Mots�ttningen mellan teori och praktik inneb�r helt enkelt att vad n�got �R isejsj�lvt �r en akademisk fr�ga om den inte g�r att omtolka som en fr�ga om vad n�got G�R. Bara man vet vad n�got G�R s� beh�ver man i praktiken inte veta vad det �R. Det �r ingen praktisk kunskap. Man kan j�mf�ra med en teknisk apparat som en tv. S� l�nge den fungerar s� beh�ver man bara kunna hantera fj�rrkontrollen. Att k�nna till den bakomliggande elektroniken verkar on�digt, tills den g�r s�nder. D� pl�tsligt blir det praktiskt att ha en elektriker till hands.
Metafysik �r fr�gan om vad saker �R och �r d�rf�r en opraktisk fr�ga. Vetenskapens kunskapsideal kan i det h�r sammanhanget beskrivas som snarare praktiskt �n teoretiskt. Bara n�got fungerar i praktiken s� spelar det mindre roll varf�r.
Samma praktiska kunskapsideal �terfinns faktiskt ocks� inom buddismen och en del gammal hinduism. Budda beskrev aldrig n�gon sammanh�ngande modell av kosmos eller existensen. Vad han gjorde var att beskriva en metod f�r att uppn� nirvana. Det var den enda kunskap man enligt honom beh�vde ha, och i den metoden s� ingick inte att bygga metafysiska modeller av verkligheten. Det n�rmaste som man skulle beh�va komma metafysisk begrundan var n�r man kontemplerade �ver alltings ih�liga, tomma, tillf�lliga och �verg�ende natur.
En viktig hinduisk teorigrundare som snarare beskrev en metod �n en metafysik var Sankhara. Efter Sankhara s� f�ljde dock flera hinduiska teoretiker som f�rs�kte bygga en logiskt sammanh�ngande modell av hans l�ra. Det har ocks� funnits buddistiska metafysiska teoribyggare, det kan jag inte f�rneka, men jag tycker �nd� att en radikal skeptiker som Nagarjuna b�st f�ngar buddismens essens.
Den �vergripande mots�ttningen p� dessa metafysiksidor �r mellan vad n�got �R och vad det G�R eller f�r f�r effekter. F�r att knyta an till b�rjan av denna text s� kan ju detta ses som komplement�ra perspektiv p� verkligheten.
En intressant analogi finns inom kvantfysiken. OK, det �r lite l�ngs�kt men jag tycker inte det verkar vara en alldeles ogrundad j�mf�relse; os�kerhetsprincipen s�ger att vi m�nniskor, eller egentligen kvantexperimentatorerna, inte samtidigt kan k�nna till en partikels exakta l�ge och dess exakta r�relseenergi. Ju noggrannare vi best�mmer det ena desto os�krare blir det andra v�rdet. Som ni s�kert f�rst�r s� ser jag h�r en mots�ttning mellan vad n�got �r och hur det r�r sig, dvs vad det g�r. L�gg m�rke till min glidning mellan vad n�got �r och var det �r. Detta �r den svagaste punkten hos analogin.
Inom kvantfysiken s� har vi ocks� en kontrovers mellan metafysiken och epistemologin. det verkar n�mligen som om den naturliga tolkningen, att oavsett hur sv�rt det �r att samtidigt m�ta en partikels l�ge och r�relse s� m�ste den ju �nd� samtidigt ha b�de ett l�ge och en r�relse. (Man k�nner inte till n�gra elementarpartiklar som inte r�r sig.)
Dock pekar vidare experiment p� att s� inte �r fallet. Sk�let till att det �r om�jligt att m�ta en partikels samtidiga l�ge och r�relse �r att elementarpartiklar inte har n�got samtidigt l�ge och r�relse.
Detta strider mot b�de sunt f�rnuft och den filosofiska traditionen, �tminstone den v�sterl�ndska. Inom kvantfysiken s� sker det flera g�nger att vad vi g�rna vill tro vara ett epistemologiskt fenomen isj�lvaverket verkar vara ett metafysiskt faktum, vid vidare forskning.
Paradexemplet p� detta �r observat�rseffekten. Observat�rseffekten s�ger att en observation direkt fysiskt p�verkar det observerade oavsett att det inte finns n�got kausalsammanband. Buddismen har inga problem med att blanda epistemologiska och metafysiska kategorier i samma resonemang. Om det ligger n�gon "substans" i min analogi mellan kvantfysiken och de indiska filosofierna s� kan hinduismen och buddismen ha lika r�tt i sina olika metafysiker:
Fokuserar man p� substansen s� ser man inga processer.
Fokuserar man p� processerna s� ser man ingen substans.