Språket är en utveckling ur den biologiskt grundade interaktionen människor emellan. När dofter, gester och handgripligheter inte längre räckte till började man prata med varandra.
Språket är kopplat till vänster hjärnhalva, tillsammans med tidsuppfattningen, logiken och övrigt linjärt tänkande. Vardagsmedvetandet ligger också mer i vänstra hjärnhalva än i högra.
Det sägs att vänstra logiska hjärnhalvan dominerar över den högra kreativa hjärnhalvan i vår kultur. På ytan verkar det onekligen vara så. Jag är dock osäker om det verkligen är så. Högerhjärnhalveegenskaper som känslor, kreativitet, intuition och holism kan mycket väl finnas och vara inflytelserika i vår kultur
utan att märkas så mycket.
Det omedvetna är och förblir omedvetet, men man bör ändå räkna med det. Jag tror inte att någon uppfinning görs utan att den högra kreativa hjärnhalvan är med på ett hörn. Däremot erkänns den sällan. Högerhjärnhalveegenskaper är svårare att mäta och värdera än vänsterdito och därför så under- och nedvärderas de.
Betyder detta atthögra hjärnhalvan bör tas fram i ljuset eller att den sköter sitt jobb bäst i det fördolda? Jag tror på att ta fram den i ljuset och höja värderingen av känslor, kreativitet, intuition och holism. Min intuition säger mig det.
Vanligtvis blandar sig känslor och annat högerhjärnhalvematerial i vänsterhjärnhalvans språkprocess. Vi får ett språk som är mer levande och poetiskt än rationellt och perfekt.
Det rationella samtalet är begränsat till de deskriptiva och interrogativa funktionerna hos språket. All extraspråklig kommunikation som tonfall, kroppspråk m.m. ska elimineras. Därmed är det strikt rationella samtalet onaturligt och omänskligt. Det är någonting som människor har tvingats till. Det är språk utan halva hjärnan. Även om vänster hjärnhalva står för logik och ordningssinne så kan den bara ordna det material som med högra hjärnhalvan bistår den med. Det är den högra hjärnhalvan som är skapande och som kommer med nya ord och uttryck t.ex. det har hävdats att människan skulle vara oförmögen att tänka utan ett inlärt språk och att tänkande bara är språkbehandling. Jag vill inte begränsa tänkandet till att enbart vara språkbehandling. Det är fullt möjligt att tänka utan språk eller begrepp för det som man tänker på. Det fins mentala representationer som inte är språkliga. Människan kan t.ex. urskilja ungefär 7-10 miljoner olika färgnyanser men vi har bara ord för några tusen färger. Trots det kan vi fortfarande se resten. Om man vill så är det ganska lätt att hitta på nya ord eller tillochmed grammatiska regler. Språket är ett mycket plastiskt medium för kommunikation. Det är lätt att skapa nya tillämpningar och utvidgningar, men dessa är oftast ganska instabila. Språket korrumperas ständigt av betydelseglidningar, lögner och annan användning. Därför måste språket ständigt förnyas för att överleva. När de gamla orden får nya meningar så måste de gamla meningarna få nya ord. Man kan säga att språket är en levande organisk helhet som utvecklas i samspel med sina uppgifter. Man kan också säga att språket är ett reaktivt symboliskt representationssystem som förändras i enlighet med sina funktioner. För mej är det två olika sätt att säga samma sak. Den största skillnaden är att det första uttryckssättet är mera estetiskt tilltalande medan det andra kanske verkar mera intellektuellt och auktoritativt.
Nästa sida.
Innehållssidan
Hosted by www.Geocities.ws

1