Till en liten tjej om att skriva uppsats

Hej lilla Ingela. Jag hj�lper dig g�rna med ditt specialarbete i psykologi. Men mina kunskaper begr�nsas av att jag endast har praktiska erfarenheter. Dock, den praktik jag har str�cker sig �ver 25 �r. Om du vill s� delar jag g�rna med mig av de erfarenheter jag f�rv�rvat under dessa l�nga tunga �r. I sj�lva verket skulle jag bli b�de stolt och glad om du valde att titta n�rmare p� mitt fall. Jag vill g�rna ge dig en vink om hur rubriken p� ett s�dant specialarbete skulle kunna lyda. H�r �r n�gra exempel. Dramatiska, men �nd� bara en liten bris i det stormiga helvete de innebar

* ATT SLUTA MED METADON
* DEN SV�RA V�GEN TILLBAKA
* VISSA STRIDER M�STE MAN VINNA
* DELRAPPORT FR�N HELVETET
* VAR FANNS GUD ALLA DESSA �R

Min k�ra lilla v�n. Jag har tidigare f�rel�st p� Serafimerlasarettetet f�r l�kare och annan personal. Jag har varit med i norsk TV. Jag har filmats f�r forskningssyfte. Jag har varit ordf�rande i en patientf�rening f�r metadonpatienter. Men aldrig har jag haft tillf�lle att f�rmedla min kunskap till en ung m�nniska. Den chansen har jag aldrig haft och jag �mnar inte sl�ppa den i f�rsta taget.

V�nnen, jag skulle k�nna mig hedrad om du tog dig tid att h�ra min historia. Som f�rsta �tg�rd s�nder jag �ver tv� forskningsrapporter av min tidigare psykolog och behandlare. Efter helgen skickar jag dig en video. Samtidigt lovar jag dig att, om du antar mitt erbjudande om samarbete, ditt specialarbete kommer att bli n�got ut�ver det vanliga. Fr�n f�rsta stavelsen till sista punkten skall jag hj�lpa dig. Vi kan tillsammans utarbeta en egen forskningsrapport f�r ungdomar att ta l�rdom av.

En skiss av mitt liv och min bakgrund. Jag f�ddes i maj 1947. Jag placerades i fosterhem vid ungef�r 6 m�naders �lder. Jag h�mtades av min biologiska mor n�gra m�nader innan jag skulle b�rja f�rsta klass i sm�skolan. Separationen fr�n fosterf�r�ldrarna orsakade en outpl�nlig skada i min sj�l. Under skoltiden hade jag stora problem. Jag var aggressiv och slogs ofta. Under de f�rsta �tta �ren fick jag byta skola tre g�nger. Jag bodde hos min biologiska mor till och med klass �tta. Jag placerades av barnav�rdsn�mnden i mitt tidigare fosterhem. Min fostermor (som jag alltid sett som min riktiga mor) och jag br�kade och gr�lade j�mt. Ny skola. Efter c:a ett �r rymde jag och kom aldrig mer tillbaka.

Jag greps av polis som f�rde mig till Nybodahemmet (barn och ungdomshem). Jag b�rjade g�ra brott och �kte fast m�nga g�nger. Jag hamnade p� Drevvikens ungdomshem (Skrubba uppfostringsanstalt) och rymde omg�ende. Jag togs av polisen och myndigheterna placerade mig p� sluten avdelning (med galler) p� L�vsta ungdomsv�rdsskola. Jag rymde s� snart jag kunde. Under en av mina rymningar 1965 kom jag i kontakt med knarkare. Jag tog min f�rsta knarkdos (Preludin).

Nya brott g�r att jag hamnar p� Uppsala ungdomsf�ngelse. En intagen kockj�vel mobbar sm�grabbarna. En del �r livr�dda. En dag f�rs�ker kockj�veln n�got med mig. Jag blir fullst�ndigt galen. Trots att kockfan �r mycket st�rre �n mig s�tter jag skitst�veln p� plats. Hur kan vi prata om vid n�got senare tillf�lle. Br�ket resulterar i att jag f�r "knall-transport" (ett slags hastig f�rflyttning fr�n f�ngelset, som ofta sker nattetid) till Roxtuna ungdomsf�ngelse i Link�ping.

Efter Roxtuna b�rjar jag en riktigt kriminell karri�r. Allt f�r att f� tag i mitt knark (amfetamin). Omkring �r1970 bytte jag kamrater och blev invald i opiaternas frimureri. Nu g�r det r�tt fort med resorna runt bland Sveriges riksanstalter. L�ngholmen, Malm�, Norrt�lje, �ster�ker. Karusellen gick stundtals alltf�r fort f�r att vara vettig. 1975 d�k farbror Gud upp och kr�vde r�ttning i ledet. Han kr�vde mer av mig �n jag kunde prestera. N�r karusellen, h�sten 1976 till slut stannade p� �ster�ker fanns ingenting l�ngre kvar av hopp.

Bland de mest rigida och f�rh�rdade r�dvinspimplande socialarbetare fann jag, min befriare. Hon var troende katolik och gav mig alla svaren p� de sv�ra fr�gorna som komplicerat mitt liv. Hon v�rdade mig genom att sl�pa mig land och rike runt till olika kristna institutioner. Vi bes�kte kristna vegetariska kollektiv. Vi bodde p� R�gleb�cks kloster under en vecka. Hon teraperade min frusna sj�l och gav mig hoppet tillbaka. Hon var den enda v�n jag haft och n�gonsin kommer att f�.

Under vintern 1977 s�kte jag metadonbehandling. Sk�rtorsdagen 1977 inleddes behandlingen. Sex m�nader senare b�rjade jag p� en kristen folkh�gskola. Min ambition var att bli pr�st. Men fromeriet och skenheligheten fick mig p� andra tankar. 1985 erh�ll jag min m�tingenj�rexamen. Sk�rtorsdagen 1990 inledde jag under ordnade former nedtrappning av metadondosen. H�sten 1991 var jag fri fr�n allt beroende.

Jag har kommit till en fas i mitt liv, d�r det jag ser i backspegeln b�rjar f� betydelse. Om jag till�ts att vara lite patetisk, kan man s�ga att det b�rjar bli dags att betala tillbaka n�got av allt positivt jag upplevt sedan m�tet med Lassie. Jag �r gift sedan 15 �r med en kvinna som jag �lskar. Jag har en bra utbildning och ett jobb jag trivs med. �verhuvudtaget har jag det egentligen r�tt gott. Men jag t�nker mer och mer ofta p� den tur jag haft, en tur som inte alla haft m�jlighet att m�ta.

Det k�nns som om det har blivit tid att b�rja g�ra nytta. Att hitta de kanaler som beh�vs f�r att g�ra nytta har inte varit alltf�r l�tt. Jag har "jobbat" som volont�r (obetald) p� Fr�lsningsarm�s H�rb�rge f�r bostadsl�sa varannan l�rdag/s�ndag i tre s�songer. Sedan 6 m�nader �r jag medlem i KdS. Mina ambitioner �r inte att g�ra politisk karri�r utan att knyta de kontakter som beh�vs f�r att g�ra nytta.

Med nytta menar jag att f�ra de utanf�rst�endes talan ... att uppm�rksamma politiker och andra beslutsfattare om det okultiverade i att l�ta m�nniskor f�rg�s i armod och vanmakt. // Med v�nliga h�lsningar fr�n Max i mars m�nad 1996

Efter allt det h�r blev jag 1986 anst�lld p� Stockholms Stadsbyggnadskontor som tekniker. D�r var jag under 12 �r. Efter mina �r p� Stadsbyggnadskontoret (pdf) b�rjade jag jobba med b�de skinnskalle- och invandrarg�ng, som var mer �n lovligt st�kiga. Efter busg�ngen b�rjade jag att arbeta med psykiskt funktionshindrade missbrukare och blev behandlingsassistent. S� kan det g� om man har otur i livet .

Max Hobstig
augusti m�nad 2003