|
Inledning Hall socken Hall är den minsta socknen i Forsa ting. Där fanns 1653 sju stycken gårdar som sammanlagt brukade 107 tld åker och slog 147 msl äng. Vid en jämförelse med övriga hemman inom tinget hade gårdarna i Hall i genomsnitt mycket åkermark i sin ägo. Medebys var störst med sina 24 tld. Samma gård stoltserade med hela 32 msl äng. Medebys var ett skattehemman om 13 mkl. Dessa siffror kan ställas i kontrast mot socknens minsta gård, vilken var Noors om 3 mkl. Noors, eller Nors som det stavas idag, var ¼ skattehemman och hade 9 tld åker samt 12 msl äng. Ödegårdslistan tar endast upp ett ödehemman för detta område. Dessutom råder det viss tvekan om vilken socken ödegården egentligen ligger i. Det rör sig om Lille Nors, vilken skall finnas under Noors i Hall eller Gann (tillhörande Lärbro). Noors i Gann var störst av dessa två och bestod i mitten av 1600-talet av 6 mkl. Eftersom det endast finns ett ödehemman upptaget för Halls del, behandlas Lille Nors under denna socken oberoende av resultatet. Det finns ett antal intressanta namnindikationer i skattläggningskartan, bl.a. Huus åker under Hägvards och kyrkan, samt Wirkarfwe under Wästö. Skattläggningskartan över Hall upprättades 1695. Något laga skifte finns ej över socknen (endast indelningen i skifteslag). Ödegården Lille Nors kan enligt Ersson ligga i Hall eller Gann, men i sin förteckning har han skrivit in den under den förstnämnda socknen. Hemmanet skall ha bestått av 3 mkl. 1653 hade Noors i Hall endast 3 mkl i sin ägo och var därmed lika stor som ödegården. Noors i Gann bestod av dubbelt så många mkl. Det är ca sjuttio år mellan listan och Revisionsboken. Noors i Hall kan därmed ha varit större vid sekelskiftet 1500-1600. Vid en titt på skattläggningskartan över Hall kan man konstatera att Lille Nors kan ha varit uppdelad mellan Nors, Hägwards, Westerbys och kyrkan. Några km SV om de båda gårdarna fanns i slutet av 1600-talet GammalEnge, Helande Hagen och Helande skogar, vilka brukades under Nors, Gammall Engen och Heelande skogar ägda av Hägwards, samt Heilande Hage och Heelandeskogen tillhörande Westerbys. Det s.k. helende Tjaut ägdes av kyrkan. Området är därmed ägosplittrat, vilket gör det än mer intressant. I storskiftet över Hägvards upprättat år 1787 finns bl.a. Helenie skog omnämnd. Dessutom har två brunnar (+ två bryor) ritats ut i området. Den ena är enligt texten på kartan en "stenbrunn" och den andra kallades Helinde brunn (ev. Helande brunn). Kan någon av brunnarna tillhöra ödegården Lille Nors eller rör det sig om en eller kanske två sedan tidigare oupptäckta ödehemman? Enligt ekonomen finns ingen brunn, men två husgrunder registrerade i området (FMR nr. 33-34). Objekten är 21x12 resp. 24x11m stora och begränsas av 2-3, 5 m breda vallar. Ställvis förekommer synliga skalmursrester på bägge lämningarna. Ytterligare två husgrunder har vid ett senare tillfälle ritats ut på kartan intill de redan nämnda objekten. Dessa saknar beskrivningar i FMR. Skogen som ligger N och NV om platsen heter ännu idag Helande skog. S om området finns ett naturreservat. Ett antal stensättningar ligger orienterade utmed den väg som löper genom området, vilket tyder på att sträckan är av äldre dato (fig. 25 och 26). Under studierna av skattläggningskartan över Nors i Lärbro uppdagades tre intressanta områden. NV om Nors låg Skisp åker Enge, en gammal åkerlinda som i slutet av 1600-talet utgjorde äng med hårdvall. Omedelbart S om ägan fanns Tengellgårdes lilla åkerstycke i Nors Enges åker. Den innehöll sand och lera. SV därom var ett stycke äng tillhörande Gans kyrka beläget. Den sades ligga "emellan Nors schipzåkerenge och Thengellgårde Enge". Området är alltså ägosplittrat. Även Höögården är värd att kontrollera i fält. Normalt ligger en sådan äga i närheten av den brukande gården, men så är det inte i detta fall. Marken beskrivs som tuvig och belägen på sandbotten. Höögården utgjordes av hårdvall (äng). Möjligen kan också de åkrar som var belägna omedelbart NO om ängen vara av intresse. De kallades Engzåker och tillhörde Nors i Lärbro. Tengellgårde ägde dessutom ett stycke av odlingsmarken. Jordens bestod av ör och mylla, samt sand och lera. Ett sista alternativ att inventera i fält utgörs av Stugåker. Denna odlingsmark, vilken bestod av flera stora och små tegar, var dock belägen vid Nors husknut. Namnet kan därför vara "naturligt" och snarare syfta på gården än på någonting annat. Vad som dock är intressant är att jorden bl.a., förutom sten, innehöll "många fästen" (fig. 27 och 28). Fältarbetet vid Lille Nors Vid fältbesöket i Hall inventerades Västerbys 2:1>1 och en bråkdel av Norrbys 3:7>2. GammalEnge och en bråkdel av Heilande Hage i Hall är uppodlade. Även där myren en gång legat breder stora åkerområden ut sig. En del av vattnet som fortfarande rinner av från dessa marker samlas upp i en stor bevattningsdamm strax SV om Hägvards. Helande hagen, Gammall Engen och Helande Tjaut ligger i skogsmark, liksom större delen av Heilande Hage. Samtliga fornlämningar som tidigare dokumenterats är också belägna i skogsmark. Trots goda utsikter för en bevarandemöjlighet av eventuell bebyggelse från medeltiden, påträffades inga lämningar från denna tidsperiod. De husgrunder som redovisats ur FMR härstammar från järnåldern. Flera försök gjordes att omvandla storskifteskartan över området till skalan 1:10 000, men arbetet försvårades eftersom måttstock saknas. Kartan har varken skalan 1:4000 eller 1:8000. Det står dock klart att de båda brunnarna måste vara belägna minst 1 km från det aktuella området. Trots detta inventerades flera platser utmed vägen i hopp om att finna vattenkällorna. Några sådana lämningar återfanns dock inte. Skogsmarken i den N delen av området betas idag och är ganska söndertrampat. Flera stensamlingar ligger spridda här och marken är stenbunden. På platsen växer övervägande barrskog, men med inslag av lövträd och hagtorn. Som en naturlig avgränsning mot N ligger en lång, bågformad klintkant i NNO-SSV riktning. Flera gamla vägar löper genom området. Vid fältbesöket i Lärbro inventerades Nors 1:46>2 och en bråkdel av Nors 1:46>1. När jag når platsen kan jag genast konstatera att den ursprungliga gården är flyttad, riven eller nedbränd. Nors kallas idag en mindre fastighet på andra sidan vägen. Huset, som är beläget mitt emot den plats som var bebyggd under 1600-talet, är troligen uppfört på 1800-talet. Det forna Stugåker har brukats även i senare tid, men används idag till bete. Ca 30 m NO om den plats där det enligt den digitala sattläggningskartan skall ha legat en tomt (dvs. Nors), finns nu ett impediment bestående av stenar i storleken 0,10-1 m. Den mesta stenen härrör från den gamla odlingsmarken där omkring. Frågan är om även resterna efter Nors ligger här. I det forna Stugåker finns inga lämningar att registrera. Åkerlindan som i slutet av 1600-talet kallades Skisp åker Enge, samt det lilla åkerstycket i denna, är idag i uppodlade och några lämningar utöver de som sedan tidigare dokumenterats påträffades ej. Ängen som förut tillhörande Gans kyrka, ligger delvis i skogsmark. På den jord som inte brukas finns ett antal stora röjningsrösen från senare tid. Här växer övervägande lövskog. Inga lämningar registrerades. Inom den äga som tidigare benämndes Höögården återfanns tre terrasskanter, ca 0,10-0,30 m höga, samt två åkerhak (obj. 001). Dessa är orienterade i NNO-SSV resp. NNV-SSO riktning. Troligen kan man på hösten, då det höga och frodiga gräset lagt sig, se en hel åkeryta. Denna skulle i så fall mäta ca 2000 kvm. I området där Engzåker skall ha legat påträffades dock inga spår efter odling. Ca 30 m SO om den nordligast belägna terrasskanten finns en husgrund sedan tidigare registrerad. I FMR sägs den vara 32x13 m. Vid dagens fältbesök mättes fornlämningen om och det nya måttet 16x10 m noterades. Objektet har 1-1,80 m breda vallar, förutom i den N delen där de uppgår till 2-3 m. Vallarna innehåller rikligt med stenar i storleken 0,20-1 m. Närmast vägen är vallarna påförda sten och jord från ett intilliggande dike. Ena kortsidan saknas. Ytterligare sten ligger samlade SV resp. SO om husgrunden. Dessa härrör troligen från nedrasade väggar. Objektet är mycket övervuxet, bl.a. med en tall samt unga lövträd och lövsly. Frågan är vilken ålder lämningen har. Husgrunden är mycket lik en kämpgrav och registrerades ej (fig. 29). Den gamla högården har varit betesmark i senare tid. Rester efter troliga stensträngar finns längs den NV kanten, där ett antal jordfasta stenar påträffades. I ägans S och SV del har barrträden tagit över mer, men här finns även grova ekar. Flera syrener finns och de gräsbevuxna gläntorna är många. Några sentida röjningsrösen återfanns. Diskussion Att lokalisera Lille Nors är ingen lätt uppgift, särskilt eftersom det redan från början fanns ett frågetecken angående ödegårdens sockentillhörigheten. Det stora och natursköna området som genomsöktes V om Hägvards i Hall gav inga resultat alls. Ödegårdens placering ser inte heller ut att kunna etableras i Lärbro. I den sistnämnda socknen återfanns spår efter odling, samt en husgrund. Dock är dateringen av husgrunden alltför osäker (att den är från senare tid kan uteslutas). Övriga områden av intresse Ersson tar i sin förteckning upp två platser som han, utifrån historiska källor, tycker ter sig intressanta. Dessa är dock alltför vaga och faller inte innanför ramen för projektet. Däremot finns det andra områden som är väl värda att studera närmare, såväl i kartmaterialet som i fält. Det rör sig om namnindikationer i skattläggningskartan, t.ex. Huusåker och Heemåker. Huusåker/Huusenge Under Hägwards och kyrkan i Hall socken finns i skattläggningskartan Huusåker (två stycken) och Huusenge redovisade. Strax NO om kyrkans äga låg en linda som i slutet av 1600-talet "lenge legat öde för des af(ge)lägenhet skull". Lindan tillhörde Norbys. Området låg någon km V och NV om kyrkan, omgiven av betesmark och skog (bl.a. Heelande skogar, se ovan). Huusenge var helt skogbeväxt och åkrarna innehöll svartmylla, ör och sten. Den ena tegen var till ½ sank (fig. 30). Kan det möjligen ligga en ödegård på platsen? I Revisionsboken finns inga ledtrådar under Hägwards. På storskifteskartan över Hägvards finns Husåker och Husäng redovisade. Den forna lindan hade tagits i bruk och gick under namnet Hagåker. Den odlingsmark som vid tiden för skattläggningen brukades av kyrkan kallades nu, drygt nittio år senare, Hall Prästebohls åker. Enligt ekonomen omges den aktuella platsen av ett flertal
röjningsrösen (utan nummer i FMR). I den NO delen av området
finns en röseliknande lämning registrerad (FMR nr. 97). I
den forna åkerlindans N hörn är en trolig husgrund dokumenterad.
Den mäter 8,5x8 m och uppvisar rester efter skalmurar. Lämningen
avgränsas av 1-2 m breda vallar. Under samma fornlämningsnummer
ryms en eventuell stensättning och en "stenrad" (FMR
nr. 61). Området har under det gångna året besökts
av deltagare ur projektet "I trädgudars land", vilka
har inventerat Hall socken i syfte att dokumentera sedan tidigare okända
forn- och kulturhistoriska lämningar i skogsmark. Vid detta tillfälle
registrerades bl.a. en bebyggelselämning ca 60 m NV om fornlämning
61. Objektet har id-nummer 025. Dessutom dokumenterades ett stort område,
ca 5000 kvm, med röjningsrösen och röjningssten strax
N om det forna Huusaker och lindan där intill (8A och 7G). Stenen
härstammar troligen från skilda tidsperioder, eftersom både
8A och 7G idag är uppodlade och var så även vid sekelskiftet
1800-1900. Marken har alltså brukats för odling av och till
i över 300 år. Eftersom det finns lämningar från
järnåldern i området kan man säkerligen lägga
till ytterligare århundraden. Ytan med röjningssten tilldelades
id-nummer 026. Enligt ortofotot över området (Gannarve 2:1>1) är samtliga åkrar samt det forna änget uppodlade, men omges av tät skog (fig. 31). Ca 150 m V om gården Wästö låg i slutet av 1600-talet en äng benämnd Wirkarfve. Den innehöll hassel-jord och var mager (fig. 32). Möjligen kan även namnindikationerna Wircke myr räknas till det eventuella ödehemmanet. Våtmarken, som idag kallas Verkmyr, låg dock flera km V om ängen. Gannarfwe och Hägwars hade i slutet av 1600-talet tillgång till täckfoder i detta område. På storskifteskartan över Hägvards nämns endast Virke myhr. Namnet har inte lyckats spårats i senare kartmaterial. Inom ägan Wirkarfve finns inga fornlämningar registrerade. Enligt ortofotot är den forna ängen idag uppodlad (Västös 1:5). Omedelbart V om området finns dock en större skogsparti (fig. 33). Mellan Hägwars och Nors, samt SSV om Westerbys låg
vid tiden för skattläggningen Brun åker innehållande
ör och sten (fig. 34). Den sistnämnda gården brukade
ägan. Storskiftet ger inga sådana namnindikationer. Revisionsboken
ordar ingenting om ett eventuellt ödehemman på platsen. Ortofotot visar att den forna åkern fortfarande utgör odlingsmark (fig. 35, Nors 2:1>1). Heemåker Mellan Medebys Stenmyr och Jenne klint i N Hall låg i slutet av 1600-talet ett ägosplittrat område. Wästerbys brukade här Heem åker och Jenne Enge, medan Medebys besådde Norder åker, Jenne åker och Eldhuse åker, samt tog hö från NorderEngen. Jorden innehöll ör och mylla och bitvis sank. Ängsmarken var delvis skogbeväxt, delvis våt och sidlänt. Omedelbart N och O om området bredde Norder skoogar ut sig (fig. 36). Med tanke på att Heem åker/Hemåker brukar ligga närmast den gårds som äger marken, är odlingsmarken i detta fall mycket perifert belägen. Har det eventuella ödehemmanet burit samma namn som klinten, dvs. Jänne/Jenne, eller kanske som åkern Eldhuse? Vid tiden för storskiftet (drygt etthundratjugo år senare) bar delar av marken fortfarande namnet Norder åker och Norder äng. Resterande del av området är inringat och där står texten "Westerbys ägor här inom". Strax O därom, i anslutning till klintkanten, har ordet "källa" skrivits in. Denna, samt ytterligare en naturlig vattenkälla, finns inritade på ekonomen. I övrigt uppvisar området lämningar från stenåldern i form av gravar, lösfynd och troliga kulturlager i en grotta på Jännklint (FMR nr. 124-127). Det föreligger ganska goda chanser att finna övergiven bebyggelse på platsen. Detta med tanke på den tydliga namnindikationen Heem åker, samt det perifera läget i socknen och i förhållande till den brukande gården. Enligt ortofotot är området till stor del uppodlat idag, men det finns närbelägna skogspartier (Hallshuk 1:1>2 och 1:16>2, samt Norrbys 3:7>1 och Medebys 2:5>1). Den väg som enligt skattläggningskartan löpte mellan klinten och åkrarna finns inritad på den ekonomiska kartan. Delar av den har registrerats i fält av deltagare ur inventeringsprojektet "I trädgudars land" (id-nummer 0040). O om klinten breder tät skog ut sig. Här ligger en del av Hall-Hangvars naturreservat (fig. 37). |
|
|