När man dricker punsch, då ska man ta sig ton.
Full som en kanon,
det är tradition och sångerna ska rimma.
Av minnen i vår sal. Om glasen det imma.
Gul, ljus, god och sval. Punschen simma.
Små droppar i kroppar, frostnupen ner i djupen,
möts mitt i strupen av en visa lätt banal.
Vi stampar på korken på ädelsvenskt manér.
Häll i ännu mer.
Ja, det slinker ner. I punschen vill vi skåla.
Ty detta, i sanning, är nektar ifrån Nord.
Utav socker gjord
varje trut blir smord, generösa liksom snåla.
Var biskop och vasall. I arrak ska vi crawla.
Ska drickas väldigt kall, som Coca Cola.
Så kladdigt som sirap men ändå oumbärligt.
–Vårt liv är härligt!, det är våran Sense
Morale!