SVENSKA DIKTER

till midvinterblotet

© 2001-2002 Ingeborg S. Nordén

girland med blinkande ljus

 

Carl
 Larssons »Midvinterblotet»

 

Första sången

Nu är nödens nätter långa,

mörkret höljer Midgårds bygder.

Troll och tursar trampar vägen,

vättar går i världen fritt.

Nu är nödens nätter långa,

kårar blåser kallt och grymt.

Hastigt ilar andetåget,

Odens jakt, på julens vindar.

Nu är nödens nätter långa,

vinterhimlens vindar rasar.

Tor mot tursar tappert strider,

värnar ivrigt Emblas barn.

Nu är nödens nätter långa,

is på alla åkrar glimmar.

Galtens gud till gårdar kommer,

frosthård jord ser Frej på stigen.

Snart blir nödens nätter korta,

som ensam vakt ett vårdträd står.

Släktens andar--alver, diser--

får av gårdens folk sin skänk.

Snart blir nödens nätter korta,

blotet firar folk på gården.

Många gudaminnen hedras--

asar, vaner utan tal.

Snart blir nödens nätter korta:

eldens glöd från gården lyser,

med glädje fägnas gudagäster.

Sällan sviker sed och minne.

girland med blinkande ljus

Andra sången

 

Ogärna hyllar jag

ätten och blodet--

jag vågar ej nämna

Nordens seder,

att tala om Svithjod

bär sorgen med sig,

ty landet ligger

långt härifrån.

 

Svartklädda diser

svävar i natten,

väntar på gåvor och

välviljans ord.

Släkten är samlad,

ser att jag grämer mig:

blothornets dryck

förbittras av tårar.

 

"Du sänder bort oss

för sorgens skull:

skall vi då vandra

i vintermörkret?

Gudarnas gåvor--

glömmer du dem, då?

Den snålas vänner

blir sällan kvar."

 

Jag höjer mitt horn

för hederns skull,

delar min dryck

med diser och gudar--

troget och tappert

trotsar jag sorgen,

helgar jag julen

fast hjärtat brister.

girland med blinkande ljus

 

Home/Tillbaka till startsidan

Hosted by www.Geocities.ws

1