Texten till: Blå Tåget: Förförelsen

Från skivan: Blå Tåget på Fågel Blå

Text: Torkel Rasmusson, Musik: Urban Yman

Denna låt äri stort sätt samma som "Trombonisten". Den skrevs om och kallades Förförelsen på skivan Blå Tåget på Fågel Blå.

I det stora hotellets vestibul

sitter en morfinist

Gulsoten har gjort honom alldeles gul,

livet har gjort honom trist

Han sover till hälften och drömmer

men vem tyder drömmarnas skrift

Kniven han håller i gömmer

i skaftet livslögnens gift

Därute där vindarna blåser så kallt

parkerar ett dollargrin

Genom dörren stiger en vitklädd gestalt,

elegant och med likbjudarmin

Det är han som håller i trådarna,

nu gör han tillslut son entré

och nu ler han mot åskådarna

sitt förföriska leende

Morfinisten har tydligen vaknat,

han reser sig ur sin stol

Han drömde om något han saknat,

men vad, var det vår och sol?

Men att dömma av hans beteende

och hans ögon som glänser så

när han ser den mäktiges leende

är det honom han väntat på

Denne brottets vitklädde överstepräst

stampar i golvets trä

och gör en vidlyftig bjudande gest

och morfinisten galler på knä

Hans gestik är så självklar, så full av behag

hans motorik så helt i balans

när han slår ett par järnhårda blixtsnabba slag

att morfinisten aller i trance

Så får förföraren oss att falla,

så får han livet att skifta färg

när han lockar med lycka åt alla

och guld och gräsgröna berg

Han slå slår oss så hårt att vi glömmer

smärtan från våra sår

och ler så sött att vi drömmer

Om vad - kanske sol och vår?