Donkey Kong 64

Donkey Kong 64 är uppföljaren till succén Donkey Kong Countryserien till Super Nintendo, men är detta spel lika bra som Donkey Kong country var på sin tid?

När man sätter igång spelet så börjar först en sekvensen där man hör ett "rap" och de fem karaktärerna i spelet presenteras.

Sedan kommer en titelskärm fram, och sedan en val meny. Här kan man välja på adventure som är huvudspelet och sedan flerspelarläget samt lite annat. Väljer man adventure kommer tre spelfilerfram och sedan spelar man. Spelet börjar med en sekvens där man ser den ondskefulla kremlingen King K. Rool smida hemska planer. Han planerar att spränga Kongön där Donkey Kong och hans vänner bor. För säkerhets skull har han låtit sina kremlings soldater fånga in kongfamiljen.

De har fångat Diddy som var med i Donkey Kong Country, den långarmade orangutangen Lanky, lilla Tiny och store Chunky.

Men inte Donkey. De lyckades de inte med. När man för första gången får se Donkey tränar han i sin träkoja, då papegojan Squak kommer med det hemska budet om K. Rool. Donkey ger sig nu ut för att leta upp sina vänner. Spelets sju enorma banor hittar man på Kongön och på K. Rools ö. På första banan ska man befria Diddy och när han är fri får man spela med honom också. Man byter apa med en speciell tunna som finns lite här och var. För varje apa finns det fem guldbananer,

vilka man behöver för att komma till nästa bana. De finns också 100 vanliga bananer som man behöver för att komma till banans boss. Sedan finns det också andra apor som man får träffa; Funky, som ger en vapen mot betalning av bananmynt, den sexiga apan Candy som man får musikinstument och extra energi av och så förstås den gamla gubben Cranky som den här gången har blivit en vetenskapsman och ger aporna en massa konstiga drycker som de lär sig nya rörelser av.
Man får även träffa Snides som tidigare var anställd hos K. Rool. Åt honom ska man hämta en massa ritningar som man sedan får i inbyte mot guldbananer.
När man hittat ett antal vanliga bananer får man möta en boss. De är oftast ganska lätta. För att nå vissa guldbananer måste man klara bonusbanor, som ibland kan vara så svåra att man sliter sitt hår till slut.

Enligt väldigt många är detta spel oerhört bra och ett självklart köp. Men det tycker inte jag. Detta är ett bra spel, men inte mer. Engelska Rare har inte lyckats lika bra som Nintendo gjorde för några år sedan med Super Mario 64. För att nämna bristerna ska jag säga att kontrollen är alldeles för seg. Hade det varit lite mer hastighet och precision på aporna hade detta höjt betyget ordentligt.
Rares äckliga humor kunde man ha tagit bort. Att både apor och fiender rapar och fiser hela tiden. Humor på låg nivå. Det finns så förskräckligt många saker att samla. Detta gör en bara irriterad. Plattformsspel blir inte bättre bara för allt detta samlande. Det handlar om en perfekt kontroll istället.
Många håller säkert inte med mig om vad jag sagt om Donkey Kong 64. Det har blivit hyllat av många men inte mig.

Grafik: 9/10 Mycket vacker. N64 grafik på högsta nivå.
Ljud: 6/10 Ganska bra musik och ljudeffekterna är bra, men Rares humor drar ned på betyget.
Spelkänsla: 6/10 Medel, aporna är väldigt sega.
Livslängd: 8/10 Otroligt stort. Vill man klara spelet med 101% måste man kämpa.
Totalt: 6/10 Ett bra spel, men ändå en stor besvikelse.