete: trälarbete;
40. Utan han skall wara när dig, 40. såsom en daglönare och en
såsom en dagakarl och en husman, inhysesman skall han vara hos
och tjena dig intil klangåret; dig; intill jubelåret skall han
tjäna hos dig.
41. Då skall han gå lös ut ifrå dig, 41. Då skall du gifva honom fri,
och hans barn med honom; och honom själf och hans barn med
skall komma til sitt slägte honom, och han skall återfå sin
igen, och til sina fäders ägor. släktegendom, sin
fädernebesittning skall han
återfå.
42. Förty de äro mine tjenare, de 42. Ty de äro mina tjänare, som jag
jag utur Egypti land fört har fört ut ur Egyptens land; de
hafwer; ty skall man icke sälja skola icke säljas, såsom man
dem efter trälars sätt. säljer trälar.
43. Och skalt du icke med stränghet 43. Du skall icke med hårdhet bruka
råda öfwer dem, utan frukta din din makt öfver dem; du skall
Gud. frukta din Gud.
44. Men wilt du hafwa trälar och 44. Men om du vill skaffa dig en
trälinnor, så skalt du köpa dem verklig träl eller trälinna, så
af Hedningarna, som omkring eder skall du köpa en sådan träl
äro: eller trälinna från hedningarna,
som bo rundt omkring eder.
45. Af husmän, som främlingar ibland 45. I mån ock köpa sådana ibland
eder äro, och af deras barnen till inhysesmännen, som
afkommandom, som de när eder uti bo hos eder, och bland personer
lande föda, dem skolen I hafwa af deras släkt, som I hafven hos
til egna: eder och som äro födda i edert
land; sådana skola förblifva
eder egendom.
46. Och skolen äga dem, och edor 46. Och dem mån I hafva att lämna
barn efter eder til en ewig ägo; såsom arf åt edra barn efter
dem skolen i låta wara trälar. eder till egendom och
Men öfwer edra bröder, Israels besittning; dem kunnen I hafva
barn, skall ingen öfwer den till trälar evärdligen. Men
andra råda med stränghet. ibland edra bröder, Israels
barn, skall ingen med hårdhet
bruka sin makt öfver den andre.
47. Om en främling eller en husman 47. Om en främling eller en
wäxer til när dig, och din inhysesman hos dig kommer till
broder warder fattig när honom, välstånd och en din broder råkar
och säljer sig enom främling, i armod hos honom och säljer sig
eller husmanne när dig, eller åt en dylik främling, som bor
någrom af sine slägt; inhyses hos dig, eller eljest åt
någon som tillhör en
främlingssläkt,
48. Så skal han rätt hafwa, sedan 48. så skall han sedan, efter det
han såld är, at warda löst igen; att han sålt sig, kunna lösas
och någor af hans bröder må lösa ut; någon af hans bröder må lösa
honom: honom;
49. Eller hans faderbroder, eller 49. eller ock må hans farbroder
faderbroders son, eller eljest eller hans farbroders son lösa
någor hans när skyldman i hans honom, eller må någon annan nära
slägte; eller om hans egen hand blodsförvant af hans släkt lösa
kan så mycket åstadkomma, så honom; eller om han kommer i
skall han lösa sig: tillfälle därtill, må han själf
lösa sig.
50. Och skall räkna med sin köpare 50. Därvid skall han jämte den som
ifrå det året, då han sålde sig, köpt honom räkna efter, huru
intil klangåret. Och lång tid förflutit ifrån det år,
penningarne skola räknade warda då han sålde sig åt honom, till
efter åratalet, sedan han jubelåret; och det pris, för
såldes; och skall hans lön med hvilket han såldes, skall
inräknas för hela tiden. uppskattas efter årens antal;
hans arbetstid hos honom skall
51. Om ännu mång år äro intil beräknas till samma värde som en
klangåret, så skall han der daglönares.
efter desto mer gifwa för
lösnen, efter som han köpt är. 51. Om ännu många år äro kvar, skall
han såsom lösen för sig betala
en mot dem svarande del af det
penningbelopp, för hvilket han
blef köpt.
52. Äro få år qwar intil klangåret, 52. Om däremot allenast få år
så skall han ock der efter återstå till jubelåret, så skall
igengifwa til sin lösning. han räkna efter detta, sig till
godo, och betala lösen för sig
efter antalet af de år han redan
tjänat.
53. Och skall räkna sin lön med 53. Såsom en daglönare, som är lejd
honom år ifrån år. Och skalt för år, skall man behandla
icke låta råda öfwer honom med honom; ingen må inför dina ögon
stränghet för din ögon. med hårdhet bruka sin makt öfver
honom.
54. Om han icke löser sig i denna 54. Men om han icke blifver löst på
måtto, så skall han i klangåret något af de nämnda sätten, så
lös utgå, och hans barn med skall han på jubelåret gifvas
honom. fri, han själf och hans barn med
honom.
55. Förty Israels barn äro mine 55. Ty Israels barn äro mina
tjenare, de jag utur Egypti land tjänare; de äro mina tjänare,
fört hafwer. Jag är HERren edar som jag har fört ut ur Egyptens
Gud. land. Jag är Herren, eder Gud.
26. Capitlet. 26 KAPITLET.
Gudaktighets och ogudaktighets lön. Varning för afguderi. Löften för
dem som hålla lagen, hotelser mot
dess öfverträdare.
I skolen icke göra eder några I skolen icke göra eder några
afgudar, eller beläte, icke heller afgudar, ej heller uppresa åt eder
upresa eder några stodar, icke något beläte eller någon stod, eller
heller någon wårdsten sätta uti edro uppsätta i edert land stenar med
lande, til at tilbedja derföre: Ty inhuggna bilder, för att tillbedja
jag är HERren edar Gud. vid dem; ty jag är Herren, eder Gud.
2. Håller mina Sabbather, och 2. Mina sabbater skolen I hålla, och
frukter eder för min helgedom. för min helgedom skolen I hafva
Jag är HERren. fruktan. Jag är Herren.
3. Om I wandren i minom stadgom, och 3. Om I vandren i mina stadgar och
hållen min bud, och gören dem; hållen mina bud och gören efter
dem,
4. Så skall jag gifwa eder regn i 4. så skall jag gifva eder regn i
sinom tid; landet skall gifwa sin rätt tid, så att jorden gifver
wäxt, och trän på markene bära sin gröda och träden på marken
sina frukt. bära sin frukt.
5. Och tröskotiden skall räcka intil 5. Och trösktiden skall hos eder
winandena, och winanden skall räcka intill vinbärgningen, och
räcka intil sädestiden. Och I vinbärgningen skall räcka intill
skolen hafwa bröd nog, och skolen såningstiden, och I skolen hafva
tryggeliga bo i edro lande. bröd nog att äta och bo trygga i
edert land.
6. Jag skall gifwa frid i edro 6. Och jag skall skaffa frid i
lande, at I skolen sofwa, och landet, och I skolen få ro, och
ingen förfära eder. Jag skall ingen skall förskräcka eder. Jag
låta komma de onda djur utur edro skall göra slut på vilddjuren i
lande, och intet swärd skall gå landet, och intet svärd skall gå
genom edart land. fram genom edert land.
7. I skolen jaga edra fiendar, och 7. I skolen jaga edra fiender
de skola falla för eder genom framför eder, och de skola falla
swärd. för edra för edra svärd.
8. Fem af eder skola jaga hundrade, 8. Fem af eder skola jaga hundra
och hundrade af eder skola jaga framför sig, och hundra af eder
tio tusende; ty edre fiender skola jag tiotusen, och edra
skola falla för eder genom swärd. fiender skola falla för edra
svärd.
9. Och jag skall wända mig til eder; 9. Och jag skall vända mig till eder
jag skall föröka eder, och låta och göra eder fruktsamma och
eder wäxa til, och jag skall göra föröka eder, och jag skall
mitt förbund fast med eder. upprätthålla mitt förbund med
eder.
10. Och I skolen äta af det gamla, 10. Och gammal gröda, som länge
så at I skolen låta det gamla legat inne, skolen I hafva att
fara för det nya. äta; I skolen nödgas skaffa den
gamla undan för den nya.
11. Jag skall hafwa min boning 11. Och jag skall uppsätta min
ibland eder, och min själ skall boning midt ibland eder, och min
icke förkasta eder. själ skall icke försmå eder.
12. Och jag skall wandra ibland 12. Jag skall vandra midt ibland
eder, och skall wara edar Gud, eder, och vara eder Gud, och I
så skolen I wara mitt folk. skolen vara mitt folk.
13. Ty jag är HERren edar Gud, den 13. Jag är Herren, eder Gud, som
eder utur Egypti land fört förde eder ut ur Egyptens land,
hafwer, at I icke skullen wara på det att I icke skullen vara
deras trälar. Och hafwer trälar där; och jag har brutit
sönderbrutit edart ok, och sönder edert ok och låter eder
hafwer låtit eder gå rätta. gå med upprätt hufvud.
14. Men om I icke hören mig, och 14. Men om I icke hören mig och icke
icke gören deßa buden all: gören efter alla dessa bud,
15. Utan förakten mina stadgar, och 15. om I förkasten mina stadgar, och
edra själar förkasta mina om edra själar försmå mina
rätter, så at I icke gören all rätter, så att I icke gören
min bud, och låten mitt förbund efter alla mina bud, utan bryten
tilbaka; mitt förbund,
16. Så skall jag ock då göra eder 16. då skall ock jag handla på samma
detta: Jag skall hemsöka eder sätt mot eder: jag skall hemsöka
med förskräckelse, swulnad, och eder med förskräckliga olyckor,
skälfwo, at edor ansikte med tärande sjukdom och feber,
förfalla, och edre kroppar så att edra ögon försmäkta och
försmäkta skola: I skolen eder själ förtvinar; och I
fåfängt så edra säd, och edre skolen förgäfves så eder säd, ty
fiender skola äta henne. edra fiender skola äta den.
17. Och jag skall ställa mitt anlete 17. Jag skall vända mitt ansikte mot
emot eder, och I skolen warda eder, och I skolen blifva slagna
slagne för edra fiendar. Och de af edra fiender; och de som hata
som hata eder, skola råda öfwer eder skola råda öfver ederr, och
eder, och I skolen fly, då ingen I skolen fly, om ock ingen
jagar eder. förföljer eder.
18. Om I ändå icke hören mig, så 18. Om I, detta oaktadt, icke hören
skall jag ännu sju resor mer mig, så skall jag tukta eder
görat, til at näpsa eder för sjufaldt värre för edra synders
edra synder: skull.
19. At jag edra högfärd och 19. Jag skall krossa eder stolta
genstörtighet nederslå skall. makt. Jag skall låta eder
Och jag skall göra edar himmel himmel blifva såsom järn och
såsom jern, och edra jord såsom eder jord såsom koppar.
koppar.
20. Och edro möda och arbete skall 20. Och eder möda skall vara
förtappadt wara, så at edart förspilld, ty eder jord skall
land icke skall gifwa sin wäxt, icke gifva sin gröda och träden
och trän i landet icke bära sina på marken skola icke bära sin
frukt. frukt.
21. Och om I wandren mig emot, och 21. Om I ändock vandren mig emot och
icke wiljen höra mig; så skall icke viljen höra mig, så skall
jag ändå görat sju resor mer, jag slå eder sjufaldt värre,
til at slå eder för edra synders såsom edra synder förtjäna.
skull.
22. Och skall sända wilddjur ibland 22. Jag skall sända öfver eder
eder: De skola upäta edor barn, vilddjur, som skola döda edra
och förderfwa edar boskap, och barn och fördärfva eder boskap
förminska eder; och edre wägar och förminska edert eget antal,
skola warda öde. så att edra vägar blifva öde.
23. Om I ändå icke dermed låten 23. Om I, detta oaktadt, icke låten
rätta eder, och wandren mig tukta eder af mig, utan vandren
emot; mig emot,
24. Så skall jag ock wandra emot 24. så skall också jag vandra eder
eder, och skall ännu slå eder emot och slå eder sjufaldt för
sju resor mer för edra synders edra synders skull.
skull.
25. Och skall låta komma öfwer eder 25. Jag skall låta eder drabbas af
et hämndeswärd, det mitt förbund ett hämndesvärd, som skall
hämna skall. Och om I församlen hämnas mitt förbund, och I
eder uti edra städer, skall jag skolen nödgas församla eder i
dock sända pestilentie ibland städerna; men där skall jag
eder, och skall gifwa eder uti sända pest ibland eder, och I
edra fienders händer. skolen blifva gifna i
fiendehand.
26. Så skall jag ock förderfwa edars s26. Jag skall så fördärfva edert
bröds tilråd, så at tio qwinnor lifsuppehälle, att edert bröd
skola baka sitt bröd i enom ugn, skall kunna bakas i en enda ugn
och edart bröd skall man utwäga af tio kvinnor, och edert bröd
med wigt; och när I äten, skolen skall utlämnas efter vikt, och
I icke warda mätte. när I äten, skolen I icke blifva
mätta.
27. Om I dermed än icke hören mig, 27. Om I, detta oaktadt, icke hören
utan wandren mig emot; mig, utan vandren mig emot,
28. Så skall jag ock i grymhet 28. så skall också jag i vrede
wandra emot eder, och skall vandra eder emot och tukta eder
sjufallt mer näpsa eder för edra sjufaldt för edra synders skull.
synders skull;
29. Så at I skolen äta edra söners 29. I skolen nödgas äta edra söners
och döttrars kött. kött och äta edra döttrars kött.
30. Och jag skall borthäfwa edra 30. Jag skall ödelägga edra
högder, och edro beläte utrota, offerhöjder och utrota edra
och skall kasta edra kroppar solstoder; jag skall kasta edra
uppå edra afgudar, och min själ döda kroppar på edra smutsgudars
skall wämja wid eder: döda kroppar, ty min själ skall
försmå eder.
31. Och skall göra edra städer öde, 31. Och jag skall göra edra städer
och edra kyrkor förlägga, och till ruiner och föröda edra
skall icke wilja lukta edra söta helgedomar, och jag skall icke
lukt. mer med välbehag känna lukten af
edra offer.
32. Alltså skall jag göra landet 32. Jag skall själf ödelägga landet,
öde, at edre fiender, som bo så att edra fiender, som bo
deruti, skola grufwa sig däri, skola häpna däröfver.
derföre.
33. Men eder skall jag förskingra 33. Men eder skall jag förströ bland
ibland Hedningarna, och draga ut hedningarna, och jag skall
swärdet efter eder, at edart förfölja eder med draget svärd;
land skall blifwa öde, och edre så skall edert land blifva en
städer omkull slagne. ödemark, och edra städer skola
blifva ruiner.
34. Så skall då landena behaga sin 34. Då skall landet få godtgörelse
helg, så länge det öde ligger, för sina sabbater, medan det
och I ären i fienda lande. Ja, ligger öde och I ären i edra
då skall landet hålla helg, och fienders land. Ja, då skall
deß helg thy behaga. landet hålla sabbat och gifva
godtgörelse för sina sabbater.
35. Så länge det öde ligger, skall 35. Medan det ligger öde, skall det
det hålla helg: Derföre, at det hålla sabbat och få den hvila
icke kunde heligt hålla, då I det icke fick på edra sabbater,
skullen låtat heligt hålla, då I då I bodden däri.
deruti bodden.
36. Och de som återlefwas af eder, 36. Och åt dem som blifva kvar af
dem skall jag göra et bäfwande eder skall jag gifva försagda
hjerta uti deras fiendars lande, hjärtan i deras fienders länder,
så at et ruskande löf skall jaga så att de jagas på flykten af
dem; och skola fly derföre, ett prasslande löf, som röres af
likasom et swärd jagade dem, och vinden, och fly, såsom flydde de
falla der som ingen jagar dem. för svärd, och falla, om ock
ingen förföljer dem.
37. Och den ene skall falla på den 37. Och de skola stupa på hvarandra,
andra, lika såsom för swärd, och likasom för svärd, om ock ingen
dock ingen jagar dem. Och I förföljer dem. Ja, I skolen
skolen icke töra duka eder up icke kunna hålla stånd mot edra
för edra fiendar. fiender.
38. Och I skolen förfaras ibland 38. I skolen förgås bland
Hedningarna, och edra fiendars hedningarna, och edra fienders
land skall fräta eder up. land skall förtära eder.
39. De som återlefwas, skola 39. Och de som blifva kvar af eder
försmäktas i deras mißgerningar skola försmäkta i edra fienders
uti fienda lande; och uti deras land, genom sin egen
fäders mißgerningar skola de missgärning, och försmäkta
försmäktas. tillika genom sina fäders
missgärning, likasom dessa
gjort.
40. Så skola de då bekänna sina 40. Och de skola nödgas bekänna den
mißgerning, och sina fäders missgärning de själfva begått
mißgerning, i hwilkom de sig och den deras fäder begått genom
förtagit, och emot mig wandrat att handla trolöst mot mig, och
hafwa. huru de vandrat mig emot ---
41. Derföre will jag ock wandra emot 41. hvarför också jag måste vandra
dem, och skall drifwa dem bort i dem emot och föra dem bort i
deras fienda land. Då warder ju deras fienders land --- ja, då
deras oomskorna hjerta sig skola deras oomskurna hjärtan
ödmjukandes. Och då skall dem nödgas ödmjuka sig, då skola de
behaga deras mißgerningars få umgälla sin missgärning.
straff.
42. Och då skall jag tänka på mitt
42. Och jag skall ihogkomma mitt förbund med Jakob, då skall jag
förbund med Jacob, och mitt ockå tänka på mitt förbund med
förbund med Isaac, och mitt Isak och på mitt förbund med
förbund med Abraham; och skall Abraham, och på landet skall jag
tänka uppå landet, tänka.
43. Som af dem öfwergifwit är, och 43. Ty landet måste blifva
hafwer haft et behag til sina öfvergifvet af dem och så få
helg, medan det öde ligger ifrå godtgörelse för sina sabbater
dem, och dem behagar deras genom att blifva öde, när de äro
mißgerningars straff, derföre, borta, och själfva skola de få
at de hafwa föraktat mina umgälla sin missgärning, därför,
rätter, och deras själ hafwer ja, därför att de förkastat mina
haft en wämjelse til mina rätter, och därför att deras
stadgar. själar försmått mina stadgar.
44. Och om de än i fienda land äro, 44. Men detta oaktadt skall jag,
hafwer jag likwäl icke förkastat medan de äro i sina fienders
dem, och icke så wämjat wid dem, land, icke så förkasta eller
och mitt förbund med dem skulle försmå dem, att jag förgör dem
intet mer gälla; ty jag är och bryter mitt förbund med dem;
HERren deras Gud. ty jag är Herren, deras Gud.
45. Och jag skall för dem ihogkomma 45. Nej, till fromma för dem skall
mitt första förbund, då jag jag tänka på förbundet med
förde dem utur Egypti land för förfäderna, som jag förde ut ur
Hedningarnas ögon, at jag skulle Egyptens land, inför
wara deras Gud: Jag är HERren. hedningarnas ögon, på det att
jag skulle vara deras Gud. Jag
är Herren.
46. Deße äro de stadgar och rätter, 46. Dessa äro de stadgar och rätter
och lag, som HERren emellan sig och lagar, som Herren
och Israels barn satt hafwer, på fastställde mellan sig och
Sinai berg, genom Mose hand. Israels barn, på Sinai berg
genom Mose.
27. Capitlet. 27 KAPITLET.
Löften, förstfödt, spilgift, tionde. Löfteslösen och tionde.
Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och
sade: sade:
2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg
til dem: Om någor gör HERranom et till dem:
besynnerligit löfte, så at han
skattar sig; Om någon skall fullgöra ett
löfte, ett sådant hvarvid du har
bestämma värdet på personer, som
lofvas åt Herren, så gäller
följande:
3. Så skall detta wara skattningen: 3. Om värdet skall bestämmas för en
En mansperson tjugu åra gammal, man, som är mellan tjugu och
allt intil sextio år, skalt du sextio år gammal, så skall du
skatta på femtio silfwer siklar, bestämma detta till femtio siklar
efter helgedomens sikel; silfver, efter helgedomssikelns
vikt.
4. En qwinsperson på tretio siklar. 4. Om frågan gäller en kvinna, så
skall du bestämma värdet till
trettio siklar.
5. Men ifrå fem år intil tjugu år; 5. Om frågan gäller någon som är
om det är en mansperson, skalt du mellan fem år och tjugu år
skatta honom på tjugu siklar; en gammal, så skall det värde du
qwinsperson på tio siklar. bestämmer vara för mankön tjugu
siklar och för kvinnkön tio
siklar.
6. Är det en månad gammalt, intil 6. Om frågan gäller någon som är
fem år; om det är en mansperson, mellan en månad och fem år
skalt du skatta det på fem gammal, så skall det värde du
silfwer siklar; en qwinno på tre bestämmer vara för mankön fem
silfwer siklar. siklar silfver och för kvinnkön
tre siklar silfver.
7. Men är det sextio åra gammalt, 7. Om frågan gäller någon som är
och der utöfwer; och är en sextio år gammal eller
mansperson, skalt du skatta honom därutöfver, så skall det värde du
på femton silfwer siklar; en bestämmer vara, om det är en man,
qwinno på tio siklar. femton siklar, men för en kvinna
skall det vara tio siklar.
8. Om han är för fattig til sådana 8. Är någon för arm att kunna betala
skattning, så skall han gå för det värde du så bestämmer, då
Presten, och Presten skall skatta skall han ställas fram inför
honom: Och han skall skatta honom prästen, och prästen skall då
efter som hans hand, som löftet bestämma ett värde för honom;
gjort hafwer, förwärfwa kan. efter hvad den som gjort löftet
kan anskaffa skall prästen
bestämma värdet för honom.
9. Om det är af boskap det man 9. Om frågan gäller boskap, af de
HERranom offra må; allt det man slag man får bära fram såsom
HERranom gifwer, det är heligt. offer åt Herren, så skall allt
sådant, när man gifvit det åt
Herren, vara heligt;
10. Man skall icke wäßla det, eller 10. man skall icke utväxla eller
förwandlat, et godt för et ondt, utbyta det, vare sig ett bättre
eller et ondt för et godt. Om mot ett sämre eller ett sämre
någor wäßlar det, et djur för mot ett bättre. Om någon likväl
det andra, så skola de båda wara utbyter ett djur mot ett annat,
helig. så skall både det förra och det
som blifvit lämnadt i utbyte
vara heligt.
11. Är det djuret orent, det man 11. Men om frågan gäller något slags
icke bör offra HERranom; så orent djur, ett sådant som man
skall man hafwa det fram för icke får bära fram såsom offer
Presten: åt Herren, så skall djuret
ställas fram inför prästen;
12. Och Presten skall skatta det, om 12. och prästen skall bestämma dess
det är godt eller ondt. Och det värde, allt eftersom det är
skall blifwa wid Prestens bättre eller sämre. Såsom du
skattning. --- prästen --- bestämmer det,
så skall det vara.
13. Will någor lösa det, han skall 13. Och om ägaren vill lösa djuret,
gifwa femte delen utöfwer så skall han till det värde du
skattningena. bestämt lägga femtedelen af
värdet.
14. Om någor helgar sitt hus, så at 14. Om någon helgar sitt hus, att
det skall wara HERranom heligt; det skall vara helgadt åt
så skall Presten skatta det, om Herren, så skall prästen
det är godt eller ondt. Och bestämma dess värde, allt
efter som Presten skattar det, eftersom det är bättre eller
så skall det blifwa. sämre. Såsom prästen bestämmer
dess värde, så skall det
förblifva.
15. Men om han, som det helgat 15. Och om den som har helgat sitt
hafwer, will det lösa, skall han hus vill lösa det, så skall han
gifwa den femte delen i silfwer, till det värde i penningar du
mer än som det skattadt är, och bestämt lägga femtedelen däraf;
så skall det warda hans. då blifver det hans.
16. Om någor helgar HERranom et 16. Om någon helgar åt Herren ett
stycke åker af sitt arfwegods, stycke åker af sin
så skall den skattad warda efter arfsbesittning, så skall du
som han bär. Bär han en Homer bestämma dess värde efter
korn, så skall han gälla femtio utsädet därpå: mot hvar homer
silfwer siklar. korn skola svara femtio siklar
silfver.
17. Men helgar han sin åker strax 17. Om han helgar sin åker ända från
ifrå klangåret, så skall han jubelåret, så skall det
gälla efter hans wärde. förblifva vid det värde du
bestämmer.
18. Hafwer han helgat honom efter 18. Men om han helgar sin åker efter
klangåret, så skall Presten jubelåret, så skall prästen åt
räkna honom efter de åren, som honom beräkna penningvärdet
tilbaka stå intil klangåret, och efter antalet af de år, som
der efter skatta honom desto återstå till nästa jubelår; och
ringare. ett motsvarande afdrag skall
göras på det förut af dig
bestämda värdet.
19. Will han, som honom helgat 19. Och om den som har helgat åker
hafwer, lösa åkren, så skall han vill lösa den, så skall han till
gifwa femte delen i silfwer, mer det värde i penningar du bestämt
än han skattad är, och så skall lägga femtedelen däraf; då
han warda hans. förblifver den hans.
20. Will han icke lösan, utan säljer 20. Om han icke löser åkern, men
honom enom androm, så skall han säljer den åt någon annan, så
icke mer lösa honom: får åkern sedan icke lösas,
21. Utan den samme åkren, när han i 21. utan när åkern frånträdes på
klangåret lös utgår, skall wara jubelåret, skall den vara helgad
helig HERranom, såsom en åt Herren, likasom en
förspild åker, och skall wara tillspillogifven åker; hans
Prestens arfwegods. arfsbesittning tillfaller då
prästen.
22. Om någor helgar HERranom en 22. Om någon helgar åt Herren en
åker, den han köpt hafwer, och åker, som han har köpt, en som
icke hans arfwegods är; icke hör till hans
arfsbesittning,
23. Så skall Presten räkna honom 23. så skall prästen åt honom
hwad han gälla kan intil uträkna beloppet af det bestämda
klangåret, och han skall på värdet intill jubelåret; och han
samma dagen gifwa den skall samma dag erlägga detta af
skattningen ut, at hon skall dig bestämda värde, såsom
wara HERranom helig. helgadt åt Herren.
24. Men på klangåret skall han komma 24. Men på jubelåret skall åkern
til honom igen, som honom sålt återgå till den af hvilken den
hade, at han blifwer hans blifvit köpt och hvilkens
arfwegods i landena. arfvejord den är.
25. All skattning skall ske efter 25. Och när du bestämmer något
helgedomens sikel; men en sikel värde, skall det alltid
gör tjugu Gera. bestämmas i helgedomssiklar,
sikeln räknad till tjugu gera.
26. Det förstfödda ibland boskapen, 26. Men det som är förstfödt ibland
det HERranom eljest tilhörer, boskap och som tillhör Herren
skall ingen helga, ware sig oxe redan såsom förstfödt, det skall
eller får; ty det är HERrans. ingen helga; vare sig det är ett
djur af fäkreaturen eller ett
djur af småboskapen, tillhör det
redan Herren.
27. Är något orent på boskapen, så 27. Men om frågan gäller något orent
skall man lösa det efter sitt djur, så skall man lösa det
wärde, och der utöfwer gifwa den efter det värde du bestämmer och
femte delen. Will han icke lösa lägga femtedelen af värdet
det, så må det säljas efter sitt därtill. Om det icke löses, så
wärde. skall det säljas efter det värde
du bestämmer.
28. Man skall intet spilgifwit sälja 28. Och om frågan gäller något
eller lösa, det någor HERranom tillspillogifvet, hvad någon
til spillo gifwer, at allt det gifvit till spillo åt Herren af
hans ägodelar är, ware sig sin egendom, det må nu vara en
menniska, boskap, eller arfåker; människa eller ett boskapsdjur
ty allt spilgifwit är det eller den åker, som är hans
aldrahelgasta HERranom. arfsbesittning, så får sådant
hvarken säljas eller lösas; allt
tillspillogifvet är högheligt
och tillhör Herren.
29. Man skall ock icke lösa någon 29. En människa, som har blifvit
spilgifwen mennisko; utan hon tillspillogifven, får aldrig
skall döden dö. lösas; en sådan måste dödas.
30. All tionde i landet, både af 30. Och all tionde af jorden, vare
landsens säd, och af frukten af sig af säden på jorden eller af
trän, höra HERranom til, och trädens frukt, tillhör Herren;
skola wara helig HERranom. det är helgadt åt Herren.
31. Will någor lösa sin tiond, han 31. Om någon vill lösa något af sin
skall gifwa femtedelen utöfwer. tionde, så skall han lägga
femtedelen af värdet därtill.
32. Och all tiond af fä och får, och 32. Och hvad beträffar tionde af
allt det under ris går, det är fäkreatur eller af småboskap,
en helig tiond HERranom. allt som går under herdestafven,
så skall af allt detta hvart
tionde djur vara helgadt åt
Herren.
33. Man skall icke fråga, om det är 33. man skall icke fråga efter, om
godt eller ondt; man skall icke det är bättre eller sämre, och
heller wäßlat. Om någor wäßlar man får icke utbyta det. Om
det, så skall både wara heligt, någon likväl utbyter djuret, så
och icke löst warda. skall både detta och det som
blifvit lämnadt i utbyte vara
heligt; det får icke lösas.
34. Deße äro de bud, som HERren böd 34. Dessa äro de bud, som Herren på
Mose til Israels barn på Sinai Sinai berg gaf Israels barn
berg. genom Mose.
Ände på den Tredje Boken Mose.
Denna text är afskrifwen år 2003 af Denna text är afskrifven år 2003 af
Erik Jonsson ur »Bibelen eller den Erik Jonsson efter »GAMLA
Heliga Skrift«, tryckt hos Samuel TESTAMENTET I FULLSTÄNDIG
Rumstedt i Stockholm år 1857. ÖFVERENSSTÄMMELSE MED DEN AF
BIBELKOMMISSIONEN ENLIGT
KUNGL. CIRKULÄRET DEN 30 OKTOBER
1903 UTGIFNA NORMALUPPLAGAN« ur
»BIBELN ELLER DEN HELIGA SKRIFT I
FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED
BIBELKOMMISSIONENS NORMALUPPLAGOR«,
Svenska Tryckeribolaget Ekman & Co.,
Stockholm 1904.
Fullkomlig öfwerensstämmelse med Fullkomlig öfverrensstämmelse med
förlagan garanteras icke. förlagan garanteras icke.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
