Mordf�rs�k �r inget att bry sig om
Halvd�va brottsoffer �r inte trov�rdiga!
Dom h�r ju inte vad dom borde h�ra!
L�s Mitt i S�derort fr�n den 27 maj 2003

Den h�r dagen b�rjade s� fel som en dag �verhuvudtaget kan b�rja. N�r jag vaknade tidigt p� morgonen den 3 juni 2003 uppt�ckte jag att d�rren till trapphuset var genomskjuten med tv� skott. Hallen s�g ut som en ost�dad snickarverkstad.

N�r jag tittade in i vardagsrummet s�g jag en m�ngd h�l och en massa splitter. En stol och ett antikt intarsiaskrivbord var s�nderskjutna. V�ggen bakom m�blerna var helt perforerad av blyhagel och splitter.

Jag ringer polisens n�dnummer och ber�ttar helt uppskakad om vad som h�nt. Jag f�r en fr�ga om n�r skjutningen intr�ffat. Eftersom jag inte vaknat av sm�llarna s� uppger jag att jag inte vet vid vilket klockslag h�ndelsen intr�ffat. (Det borde jag inte sagt trots att det var sant)

Polisen uppger d� att "hela huset" borde ha vaknat. Jag vidh�ller att l�genheten var s�nderskjuten och att jag inte m�rkt n�got eftersom jag sovit hela natten. Polisen blir d� "dum i huvet" och j�vligt otrevlig och v�grade ta anm�lan p� allvar.

Jag tvingas efter detta chockartade bem�tande p� n�dnumret ringa till en polisbekant och ber�tta vad som h�nt. Denne bad mig ta det lugnt s� skulle han fixa att det kom en polisbil till min bostad, vilket det ocks� gjorde.

Man kan naturligtvis fr�ga sig hur det kom sig att jag inte h�rde de tv� sm�llarna. Fr�gan �r relevant eftersom hela huset faktiskt hade vaknat. Alla utom jag! Svaret �r: Jag har dokumenterade bullerskador p� b�da �ronen och har s�ledes nedsatt h�rsel. "Det var l�nge sedan jag h�rde syrsorna"

Oavsett mina bullerskador borde polisen p� n�dnumret vara s� pass professionell och erfaren i sitt yrke att han st�ller f�ljdfr�gor p� sina fr�gor. Det kan ju ocks� var s� att brottsoffret befinner sig i chock efter en h�ndelse som denna och d�rmed upptr�der en aning f�rvirrat.