Min själ berömmer Gud med fröjd
Magnificat

Min själ berömmer Gud med fröjd,
   Min ande gläder sig,
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
   Har sett i nåd till mig.
Mig ringa stoft, han salig gjort,
   Min själ med nåd han fyllt
Och öppnat mig sitt rikes port
   Av kärlek oförskyllt.

Hans starka arm har övat makt
   Och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
   Och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
   Ifrån sig tomma bort,
Och prål och högmod har han vänt
   I armod inom kort.

Ja, hans barmhärtighet är stor
   Och utan gräns dess längd,
För den som på hans löfte tror
   Är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
   Med fäderna i frid,
Det skall stå kvar för släkter mång
   I nåd till evig tid.

Hans visdom outgrundlig är,
   Ej världen den förstår
Men den som håller honom kär
   Hans planer veta får.
Förtro dig därför mer och mer,
   Min själ åt fridens Gud.
Tag mot med glädje, vad han ger,
   Och vandra i hans bud.